2.6.1873 Carl Nyström–LM

Tusen tack för Din vänliga bjudning men – det är omöjligt någonting mindre än en jordbäfvning eller annan planetarisk orsak, tror jag, skulle kunna förmå vederbörande att i dessa dagar släppa sina sjukhusläkare lösa och om också förr i tiden ”tjocka lemmin” vid minsta rörelse plägade förorsaka en jordbäfning i smått, har han nu så betydligt magrat att han till och med kan få gifta sig utan att ”Acheronta movere”lat. (helvetet) berörs. Jag sitter alltså fast der jag sitter men säg, lofva mig det, säg Lemström den hederskamraten, säg hans brud och|2| säg Dig sjelf, redlige vän, att mina hjertligaste och gladaste lyckönskningar skola föra förposttjenst på hans hedersdag. Io Hymenae!!gre. O Hymen! (bröllopsfestens gud) Helsa äfven Din fru, fröken Martineau, Lagerborg och alla Helsingforsvänner på det hjertligaste. Jag skickar några kort som skola säga Dig och vännerna att äfven jag har anspråk på lyckönskan. ”I have been and gone and done it”eng. Jag har varit, farit och gjort det som du ser.

Nog är det emellertid fan att just nu då terminen är slut och då man så innerligen väl kunde behöfva komma ut och ruska [...]oläslig/saknad text dammet af sig, tjensten skall stå med sittsvårtytt bart huggande svärd liksom engeln vid paradisets deux-battanger. Jag ville så gerna komma och Ditt program är så innerligen lockande men ”man måste lida hvad man ej kan vrida” och derför Farväl och välkommen åter hit, Du, Lemström Lagerborg et le restefra. och resten.