24.5.1884 LM–Alexandra Mechelin

Till Montreuxtillagt senare

För att imorgon söndag få
sofva så länge Morfeus vill vara
mig bevågen, använder jag åter
en sen nattlig stund att skrifva
till dig, – väl vetande att du
har öfverseende med mina kråk-
fötter.

Jag antager att du idag erhållit
både mitt bref af den 18 och mitt
idag kl.klockan 4 afsända telegram, samt
att du således betraktar mitt väl-
mente förslag, angående resan
till Paris, såsom ett misstag.
Jag måste ställa läkarenas om-
döme öfver mitt eget i en sådan
fråga som denna. Att du för
egen del icke hyser någon särskild
längtan efter Paris, tar jag för
|2| afgjordt. Och hvad mig sjelf
vidkommer, har jag blott en riktigt
bestämd och liflig önskan för när-
varande, – den att åter se dig
fullkomligt frisk. Jag tror också
att vi under landtlig stillhet i
Beatenberg skola finna så mycken
trefnad, att vi icke falla på den
idén att sakna utflygten till
Paris. Annat är det med Cely,
som naturligtvis numera måste
ha lust att se hvad sevärdt är.
Men jag är öfvertygad att hon utan
ledsnad fogar sig uti att, åt-
minstone nu till en början, icke
tänka på hvad hon sjelf skulle
finna angenämt, utan hellre
egnar sig åt sin snälla mamma
och finner sin tillfredsställelse
att vara vår lifvande vårblomma.

Med den största spänning emotser
|3| jag det telegram, som jag begärde
i brefvet af den 20 och som skall
bringa mig underrättelser om
ditt beslut angående den kurort
som nu skall väljas.

Tyvärr kan jag icke ännu
uppgifva dagen då jag får af-
resa härifrån. Det har väckts
fråga derom att hela Senaten
skulle stanna här en vecka
utöfver 1 Juni för att hinna
afsluta helst en del af de många
arbeten som annors skulle bli
på hälft. Men afgjordt är det
icke ännu och det ser nästan ut
som om flertalet senatorer vore
emot ett sådant uppoffrande
af ferietid. – Så snart denna
fråga blifvit afgjord, skall jag
telegrafera hvilken dag jag kan
afresa.

Oaktadt det öfverdrifna arbete
som ålegat mig alltsedan hem-
komsten har jag hela tiden varit
frisk och rask. Säkerligen har
resan till Schweiz varit utmärkt
välgörande för min helsa. Och
ännu mer skall jag bli stärkt
af Juni och Juli månaders ledighet
och stilla sammanvaro med dig och
Cely. Utan er är jag blott en half
menniska.

Såsom vanligt har jag intet syn-
nerligt att berätta. Långa séancer
på Senaten, – en mängd utskotts-
sammanträden, – digra portföljer, –
tankeansträngning för att finna på
det klokaste i de många frågorna,
– voilà tout. Selims sällskap vid
middagarne är mig till mycken
trefnad. Alma och de tre snälla
flickorna träffar jag nu och då på en
stund och gläder mig att de alla se
så snälla ut. Ett hastigt besök hos
Mamma emellanåt förvissar mig om att hon mår bra – och så går
dagarne undan för undan. Idestam var häromdagen i staden för att afhemta
Maria och flickorna. Han åt middag hos mig i torsdags. – Nu börja
|3| ögonen att styfna, klockan är ½ 3. Helsa Jenny och säg att jag innerligen
gladt mig åt hennes välbefinnande under vistelsen i Montreux. Säg
|2| åt Robert, att hans bref var ett sådant mästerstycke af partisk finhet
och elegans, att jag skulle ha publicerat det i tidningen, om ej innehållet tillika
varit af alltför privat natur. - Krama Cely på mina vägnar, och var
|1| sjelf tiofaldt omfamnad af din egen gaml trogne