13.1.1890 LM–Robert Montgomery

Troil och Molander
voro hos mig idag ½1 till
½4, hvarmed Molander
redogjorde för allt som under
hans vistelse i P^burgSankt Petersburg före-
lupit i de vigtiga frågorna.
Den senare hälften af tiden
var äfven Alfthan här.

Innan han kommit lem-
nade Molander de upplysningar,
han förmådde beträffande
den i ditt senaste bref till
Troil antydda plan till poli-
tisk åtgärd i riksenhetens
intresse. Ehuru de härom
|2| vunna upplysningarna lem
nade en vag sväfvande
och ofullständig inblick i pla-
nens beskaffenhet, kunde
vi, med afseende å frågans syn-
nerliga vigt, ej underlåta att
något öfverlägga derom. Och
blef jag uppmanad att sätta
till pappers de meningar,
som vid denna helt och
hållet preliminära öfverlägging
gjorde sig hos oss gällande,
för att med första bantåg
meddela Dig dessa meningar.

Tiden blir mig härtill nog
knapp, ty efter absolverad
sjukgymnastik har jag nu
blott ½ timme till förfogande
tills Troil och Molander
|3| åter komma hit för att, enligt
min begäran, taga del af hvad
jag skrifvit och afgöra huru-
vida det är skäl att låta det
afgå. –

Att förlägga Generalguvernö-
rens residens till P^burgSankt Petersburg anse
vi förkastligtstruket såväl ur finsk
som ur rysk synpunkt vara
mindre väl betänkt.

Ur finsk, derför att han
då icke kunde förvärfva nå-
gon närmare kännedom om
finska förhållanden och person-
ligheter. Hans adjoint blefve
då den faktiska GGⁿGeneralguvernören, han
skulle om han vore en bety-
dande personlighet komma att
utöfva ett betydande inflytande
såväl i utnämningsfrågor som
|4| vid bedömandet af åtgärders
gagnelighet. Men detta infly-
tande skulle ej uppbäras af
ett motsvarande omedvetande
af omedelbart ansvar inför
Monarken. Ordinarie GGⁿGeneralguvernören åter
skulle blifva ett slags adjoint
åt Kejsaren, föga mera för-
trägen med landets verkliga
behof än H. M^tHans Majestät och, såsom place-
rad tillstruket itillagt P^burgSankt Petersburg, en ständig
hämmsko för ministerstats-
sekreteraren. Väl är det sannt
att en af det ryska partiet
icke misstänkt och i P^burgSankt Petersburg
residerande framstående GG.Generalguvernör
vore tillförsäkrad större
pondus gentemot angrepp
från ryskt håll, om han någon
gång ville taga Finlands parti.
|5| Men chancerna för ett sådant
partitagande blefve sannolikt
inskränkta till de fall då hans
personliga ambition råkade sam-
manfalla med den sak det gälde
att för Finland genomdrifva
eller för Finlands skuld bekäm-
pa.

Från rysk synpunkt borde
det förefalla betänkligt att
beröfva Kejsaren en verklig
representant i Finland. Chef-
skapet för Finlands civila
styrelse skulle sjelffallet icke
kunna utöfvas med nådigt
inflytande om den personliga berö-
ringen mellan GGⁿGeneralguvernören och Senaten
vore upphäfvd. Till GG^sGeneralguvernörens adjoint
eller locum tenens i H^forsHelsingfors skulle
ej utan kränkning af lag någon
|6| rysse kunna utnämnas. Bred-
vid det faktiska förhållande
att nästan hvarje GGGeneralguvernör efter
några års vistelse i Finland
lärt sig akta dess fstruket institution
och folk, kan hvarje sakkunnig
intyga det faktum att GGⁿGeneralguvernören
– så t. ex. äfven den nuvararde
verkligen intagit en ledande
roll i landets styrelse och
haft ett faktiskt öfvertag äfven
öfver Ministerstatssekreteraren.
Att sådant ligger i Rysslands
intresse och derför ej borde
uppoffras, synes vara sjelfklart.

Ännu betänkligare vore
det om planen utmynnade
i anställandet af någon
hög tysk embetsman i HforsHelsingfors
|7| såsom ett slags ”rikskommissarie”.
Mannen komma visserligen
att finna högst ringa verkligt
material för officielt ingripande.
Men han skulle söka göra
sig vigtig, genom både GGⁿGeneralguvernören
och Senaten och löpa med skad-
liga rapporter i strängdt mål.
Men härtill kommer vidare,
att det är nästan omöjligt
att bringa en dylik funktio-
närs ställning i samklang
med vår statsförfattning.

Lika förkastligt, ur rättslig
synpunkt, vore omdanandet
af finska komitén i S^tP^burgSankt Petersburg
till en rysk-finsk konselj med
replicering på de ryska styrelse-
organen (ifall ett sådant förslag,
som någon gång lärer framkastats,
åter skulle uppdyka).

I den närvarande situationen
torde emellertid sådant rådslag
som utmynna endast i nega-
tion eller afböjande, vara föga
tacknämlig. När de närmaste
rådgifvarna icke anse sig kunna
eller böra hålla sig endast till
förnuftets och rättens ma-
ningar, utan nödvändigt vilja
gå tillmötes med någon ny-
skapelse, så torde äfven vi
från vår sida böra så förfara
för att anslå någon sträng hos
vederbörande, innan de skola
gemensamt uppställa i kabi-
nettet.

Strängt taget borde det
vara tillräckligt, att såvältillagt GG.Generalguvernören som
Ministerstatssekretern af H. M^tHans Majestät
emottaga en personlig föreskrift
derom att hvarje finskttillagt ärende
|9| som i någon mån kan
beröra Rysslands intressen
eller eljes vara af betydelse för
andan i Finlands styrelse, skall
kommuniceras vdbd^svederbörandes ryska
minister innan det underställes
H. MHans Majestät.

Men åstundar man ett yttre
bevis på ökad omsorg om
den s. k. riksenhetens intressen,
så kunde detta presteras i
form af en författning, inne-
hållande det tillägg till 1812
års instruktion för GGⁿGeneralguvernören,
att denna åligga i sin embets-
utöfnig tillse att Finlands
politiska solidaritet med Kejsar-
dömet behörigen iakttagas
och att GGGeneralguvernören särskildt bör vid
insändandet till H. M^tHans Majestät af
|10| Senatens framställningar och
förslag utlåta sig huruvida
emot desamma något kan
vara att anmärka med hän-
sigt till den ställning hvari
Finland står till Kejsaredömet.

Promulgerandet af en sådan
förf^gförfattning innebure inför den
ryska opinionen ett erkännande
deraf att GGⁿGeneralguvernören bör bedöma
ärendena äfven ur rysk
synpunkt. Det skulle derjemte
i Finland kunna emottagas
jemförelsevis likgiltigt, i be-
traktande deraf att ett dylikt
åliggande för GGⁿGeneralguvernören i sjelfva
verket, om ock latent, legat
uti karakteren af hans embete.

Den källa till ökad miss-
|11| tänksamhet från GG^nsGeneralguvernörens sida
mot Senaten, som förfⁿförfattningen
kunde komma att bli, skulle
visst ha sitt obehag för oss.
Men vi veta ju alla, att en
nitisk slavofilsk GGGeneralguvernör, äfven
sådan föreskrift förutan,
ansåge sig böra handla i
den andan, och vi äro vana
vid svårigheter från GG^nsGeneralguvernörens sida.

En verklig fördel kunde
af en sådan mesyr uppstå
för Senaten, nämligen den
att Monarken sjelf, efter att
hafva sålunda instruerat GGGeneralguvernören
och om han vid hvarje
föredragning af denna erhållit
intyg på Senatsförslagens icke-
separitistiska beskaffenhet,
|12| svårligen kunde förledas att
mot Senaten hysa sådana
misstankar som de hvilka
tyvärr på den senaste tiden
vunnit insteg i H. M^tsHans Majestäts sinne.

Detta har nu blifvit upp-
läst för de båda kollegerna
hvilka i likhet med mig be
Dig betrakta detsamma endast
såsom rent preliminära ytt-
randen som icke blifvit ”juste-
rade” af oss, än mindre göra
anspråk på att ha uttömt
ämnet. Då vi dock tillsända
Dig detta, är det endast för att
lemna Dig ett bidrag till stoff att
öfvervägas och begrundas då
Du bereder Dig att söka inverka
på Heidens och E^thsEhrnrooths uppfattning
innan de skola gemensamt uppträda
inför H. MHans Majestät.

Härtil foga vi den an-
hållan att Du med första
möjlighet ville meddela
oss närmare upplysningar
om den ifrågavarande planens
innehåll och beskaffenhet, hvar-
efter vi, om Du ej har något
deremot, sända Dig tillägg
till eller justering af det nu
sagda.

I brinnande brådska