23.3.1889 LM–Robert Montgomery

Ditt bref af 20 d^nesdennes, som anlände igår morgse, var sannerligen ej af glädjande innehåll.

Beträffande orsakerna till den förändrade sinnesstämningen å utrikesministeriet delar jag fullkomligt din uppfattning. Vederbörande ha blifvit prickade för eftergifvenhet mot Finland, – och denna prickning, om ock sannolikt icke grundad på annat än den af Ordins agitation frambragta upphetsning, har gjort dem rädda.

Att den ifrågavarande opinionssvängningen emellertid kommer att hålla uti sig en tid, kan man taga för afgjordt.

Väl, att det för ögonblicket ej gäller vigtigare saker på att inter|2|nationela området. Men vi måste dock häraf taga åtskilligt ad notam. Jag är icke öfvertygad derom att traktatsfrågor alltid blifvit med tillbörligoriginal: tillörlig omsorg och insigt behandlade. De som passera allmänna kansliet särskildt. Saknader af en justitiechef har häri liksom i så mycket annat varit till skada.

Mig synes att Senaten i alla de fall då en traktat meddelas oss såsom färdigt afslutad utan att vi fått pröfva förslaget till densamma, böra underlåta dess promulgering derest den icke är förenlig med finsk lag. Nu torde man icke sällan ha utan vidare granskning låtit dylik traktat inflyta i förf.samlingenförfattningssamlingen, på sätt t. ex. fallet varit med de af O. SackenOsten-Sacken åberopade tidigare arfskonventionerna.|3| Likaså bör promulgeringen underlåtas ifall fördraget afslutats utan hänsyn till invändningar som af Senaten ur legalitetens synpunkt framstälts.

Jag tviflar ock på, huruvida H. M^tsHans Majestäts särskilda förordnande om traktatens promulgering i Finland utverkats af Min.statssekreterarnMinisterstatssekreteraren i alla de fall då sådant skulle erfordras, d. ä.det är i de fall då Senaten ej i afgifvet utlåtande till utrikes ministerium förklarat den antaglig för Finland.

Jag skall med det snaraste låta för tiden från 1860 undersöka hvilka alla fördag varit till Senatens förberedande yttrande hänskjutna och hvilka ej, samt sedan meddela Dig resultatet häraf.

Hvad frågan om våra anspråk vidkommer, så böra de naturligtvis vara mycket modesta. Men vännen|4| O. SackenOsten-Sacken har illa förmyndat sig då han kunde påstå att vi icke skulle hafva hållit oss till denna regel. Vi böra ej begära annat i internationela angelägenheter än att oss ej må påtrugas fördragsbestämningar som strida mot finsk lag – och att våra ekonomiska intressen särskildt tillgodoses i de fall då Kejsardömets intressen ej lägga hinder i vägen deremot. Jag tror ej att våra pretentioner sträckt sig längre. En annan sak är huruvida vi i skrifsättet alltid iakttagit den mjukhet och courtoisiefra. artighet som de ifrågavarande relationerna skulle påkalla. OS.Osten-Sacken har någon gång antydt att skrifvelsen från Statssekretariatet på senare tiden (d. ä.det är efter Palmroths och Golovins afgång) lemnat mycket öfrigt att önska i formelt hänseende. I hvad på mig berott har jag|5| sökt verka för lämplig redaktion af utlåtanden. Men man skrifver ju ofta i Statssekretariatet efter sitt sinne. – För denna gång lemnar jag nu det diplomatiska kapitlet, – tilläggande blott att jag tror ditt samtal med O.S.Osten-Sacken i alla fall ha varit till gagn, – om ej för genomdrifvande af våra förslag i de två frågorna, så åtminstone genom att det sålunda blifvit uppdagadt att ni äfven gentemot utrikesministeriet tillsvidare måste vara en garde. –

Jag har för din räkning tagit närlagda afskrift af det memorial jag i mitt senaste bref antydde. Jag uppläste det till justering i Plenum (utan referent och prot^listprotokollist) igår kl. XI. Kollegerna hade intet att anmärka, utan förklarade|6| tvärtom skrifvelsen för utmärkt. Lerche åtog sig öfversätta din till ryskan. Palmén och Troil aflemnade den idag kl. 1 på båda språken till Heiden, som under läsningen flere gånger yttrade: très-bienfra. mycket bra och fann sig så anslagen deraf, att han genast frågade hvilketdera som vore bättre, att han först skulle kommunicera med Tolstoj eller omedelbart begära Kejsarens eget afgörande om den äskade kommuniquén. Werner tillstyrkte honom att göra det senare. Återstår att se hvad H.Heiden nu komma sig till.

Naturligtvis är detta meddelande liksom afskriften blott för din räkning. I hvad mån H. initierar E^thEhrnrooth i denna fråga, må vara hans ensak.

Tyvärr var det andra föremålet för viceordförandenas besök hos H. af quistigare beskaffenhet. De voro nämligen ditkallade för den välsignade promulgationsformsfrågan. H. uppträdde med yttersta ifver och energi, förklarande att ifall ej vice ordfd^enordföranden nu genomdrefve omedelbar efterrättelse af nödiga förskifter om sagde form, så skulle han lemna sin plats. Han skulle icke underlåta att insända till högsta ort en motframställning af Senaten, men han kunde garantera att den blefve utan annat resultat, än att man finge en ny generalguvernör. Så ungefär voro kontentan, enligt Werners meddelande.

Vice ordf^naordförandena engagerade sig dock icke, utan lofvade blott framlägga H^nsHeidens meddelande för Senaten; någon|8| skrifvelse skulle ej af GG.Generalguvernören aflåtas. Så står nu denna sak, i hvilken det alltså nu gäller frågan, huruvida Senaten vill sauvera H. för följderna af hans och E^thsEhrnrooths förhastade uppträdande hos H. M.Hans Majestät eller icke.

Jag anförtror dig detta jemväl på Werners vägar, ty han reser imorgon bittida till Åbo och hinner derföre icke skrifva till Dig.

Nästa plenum skall ega rum torsdag 28 d^nesdennes – då kommer den trassliga härfvan till slutlig behandling, ty då skola ock de senast stadfästade förf^arförfattningar till promulgering föredragas.

Jag hade redan beslutit per telegraf anhålla om ett möte med dig i Wiborg för morgondagen, och skulle då ha afrest med nattåget. Men – jag fann sedan att de båda helgdagarna måste egnas åt arbetet.

Och nu – godnatt! Jag är ytterst trött, högra armen värker. Och det länder dig dessvärre ej till någon trefnad om jag förlänger min epistel. Det ”krig i fred” som blifvit satt i scen mot oss, mot våra institutioner och derjemte mot ”le bon sens”fra. sunt förnuft hör gunås icke till Motspelens kategori. –tillagt i marginalen

Måtte vi kunna hålla ut, – och förfoga öfver all den klokhet som behöfs för att förebygga svårare störningar.tillagt i marginalen

Alexandra är nu nästan återstäld och helsar jemte mig hjertligt till Eder båda, som vi längta att snart återse.tillagt i marginalen