23.3.1889 LM–Robert Montgomery
Ruotsinkielinen teksti
Helsingfors 23 Mars 89.
Käre vän,
Ditt bref af 20 dnesdennes, som anlände igår morgse, var sannerligen ej af glädjande innehåll.
Beträffande orsakerna till den förändrade sinnesstämningen å utrikesministeriet delar jag fullkomligt din uppfattning. Vederbörande ha blifvit prickade för eftergifvenhet mot Finland, – och denna prickning, om ock sannolikt icke grundad på annat än den af Ordins agitation frambragta upphetsning, har gjort dem rädda.
Att den ifrågavarande opinionssvängningen emellertid kommer att hålla uti sig en tid, kan man taga för afgjordt.
Väl, att det för ögonblicket ej gäller vigtigare saker på att inter|2|nationela området. Men vi måste dock häraf taga åtskilligt ad notam. Jag är icke öfvertygad derom att traktatsfrågor alltid blifvit med tillbörligoriginal: tillörlig omsorg och insigt behandlade. De som passera allmänna kansliet särskildt. Saknader af en justitiechef har häri liksom i så mycket annat varit till skada.
Mig synes att Senaten i alla de fall då en traktat meddelas oss såsom färdigt afslutad utan att vi fått pröfva förslaget till densamma, böra underlåta dess promulgering derest den icke är förenlig med finsk lag. Nu torde man icke sällan ha utan vidare granskning låtit dylik traktat inflyta i förf.samlingenförfattningssamlingen, på sätt t. ex. fallet varit med de af O. SackenOsten-Sacken åberopade tidigare arfskonventionerna.|3| Likaså bör promulgeringen underlåtas ifall fördraget afslutats utan hänsyn till invändningar som af Senaten ur legalitetens synpunkt framstälts.
Jag tviflar ock på, huruvida H. MtsHans Majestäts särskilda förordnande om traktatens promulgering i Finland utverkats af Min.statssekreterarnMinisterstatssekreteraren i alla de fall då sådant skulle erfordras, d. ä.det är i de fall då Senaten ej i afgifvet utlåtande till utrikes ministerium förklarat den antaglig för Finland.
Jag skall med det snaraste låta för tiden från 1860 undersöka hvilka alla fördag varit till Senatens förberedande yttrande hänskjutna och hvilka ej, samt sedan meddela Dig resultatet häraf.
Hvad frågan om våra anspråk vidkommer, så böra de naturligtvis vara mycket modesta. Men vännen|4| O. SackenOsten-Sacken har illa förmyndat sig då han kunde påstå att vi icke skulle hafva hållit oss till denna regel. Vi böra ej begära annat i internationela angelägenheter än att oss ej må påtrugas fördragsbestämningar som strida mot finsk lag – och att våra ekonomiska intressen särskildt tillgodoses i de fall då Kejsardömets intressen ej lägga hinder i vägen deremot. Jag tror ej att våra pretentioner sträckt sig längre. En annan sak är huruvida vi i skrifsättet alltid iakttagit den mjukhet och courtoisiefra. artighet som de ifrågavarande relationerna skulle påkalla. OS.Osten-Sacken har någon gång antydt att skrifvelsen från Statssekretariatet på senare tiden (d. ä.det är efter Palmroths och Golovins afgång) lemnat mycket öfrigt att önska i formelt hänseende. I hvad på mig berott har jag|5| sökt verka för lämplig redaktion af utlåtanden. Men man skrifver ju ofta i Statssekretariatet efter sitt sinne. – För denna gång lemnar jag nu det diplomatiska kapitlet, – tilläggande blott att jag tror ditt samtal med O.S.Osten-Sacken i alla fall ha varit till gagn, – om ej för genomdrifvande af våra förslag i de två frågorna, så åtminstone genom att det sålunda blifvit uppdagadt att ni äfven gentemot utrikesministeriet tillsvidare måste vara en garde. –
Jag har för din räkning tagit närlagda afskrift af det memorial jag i mitt senaste bref antydde. Jag uppläste det till justering i Plenum (utan referent och protlistprotokollist) igår kl. XI. Kollegerna hade intet att anmärka, utan förklarade|6| tvärtom skrifvelsen för utmärkt. Lerche åtog sig öfversätta din till ryskan. Palmén och Troil aflemnade den idag kl. 1 på båda språken till Heiden, som under läsningen flere gånger yttrade: très-bienfra. mycket bra och fann sig så anslagen deraf, att han genast frågade hvilketdera som vore bättre, att han först skulle kommunicera med Tolstoj eller omedelbart begära Kejsarens eget afgörande om den äskade kommuniquén. Werner tillstyrkte honom att göra det senare. Återstår att se hvad H.Heiden nu komma sig till.
Naturligtvis är detta meddelande liksom afskriften blott för din räkning. I hvad mån H. initierar EthEhrnrooth i denna fråga, må vara hans ensak.
|7|Tyvärr var det andra föremålet för viceordförandenas besök hos H. af quistigare beskaffenhet. De voro nämligen ditkallade för den välsignade promulgationsformsfrågan. H. uppträdde med yttersta ifver och energi, förklarande att ifall ej vice ordfdenordföranden nu genomdrefve omedelbar efterrättelse af nödiga förskifter om sagde form, så skulle han lemna sin plats. Han skulle icke underlåta att insända till högsta ort en motframställning af Senaten, men han kunde garantera att den blefve utan annat resultat, än att man finge en ny generalguvernör. Så ungefär voro kontentan, enligt Werners meddelande.
Vice ordfnaordförandena engagerade sig dock icke, utan lofvade blott framlägga HnsHeidens meddelande för Senaten; någon|8| skrifvelse skulle ej af GG.Generalguvernören aflåtas. Så står nu denna sak, i hvilken det alltså nu gäller frågan, huruvida Senaten vill sauvera H. för följderna af hans och EthsEhrnrooths förhastade uppträdande hos H. M.Hans Majestät eller icke.
Jag anförtror dig detta jemväl på Werners vägar, ty han reser imorgon bittida till Åbo och hinner derföre icke skrifva till Dig.
Nästa plenum skall ega rum torsdag 28 dnesdennes – då kommer den trassliga härfvan till slutlig behandling, ty då skola ock de senast stadfästade förfarförfattningar till promulgering föredragas.
Jag hade redan beslutit per telegraf anhålla om ett möte med dig i Wiborg för morgondagen, och skulle då ha afrest med nattåget. Men – jag fann sedan att de båda helgdagarna måste egnas åt arbetet.
Och nu – godnatt! Jag är ytterst trött, högra armen värker. Och det länder dig dessvärre ej till någon trefnad om jag förlänger min epistel. Det ”krig i fred” som blifvit satt i scen mot oss, mot våra institutioner och derjemte mot ”le bon sens”fra. sunt förnuft hör gunås icke till Motspelens kategori. –tillagt i marginalen
Måtte vi kunna hålla ut, – och förfoga öfver all den klokhet som behöfs för att förebygga svårare störningar.tillagt i marginalen
Alexandra är nu nästan återstäld och helsar jemte mig hjertligt till Eder båda, som vi längta att snart återse.tillagt i marginalen
Din trofastetillagt i marginalen
L. Mechelintillagt i marginalen
Konfidentiel not till till Grefve Heiden, enligt Senatens Pleni beslut den 22 Mars 89.
Mera än någonsin förr hafva på den senaste tiden finska förhållanden varit föremål för osanna framställningar och vanställande bedömanden i en del ryska tidningar. Icke nog dermed att de sociala förhållandena i Finland hånas, att sinnesstämningen hos intelligensen i landet göres misstänkt för separatistiska sträfvanden, att de offentliga myndigheterna utmålas såsom ett förtryckande byråkratvälde, – man har gått ändå derhän att bestrida den rättmätiga tillvaron af de grundlagar, som af högsinta Monarken högtidligen bekräftats och som utgöra vilkoret för den finska nationens existens, ja, man har sökt göra troligt att landets styrelseorganer handla svekfullt emot H. K. MtHans Kejserliga Majestät och sjelfrådigt genomföra åtgärder som icke skulle öfverensstämma med Kejsarens nådiga vilja.
För E. E.Ers Excellens, som i åtta år såsom chef för Storfurstendömets regering egnat en outtröttlig uppmärksamhet åt detta lands angelägenheter och med välvillig omsorg vårdat sig om dess intressen, är det lika väl bekant som för Senaten, att dessa påståenden i den ryska pressen äro fullkomligt grundlösa.
Måhända har E. E.Ers Excellens jemväl hyst den uppfattning som i det längsta omfattats inom Senaten, nämligen|10| att sanningen och rätten äro starkare än smädelsen och illviljan och att de omförmälda angreppen derför icke kunna varaktigt skada Finland. Men sedan det visat sig att angreppen urartat till ett systematiskt vilseledande af opinionen i Kejsaredömet, kan man dock ej undgå att lemna insteg åt farhågan, att den ifriga sådden efterhand skall alstra ifrån sig bland den ryska allmänheten icke blott skefva föreställningar om finska förhållanden och om Finlands rättsliga ställning, utan ock en ovillig stämning mot Finland och dess invånare. Och att sådant resultat af tidningarnas agitation vore så mycket mer att beklaga, som rådande opinionen, äfven om de hvila på falsk grund, tendera till inflytande i verkligheten.
Det vore af synnerlig vigt, att denna agitation blefve på ett verksamt sätt stäfjad.
Detta kan icke ske genom vanliga vederläggningar i tidningarna, ty smädelsen påfinner alltid nya genmälen; icke heller genom anställandet af åtal mot de brottsliga författarena eller tidningsredaktionerna, ty Kejsaredömets pressförordningar torde icke innehålla något uttryckligt förbud att göra Finland till föremål för vanställande angrepp.
Men kan det icke antagas, att H. M.Hans Majestät Kejsaren|11| om Dess nådiga uppmärksamhet blefve fästad på dessa betänkliga företeelser, funne skäligt i nåder tillåta smädelsernas tillbakavisande medelst det officiela ordets auktoritet?
Senaten måste för sin del tro, att det icke gifvas något annat verksamt, ej heller något mera korrekt medel i detta hänseende, än om, enligt Allerhögsta befallning, i den ryska Regeringsbudbäraren skulle införas en officiel förklaring af innehåll, att de i särskilda ryska tidningar och isynnerhet i Moskovskie Vädomosti på senaste tider publicerade artiklar om Finland skildrat de offentliga förhållandena derstädes på ett oriktigt och vilseledande sätt och att särskildt insinuationerna om bristande lojalitet och redbarhet hos H.K. MtsHans Kejserliga Majestäts finska embetsmän äro fullkomligt stridande mot sanningen.
Till E. E.sErs Excellens välvilliga och upplysta öfvervägande få vi, enligt Senatens uppdrag, ödmjukast öfverlemna denna maktpåliggande angelägenhet, med vördsam anhållan att E. E.Ers Excellens benäget måtte vidtaga de mått och steg som E. E.Ers Excellens finner möjliga och ändamålsenliga.
J. F. P.Johan Filip Palmén
S. W. v. T.Samuel Werner von Troil
Uppsatt af L. M.Leo Mechelin, öfversatt till ryskan af FL.Fredrik Lerche aflemnad på båda språken af undertecknaren den 28 Mars 89.
Alkuperäinen (transkriptio)
Helsingfors 23 Mars 89.
Käre vän,
Ditt bref af 20 dnesdennes, som
anlände igår morgse, var san-
nerligen ej af glädjande innehåll.
Beträffande orsakerna till den
förändrade sinnesstämningen å
utrikesministeriet delar jag full-
komligt din uppfattning. Veder-
börande ha blifvit prickade för
eftergifvenhet mot Finland, – och
denna prickning, om ock sannolikt
icke grundad på annat än den
af Ordins agitation frambragta
upphetsning, har gjort dem rädda.
Att den ifrågavarande opinions-
svängningen emellertid kommer
att hålla uti sig en tid, kan man
taga för afgjordt.
Väl, att det för ögonblicket ej
gäller vigtigare saker på att inter-
|2|
nationela området. Men
vi måste dock häraf taga åt-
skilligt ad notam. Jag är icke
öfvertygad derom att traktatsfrågor
alltid blifvit med tillörlig omsorg
och insigt behandlade. De som
passera allmänna kansliet särskildt.
Saknader af en justitiechef har häri
liksom i så mycket annat varit
till skada.
Mig synes att Senaten i alla
de fall då en traktat meddelas oss
såsom färdigt afslutad utan att
vi fått pröfva förslaget till den-
samma, böra underlåta dess
promulgering derest den icke är
förenlig med finsk lag. Nu torde
man icke sällan ha utan vidare
granskning låtit dylik traktat in-
flyta i förf.samlingenförfattningssamlingen, på sätt
t. ex. fallet varit med de af O. SackenOsten-Sacken
åberopade tidigare arfskonventionerna.
|3|
Likaså bör promulgeringen under-
låtas ifall fördraget afslutats utan
hänsyn till invändningar som
af Senaten ur legalitetens synpunkt
framstälts.
Jag tviflar ock på, huruvida
H. MtsHans Majestäts särskilda förordnande
om traktatens promulgering i
Finland utverkats af Min.statssekreterarnMinisterstatssekreterarentillagt i alla de fall
då sådant skulle erfordras, d. ä.det är
i de fall då Senaten ej i afgifvet
utlåtande till utrikes ministerium
förklarat den antaglig för Finland.
Jag skall med det snaraste låta
för tiden från 1860 undersöka
hvilka alla fördag varit till Senatens
förberedande yttrande hänskjutna
och hvilka ej, samt sedan meddela
Dig resultatet häraf.
Hvad frågan om våra anspråk
vidkommer, så böra de naturligtvis
vara mycket modesta. Men vännen
|4|
O. SackenOsten-Sacken har illa förmyndat sig då
han kunde påstå att vi icke skulle
hafva hållit oss till denna regel.
Vi böra ej begära annat i inter-
nationela angelägenheter än att oss
ej må påtrugas fördragsbestäm-
ningar som strida mot finsk
lag – och att våra ekonomiska in-
tressen särskildt tillgodoses i de
fall då Kejsardömets intressen
ej lägga hinder i vägen deremot.
Jag tror ej att våra pretentioner
sträckt sig längre. En annan sak
är huruvida vi i skrifsättet alltid
iakttagit den mjukhet och courtoi-
sie som de ifrågavarande relatio-
nerna skulle påkalla. OS.Osten-Sacken har
någon gång antydt att skrifvelsen
från Statssekretariatet på senare
tiden (d. ä.det är efter Palmroths och
Golovins afgång) lemnat mycket
öfrigt att önska i formelt hän-
seende. I hvad på mig berott har jag
|5|
sökt verka för lämplig redak-
tion af utlåtanden. Men man
skrifver ju ofta i Statssekretariatet
efter sitt sinne. – För denna gång
lemnar jag nu det diplomatiska
kapitlet, – tilläggande blott
att jag tror ditt samtal med
O.S.Osten-Sacken i alla fall ha varit till
gagn, – om ej för genomdrifvande
af våra förslag i de två frågorna,
så åtminstone genom att det sålunda
blifvit uppdagadt att ni äfven gente-
mot utrikesministeriet tillsvidare
måste vara en garde. –
Jag har för din räkning tagit
närlagda afskrift af det memorial
jag i mitt senaste bref antydde.
Jag uppläste det till justering i
Plenum (utan referent och protlistprotokollist)
igår kl. XI. Kollegerna hade
intet att anmärka, utan förklarade
|6|
tvärtom skrifvelsen för utmärkt.
Lerche åtog sig öfversätta din
till ryskan. Palmén och Troil
aflemnade den idag kl. 1 på båda
språken till Heiden, som under
läsningen flere gånger yttrade:
très-bien och fann sig så anslagen
deraf, att han genast frågade
hvilketdera som vore bättre, att
han först skulle kommunicera
med Tolstoj eller omedelbart
begära Kejsarens eget afgörande
om den äskade kommuniquén.
Werner tillstyrkte honom att göra
det senare. Återstår att se hvad
H.Heiden nu komma sig till.
Naturligtvis är detta meddelande
liksom afskriften blott för din
räkning. I hvad mån H. initierar
EthEhrnrooth i denna fråga, må vara
hans ensak.
Tyvärr var det andra föremålet
för viceordförandenas besök hos
H. af quistigare beskaffenhet. De
voro nämligen ditkallade för den
välsignade promulgationsforms-
frågan. H. uppträdde med yttersta
ifver och energi, förklarande att
ifall ej vice ordfdenordföranden nu genomdrefve
omedelbar efterrättelse af nödiga
förskifter om sagde form, så
skulle han lemna sin plats. Han
skulle icke underlåta att insända till
högsta ort en motframställning af
Senaten, men han kunde garan-
tera att den blefve utan annat
resultat, än att man finge en ny
generalguvernör. Så ungefär voro
kontentan, enligt Werners meddelande.
Vice ordfnaordförandena engagerade sig dock
icke, utan lofvade blott framlägga
HnsHeidens meddelande för Senaten; någon
|8|
skrifvelse skulle ej af GG.Generalguvernören aflåtas.
Så står nu denna sak, i hvilken
det alltså nu gäller frågan, huruvida
Senaten vill sauvera H. för följderna
af hans och EthsEhrnrooths förhastade upp-
trädande hos H. M.Hans Majestät eller icke.
Jag anförtror dig detta jemväl på
Werners vägar, ty han reser imorgon
bittida till Åbo och hinner derföre
icke skrifva till Dig.
Nästa plenum skall ega rum
torsdag 28 dnesdennes – då kommer
den trassliga härfvan till slutlig
behandling, ty då skola ock de
senast stadfästade förfarförfattningar till pro-
mulgering föredragas.
Jag hade redan beslutit per tele-
graf anhålla om ett möte med
dig i Wiborg för morgondagen, och
skulle då ha afrest med nattåget.
Men – jag fann sedan att de båda
helgdagarna måste egnas åt arbetet.
Och nu – godnatt! Jag är ytterst trött,
högra armen värker. Och det länder dig dessvärre ej till någon trefnad om jag förlänger min epistel. Det ”krig i
fred” som blifvit satt i scen mot oss, mot våra institutioner och derjemte
mot ”le bon sens” hör gunås icke till Motspelens kategori. –tillagt i marginalen
Måtte vi kunna hålla ut, – och förfoga öfver all den klokhet
som behöfs för att förebygga svårare störningar.tillagt i marginalen
Alexandra är nu nästan återstäld och helsar jemte mig hjertligt
till Eder båda, som vi längta att snart återse.tillagt i marginalen
Din trofastetillagt i marginalen
L. Mechelintillagt i marginalen
Konfidentiel not till till Grefve Heiden, enligt Senatens Pleni
beslut den 22 Mars 89.
Mera än någonsin förr hafva på den senaste
tiden finska förhållanden varit föremål för osanna
framställningar och vanställande bedömanden i en del
ryska tidningar. Icke nog dermed att de sociala för-
hållandena i Finland hånas, att sinnesstämningen
hos intelligensen i landet göres misstänkt för separatistiska
sträfvanden, att de offentliga myndigheterna utmålas
såsom ett förtryckande byråkratvälde, – man har
gått ändå derhän att bestrida den rättmätiga tillvaron
af de grundlagar, som af högsinta Monarken högtidligen
bekräftats och som utgöra vilkoret för den finska
nationens existens, ja, man har sökt göra troligt
att landets styrelseorganer handla svekfullt emot
H. K. MtHans Kejserliga Majestät och sjelfrådigt genomföra åtgärder som
icke skulle öfverensstämma med Kejsarens nådiga
vilja.
För E. E.Ers Excellens, som i åtta år såsom chef för Stor-
furstendömets regering egnat en outtröttlig uppmärk-
samhet åt detta lands angelägenheter och med
välvillig omsorg vårdat sig om dess intressen, är
det lika väl bekant som för Senaten, att dessa påstå-
enden i den ryska pressen äro fullkomligt grundlösa.
Måhända har E. E.Ers Excellens jemväl hyst den uppfattning
som i det längsta omfattats inom Senaten, nämligen
|10|
att sanningen och rätten äro starkare än smädelsen
och illviljan och att de omförmälda angreppen derför
icke kunna varaktigt skada Finland. Men sedan det
visat sig att angreppen urartat till ett systematiskt
vilseledande af opinionen i Kejsaredömet, kan man
dock ej undgå att lemna insteg åt farhågan, att
den ifriga sådden efterhand skall alstra ifrån sig
bland den ryska allmänheten icke blott skefva före-
ställningar om finska förhållanden och om Finlands
rättsliga ställning, utan ock en ovillig stämning
mot Finland och dess invånare. Och att sådant
resultat af tidningarnas agitation vore så mycket
mer att beklaga, som rådande opinionen, äfven om
de hvila på falsk grund, tendera till inflytande i
verkligheten.
Det vore af synnerlig vigt, att denna agitation
blefve på ett verksamt sätt stäfjad.
Detta kan icke ske genom vanliga vederläggningar
i tidningarna, ty smädelsen påfinner alltid nya
genmälen; icke heller genom anställandet af åtal
mot de brottsliga författarena eller tidningsredak-
tionerna, ty Kejsaredömets pressförordningar
torde icke innehålla något uttryckligt förbud
att göra Finland till föremål för vanställande
angrepp.
Men kan det icke antagas, att H. M.Hans Majestät Kejsaren
|11|
om Dess nådiga uppmärksamhet blefve fästad
på dessa betänkliga företeelser, funne skäligt
i nåder tillåta smädelsernas tillbakavisande
medelst det officiela ordets auktoritet?
Senaten måste för sin del tro, att det icke gifvas
något annat verksamt, ej heller något mera
korrekt medel i detta hänseende, än om, enligt
Allerhögsta befallning, i den ryska Regeringsbudbäraren
skulle införas en officiel förklaring af innehåll,
att de i särskilda ryska tidningar och isynnerhet
i Moskovskie Vädomosti på senaste tider pu-
blicerade artiklar om Finland skildrat de offentliga
förhållandena derstädes på ett oriktigt och vilse-
ledande sätt och att särskildt insinuationerna
om bristande lojalitet och redbarhet hos H.K.
MtsHans Kejserliga Majestäts finska embetsmän äro fullkomligt stri-
dande mot sanningen.
Till E. E.sErs Excellens välvilliga och upplysta öfvervägande
få vi, enligt Senatens uppdrag, ödmjukast öfver-
lemna denna maktpåliggande angelägenhet, med
vördsam anhållan att E. E.Ers Excellens benäget måtte vidtaga
de mått och steg som E. E.Ers Excellens finner möjliga och
ändamålsenliga.
J. F. P.Johan Filip Palmén
S. W. v. T.Samuel Werner von Troil
Uppsatt af L. M.Leo Mechelin, öfversatt till ryskan af FL.Fredrik Lerche
aflemnad på båda språken af undertecknaren
den 28 Mars 89.