14.3.1887 LM–Herman Molander

Den 6 Mars telegraferade jag ifrån Paris:

”Documents attendus en route, je pars Madrid mercredifr. De väntade dokumenten på väg, jag avreser till Madrid på onsdag..

Detta grundade sig på en depesch af Vlangali derom att instruktionen för underhandlingarne afsändts från Petersburg samma dag. Jag beräknade att sändningen, som afgått under ryska ambassadörens adress, borde anlända till Paris onsdag f. m.förmiddag och att jag således kunde afresa samma dag kl.klockan 7 med aftontåget. – Då jag emellertid|2| ej fick träffa Mohrenheim, för papprens emottagande förr än 4 tiden e. m.eftermiddag tillföljd hvaraf det var svårt att hinna till sagde tåg bli resfärdig, samt då Mohrenheim dessutom upprepadt bad mig dröja något i Bordeaux för att med den nya ryska generalkonsulen derstädes, Brosset, afhandla den finska sjöfartens angelägenheter, – reste jag från Paris torsdag morgon kl.klockan 8:45, anlände till Bordeaux 6:20 e. m.eftermiddag och tillbragte största delen af qvällen med M^rMonsieur Brosset som visade sig mycket intresserad af att vara vår handel och sjöfart till nytta och erbjöd sig att sända oss direkta rapporter|3| m. m. blott han erhålla närmare instruktioner, hvilka han nu alldeles saknade. Han är naturaliserad rysse af fransk härkomst och har tjenat upp sig vid utrikesministerium. Han berömde högeligen våra sjökaptener för deras redbarhet och våra matroser för deras hyggliga uppförande i hamn. – Framdeles mera om dessa saker.

I förbigående vill jag nämna att le rapide (iltåget) från Paris till Bordeaux – nära 600 kilometer på 9 timmar 35 minuter – säkerligen är ett af de bästa bantåg på kontinenten: goda vagnar, stadig gång oaktadt den snabba farten, herrliga trakter att skåda|4| och förträffliga restaurationer.

Efter god natthvila i Bordeaux gick det bra nog med den besvärligare färden öfver Pyreneerna. Gränsen passeras kl.klockan 1 på dagen vid Irun, der spanska tullvisitationen eger rum. Denna är mycket petig, men jag undgick all visitation tack vara ett bref af spanska ambassadören i Paris, hvilket ryska ambassaden af eget initiativ utverkat åt mig, – hvarförutom furst Gortschakoff haft vänligheten att föranstalta order från Madrid derom att man skulle lemna mig oantastad.

Kl. 7:30 på lördags morgonen voro vi här och blefvo skäligen väl logerade i Hôtel de Rome|5| der jag efter grundligt pratande lyckats få en salong med två små sofrum för 90 francs per dag, inclusive frukost och middag. – Gortschakoff hade i bref till Paris rekommenderat detta hotel såsom det enda snyga. Det ligger vid en liten sidogata Calle del Caballeras deltillagt av utgivaren Gracia och är icke så dyrt som de största hotellen vid den lifliga platsen Puerta del Sol, men anses vara mycket comme il fautfr. passande, korrekt.

Samma dag kl.klockan 2 begaf jag mig till Gortschakoff, som af ett häftigt sjukdomsanfall hållits bunden vid sängen några dagar. Han hade uppstigit för|6| att emottaga mig och qvarhöll mig i fyra timmar.

Efter de många ogynsamma omdömen jag i P^burgPetersburg hade hört om G. var det ej utan oro jag emotsåg sammanträffandet med honom och vårt gemensamma arbete.

Det är mig ett stort nöje att framhålla, att jag i alla afseenden funnit honom annorlunda än de beskrifningar som om honom uppdukats. Lifligt intresserad för sitt embete, rik på initiativ, med ganska skarpt omdöme och sällsynt stilistisk förmåga, har han äfven i den sak som nu närmast förelåg utvecklat mycken omtänksamhet|7| och energi. – Mot mig och de mina är han förekommande och tjenstvillig utöfver allt hvad jag kunnat önska eller begära. Han hade sammanstält all korrespondens, så officiel som officiös, angående handelstraktaten och ville att allt skulle för mig uppläsas genom de båda sekreterarena Behrendts och Dabija. Sjelf läste han en stor del, – de sista konsepten äro af hans egen hand.

Han var på det yttersta uppretad öfver den långsamhet hvarmed ärendet behandlats af kabinettet i P^burgPetersburg och hvarigenom sakens framgång blifvit högeligen äfventyrad. I sjelfva verket uppstod här för några dagar sedan en konflikt, som|8| hade till följd att utrikesministern Moret, – näst Sagasta den mest framstående medlemmen af kabinettet, – inlemnade sin afskedsansökan. Han blef visserligen för denna gång af Sagasta och kammarpresidenten Martos öfvertalad att återtaga densamma, men många tecken visa att marken är vacklande under ministären. Moret är den som vi kunna räkna på, för traktatens genomförande enligt vårt program. Skulle han afgå, finge man börja ånyo med alla preliminares, och då sannolikt med ringa framgång.

Gortschakoff hade, strax efter det han erhållit telegram af mig om dagen för min ankomst, med Moret aftalat att konferenserna|9| oförtöfvadt skulle vidtaga. I enlighet med ett idag morgse emottaget meddelande skyndade jag telegrafera:

”Demain première conférence”fr. I morgon första konferensen, hvartill jag tillät mig tillägga: ”Communiquez, Lindroos que bien-portantsfr. Meddela Lindroos att alla mår bra. – i den förhoppning att Bror Molander vänligen ville sända detta meddelande till min svärmor.

Jag återgår till redogörelsen för hvad här hittills passerat.

Igår, på söndagen, begaf jag mig med alla mina papper åter till Gortschakoff kl.klockan 2. Han kände sig åter sämre, läkaren var hos honom och afrådde från arbete samt tillstyrkte i stället en promenad i vagn. Vi arbetade dock en timma tillsammas,|10| foro derefter ut att åka i Pradon och Retiro, hvarunder äfven tacktalfrågan dryftades, och derpå tillbragte G. par timmar hos oss på hotellet.

Idag gjorde jag med G. officiel visit hos Moret, som var mycket artig och utsatte tiden för morgondagens konferens till kl.klockan 11 f. mförmiddag. Han underrättade tillika att hans understatssekreterare Aguerra skulle bli andra fullmäktig och en skicklig tjensteman från finansministerium sekreterare.

Vi lemnade då våra kort äfven hos Aguerra och foro så på visiter till franska ambassadören Cambon, en utmärkt personlighet, den erkändt främste af alla|11| härvarande diplomater, – samt till tyska ministern Solms.

Cambon var hemma och qvarhöll oss ganska länge.

Besöket hos Konseljpresidenten Sagasta sker såsnart han utsatt tiden derför.

Från kl.klockan 4–½ 8 arbetade vi med Gortschakoff på förberedelser, i det vi punkt för punkt genomgingo traktaten.

Den så länge bearbetade instruktionen bereder oss mycket svårigheter till följd af oklarhet och motsägelser – dock ej i frågor som röra Finland. –

Vid art.artikel 11 framtog G^koff korrespondensen ang^deangående aftal om ömsesidigt erkännande af fartygs mätebref. Det visar sig att han|12| redan i Febr.februari 1886 anmält för ministeriet att Spanska regeringen är beredd att afsluta öfverenskommelse härom. Men sedan dess har han ej erhållit vidare besked från P^burgPetersburg. Så vidt jag kan erinra mig aflät Senaten förlidna sommar sitt utlåtande i frågan, beträffande Finland. För att dock för min del kunna med visshet uppge huru saken sig förhåller, afsänder jag i morgon bittida följande telegram:

”Telegrafera naer Senaten afgifvit utlåtande om skeppsmastnings deklaration med Spanien, skicka afskrift, orsak elfte artikeln 1885 traktat”.

G^koff skulle telegrafera i frågan till P^burgPetersburg.

Mot slutet af veckan skall den högtidliga audiensen hos Drottningen -regentinnan ega rum.

Nu måste jag söka nattro. Med det snaraste skrifver jag åter. Af Palmroth har jag erhållit ett innehållsrikt bref, som i morgon besvaras, – från Ahnger förslaget till instruktion för|11| lotsenhet. Men med yttersta intresse emotser jag meddelanden af Bror om tullfrågan och ställningen i öfrigt. – Med vördsam och|10| vänskapsfull helsning till samtliga kolleger tackar jag