17.6.1889 LM–Alexandra Mechelin

Efter att ha stärkt mig
vid thébordet med omelette
och kall biff – hvarunder
jag tänkte på huru Ni sanno-
likt icke har lika god kost som
jag – vill jag åter helsa på
mina parisiskor. Främst får
jag tacka för Celys brefkort
från Berlin, hvilket anlände
idag f. m.förmiddag just på den tid då
jag väntade det. – Jag erfor
deraf att mitt bref adr.adresserat till Berlin
anländt i rättan tid, men
huru det gått med brefvet till
Ems är ovisst, då Ni fick
en sådan hast att lemna Berlin.

Skadan är dock måttlig ty
brefvet (af d. 12) var, som jag
vill minnas, temligen magert.
Mitt senaste bref, af den 15^de
adresserade jag till Paris.

Igår var jag mycket i rörelse.
Middag på Högholmen med
Mili och Selim. Derifrån foro
vi kl. 5tillagt i roddbåt till Kajsaniemi
för att bivista M. M^sMuntra Musikanters populära
konsert. Vi voro der inkilade
midt i folkmassan. Ett stycke
framför oss såg jag halfva profilen
af en herre och sade åt Selim: ”Ser
du hvad der den herren liknar
Hans Forssell”. Selim tyckte det
samma. Snart vände den främ-
mande sig rakt mot oss. Ömse-
sidigt igenkännande. Det var
verkligen Hans Forssell, den
|3| framstående politikern och historie-
skrifvaren, han som vid 32 års
ålder blef finansminister och
nu är president i Kammarkolle-
gium. Han var på genomresa
till P^burgSankt Petersburg – hade strax efter
ångbåtens ankomst sökt mig
förgäfves, och nu fogade slumpen
att han bland 3 000 menniskor
blef placerad just i mitt grann-
skap. Selim var också gammal
”bror” med honom.

Efter konsertens slut förde
jag Forsell med roddbåt till Tölö
park, dit Selim efteråt kom
med Societetshusets vagn. Vi
förtärde en sherry-cobble och
gjorde sedan en promenad i vagn
kring staden och brunsparken
tills det blef tid att aflemna
|4| Forssell på ångbåten, som afgick
kl. 9. – Forsell är en man med
stora vyer, skarpt omdöme
och ovanlig^t stilistisk talang.
Qvällen förgick under ganska
intressanta samtal.

Idag har ett herrligt regn,
som varat ungefär 7 timmar,
hugnats den törstande jorden.
Luften är fortfarande mycket
varm och himlen mulen, så
man kan hoppas på mera.

Farbror Adolf var f. m.förmiddagen på
afskedsbesök, – han reser i
morgon bittida till Jaakimvaara
– ensam. Han yttrade att Fanny
och Maria snart skola komma
efter dit, – men jag har mina
skäl att tro, att de i stället resa
till Paris.

Strax efter det jag fått Celys
brefkort gick jag till Mamma
|5| med helsningar från Er. Mam-
ma yttrade ånyo sin fägnad
öfver att Ni kunde göra den
intressanta resan och att allt
hittills gått så bra: – Mamma
sade, att Janne har förfärligt
mycket bestyr för pariserkörens
resa. Utom att han är öfver-
kassör, tycks han få ordna
och leda nästan alla åtgärder
för färden. ”Jag kunde icke
tro att Janne skulle vara så
praktisk och ackurat som
han tycks vara”, tillade Mam-
ma, – hvartill jag svarade
att han har så godt att brås.
på i den vägen. – I morgon
ämnar jag be Janne och Mammatillagt på qvälls-
vard till mig efter konserten.

Sönerna Mechelin deltaga
alla tre i pariserfärden, – äfven
Oscar oaktadt både farbror
Adolf och jag afrådt honom
derifrån. Jag anser nemligen
att det icke är rätt lämpligt
för hans officiela ställning.
Oscar skulle anlända hit i
afton från P^burgSankt Petersburg. Han har
varit en af de 8 kammarjunkare
som ridande anförde
storfursten Pauls och grekiska
princessans storartade
bröllopscortège i förgår.

Huru vill Ni väl, att jag
ur mitt stilla lif här skall
kunna frampressa mera
nyheter? Och hvad skulle
Ni göra med dem i det
|7| bländande Paris. – Nej, bäst
är att Ni nu får hänge Er
odeladt åt utställningens under
och det liffulla Paris i mång-
sidiga behag. Njuten i fullen
drag, allt som kan anslå Er!

Men glömmen ej att snart
åter sända några rader
till den som håller af Er tusen
gånger mer än Ni sjelfva
tror,