13.11.1886 LM–Robert Montgomery

Det är nu jemnt två
veckor sedan vi skildes vid
Östermyra station. Du torde
väl funnit det besynnerligt att
jag ej låtit höra af mig på så
länge, helst jag lofvade meddela
Dig hvad som i tvenne vigtiga
frågor komme att passera.

Orsaken till min tystnad beror
utom af ständiga embetsbrådskor
just deraf att intet definitivt
ännu i berörda angelägenheter in-
träffat.

Sederholm har bestämdt af-
böjt anbudet att bli prokurator.
Heiden är nu i en kinkig belägenhet.
|2| Ryktet om fennomanska infly-
tanden är denna gång ogrundadt.
Heiden har idag frågat Troil till
råds. Werner begärde betänketid.
Sannolikt tillstyrker han att göra
förfrågan hos Brunou. Ett sådant
steg vore hedrande för Heiden
äfven om det ej ledde till resultat.
Men hvem dernäst skall förordas,
är det som Troil – och icke han
ensam – nu grublar öfver.
Sist och slutligen blir det väl
ändå Weissenberg. Eller hvad
skulle du mena om Fellman?

Ja, käre vän, dessa tider
här man dagligen i Senaten
suckar: det var dock ett olyckligt
öde att Montgomery skulle bort!

Med frågan om den finska
|3| språkförfattningen ha vederbörande
icke heller ännu kommit på det
klara. Enligt till mig komna
sekreta meddelanden är att jem-
kningsförslag utarbetadt, hvilket
endast i någon mindre grad skulle
tagit hänsyn till det radikala
minoritetsförslaget. Det synes
sannolikt att vi inom par
veckor få emottaga den märkliga
författningen.

Så stå nu askarne i dessa
frågor. Hvad jag om dem med-
delat, är endast för din räkning.
I Ekon. dept^etEkonomiedepartementet ^{har åtskilligt af
intresse blifvit behandladt. Men
i Plenum har det varit flere:
från utskotten vill just intet lossna.
Det ligger tryck öfver atmosferen.}

Nu och då små sällskap. Idag
14 kuverter hos oss: Rettig från
Åbo med son och dotter, Troil,
Björnstjerna, Costianders etc.
Rätt genyttigt. Igår nästan
samma sällskap hos Lindfors,
den alltid gästfria vännen. –

Min arbetsbörda har för öfrigt
blifvit ökad derigenom, att refer.referendariesekreterare
Ahnger erhållit 2 månaders tjenst-
ledighet för att vårda sitt återstående
öga som nu ock blifvit angripet.

Jaakko Forsman besökte mig
nyss för att tala om nästa års
handelsrrättsliga kongress i Ant-
werpen. Jag lofvade honom
att meddela Dig att Senaten icke
emottagit någon inbjudning till
denna kongressfortsättning, men
ville jag ha Dig hos dina relationer
|5| i Belgien sondera huruvida
nya inbjudningar utfärdas och
i sådant fall huruvida ej vi
äfven varda ihågkomna, – eller
om meningar vore att den förra
inbjudningen utan vidare skall
tagas för gällande. Du kunde
ju låta vederbörande derborta
förstå att Senaten icke torde
kunna låta sig representeras
om ej någon invitation eller
notifikation erhålles.

Om nu denna formella
omständighet tillbörligen ordnas,
tror jag visst ett Senaten gerna
såge Dig fungera som vårt
ombud en gång till, och i sådant
fall kunde Du ju tillika före-
träda fakulteten. Låt mig
|6| snart veta hvad Du anser
Dig kunna i denna sak tillgöra.

Alexandra ropar just till
mig att jag dock engång borde
lägga mig tidigt, – kl.klockan är nu 11.
Hon ber mig tillika öfversända
sina hjertliga helsningar till Eder.
Jag instämmer i det senare
och lyder hennes råd, – tilläggande
blott den anhållan att Du så
snart som möjligt måtte
fägna med underrättelser