20.12.1887 Konfidentiellt förslag till senatens omorganisation

|1|

(Konfidentielt).

Vid den snart förestående granskningen af de förslag, som utarbetats af en i anledning af väckt fråga om grundlagarnes kodifikation nedsatt komité, skall det, bland annat, blifva föremål för pröfning, till hvilken del stadganden angående Senatens organisation och befogenhet rätteligen böra i en reviderad Regeringsform införas.

Derförinnan borde dock, synes det mig, tagas under öfvervägande huruvida icke behöfligt vore att åvägabringa ändringer i vissa delar af Senatens organisation.

Jemte det jag härmed tillåter mig delgifva mina ärade kolleger ett förslag, hvarmed jag önskat bidraga till lösningen af näst antydda fråga, får jag anmäla att jag är sinnad anhålla om förslagets upptagande i Plenum under instundande Januari månad och om dess hänskjutande antingen till ett särskildt utskott eller till det utskott som kan varda tillsatt för granskningen af kodifikationskomiténs arbete.

Jag har i förslaget icke berört frågan om det legislativa förfarandet med hänsigt till Senatens organisation|2| och torde derför här böra påpeka att de af mig tillstyrkta reformerna endast till en del omfatta sådana ämnen, som höra till grundlagens område.

Helsingfors den 20 December 1887.

L. Mechelin

|3|

Kejserliga Senaten för Finland har, under den tidrymd af nära åttatio år, som sedan dess stiftelse förlidit, bibehållit hufvuddragen af sin ursprungliga organisation. De förändringar, som deri tid efter annan företagits, hafva icke varit af någon genomgripande vigt, icke rubbat institutionens grunder och system.

Det kan derför anses vara af erfarenheten bekräftadt att Senatens organisation, så mycket den än skiljer sig från motsvarande inrättningar i flertalet andra stater, är för vårt land ändamålsenlig.

Att det högsta organet för lagskipningen samverka med det egentliga styrelseorganet då fråga är om lagstiftning af allmännare betydelse, tillförsäkrar hithörande frågor en mera kompetent behandling, än om den erforderliga juridiska insigten skulle på hvilket annat sätt som helst suppleras. Mindre påkalladt kan det synas, att denna samverkan sträcker sig jemväl till rent finansiela och ekonomiska frågor så snart dessa skola beredas till landtdagspropositioner eller ock utgjort föremål för framställningar af Ständerna. Men emot denna anmärkning kan framhållas, dels att dylika angelägenheter icke sällan omfatta politiska moment af den vigt att deras pröfning i förstärkt konselj kan vara af gagn såsom ökad garanti för varsamhet och konseqvens; – dels ock att Plenum, då ärenden af ofvannämnda kategorier blott gälla speciela fackfrågor eller eljes äro af mindre betydenhet, kan inskränka sig till att hänvisa dem till vidare handläggning å Ekonomie departementet.

Det i början af 1870 talet från Ständernas sida framstälda och då mycket uppburna förslaget om högsta dom|4|stolens fullständiga afskiljande från Senaten och från all befattning med regeringsuppgifter ville jag för min del af anförda skäl icke återupptaga, om ock den annars eftersträfvansvärda inamovibiliteten för denna domstols ledamöter måste vid den nuvarande organisationens fortbestånd uppoffras.

Då det måste anses föga ändamålsenligt att Ekonomie departementet vid sina sammanträden nödgades egna allt för mycken tid åt en mängd ärenden af den ringa vigt att en kollegial pröfning af desamma ej borde vara af nöden, har efterhand – genom nådiga förordningarna af den 21 April 1848, den 28 November 1859, den 20 April 1863 och den 10 Mai 1869 – beslutanderätten i åtskilliga dylika ärenden blifvit på expeditionerna öfverflyttad, samt nu senast ett större steg i denna riktning blivit taget genom förordningen af den 20 Augusti 1887 rörande ändringar i Senatens arbetsordning. Men det ligger dock i förhållandenas natur, att den kollegiala behandlingen måste förblifva regeln för alla mål och ärenden, som tillöra högsta maktens afgörande d. ä.det är som, i händelse monarken vore här tillstädes, borde honom self föredragas och hvilka, då så icke är fallet, i hans namn eller å hans vägnar afgöras; ty befogenheten att afgöra i Hans Majestäts ställe kan endast åt kollegiet, men icke åt enskild ledamot deraf öfverlemnas. Häraf följer, att expeditionernas rätt att utan föredragning i departementet afgöra ärenden måste vara begränsad till förfoganden inom ramen af faststälda budgetposter och af bestämningar, som af Hans Majestät eller Senaten vidtagits, samt derutöver endast kan hänföra sig till öfvervakande af underordnade myndigheters verksamhet samt till åtgärder, som för ärendenas beredning påkallas. Expeditionernas myndighet kan således icke i nämnvärd grad ökas utöfver hvad den senaste författningen i ämnet innehåller. Då emellertid uppgiften att bereda ärendena jemväl innebär den betydelsefulla befogenheten af initiativ i alla grenar af expeditionens verkningskrets, hafva cheferna för expeditionerna i sjelfva verket rent ministeriela funktioner. Deras ställning skiljer sig från ministrarnes i flertalet andra monarkiska stater en|5|dast deri, att medan desse föredraga sina ärenden och framlägga sina förslag, efter sakens beskaffenhet, antingen omedelbart för monarken eller ock i och genom ministerkonseljen, de finske portföljinnehafvarene måste i konselj framställa allt, som skall af Hans Majestät eller på Dess vägnar afgöras.

Af det anförda torde framgå att jag, då jag nu velat bringa under pröfning huruvida icke Senatens organisation vore i behof af några reformer, för min del anser att såväl Justitie departementet och Ekonomie departementet hvart för sig, som ock deras samverkan i Plenum böra vid hittills varande organisation och uppgifter i allt väsentligt vidmakthållas. De förslag jag vågar framställa afse blott partiella, om ock ej derför ovigtiga förändringar.

I främsta rummet synes mig förtjent af öfvervägande huruvida icke justitie förvaltningen omsider borde erhålla sitt särskilda organ inom Senaten.

Ärenden af den beskaffenhet att de i andra länder tillhöra en justitie ministers ressort, äro i vårt land fördelade på:

Senatens Justitie departement (utnämning till domaresysslor, tillåtelse för tjensteman vid justitie staten att ånyo ingå i tjenst, benådning från straff);

Senatens allmänna plenum (frågor om reformer i justitie lagarne);

Senatens mindre plenum (dispens frågor, en del juridiska tjensters besättande, landets judiciela indelning, domstolarnes stater, fängelseväsendets organisation m. fl. ärenden som angå justitie förvaltningen);

Senatens Ekonomie departement resp.respektive dess Civilexpedition (fängelsernas förvaltning, som visserligen i flera länder tillhör Civil- eller inrikesministern men lämpligare sorterar under Justitieministern – utfärdandet af pensionsbref för embetsmän vid justitie staten), samt

Prokuratorn, (afgifvande af justitieberättelser och utnämnande af aktorer).

Den splittring, som sålunda eger rum i afseende å forum för justitieärendenas behandling, kan så mycket mindre undgå att i någon mån menligt inverka derpå, som icke någon sär|6|skild styrelseledamot blifvit beklädd med åliggandet att öfvervaka, bereda, sammanhålla och föredraga ifrågavarande ärenden. Det enda, som i anledning af denna brist härintills blivit stadgadt, är hvad i 6 § af Kejserliga förordningen den 10 Maj 1869 föreskrifves rörande beredningen af frågor, som angå fängelserna eller fångvården.

Det bör gerna erkännas att Justitie departementets ledamöter under arbetet med lagstiftningsfrågor i allmänna plenum i åtskilliga afseenden gjort saknaden af en särskild justitiechef mindre känbar. Men initiativet, den på speciel embetspligt grundade uppgiften att aktgifva på bestående inrättningar och lagar i syfte att förbereda och föreslå nödiga förbättringar deri, har icke kunnat på sådant sätt tillbörligen göra sig gällande. Justitie departementet kan visserligen anses lagligen oförhindradt att, oaktadt det icke tillhör dess i lag bestämda funktioner, taga initiativ til handläggning i plenum af frågor om domstolsreform, processreform m. m. Men det torde dock vara vanskligt nog att af ett kollegium, strängt upptaget af lagskipningen som hufvudfunktion, förvänta anförda initiativ som kräfver så omfattande beredningsarbete.

Hvad åter vidkommer de egentliga justitieförvaltningsärendena, så kunna desamma, derest en Justitie expedition inrättas vid Ekonomie departementet, från det mindre plenum öfverföras till sagda Departement, hvilket under sådan förutsättning erbjuder tillräcklig garanti för pröfningen af dessa ärenden, de der i sjefva verket hufvudskligen beröra administrativa och ekonomiska spörjsmål.

Justitie departementet borde dock, enligt min tanke, fortfarande handlägga ej mindre benådningsfrågor, i anseende till dessas nära samband med sjelfva lagskipningen, än ock de af detsamma härintills handlagda utnämningsärenden, enär högsta domstolens verksamet nödvändigtvis erbjuder det största tillfälle att lära känna kandidaternas egenskaper. Sålunda bibehölles ock Justitie departementets karaktär af Hans Majestäts justitiekonselj, som motiverar dess ställning i öfrigt. Men den förändring vore dock sakenlig, att ut|7|nämningsärenden blefve i departementet föredragna af chefen för Justitie expeditionen, hvilken dervid egde säte och stämma i departementet.

Då här tillägges:

• att lagberedningskomitén och statsarkivet borde sortera under Justitie expeditionen, den förra, emedan arbetet med justitielagar i allmähet måste vara dess förnämstä uppgift, och statsarkivet af skäl att bevarandet af urkunderna till rättsfrågors belysning är det, som i främsta rummet måste fordras af statens arkiv;
• att utgifvandet af författningssamlingen borde tillhöra denna expedition, samt
• att Prokuratorn borde till chefen for Justitie expeditionen aflemna samma förteckningar och berättelser som till Generalguvernören,
• torde de väsentliga dragen af det nya embetets uppgifter och ställning vara erforderligen angifna.

---

Med undantag af de kompetensfrågor, som i 5 § af 1869 års författning omförmälas och hvilka skäligen borde å allmänt plenum ankomma, äfvensom af de nådiga reskripten angående utnämningar till domareembeten, hvilka reskript kunna omedelbart delgifvas Justitie departementet, torde alla i det föregående icke berörda mål och ärenden, som för närvarande tillhöra Senatens mindre plenum, kunna utan våda öfverföras till Ekonomie departementet. De ecklesiastika ärenden, som enligt gällande författningar i plenum föredragas, äro hvarken af större vigt eller af en mera juridisk natur än en mängd andra frågor, som af Ekonomie departementet på Ecklesiastik expeditionens föredragning handläggas. Utfärdandet af fullmakter å administrativa embeten, utnämning till landssekreterare- och landskamreraretjenster, beviljandet af tillstånd till utrikesresa, dispensering från kameralexamen, m.m. dylikt borde icke vara af beskaffen|8|het att påkalla afbrott i högsta domstolens sessioner. Internationella ärenden, af hvilka en del redan nu tillhör Ekonomie departementet, synes ej kräfva medverkan fran Justitie departementets sida i annat fall än att desamma beröra lan-dets lagar på sådant sätt att landtdagsproposition deraf föranledes eller då de eljest äro af den omfattande betydelse att hela Senatens utlåtande kan vara erforderligt. Men i sådana fall böra de, liksom härförinnan, i allmänt plenum föredragas.

Jag kommer af allt detta till den slutsats, att den modifikation af pleni institutionen, som år 1869 infördes genom stadgandet om ett plenum af åtta ledamöter, kan och bör upphäfvas. Senatens plenum, bestående af båda departementens samtliga ledamöter, bör deremot bibehållas. Men af hänsyn för Justitie departementets vigtiga hufvuduppgift, lagskipningen i högsta instans, bör detsamma icke derutöfver tagas i anspråk för andra än sådana statsangelägenheter, hvilka med afseende å sin stora betydelse för landet påkalla samrådan af Senaten i des helhet. Med alla ärenden af blott förvaltningsnatur bör Ekonomie departementet, förstärkt med en Justitie expedition, ensamt komma till rätta.

---

Jemte det jag, på anförda skäl, icke tvekat att tillstyrka öfverflyttandet till Ekonomie departementet af de å mindre plenum handlagda ärenden, finner jag det deremot tvifvelaktigt huruvida Ekonomie departementet erbjuder tillräckliga garantier för behörigt handhafvande af den å detsamma ankommande högsta lagskipning i administrativa mål.

En del af de mål, som före 1809 gått till särskilda kollegier (Kammar-, Bergs- och Commerce kollegium samt Kammarrätten) hänvisades genom 1809 års reglemente för Regeringskonseljen, andra afdelningen Cap.Kapitel I § 33, til Justitie departementet såsom högsta instans jemte det dessa mål blefvo hofrätterna såsom mellaninstans underlagda. Men det|9| torde icke ligga mindre vigt på att öfriga besvärsmål, som hafva sin upprinnelse i administrativ myndighets åtgärd, varda med nödig juridisk insigt och erfarenhet slutligen pröfvade och afgjorda. Icke så få af dessa besvär, särskildt de, som afse tillämpningen af kommunalförfattningarna och kyrkolagen, kunna vara ganska invecklade och de erfordra en synnerligen noggrann pröfning i sista instans äfven af det skäl att målets föregående behandling icke sällan egt run utan större juridisk insigt.

Det var utan tvifvel under beaktande af antydda förhållande, som i 7 § af 1869 års förordning om Senaten stadgades att minst två af Ekonomie departementets ledamöter skola ega ”erfarenhet och skicklighet i domarevärf”: – men detta stadgande kan dock endast ganska ofullständigt tillgodose berörda gren af departementets uppgifter.

Såsom kändt, har man på senare tider i flere stater skridit till inrättandet af en särskild högsta domstol för administrativjusticen; i andra har man hävisat äfven de förvaltningsrättslig målen till den allmänna lagskipningens högsta organ.

Hvarken den förra eller den senare af sagda utvägar synes mig egnad för våra förhållanden. Inrättandet af ett särskildt tribunal skulle medföra en kostnad, hvilken det är en pligt att så länge som möligt undvika. Samtliga de ifrågavarande målens hänvisande till Justitie departementet skulle åter, jemte det äfven deraf vållades utgift för ökad personal af föredragande, nog mycket stegra målens antal vid departementet. I betraktande häraf, och då det icke är utan gagn att ledamöterna i den högsta administrationen äfven genom handläggningen af besvärsmål erhålla kännedom om sättet, hvarpå de administrativa och ekonomiska författningarna tillämpas samt huru enskilda och allmänna intressen kollidera, synes mig garanti för erforderlig förfarenhet i domarevärf vid dessa måls handläggning lämpligen kunna vinnas sålunda, att inom Senaten skulle bildas en särskild afdelning för administrativ-justicen, bestående af vice ordföranden i Ekonomie departementet såsom ordförande samt|10| trenne ledamöter af Justitie och tvenne af Ekonomie departementet. Af de sistämnda vore Senatorn utan portfölj ständig ledamot, den andre vore chefen for den expedition, till hvars ressort målen höra, sålunda att successivt samtliga chefer komme att i domstolen fungera. För kontinuitetens skull vore önskligt att ledamöterna från Justitie departementet blefve för tre år i sender af departementet utsedda till frågavaratillagt av utgivarennde funktion. Vid hinder för vice ordföranden i Ekonomie departementet kunde presidiet i administrativ-domstolen (”Kammarrätten”) tillhöra chefen för Justitie expeditionen. – Enligt regeln borde en dags session i veckan förslå till de administrativa besvarsmålens afdömande.

Den utvidgade beslutanderätt, som numera blifvit expeditionerna inom Ekonomie departementet tillerkänd, skall utan tvifvel medföra gagneliga resultat, särskildt derigenom att resp.respektive chefer för Expeditionerna, då departementets sammanträden varda något mindre belamrade med ärenden, vinna mera tid för omvårdnaden om de dem tillhörande förvaltningsgrenar och för utarbetandet af nödiga reformförslag. Men för att dessa uppgifter må kunna med framgång fullföljas, är det af synnerlig vigt att hvarje expeditions verksamhets område må vara i möjligaste måtto homogent samt att ärenden, hvilka i anseende till sin beskaffenhet borde bilda en gemensam grupp, icke må var på skilda expeditioner fördelade.

Bedömd med hänsigt till anförda synpunkter, företer ärendenas nuvarande fördelning på Ekonomie departementets expeditioner icke ringa oegentligheter.

Finans expeditionen borde väl i främsta rummet ega att handlägga alla rent finansiela ärenden, d. ä.det är alla ärenden som beröra inkomstbudgeten, beskattningen, uppbörden och räkenskapsväsendet.

Emellertid äro väsentliga frågor rörande jordbeskattningen för närvarande hänförda till Kammar expeditionen,|11| hvilken jemväl handlägger ärenden rörande uppbörd och redovisning af kronans inkomster och å hvilken förty äfven statens bokslut uppgöres, medan endast ”summariska räkningen” eller preliminärt bokslut uppgöres å Finans expeditionen. – Samtliga nu berörda ärenden borde till Finans expeditionen öfverflyttas. – Hvad åter den å Kammar expeditionen ankommande kontrollen öfver statshushållningen vidkommer, utgör densamma i sitt nuvarande skick endast ett ofullständigt surrogat för en verklig och slutlig statsrevision, som vi sakna och om hvars inrättande jag längre fram skall yttra mig.

Den å Militie expeditionen ankommande befattning med bokföring och beräkning af en del statsinkomster borde jemväl till Finans expeditionen öfverföras. I sjelfva verket är det ock redan nu Finans expeditionen, som utarbetar förslagen till Ständerna rörande de tillskott som erfordras till militiefondens ordinarie inkomster. Militie expeditionen bör jemväl, på sätt redan tidigare blivit föreslaget, fritagas från boställsvården, som bör förenas med den allmänna domänförvaltningen. Men på grundvalen af dess befattning med truppernas och de militära inrättningarnas ekonomi måste det tillhöra Militie expeditionen att uppgöra den militära utgiftsbudgeten.

Från Civil expeditionen kunde med skäl till Finans expeditionen öfverföras ärenden rörande gratifikation för oförvitlig civiltjenst samt pensioner och understöd å extra ordinarie stat, enär i dessa ärenden den finansiela synpunkten är den öfvervägande.

Den ökning Finans expeditionens område sålunda skulle erhålla vore egnad att framkalla betänkligheter, derest ej en omfattande grupp af de för närvarande till denna expedition hörande ärenden kunde och borde från densamma afskiljas, nemligen de, som röra handeln, sjöfarten och industrin. Visserligen är dessa näringars förkofran af stort inflytande på statshushållningen och, å andra sidan, jemväl påverkad af skatteväsendet. Men så är äfven fallet med jordbruket; och i ännu närmare förhållande till finanserna står förvaltningen|12| af kronans domäner och kommunikationsanstalter; och likväl har man längesedan hänvisat sistämnda frågor till andra expeditioner. I sjelfva verket måste det ju här liksom i andra stater visa sig omöjligt att under finansförvaltningen sammanhålla alla de förvaltningsgrenar, som äro af någon statsekonomisk betydelse. Principenligt kan Finans expeditionens sfer begrensas till de ärenden, som hänföra sig till statsbehofvens fyllande samt budgetens uppgörande och tillämpning äfvensom förvaltningen af statsverkets fonder. Omvårdnaden om näringarnes förkofran torde erkännas stå utom denna sfer. Dock borde frågorna rörande bankväsendet, med afseende å deras nära frändskap med statskreditens intressen, qvarstå hos Finans expeditionen, hvilken jemväl fortfarande skulle ega befattning med myntväsendet.

Ärendena rörande handeln, sjöfarten och industrin, hvilka utgjort största delen af de å Finans expeditionens andra afdelning handlagda ärenden, skulle dock icke erbjuda ett fullt tillräckligt arbetsområde för en särskild expedition. Å andra sidan är denna grupp för stor och betydande att såsom tilskott öfverföras till annan expedition. Men om ärendena angående jordbruket och des binäringar förenas med de ofvan nämnda, erhålles ett homogent och i alla afseenden lämpligt verksamhetsfält för en expedition. Staten bör ju i sjelfva verket med afseende å samtliga produktiva näringar följa likartade principer. Det finnes ej en bestämd gräns mellan jordbruket och des binäringer å ena sidan samt industrin å den andra sidan. Och om stridiga intressen mellan skilda näringar uppstå, varda de under gemensam administration lättast utjemnade. – Till denna expedition kunde skäligen äfven tillsynen öfver den officiela statistiken, öfverföras från Civil expedition, dels emedan omvårdnaden om näringarna städse måste repliera på statistisk utredning, dels emedan Civil expeditionens område ändå blefve mycket vidsträckt.

Jordbruksärendena hafva icke något principielt samband med kommunikationsväsendet. För upphäfvandet af den nuvarande föreningen af dessa ärenden talar äfven den om|13|ständigheten, att det skulle medföra betydande fördelar om samtliga frågor rörande de offentliga kommunikationsanstalterna, hvilka nu tillhöra dels Jordbruks, dels Civilexpeditionen, blefve på en expedition sammanförda. Men den expedition, hvilken förutom jernvägar och kanaler erhölle äfven frågor om landsvägar och chausséer samt post, telegraf och telefon under sin omvårdnad, bör ej derutöfver med några andra ärenden betungas. Såsom motiv för samtliga dessa kommunikationsärendens förening torde det vara nog att erinra, att hvarje jernvägsanläggning föranleder anläggandet af nya landsvägar samt att en fullständig exploitering af post-, telegraf- och telefonanstalterna svårligen kan ernås utan samband med ledningen af jernvägsförvaltningen.

Då ärenden rörande forstväsendet nästan uteslutande hänföra sig till kronans skogar, hafva de lämpligast sin plats hos den expedition, som har omvårdnaden om statens öfriga domäner. Kammar expeditionen, förvandlad till expedition för domänerna, hvilka sjelffallet skulle omfatta jemväl militieboställena, komme sålunda att representera ett lämpligen begränsadt område till hvilket landtmäteriet jemte frågor rörande agrarlagstiftningen naturligen skulle ansluta sig.

På sätt jag tidigare framhållit beträffande den nya Justitie expeditionen komme densamma att i sig upptaga ej blott ärenden från det nuvarande mindre plenum, utan ock en del ärenden från Civil- och Ecklesiastik-expeditionerna.

Enligt anförda förslag skulle expeditionernas antal ökas till åtta, nemligen 1 Justitie, 2 Civil, 3 Finans, 4 Militie, 5 Ecklesiastik, 6 Domän, 7 Jordbruks- och handels, 8 Kommunikations expeditionen. De tvenne nya chefsplatserna skulle dock icke medföra ökan utgift, ty då ett icke ringa antal ärenden blefve från Civilexpeditionen öfverfördt på Justitie-, Finans- och Kommunikationsexpeditionerna samt Finansexpeditionens ärenden komme att minskas med ett vida större antal än det, som skulle densamme tillföras, förefunnes icke mer någon nödvändighet att bibehålla biträdande chefsplatserna vid sagda expeditioner. Då Senatens nuvarande allmänna kansli till följd af ofvan föreslagna förändringar be|14|träffande plenum ej vidare behöfde såsom sådant bibehållas, skulle dess personal komma att tillhöra Justitieexpeditionen. Öfriga ombildningar inom Ekonomie departementet borde, då de medgåfve förflyttning af en del föredragande- och kamrerareplatser, icke heller medföra någon nämnvärd stegring af Senatens utgiftsstat.

Jag vågar tro att behöfligheten af en Justitieexpedition icke kan med giltiga skäl bestridas. Hvad åter de förslagna förandringarna rörande ärendenas fördelning på Ekonomiedepartementets öfriga expeditioner vidkommer, kan det visserligen invändas att sådana förandringar icke kunna genomföras utan betydande olägenheter och störingar, i det att kontinuiteten uti redan uppkommen praxis i någon mån går förlorad då en grupp ärenden öfverflyttas från en expedition till en annan, hvarjemte diarierna måste qvarblifva hos den förra och handlingarna för det mesta icke heller kunna vid öfverflyttningen medfölja. Men det torde dock medgifvas att dylika olägenheter och svårigheter endast äro af öfvergående natur och nogsamt kunna öfvervinnas, då hinder icke förefinnes att rådfråga å en annan expedition förvarade handlingar samt Ekonomie departementet såsom sådant är egnadt att upprätthålla nödig kontinuitet och tradition i sjelfva sättet att bedöma och afgöra ärenden.

I fråga om arbetsordningen vid Ekonomie-departementet anser jag mig ännu böra uttala den åsigt, att uppgörandet af den årliga statsbudgeten borde tillgå på sådant sätt att hvarje expedition skulle utarbeta och hos Departementet föredraga utgiftsförslag för samtliga till densamma hänförda förvaltningsgrenar, hvarefter Finans expeditionen egde, jemte inkomstbudgeten, till definitiv behandling framlägga utgiftsbudgeten i dess helhet. Denna förändring skulle jemväl innebära åliggande för hvarje expedition att öfvervaka budgetens tillämpning inom de resp.respektive förvaltningsgrenarne, hvilket härintills endast delvis varit fallet.

|15|

Ehuruväl statsinstitutionernas benämning icke är af någon hufvudsaklig betydelse, är det dock icke likgiltigt huruvida de termer, som användas, motsvara den i Europa allmänna uppfattningen eller om de afvika derifrån.

Att såsom departement beteckna Senatens tvenne hufvudafdelningar är i hög grad oegentligt. Det finnes icke något land i verlden, der högsta domstolen och ministären bure ett så inskränkt namn. I Ryssland omfattar hvarje särskildt fackministerium ett antal ”departement”, hvart med sin direktor, hvars befogenhet icke på långt när motsvarar expeditionschefernas i Ekonomie departementet.

Dessa namn borde derfor under bibehållande af kollektivnamnet Senat, utbytas förslagsvis mot Högsta domstolen och Regeringskonseljen. Det förra har redan en viss häfd i språkbruket, det senare är sakenligt och bör ej kunna väcka betänklighet.

Afdelningen för administrativjusticen kunde benämnas Kammarrätten.

Benämningen expedition är jemväl för trång isynnerhet numera sedan expeditionernas befogenhet blifvit utvidgad. De äro verkliga regeringsdepartement och borde derför så benämnas.

De i det föregående anförda förslag torde tydligare framstå genom följande sammanfattning:

1. Kejserliga Senaten för Finland omfattar:

• Högsta Domstolen.
• Regeringskonseljen och
• Kammarrätten.

Högsta Domstolen, som arbetar dels in pleno dels på tvenne divisioner, består af tio senatorer, af hvilka en är president i domstolen.

Regeringskonseljen omfattar följande åtta departement:

• Justitie departementet,
|16|
• Civil departementet,
• Finans d:odito,
• Militie d:odito,
• Kyrko- och undervisnings d:odito,
• Domän d:odito,
• Jordbruks- och handels d:odito,
• Kommunikations d:odito.

Regeringskonseljen består af tio senatorer, af hvilka en är vice ordförande åtta äro chefer för hvar sitt departement och en är konsultativ ledamot.

Kammarrätten, hvars uppgift är att afdöma sådana till administrativ justicen hörande mål, som härförinnan handlagts af Ekonomie-departementet, utgöres af viceordföranden i Regeringskonseljen såsom ordförande samt fyra ledamöter, nemligen tvenne af senatorerna i Högsta domstolen, utsedda för tre år i sender, äfvensom konsultative senatorn i Regeringskonseljen och chefen för det departement, till hvars område besvarsmålet hör.

2. Generalguvernören är ordförande i Senatens Plenum och i Regeringskonseljen samt eger äfven föra ordet i Högsta domstolen uti sådana mål och ärenden, som skola Hans Majestäts eget afgörande underställas.

I Generalguvernörens frånvaro föres ordet i Plenum af vice ordföranden i Regeringskonseljen.

3. I Senatens Plenum handläggas samtligs landtdagsärenden, frågor rörande lagstiftning i administrativ väg på justitieväsendets område, samt sådana ärenden, som enligt Kejsaren-Storfurstens särskilda förordnande skola derstädes upptagas.

Uppstår tvifvelsmål huruvida till Senaten inkommet ärende tillhör Pleni handläggning eller borde behandlas af Högsta domstolen eller Regeringskonseljen eller Kammerrätten, eger Plenum sådant afgöra.

Öfriga härförinnan i Senatens Plenum handlagda mål öfverföras till Regeringskonseljen.

4. Utöfver sin egentliga uppgift att såsom högsta instans afdöma rättegångsärenden eger Högsta domstolen i lik|17|het med hvad förut varit för Senatens Justitie departement gällande, handlägga ansökningar om benådning från ådömdt straff samt frågor om besättande af domaresysslor; dock skola dessa ärenden föredragas i öfvervaro af chefen för Justitie departementet i Regeringskonseljen, hvilken dervid har säte och stämma i Högsta domstolen.

Högsta domstolen är ock obetaget att väcka förslag om lagstiftningsåtgärd, börande sådant förslag med protokollsutdrag öfverlemnas till vice ordföranden i Regeringskonseljen i afseende å dess anmälande till vidare behandling, uti Senatens Plenum.

5. Regeringskonseljen tillhör enahanda befogenhet, som härintills Ekonomie-departementet, dock att besvärsmålen härifrån afskiljas för att i Kammarrätten handläggas, hvaremot de ärenden, som ankommit å Senatens förra så kallade lilla Plenum, till Regeringskonseljen öfverföras såvida de icke äro af beskaffenhet att enligt ofvanstående 3 punkt tillhöra Plenum.

Regeringskonseljen sammanträder endast in pleno, ej på divisioner.

6. Hvarje departement i Regeringskonseljen eger: bereda ärenden till föredragning i Regeringskonseljen eller, då det gäller de i punkten 3 omförmälda ärenden, i Senatens Plenum, samt ombesörja expeditionen af de i anledning af färedragningen fattade besluten;

• öfvervaka verksamheten och hushållningen inom resp.respektive förvaltande verk ocoriginal: ah myndigheter; samt
• sjelfständigt afgöra de i sådant afseende genom särskilda författningar angifna ärenden.

7. Emellan de skilda departementen äro ärenden fördelade som följer:

A. Justitie departementet handlägger frågor angående

• a) lagstiftningsåtgärd inom grundlagarnes samt civil-, kriminal- och processlagarnes områden;
• b) förändringar i Senatens och Statssekretariatets organisation;
• c) staterna för hofrätter och underdomstolar;
|18|
• d) förändringar i landets indelning i judicielt hänseende;
• e) fängelseväsendet och fångvården;
• f) utgifvandet af landets allmänna författningar och de officiel tidningarna;
• g) statsarkivet;
• h) dispens från stadganden i allmän lag.

B. Civil departementets handläggning tillhöra ärenden som angå:

• a) polisväsendet;
• b) medicinalverket;
• c) pressangelägenheterna;
• d) länens förvaltning;
• e) kommunalförvaltningen;
• f) fattigvården;
• g) medborgarerätt i Finland;
• h) passväsendet;
• i) förändringar i landets administrativa indelning;
• k) sådana frågor om förhållanden emellan Finland och dess gränsländer, som icke efter sakens beskaffenhet höra till annat departement;

C. Finans departementet handlägger frågor rörande:

• a) statsregleringen;
• b) uppbörd, förvaltning och användning af skatter och andra statsinkomster samt redovisning derför, äfvensom statens räkenskapsväsende;
• c) förvaltningen af statsverkets fonder och spanmålsförråd;
• d) upptagandet af statslån och lånens förvaltning;
• e) tillämpningen af gällande författningar angående skatter af olika slag;
• f) förslag till ny skatter och bevillningar eller ändring i skattelagar;
• g) lönetillskott för tjenster; extraordinarie understöd samt gratifikationer för oförvitlig tjenst och begrafningshjelp, utom då frågan gäller personer hörande till militiestaten;
• h) resekostnadsersättningar utom i militära ärenden.
• i) landets myntväsende;
|19|
• k) bankväsendet;
• 1) upptagandet af obligationslån för kommunala korporationer eller bolag;
• m) Senatens tryckeri.

D. Militie departementet eger handlägga ärenden rörande:

• a) finska armens organisation, utrustning och ekonomi;
• b) kadettkåren;
• c) militiefondernas förvaltning;
• d) ersättning för trupptransporter och resekostnader i militära ärenden;
• e) pensionering af militärpersoner och civils tjenstemän å militiestaten;
• f) begrafningshjelp och tjensteårsgratifikation efter militärpersoner och civila tjenstemän å militiestaten samt ansökningar af deras enkor och barn om extra ordinarie understöd;
• g) inqvarteringen.

E. Kyrko- och undervisnings departementet tillhöra frågor angående:

• a) den lutherska kyrkan och dess församlingsvård i allt som enligt kyrkolagen ankommer på regeringens pröfning;
• b) landets indelning i ecklesiastikt hänseende;
• c) de grekisk-ryska församlingarna i landet;
• d) dissenterförsamlingar;
• e) folkskoleväsendet samt allmänna och enskilda elementarläroverk;
• f) universitetet;
• g) anslag och inrättningar för vetenskap och skön konst.

F. Domän departementet handlägger ärenden angående:

• a) förvaltning, vård och användande af kronans jordlägenheter, jemväl militieboställena;
• b) forstväsendet och kronans skogar;
• c) nybyggesanläggningar på kronojord:
• d) kronofiskerier;
• e) landtmäteriet samt skiftes- och karteverket;
• f) jordlägenheters kamerala natur och agrarlagstiftningen;
|20|
• g) mått- mål- och vigtsystemet.

G. Jordbruks och handels departementet eger handlägga frågor angående:

• a) jordbruket och dess binäringar;
• b) sjöfällningar, uttorkande af kärr och mossar;
• c) bergs- och bruksrörelse, sågverk, fabriker, handtverkerier och slöjd;
• d) vattenverks anläggning;
• e) patentväsendet;
• f) handeln;
• g) sjöfarten;
• h) lots- och fyrväsendet samt sjömätningar;
• i) hamnars anläggning;
• k) den officiella statistiken;
• l) agronomiska, tekniska och merkantila undervisningsanstalter;
• m) legalisering af aktiebolag för hvarjehanda ändmål.

H. Kommunikations departementet tillhöra ärenden rörande:

• a) statsjernvägarne och enskilda jernvägar samt spårvägar för allmän trafikering;
• b) kanaler och kanalisering af vattendrag;
• c) allmänna landsvägar, broar och färjor samt skjutsväsendet och gästgifverier;
• d) postverket;
• e) telegrafen;
• f) telefonledningar.

8. De Senaten och dess Regeringskonselj underlydande verk och myndigheter sortera närmast under hvar sitt departement i öfverensstämmelse med ofvan angifna fördelning af ärenden.

9. Hvarje departement handlägger ärenden om befordran, tjenstledighet, vikariers förordnande, afsked, ordinarie pension samt tillstånd för tjensteman att vistas utrikes, när sagda ärenden angå embets- och tjenstemän ej mindre inom eget departement, än vid de detsamma underlydande embetsverk och myndigheter.

|21|

Lagstiftningsfrågor tillhöra, utöfver hvad ofvan om Justitie departementet anförts, hvarje departements beredning allt efter sakens beskaffenhet.

Hvarje departement handlägger frågor om bildande af föreningar och sällskap för ändamål hörande till departementets verkningskrets; likaså frågor om uppförande och underhåll af publika byggnader.

Uppstår tvifvel derom till hvilket departement ett ärende rätteligen hörer, ankommer det å Regeringskonseljen att härom bestämma.

---

Finanskontrollen är hos oss ännu ganska ofullständigt organiserad. Revisionskontoret granskar hvarje särskild redogörares räkenskap; särskilda revisorer granska dessutom Statskontorets förvaltning och statsjernvägarnes bokslut. Men det finnes icke någon myndighet för revision af statens hufvudräkenskap och totala boksut (”kapitalräkningarna”) med uppgift att icke endast utreda bokslutets riktighet till siffran, utan jemväl undersöka huruvida utgifterna hållit sig inom gränserna af den för året faststälda budgeten.

Ständernas statsutskott eger visserligen enligt 36 § L. O.Lantdagsordningen ”särskildt granska på hvad sätt de vid senaste landtdag för vissa ändamål beviljade anslag blivit använda”; men den granskning statsutskottet i anledning af finansrelationen egnar räkenskaperna öfver allmänna stats- och militiefonderna motsvarar icke ofvan antydda uppgift för en statsrevision och har vanligen endast till resultat uttalandet af åsigter rörande vissa utgiftsposters möjliga umbärlighet eller önskvärdheten af vissa reduktioner i utgifterna. Det är ett slags politisk kritik af statshushållningen, icke en revision. Med undantag af hvad den extra ordinarie eller bevillingsbudgeten vidkommer, har det härintills veterligen icke blifvit genom officiel förrättning konstateradt huruvida utgiftsbudgeten blif|22|vit rätt tillämpad och huru de faktiska inkomsterna stält sig i förhållande till beräkningarna i budgeten.

Stadgandena i 1809 års reglemente för Regeringskonseljen angående Kammar- och Räkenskapsexpeditionens göromål gifva vid handen att man tänkt sig det den slutliga finanskontrollen skulle genom denna expedition verkställas. Äfven den nuvarande Kammer-expeditionen eger handlägga ärenden rörande uppbörd, redovisning och kontroll. Det torde dock utan vidare utläggning erkännas, dels att den myndighet, som uppgör bokslutet, icke egnar sig till att jemväl revidera detsamma, dels ock att kontrollen öfver budgetens efterlefnad icke lämpligen bör ankomma å en integrerande del af den myndighet – Senatens Ekonomie departement, – som i sista hand borde ansvara för att budgetens bestämningar icke öfverskridas.

I en del stater är en särskild högsta Räknekammare inrättad för den slutliga granskningen af statens bokslut och alla redovisares förvaltning – hvilket icke hindrar att deröfver en politisk finanskontroll utövas af representationen. I Sverige är statsrevisionen, med vidsträckt kompetens, anförtrodd åt revisorer valda af riksdagen.

I anseende till delvis olika förutsättningar torde anordnandet hos oss af en statsrevision enligt svenskt mönster icke böra tillstyrkas. Inrättandet af ett permanent embetsverk för den slutliga statsrevisionen är icke heller af nöden, enär afdömandet af besvär i anledning af Revisionsrättens utslag i anmärkningsmål i analogi med härtills gällande ordning kan ankomma å den ofvan föreslagna Kammarrätten i Senaten. Den lucka i finanskontrollen jag här framhållit synes mig lämpligen kunna fyllas genom en kommission af statsrevisorer, tre eller fem, förordnade af Hans Kejserliga Majestät på framställning af Senaten, hvilken kommission skulle på viss tid af året sammanträda för att granska statsverkets bokslut i ofvan angifvet syfte och deröfver aflemna underdånig berättelse, hvilken jemte det utlåtande Regeringskonseljen i Senaten, på föredragning af Finans departementet, i anledning deraf funne nödigt afgifva skulle till Hans Maje|23|stät insändas. Dessa berättelser och utlåtanden borde vid hvarje landtdag tillhandahållas statsutskottet, som derigenom kunde fritaga sig från det tidsödande och jemförelsevis sterila genomgåendet i detalj af statsverkets räkenskaper.

Då frågan om reformer i revisionsväsendet är bragt på dagordningen genom uppgjordt förslag till reorganisation af Revisionsrätten och Revisionskontoret, torde den af mig nu väckta frågan helst böra i sammanhang dermed närmare pröfvas. Jag har dock ansett mig böra här beröra detta ämne, särskildt af den anledning att mitt förslag till förändringer i Senatens organisation innebär indragning eller om gestaltning af den nuvarande Kammarexpeditionen.

Helsingfors i September 1887.

L. Mechelin.

|24|

P. M.Promemoria

Vid uppgörandet af det förslag till förordning angående förändringar i Senatens organisation och arbetsordning, som härjemte till granskning i Senatens Plenum öfverlemnas, hafva nedanstående grunder och syftemål gjort sig gällande.

Det har inom Senaten redan länge erkänts att ärendena angående förvaltningen af statens domäner borde på en expedition sammanföras. Enligt förslaget komme derför vården om militieboställena att från Militiexpeditionen och frågorna rörande forstväsendet att från Jordbruksexpeditionen öfverföras till Kammarexpeditionen.

För statens räkenskapsväsende och finanskontrollen har det icke varit till gagn att dessa angelägenheter, utan tydlig begränsning, ankommit såval å Finans- som å Kammarexpeditionerna. Nu föreslås att räkenskapsväsendet koncentreras å Finans- och kontrollen å Kammarexpeditionen, – en förändring af så mycket större vigt, som snara reformer i båda dessa brancher äro af nöden.

På sätt i Generalguvernörens skrivelse af den 21 Mars förordas, komme Civil- och Finansexpeditionera att hvardera delas i tvenne expeditioner. Då de till dessa expeditioner hörande ärenden i sjelfva verket varit fördelade på tvenne afdelningar och den andra afdelningen sjelfständigt föreståtts af biträdande chefen, hvars ställning inom departementet jemväl varit fullkomligt oberoende af förste chefen, har karaktären af biträdande chef inneburit en oegentlighet. Å andra sidan vore det principvidrigt att åt biträdande chefer, derest de, såsom man tidigare hade afsett, endast vore adjointer, inrymma rättighet att i departementet tillika med deras chefer utöva sjelfständig rösträtt.

Vid utbrytningen af ärenden från Civilexpeditionen till den nya Kansliexpeditionen har den nuvarande fördelningen mellen chefen och biträdande chefen icke kunnat fullstän|25|digt följas, utan jemkningar häri befunnits nödiga för att, under beaktande af ärendenas lämpliga sammanhörighet så långt sådant på detta mångsidiga område varit möjligt, ernå en någorlunda lika arbetsmängd för hvardera expeditionen.

Deremot motsvarar den nya Handels- och industri-expeditionen i det närmaste det verksamhetsområde som tillhört Finansexpeditionens andra afdelning. Endast de förändringar äro häri föreslagna, att frågor angående stämpelbevillningen, såsom af rent finansiel natur, komme att tillhöra Finansexpeditionen och att mål angående vattenverks anläggning, med afseende å deras betydelse för industrin, samt om hamnbyggnader och upprensning af farled, såsom berörande sjöfartens intressen, öfverförts ifrån Jordbruksexpeditionen till Handels- och industriexpeditionen, i hvars program dessutom upptagits försäkringsväsendet, om hvarforum något stadgande härintills icke funnits.

I nu gällande stadganden om ärendenas fördelning mellan expeditionerna i Ekonomiedepartementet är för öfrigt ej någon ändring föreslagen utom att ärenden angående statsarkivet ansetts hellre böra tillhöra Kansli- än Ecklesiastikexpeditionen.

I formelt afseende bör anmärkas, att rubriceringen af de på expeditionerna fördelade olika ärenden icke i allo öfverensstämmer med 1869 års forfattning. Ändring har härutinnan skett der det befunnits nödigt att undvika oegentliga termer eller en för långt gången specialisering.

Förslaget upptager jemväl, utöfver det närmast liggande programmet, i punkterna 12:o och 13:o öfverföring till Ekonomiedepartementet af en del ärenden, som härintills tillhört Senatens Plenum (enligt 1869 års författning det mindre Plenum).

Motiv härtill är:

• att de ecklesiastika mål, som i Plenum föredragas, icke äro så beskaffade att medverkan från Justitiedepartementets sida för deras pröfning kunde anses verkligen behöflig;
• att det beträffande sådana ärenden, som de i 13:de punkten af förslaget, mom.moment a)–d) upptagna, är en oegentlighet|26| ej mindre att de skola behandlas afskildt från de till Ekonomiedepartementet hörande ärenden, med hvilka de ega naturligt sammanhang, än ock att en del af dem icke sällan företages utan att vederbörande chef för expedition har tillfälle deri deltaga;
• att föredragningen i Plenum af nådiga reskript om utnämning till administrativa embeten saknar giltig grund och endast medför tidspillan och ökadt skrifveri;*Anm.Anmärkning Af lika skäl borde den förandring vidtages att nådiga reskript om utnämning till Domareembeten bleve foredragna direkte i Justitiedepartementet. samt
• att det måste anses önskvärdt och behöfligt att minska den arbetsmängd som för närvarande tynger på Allmänna Kansliet.

Dels af sistnämnda skäl, dels för att göra till regel ett förfarande, som redan härförinnan i enskilda fall iakttagits och hvars principenlighet icke lärer kunna bestridas, har slutligen i 14:de punkten upptagits en föreskrift angående sättet för föredragningen af landtdagsfrågor i allmänt Plenum.

|27|

Underdånigt förslag till Hans Kejserliga Majestäts nådig förordning angående särskilda förändringer i Senatens för Finland arbetsordning samt om inrättandet af tvenne nya expeditioner inom dess Ekonomie departement.

Wi Alexander III etc.etcetera etc.etcetera Göre veterligt: Med ändring i särskilda delar af hvad angående Wår Senats för Finland organisation och arbetsordning är stadgadt, hafve Wi – – – – funnit godt i nåder förordna:

1:o) I Senatens Ekonomiedepartement inrättas tvenne nya expeditioner benämnda Kansliexpeditionen och Handels-och industri-expeditionen, till hvilka, på sätt nedanför närmare omförmäles, en del af de ärenden, som tillhört Civil-och Finansexpeditionerna, skall öfverföras. Biträdande chefsplatserna vid nästnämnda expeditioner indragas. Af departementets ledamöter skola två vara chefer för hvar sin af de nya expeditionerna.

2:o) Till Civilexpeditionens handläggning höra de mål och ärenden som angå:

• a) vården om allmänna ordningen och säkerheten;
• b) länens förvaltning;
• c) landets administrativa indelning;
• d) städers och köpingars anläggning och privilegier;
• e) kommunalförvaltningen i städerna och på landet. med dertill hörande ekonomisk ordningsmål och frågor, rörande kommunernas budgeter;
• f) fattigvården;
• g) medicinalverket och allmänna helsovården samt veterinärväsendet;
|28|
• h) pressangelägenheterna samt boktryckerier och bokhandel;
• i) passväsendet;
• k) landets allmänna statistik.

3:o) Kansliexpeditionen eger handlägga ärenden angående:

• a) medborgarerätt i Finland och tillstånd att derifrån utflytta;
• b) internationela frågor, de der icke efter sakens beskaffenhet höra till annan expedition eller Senatens Plenum;
• c) postverket och postsparbanken;
• d) telegraf- och telefoninrättningen;
• e) allmänna vägar, broar och färjor, gästgifveri- och skjutshållning samt häradspostföring;
• f) statens byggnadsverksamet i allmänhet, äfvensom uppförande och underhåll af publika byggnader, som icke betjena annan expeditions verksametsområde;
• g) fängelsernas ekonomi och fångvården;
• h) utgifvandet af författningssamlingen och de officiela tidningarne;
• i) Senatens tryckeri;
• k) Statsarkivet;
• l) utfärdandet af pensionsbref för embets- och tjenstemän vid justitiestaten;
• m) Senatens Ekonomie Departements registratur;
• n) sådana frågor, hvilka icke tillhöra annan expedition.

4:o) Finansexpeditionen tillhöra frågor angående:

• a) statsregleringen;
• b) uppbörd, förvaltning och användning af skatter och andra statsinkomster, äfvensom statens räkenskapsväsende;
• c) tillämpningen af gällande författningar, angående skatter af olika slag;
• d) förslag till ny skatter och bevillningar eller ändring i skattelagar;
• e) förvaltningen af statsverkets fonder och spanmålsförråd;
|29|
• f) upptagande af statslån och lånens förvaltning; g) lönetillskott för tjenster, gratifikationer för oförvitlig tjenst och begrafningshjelp, utom då frågan gäller personer hörande till militiestaten;
• h) resekostnadsersättningar, utom i militära ärenden;
• i) landets myntväsende;
• k) Finlands Bank, enskilda kreditanstalter och sparbanker;
• l) upptagande af obligationslån för kommuner eller bolag.

5:o) Till Kammar expeditionens handläggning höra ärenden, angående:

• a) statsrevisionen jemte åtgärder till kontrollens befrämjande i statsförvaltningens olika grenar:
• b) jordeböcker, tionde- och mantalslängder, skatteköp samt jordlägenheters kamerala natur;
• c) landtmäteriet jemte skiftes- och skattläggningsväsendet och karteverket;
• d) förvaltning, vård och användning af kronans jordlägenheter, jemväl militieboställena;
• e) kronans skogar och forstväsendet;
• f) nybyggesanläggningar på kronojord;
• g) kronofiskerier;
• h) förandet af inventarium öfver statens fasta och lösa egendom;
• i) mått, mål- och vigtsystemet.

6:o) Militie expeditionen eger handlägga ärenden rörande:

• a) finska truppernas organisation, utrustning och ekonomi, samt det militära uppbådsverket;
• b) finska kadettdåren;
• c) militiefondernas förvaltning;
• d) statsförslaget för nämnda fonder;
• e) ersättning för trupptransporter och resekostnader i militära ärenden;
• f) begrafningshjelp och tjensteårsgratifikation efter mi|30|litärpersoner och civil tjenstemän å militiestaten samt ansökta extra ordinarie understöd för deras enkor och barn;
• g) inqvarteringen.

7:o) Till Ecklesiastik expeditionens handläggning höra frågor angående:

• a) den lutherska kyrkan och dess församlingsvård i allt, som ankommer på regeringens pröfning;
• b) landets indelning i ecklesiastikt hänseende;
• c) de grekisk-ryska församlingarnas i landet yttre angelägenheter;
• d) fremmande trossamfund;
• e) folkskoleväsendet;
• f) abnormskolor;
• g) allmänna och enskilda elementarläroverk;
• h) universitetet;
• i) anslag och inrättningar för vetenskap och skön konst.

8:o) Jordbruks expeditionen handlägger mål och ärenden angående;

• a) jordbruket och dess binäringar;
• b) undervisningsanstalter för landtbruk och mejeri.
• c) sjöfällningar, uttorkande af kärr och mossa, äfvensom strömrensningar;
• d) kanaler och slussar samt kanalisering af vattendrag;
• e) anläggning af jernvägar för statens räkning samt statsjernvägarnes förvaltning;
• f) enskilda jernvägar och spårvägar för allmän trafikering;

9:o) Handels- och industri expeditionen eger handlägga frågor rörande:

• a) handeln;
• b) sjöfarten;
• c) lots- och fyrväsendet samt sjömätningar;
• d) hamnars anläggning och farleders upprensning;
|30|
• e) bergs- och bruksrörelse, sågverk, qvarnar, fabriker, handverkerier och slöjd;
• f) vattenverks anläggning;
• g) tillverkning och försäljning af bränvin och maltdrycker samt dessa näringars beskattning;
• h) patentväsendet;
• i) försäkringsväsendet;
• k) undervisningsanstalter för handel, sjöfart och industri;
• l) legalisering af aktiebolag för hvarjehanda ändamål.

10:o) Hvarje expedition tillkommer att, efter fördelning enligt de i punkterna 2:o)–9:o) angifna grunder, handlägga ärenden angående:

• a) befordran, tjenstledighet, vikaries förordnande, afsked, pensionering, samt tillstånd för tjenstemaatt vistas utrikes;
• b) bildande af föreningar och sällskap;
• c) uppförande och underhåll af publika bygnader;
• d) lagstiftningsfrågor.

Uppstår tvifvel derom af hvilken expedition ärende bör handläggas, ankommer det å Ekonomie departementet att härom bestämma.

11:o) Nedannämnda, Senaten underlydande verk och myndigheter hänföras, efter beskaffenheten af deras göromål, till viss expedition, nemligen:

• till Civil expeditionen: Länestyrelserna och landsstaten, Magistrater och Poliskamrar, Öfverstyrelsen för pressärendena, Medicinalstyrelsen och medicinalstaten, samt statistiska centralbyrån;
• till Kansli expeditionen: Poststyrelsen och poststaten, Fångvårdsstyrelsen och fängelsernas direktioner, Öfverstyrelsen för allmänna byggnaderna.
|31|
• till Finans expeditionen: Finlands Bank, Finlands Statskontor, Tullstyrelsen och tullstaten, Karta Sigillata kontoret och Myntverket;
• till Kammar expeditionen: Allmänna revisionsrätten och Revisionskontoret, Öfverstyrelsen för landtmäteriet och landtmäteristaten jemte Justeringsverket, Forststyrelsen och forststaten samt forstinstitutet äfvensom boställsinspektörerne;
• till Militie expeditionen: Finska militären och Kadetkåren, Krigskommissariatet, Läne- och Uppbådsnämnderna;
• till Ecklesiastik expeditionen: Domkapitlen och Ecklesiastikstaten, Öfverstyrelsen för skolväsendet jemte elementarläroverken, folkskoleseminarierna och folkskolorna;
• till Jordbruks expeditionen: Öfverstyrelsen för väg- och vattenbyggnaderna jemte ingeniörstaten, Jernvägsstyrelsen, Inspektören för fiskerierna, stats- och läneagronomer samt landtbruksingeniörer, statsmejerister, landtbruksinstitutet och jordbruksskolor, hushållnings- och landtbrukssällskap;
• till Handels- och Industri expeditionen: Öfverstyrelsen för lots- och fyrinrättningen jemte lotsstaten, Industristyrelsen, Polytekniska institutet, industriskolor, navigationsskolor och handelsskolor samt handelsombudsmän.

12:o) De å Ecklesiastik expeditionens handlägging ankommende mål och ärenden, som härintills tillhört Senatens Plenum, skola såvidt de ej innebära landtdagsfråga, framdeles i Ekonomie departementet föredragas.

O. N. och C af F. emottillagt i marginalen

|32|

13:o) H.K.M^tHans Kejserliga Majestät nådiga reskript angående utnämningar till och afsked från embeten, som underlyda antingen Justitie eller Ekonomie departementet, skola häranefter omedelbart i vederbörande departement föredragas.

Hvardera departementet eger meddela underlydande embetsmän tillstånd att resa till utrikes ort under den tid de åtnjuta beviljad tjenstledighet.

15:o) Förslag till landtdagsproposition föredrages i Senatens allmänna Plenum af referendariesekreteraren i den expedition af hvilken förslaget blifvit uppgjort, derest ej Senatens Plenum i särskilda fall annorlunda förordnar.

---

Helsingfors, å Kejserliga Senatens tryckeri, 1888.

Noter

1. *Anm.Anmärkning Af lika skäl borde den förandring vidtages att nådiga reskript om utnämning till Domareembeten bleve foredragna direkte i Justitiedepartementet.