1884 Oss emellan

Suomenkielinen teksti

Tekstiä ei ole, ks. kuva tai transkriptio.

Ruotsinkielinen teksti

Oss emellan.

Att stränga lyran med fröjd och lust
När glasen glöda af drufvans must,
Det hör ju till saken i hyggligt gille.
Jag derför ock, – fastän utan snille, –
Nu litet rimma ville.

Visst är det djerft uti sådan krets, –
Det finska samhällets högsta spets, –
Att våga sig fram på vers och meter,
Det kunna ju endast de sanne poeter
Förutan fataliteter.

Men, mina herrar, ett protokoll
Och en hemställan, gjord med kontroll,
Till bunden stil de ju också höra.
Nå, hvarför skulle jag då ej böra
Försök i den stilen göra.

Jag sätter främst då i min recit
Den frågan hvarför vi kommit hit?
Att lemna svar uppå denna fråga
Det bör ej kräfva så stor förmåga
Att jag det ej skulle våga.

Jag tänker, vi velat vid detta bord
Få språka varma och fria ord
Och njuta af vinet, ej endast af maten,
Samt skjuta åsido bekymren om staten
Af dem ha vi nog i Senaten.

Jag tänker, vi velat i vänskaps rund
Åt skämtet egna en flygtig stund
Ty ibland akter och cirkulanter
Som hopas kring oss från alla kanter
Vi annars blefve pedanter.

Justitia hotar ej här en verld,
I slidan hvilar rättvisans svärd.
Helt fredligt språka här Civilister
Med Martissonen, vår Krigsminster,
Och spisa ur samma tonister.

Ecclesia får här, förutan prut
Från Jordbruks sida, sin tionde ut.
Här inga siffror Finansen snärja,
Genral en chef sitter utan värja,
Ej Prokuratorn hörs svärja.

Och, inga besvärs – eller tvistemål
Oss hindra att glaset höja till skål
För munter glömska af illviljans fonder
Af krångel och tråk och små ledsamma blunder
I tyngande plenistunder.

Ja, vilja vi dricka en lifvad skål,
Ej saknas det värdiga föremål, –
Exempelvis: – skjutfält för andras kanoner,
Och snillrikt begränsade kodifikationer.
Och minskade pressrestriktioner.

Och saligen somnad tullproposition
Och tåligt förväntad Ishafsregion
Och anspråk i massa på statssubventioner
Och jemkning af röster och opinioner
I alltför långa sessioner.

Dock nu jag höll på att bli inkonseqvent
Och åt politiken ren öppna på glänt.
Nej, dricken då hellre med lätta sinnen
För det som I alla behagligt finnen –
För leende ungdomsminnen.

Ty vårsol ej glömmas i mulen höst
Och ungt klappar hjertat i åldrings bröst,
Så länge hans tanke och sträfvan spana
Blott ädla mål, och hans lefnadsbana
Sig sluter till rättens fana.

Förlåt mig – jag faller ur rollen alltjemt –
Det sista var åter ej mer något skämt.
Nåväl låt oss klinga med fylda pokaler,
Likt romaren för skyddande höga vestaler,
För vårt tidehvarfs idealer.

Ja, skål för den satsen att rätt är makt,
Det är på vårt värf att som trogen vakt,
Du sanningens manliga skyddsvärn vara –
Och om vi åt framtiden rätten bevara
Då finns för vårt land ingen fara.

Alkuperäinen (transkriptio)

Oss emellan.

Att stränga lyran med fröjd och lust
När glasen glöda af drufvans must,
Det hör ju till saken i hyggligt gille.
Jag derför ock, – fastän utan snille, –
Nu litet rimma försökastruket ville.

Visst är det djerft uti sådan krets, –
Det finska samhällets högsta spets, –
Att våga sig fram på vers och meter,
Det kunna ju endast de sanne poeter
Förutan fataliteter.

Men, mina herrar, ett protokoll
Och en hemställan, gjord med kontroll,
Till bunden stil de ju också höra.
Nå, hvarför skulle jag då ej böra
Försök i den stilen göra.

Jag sätter främst då i min recit
Den frågan hvarför vi kommit hit?
Att lemna svar uppå denna fråga
Det bör ej kräfva så stor förmåga
Att jag det ej skulle våga.

Jag tänker, vi velat vid detta bord
Få språka varma och fria ord
Och njuta af vinet, ej endast af maten,
Samt skjuta åsido bekymren om staten
De trycka ossstruket Af dem ha vitillagt nog i Senaten.

Jag tänker, vi velat i vänskaps rund
Åt skämtet egna en flygtig stund
Ty ibland akter och cirkulanter
Som hopas kring oss från alla kanter
Vi annars blefve pedanter.

Justitia hotar ej här en verld,
I slidan hvilar rättvisans svärd.
Helt fredligt språka här Civilister
Med Martissonen, vår Krigsminster,
Och spisa ur samma tonister.

Ecclesia får här, förutan prut
Från Jordbruks sida, sin tionde ut.
Här inga siffror Finansen snärja,
Genral en chef sitter utan värja,
Ej Prokuratorn hörs svärja.

Och, inga besvärs – eller tvistemål
Oss hindra att glaset höja till skål
För munter glömska af illviljans fonder
Af krångel och tråk och små ledsamma blunder
I tyngande plenistunder.

Ja, vilja vi dricka en lifvad skål,
Ej saknas det värdiga föremål, –
Exempelvis: – skjutfält för andras kanoner,
Och snillrikt begränsade kodifikationer.
Och minskade pressrestriktioner.

Och saligen somnad tullproposition
Och tåligt förväntad Ishafsregion
Och anspråk i massa på statssubventioner
Och jemkning af röster och opinioner
I alltför långa sessioner.

Dock nu jag höll på att bli inkonseqvent
Och åt politiken ren öppna på glänt.
Nej, dricken då hellre med lätta sinnen
För det som I alla behagligt finnen –
För leende ungdomsminnen.

Ty vårsol ej glömmas i mulen höst
Och ungt klappar hjertat i åldrings bröst,
Så länge hans tanke och sträfvan spana
Blott ädla mål, och hans lefnadsbana
Sig sluter till rättens fana.

Förlåt mig – jag faller ur rollen alltjemt –
Det sista var åter ej mer något skämt.
Nåväl låt oss klinga med fylda pokaler,
Likt romaren för skyddande höga vestaler,
För vårt tidehvarfs idealer.

Ja, skål för den satsen att rätt är makt,
Det är på vårt värf att som trogen vakt,
Du sanningens manliga skyddsvärn vara –
Och om vi åt framtiden rätten bevara
Då finns för vårt land ingen fara.

Dokumentti kuvana