8.3.1889 LM–Robert Montgomery

Tack för brefvet af gårdagen och för innehållsrika kollektivbrefvet till Werner och mig.

Med anledning af din fråga:

Viljen I eventuelt berättiga mig härtill? d. v. s. att framhålla för Ehrnrooth att Senaten icke skulle promulgera förfⁿförfattningen med oriktig ingress utan anmäla saken till ny pröfning af H. M^tHans Majestät, aflät jag, strax efter det utskottssammanträdet i promulgationsfrågan afslutats, följande telegram, som härmed bekräftas: ”Si actes attendues arrivent avec nouvelle formule insérée, promulgation|2| sera impossible. On se trouvera alors donc pénible nécessité de soumettre question formelle à nouvel examen Petersbourg. – Telle est opinion de commission réunie ce soir, qui proposera lundi autre formule, satisfaisant à tous. – Détails par poste.” fra. Ifall de väntade författningarna anländer med nya formeln insatt, kommer promulgationen att vara omöjlig. Vi finner oss då i den beklagliga nödvändigheten att inlämna en formell förfrågan till ny prövning i Sankt Petersburg. Sådan är åsikten av det ikväll sammanträdda utskottet, som skall på måndag framlägga ett förslag till en annan formel som är tillfredsställande för alla.

Oaktadt svårigheten att i telegrafstil tydligt meddela det nödiga, trodde jag mig dock böra så begå, enär det syntes mig sannolikt att frågan om formelns indragande i sanktionen redan i morgon kan bli föremål för sammandrabbning mellan Eder å kansliet.

Emellertid har jag i åtföljande|3| bref nedlagt en fullständlig exposé af våra åsigter. Jag har skrifvit detta såsom ett skildt bref på det att Du, om så tilläfventyrs befunnes nödigt, kunde upplåta sjelfva brefvet för E.Ehrnrooth och sålunda hafva ett ytterligare medel att göra för honom tydligt att Senaten i likhet med Dig ej behandlar dylika frågor en bagatelle.

Men hellre ser jag, att Du håller brefvet på fickan.

Jag har igår af E. emottagit ett karakteristiskt bref, – det enda hittills komna meddelandet i tullfrågan. För att hålla Dig fullt au courant dermed, sänder jag Dig detta bref af E. jemte konseptet till mitt svar derå, hvilket afgår samtidigt med|4| mina epistlar till Dig. Min anhållan är, att Du ville per omgående återsända förenämnda tvenne papper.

I särskildt konvolut sänder jag Dig Senatens utlåtanden (i afskrifter) i frågorna om arfskonvention och deklaration om skydd för varumärken, med Sverige-Norge. Ej hunnit kollationera afskrifterna. Jag tror att det vore af stor vigt att Du, efter tagen kännedom om utlåtanden och när de afsändts från Statssekretariatet ville, med Osten-Sacken beröra dessa frågor för att om möjligt förebygga ett afvikande från Senatens yrkanden. Ty här äro de specialfrågorna icke hufvudsak, men väl behandlingssättet, beaktandet|5| af vårt separata rättsväsende. Det ser nästan ut, som om det annars så hyggliga utrikesministeriet i fråga om arfskonventionen skulle vara böjdt för att återfalla i gamla synder.

Med grämelse läste jag dina notiser om Raivola frågan. Jag kan ej annat än dela den förtrytelse öfver E^s oefterrättliga beteende i denna sak. Ville man föra register öfver hans fauter skulle man snart få ihop en volym.

Försök dock, käre vän att hålla ut. Två år äro ju icke en evighet. –

Handen värker af snabbskrifvning|6| i timtal och natten är framskriden.

Farväl! Alexandra har bedt att på det varmaste helsa till Constance och Dig, – och så göra äfven