13.6.1887 LM–Herman Molander

Mitt senaste bref, af 3 d^nesdennes, jemte en promemoria angående W^gradskys utlåtande i finsk-ryska tullfrågan torde Bror hafva erhållit redan före aflåtandet af telegrammet den 10 d^nesdennes:

”Kunna bref ännu råka dig i Madrid”?

På denna depesch, som anlände om natten, svarade jag följande morgon:

”Ja, ty enligt telegram från P^burgPetersburg dröjer svaret ännu länge. Orolig att saken derigenom skadas.”

Berörda telegram från PburgPetersburg. var från Baron Bruun. Jag hade tisdagen d.den 7 d^nesdennes, – sedan den bebådade tiden för svarets expedierande gått förbi utan något meddelande, – telegrafiskt bedt honom skaffa upplysning och meddela mig när svaret kan varda afsändt.

Hans telegram som ankom torsdagen d.den 9^de lydde: ”Proboblement réponse sera expédiée semaine prochaine.”fr. Antagligen kommer svaret att sändas nästa vecka.

Det kan således gå till slutet af den idag ingångna veckan – eller möjligen ännu längre, innan Utrikes ministerium kan stadga sin åsigt om traktatförslaget hvilket redan för en månad tillbaka blef insändt!

Denna bristande hänsyn för|3| sakläget är nästan oförklarlig. Om jag under April månad var förtörnad öfver att de spanska vederbörande draga ut på tiden med underhandlingarne, måste jag dock nu erkänna att de i tidsförstöring på ett glänsande sätt öfverträffas af auktoriteterna vid Nevan.

Här sitter jag nu i det dyra hotel de Rome, – helsan bättrar sig småningom, men medger dock blott nu och då en liten promenad utom hus, – orolig är jag för de minas helsa som nu och då varit vacklande, – vi måste ju alla lida af en hetta som större delen af dagen uppgår i skuggan till 32 à 35 grader.

Mest lida vi dock af den|4| tryckande oro som dröjsmålet i P^burgPetersburg framkallat.

Skola arbetets frukter gå förlorade? eller skall det ännu lyckas att hinna få traktaten till Cortès granskning innan de skingras? – Dessa frågor pina ständigt min tanke.

Igår sände jag ett långt bref till Baron Bruun med redogörelse för den härvarande situationen. Redan den 15 Maj hade jag genom ett i Sevilla dikteradt bref lagt honom på hjertat att verka för skyndsam behandling af frågan. – Jag har i tvenne telegram till Osten Sacken, d.den 27 Maj och 2 Juni tydligen påpekat dröjsmålets vådor. Gortchacow har ock tidigare hemstält om skyndsam behandling men ej vågat skicka någon vidare påminnelse. Han har icke erhållit någon notis från sitt ministerium.

Redan nu vore det för sent, att få den nya traktaten|5| att gälla från 1 Juli då den gamla upphör. Hvad bryr man sig om sådana småsaker!

Kanske ha tit.titulus Gadloffs dumma artikel i Moskovski Wjädomosti också bidragit till rådvillhet och söl.

Jag ber Bror Molander att genast telegrafera hvad möjligen kunnat inhemtas om traktatsfrågan behandling i P^burgPetersburg. Derifrån kan jag svårligen numera hoppas på några notiser innan den ministeriela decisionen omsider lossnar. Måtte det ej då vara ohjelpligen för sent!

Min rygg är ännu något sjuk, så att skrifvandet an|6|stränger mig, derför punkt för denna gång.

Helsa kollegerna!

Med sann vänskap Brors hemlängtande