9.5.1863 LM–Fredrik Idestam

Suomenkielinen teksti

Rakas ystävä

Tarkoitukseni oli tänään kirjoittaa sinulle oikein pitkä ja sisällyksekäs kirje. Mutta eiliselle ja tälle päivälle osuneet tapahtumat ovat vieneet aikaa niin paljon, että saat vain joitain lyhyitä uutisia.

No, yksityiselämässä ei ole mitään merkittävää tapahtunut. Väliin työtä, väliin kevyempää, vähän iloa ja enemmän – tyytymättömyyttä. ”Sinun väkeäsi” olen tavannut muutaman kerran. Niin myös viime maanantaina suurissa arpajaisisa, joissa eräs rakastettava myyjätär taikoi kukkarostani esiin merkittävän summan. Muuten arvanmyynti oli niin laimeaa, että 3 000 arpaa myytiin huutokaupalla. Sinun Mariasi on ollut koko ajan terveenä. Nyt on päätetty, että hän ja serkku voivat olla kesän yli Bodomissa, mistä olen hyvin iloinen. Myöskään hänellä ei tunnu olevan mitään tätä lykkäystä vastaan, hän pitää niin paljon kauniista Bodomista. Wiman on minusta hyvä ja hauska tyttö.

Toissayönä syttyi tulipalo meidän kauniissa teatteritalossamme. Palokunta oli myöhässä ja saamaton – aamulla oli vain savuavat rauniot jäljellä tuosta taiteen temppelistä, jossa oli usein niin hauskaa. Kaipuu on yleinen. Lukemattomat ihmisjoukot ovat surullisin ilmein katselleet tuota kauheaa tuhoa. Ruiskut työskentelevät edelleen sammuttaakseen talon sisällä vielä palavat pesäkkeet. Kaikki palava on palanut, ja melkeinpä myös pari rakennusta, jotka olivat tuulen päällä. Henkilökunta on menettänyt vaatevarastonsa, Schantz kaikki nuottinsa ja soittimensa, mikä on noin 2 000 ruplan menetys. Näyttelijättäret itkevät. Yleisö on unohtanut kaikki rakennevirheet. Ollaan sitä mieltä, että meillä oli aivan tarpeeksi menetyksiä jo ennestäänkin. Vakuutussumma on 87 000 ruplaa. Jos lainat säilyvät, sama yhtiö rakentanee talon uudelleen. Muussa tapauksessa ei tiedä, miten käy. Mutta vielä tärkeämpää on mieliä ja erityisesti ylioppilaskuntaa näinä päivinä kuohuttanut asia. Nimittäin: toissapäivänä Munck jakoi konsistoriin kokoontuneille professoreille allekirjoitettavaksi hallitsijalle osoitetun adressin. Sitä kannattivat Arppe ja erityisesti Snellman. Monet kuitenkin myös vastustivat, ennen kaikkia Johan Philip. Keskustelu kuuluu olleen sangen kiihkeä. Asia lykättiin tälle päivälle ja nyt he ovat parhaillaan koolla sen parissa. – Kohta alkaa tietysti huhuja kiiriä, mitä siellä on tapahtunut. Ylioppilaskunta kokoontui eilen lukuyhdistykseen ja päätti viiden tiedekuntakohtaisen lähetystön välityksellä ilmoittaa herroille professoreille mielipiteensä, joka luonnollisesti vastusti sellaisen adressin antamista tällaisena ajankohtana. Perusteet tälle vastustamiselle olivat suunnilleen seuraavat:

1. Olkoon adressin sanamuoto mikä tahansa, niin sekä ulkomailla että Suomessa sen tendenssi tulkitaan samansuuntaiseksi Venäjän hallitusviranomaisten antamien kanssa ja siten se tulkittaisiin vakuutukseksi siitä, että myös Suomi tulee uhraamaan kaikkensa taistelussa Venäjän valtion koskemattomuuden puolesta. Suomalaisesta patrioottisesta näkökulmasta se olisi tuhoisaa, koska Suomen pitää tässä hetkessä ehdottomasti olla, ja se on, selkeästi sotaa vastaan ja se päinvastoin tarvitsee rauhaa.

2. Tästä syystä ne, jotka allekirjoittaisivat tällaisen adressin, unohtaisivat että he ovat Suomen suuriruhtinaan, eivät Venäjän keisarin alamaisia – he unohtaisivat velvollisuutensa Suomen kansalaisina

3. Koska Suomessa ja aivan erityisesti yliopistossa ei koko tänä kriittisenä aikana ole sattunut mitään, joka voisi asettaa ”lojaalisuutemme” hallituksen silmissä epäilyksenalaiseksi, niin sellainen olisi tarpeetonta ja asiaankuulumatonta mielistelyä.

Siinä adressia vastustavan mielipiteen tärkeimmät perustelut. Ylioppilaskunnan päätös ilmoittaa tämä kanta professoreille perustui siihen, että vaikka adressin allekirjoittajina olisivatkin vain professorit, sen kuitenkin sanottaisiin edustavan koko yliopistoa – josta ylioppilaat kuitenkin kiistatta muodostavat olennaisen, kokoavan osan. Kukin lähetystö oli nelimiehinen. Minä olin ”puhemiehenä” oikeustieteellisen professoreille. Heidän luokseen meneminen ei ollut lainkaan epämukavaa, sillä he olivat mieslukuisesti protestoineet konsistorissa. Me vaihdoimme mielipiteitä, meidät otettiin vastaan hyvin suopeasti ja erosimme ystävinä. Huonommin sujui lähetystöillä Arppen ja Snellmanin luona. Ensinmainittu sanoi, että hänen pitäisi oikeastaan ”ajaa herrat ulos”, mutta suostui sitten kuitenkin lyhyeen keskusteluun suvereenissa äänilajissa. Jälkimmäinen sanoi: ”professorina minun oikeastaan pitäisi sanoa: olkaa vaiti ja menkää ulos, mutta yksityisesti voin kuitenkin valottaa herroille adressin todellista merkitystä” jne. Perkutööri oli samalla linjalla: hän ajoi muodollisesti ulos ystävämme Lundstenin, Procopén, Avellanin ja Saelanin. Muut olivat olleet varsin suopeita. On syytä toivoa, että adressi menee kumoon. On todellakin vaikea käsittää, kuinka he voisivat lähettää sellaisen kirjelmän, kun siihen kuitenkin täytyisi liittää mukaan lukuisia varauksia. Adressista luopuminen asettaa tietysti herrat Armfelt& kumppanit hyvin pulmalliseen tilanteeseen, sillä heillä on ollut erikoinen tapa kertoa adressien synnystä oman mielensä mukaan ja nyt kun tilanne on kiperä, he kaikin keinoin koettavat saada niitä aikaan. Myös Viipurin ja Helsingin maistraatit kuuluvat saaneen kehotuksia – Ei voi todellakaan kuin harmitella, että aiheutetaan tarpeettomasti tällaisia epämiellyttäviä rettelöitä, kun kaikki voisi hyvin sujua rauhallisesti ja neutraalisti.

– Määräys J.V. Snellmanin nimittämisestä valtiovarainpäälliköksi on annettu. Luulen, että hänen asemastaan tulee vaikea, epämiellyttävä ja häilyvä. Nyt hän on adressiasiassa saanut jopa fennomaanit vastaansa (Rein oli tänään lähetystössä hänen luonaan – hänen kultapoikansa!). Rehtorinvaalissa 1. toukokuuta Schauman sai yksimielisesti ensimmäisen ehdokassijan – kova isku ylpeälle Arppelle.

Siinä ne uutiset; pieniä mutta meidän oloissamme suuria. – – Huoli sodasta on vähentynyt, muttei kokonaan poistunut. Taivas tietää miten asiat lopulta menevät!

Sinun asiasi on tietenkin hoidettu aikoja sitten. Olit muistiossasi unohtanut Skandian. Minä sattumalta muistin sen ja olen ottanut vakuutuksen. Vakuutusmaksu on 19.5. Päätöstä sinun tukihakemuksestasi ei vielä ole ilmoitettu. Laurellilta on tiedusteltu ja hän puoltaa. Kaisaniemen asiassa status quo. Kun aloin uudet neuvotteluni, tuli[...]oläslig/saknad text

Torstenin nimitystä ei ole vielä tullut ja hän tekee Hämeenlinnassa kovasti työtä sotilaallisen täydellistymisensä suhteen.

Nyt on tämä työ tehty.

On päivällisaika ja minun täytyy myös ottaa selkoa addressiasian etenemisestä. Voi hyvin, rakas Fritz! Kirjoita myös osoitteestasi Freibergissa ja siitä, pitääkö kirjeet frankeerata vai ei.

ystäväsi Leo

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Käre vän!

Min afsigt var att idag skrifva till dig ett riktigt långt och innehållsrikt bref. Men händelser som timat igår och idag ha så knappat in på tiden att du endast kan få korta notiser.

Välan, i det enskildta lifvet har intet af framstående vigt egt rum. Dels arbete, dels lättja, litet nöje, mera – missnöje. – Med ”de dina” har jag sammanträffat åtskilliga gånger. Bland annat på det stora lotteriet, förliden måndag, der af en älsklig försäljerska otroliga summor framlockades ur min börs. Det gick annars så trögt med lottköpningen att omsider circa 3 000 lotter såldes på auktion. – Din Maria har varit frisk hela tiden. Det är|2| nu afgjordt att hon och kusinen skola qvardröja öfver sommarn på Bodom; hvaröfver jag mycket gladt mig. Hon sjelf tyckes icke heller ha något emot detta uppskof: hon tycker ju så mycket om det vackra Bodom. Wiman tyckes mig en bra och treflig flicka.

Natten mot igår utbröt eldsvåda i vårt vackra teaterhus. Brandkropsen var senfärdig och trög – och om morgonen fanns blott en rykande ruin qvar af detta konstens tempel der man så ofta haft trefligt. Saknaden är allmän. Oräkneliga skaror ha med sorglig uppsyn betraktat det hemska förstörelseverket. Ännu arbeta sprutorna för att släcka de rykande bränderna i husets inre. Allt hvad brännbart var har brunnit, så när som på|3| ett par rum som lågo ofvan blåsten. Teaterpersonalen har förlorat sina garderober, Schantz alla sina musikalier och instrumenter – en förlust af inemot 2 000 rubel. Aktriserna gråta. Allmänheten har glömt alla konstruktionsfel. Och man tycker att vi hade nästan nog af olyckor dessförutan. Försäkringssumman är 87 000 rubel. Få lånena qvarstå, torde samma bolag återuppbygga huset. Eljest vet man ännu icke huru det månde gå.

Annat, ännu vigtigare, har äfven upprört sinnena, specielt studenkårens, under dessa dagar. Nemligen följande: I förrgår förelade Muncken de å Consistorium församlade professorerne till underskrift en adress till Majestät. Den understöddes ifrigt af Arppe och isynnerhet Snellman.|4| Åtskilliga opponerade sig dock, och främst bland dem Johan Filip. Diskussionen skall ha varit ganska blodig. Saken ajournerades till idag: nu hålla de som bäst på med frågan. – Ryktet bar naturligtvis snart omkring hvad som passerat. Studentkåren församlade sig igår e. m.eftermiddag å läseföreningen och beslöt att medelst fem deputationer, fakultetsvis, meddela HH. proff.Herrar professorer sin opinion, hvilken naturligtvis var fullkomligt emot aflåtandet af en adress under nuvarande tidpunkt. Motiverna för detta ”kontra” uttalades ungefär så:

1o Skall adressen, den må ha hvilka ordalag som helst, både inom och utom Finland och Ryssland avses till sin tendens analog med de från ryska gouvernementer aflåtna, och således tydas som en försäkran att äfven Finland vill offra allt för en strid för den ryska statskroppens inte|5|gritet. Den vore derföre ur finsk patriotisk synpunkt förkastlig, då Finland ovilkorligen f. n.för närvarande bör vara, och är, stämdt emot krig och tvertom behöfver fred.

2o Derföre skulle ju de som underteckna en sådan adress förglömma att de äro Finlands Storfurstes, icke Rysslands Kejsares, undersåter, – förglömma sin pligt som finske medborgare.

3o Har i Finland, och specielt vid Universitetet, under hela den kritiska tiden intet förefallit som skulle kunna föranleda regeringen att sätta vår ”lojalitet” i tvifvel; ett försäkrande blott derom vore ju således en onödig och otillbörlig inställsamhet.

Se der hufvudmotiverna för opinionen emot adressen. Studentkårens berättigande att meddela proff.professorerna denna opinion baserades derpå, att adressen, ehuru undertecknad blott af proff.professorer, likväl skulle|6| sägas representera universitetet – af hvilket onekligen äfven studenterna utgjorde en integrerande del. Deputationerna bestodo enhvar af 4 man. Jag var ”talman” för den till Jurisproff.Jurisprofessorerna Att gå till dessa var allsicke obehagligt, emedan de mangrannt hade protesterat i Consistorium. Vi utbytte åsigter, bemöttes utmärkt hyggligt och skildes som vänner. Värre deran vore depp.deputationerna till Arppe och Snellman. Den förre sade sig egentl.egentligen böra ”köra ut herrarne”, inlät sig dock sedan i en kort diskussion i suverän ton. Den senare sade: ”såsom professor bör jag endast säga ”tig och gå!” men såsom enskild må jag dock upplysa herrarne om adressens sanna betydelse” o. s. v. Äfven Perkutören var likartad: han körde formligen ut vännerna Lundsten, Prokopé, Avellan och Saelan. De öfriga ha varit ganska hyggliga. Man|7| har skäl att hoppas att adressen faller. Det är i sanning svårt att begripa huru de skulle kunna afsända en sådan skrifvelse då den skulle måsta beledsagas af de talrika reservationerna. Adressens uteblifvande sätter visserligen herrar Armelt et Co i stort bryderi, ty dessa lära haft den utomordentliga takten att på eget bevåg omtala adressers ankomst – och det är de, som nu, när det kniper, sökt på allt sätt frammana sådana. Äfven magistraterne i Wiborg och HforsHelsingfors lära fått inviter. – Man kan i sanning icke annat än harmas öfver att onödigtvis sådana obehagliga förvecklingar framkallats, då ju allt skulle kunnat aflöpa lugnt och neutralt. – Reskript om J. V. Ss utkorande till finans-chef har anländt. Jag tror hans ställning blir både svår, obehaglig|8| och vacklande. Nu har han genom adressfrågan fått t. o. m. fennomanerne emot sig. (Rein var bland deputationen till honom idag – hans gullgosse!). – Vid rektorsvalet d. 1 Maj fick Schauman enhälligt första förslagsrummet, – en hård knäck för den stolte Arppe.

Se der nyheterne: smått, men ändå stort i våra förhållanden. – – Oron för krig har saktat sig, dock ej alldeles upphört. Himlen vete huru allt ännu månde gestalta sig! –

Dina affärar äro naturligtvis länge sedan uträttade. I din promemoria hade du glömt Skandia. Jag kom händelsevis ihåg det och har uttagit policin. Premien utgör 19,5. – Å din understödsansökan har resolution ännu ej meddelats. Laurell har tillfrågats och tillstyrkt. KniemiKajsaniemi-affären är in status quolat. oförändrat tillstånd. Då jag förnyade mina underhandlingar kom

|10|

Torstens utnämning har ännu icke kommit, och han arbetar nu ifrigt i ThusTavastehus på sin militäriska fulländning.

Sed jam manum de tabula!lat. Men nu, tag handen från tavlan! (~dags att sluta) Middagstimman är inne, och man måste äfven taga reda på adressfrågans utgång. Lebewohl, mein lieber Fritz!ty. Lev väl, min käre Fritz! – Låt nu snarligen och omständligen höra af dig. Skrif även om din adresse i Freiberg och huruvida brefvena böra frankeras eller icke. Din vän

Leo.

Alkuperäinen (transkriptio)

|1|

Käre vän!

Min afsigt var att idag
skrifva till dig ett riktigt långt och
innehållsrikt bref. Men händelser
som timat igår och idag ha så knap-
pat in på tiden att du endast
kan få korta notiser.

Välan, i det enskildta lifvet har
intet af framstående vigt egt rum.
Dels arbete, dels lättja, litet nöje, mera
– missnöje. – Med ”de dina” har jag
sammanträffat åtskilliga gånger. Bland
annat på det stora lotteriet, förliden
måndag, der af en älsklig försäljerska
otroliga summor framlockades ur min
börs. Det gick annars så trögt med
lottköpningen att omsider circa 3 000 lotter
såldes på auktion. – Din Maria
har varit frisk hela tiden. Det är
|2| nu afgjordt att hon och kusinen skola
qvardröja öfver sommarn på Bodom;
hvaröfver jag mycket gladt mig. Hon
sjelf tyckes icke heller ha något emot
detta uppskof: hon tycker ju så mycket
om det vackra Bodom. Wiman tyckes
mig en bra och treflig flicka.

Natten mot igår utbröt eldsvåda
i vårt vackra teaterhus. Brandkropsen
var senfärdig och trög – och om morgonen
fanns blott en rykande ruin qvar
af detta konstens tempel der man
så ofta haft trefligt. Saknaden är
allmän. Oräkneliga skaror ha med sorg-
lig uppsyn betraktat det hemska
förstörelseverket. Ännu arbeta spru-
torna för att släcka de rykande brän-
derna i husets inre. Allt hvad bränn-
bart var har brunnit, så när som på
|3| ett par rum som lågotillagt ofvan blåsten. Teaterper-
sonalen har förlorat sina garderober,
Schantz alla sina musikalier och instru-
menter – en förlust af inemot 2 000
rubel. Aktriserna gråta. Allmän-
heten har glömt alla konstruktions-
fel. Och man tycker att vi hade
nästan nog af olyckor dessförutan.
Försäkringssumman är 87 000 rubel.
Få lånena qvarstå, torde samma
bolag återuppbygga huset. Eljest vet
man ännu icke huru det månde gå.

Annat, ännu vigtigare, har äfven
upprört sinnena, specielt studenkårens,
under dessa dagar. Nemligen följande:
I förrgår förelade Muncken de å Con-
sistorium församlade professorerne till underskrifttillagt en
adress till Majestät. Den understöddes
ifrigt af Arppe och isynnerhet Snellman.
|4| Åtskilliga opponerade sig dock, och främst
bland dem Johan Filip. Diskussionen
skall ha varit ganska blodig. Saken
ajournerades till idag: nu hålla de som
bäst på med frågan. – Ryktet bar
naturligtvis snart omkring hvad som
passerat. Studentkåren församlade sig
igår e. m.eftermiddag å läseföreningen och beslöt att
medelst fem deputationer, fakultetsvis,
meddela HH. proff.Herrar professorer sin opinion, hvilken
naturligtvis var fullkomligt ststruket emot
aflåtandet af en adress under nuvarande
tidpunkt. Motiverna för detta ”kontra”
uttalades ungefär så:

1o Skall adressen, den må ha hvilka ordalag
som helst, både inom och utom Finland
och Ryssland avses till sin tendens ana-
log med de från ryska gouvernementer
aflåtna, hvilka åter innebärastruketoch således tydas somtillagt en försäkran
att äfven Finland vill offra allt för en
strid för den ryska statskroppens inte-
|5| gritet. Den vore derföre ur finsk pa-
triotisk synpunkt förkastlig, då Finland
ovilkorligen f. n.för närvarande bör vara, och är, stämdt
emot krig och tvertom behöfver fred.

2o Derföre skulle ju de som underteckna
en sådan adress förglömma att de äro
Finlands Storfurstes, icke Rysslands
Kejsares, undersåter, – förglömma sin
pligt som finske medborgare.

3o Har i Finland, och specielt vid
Universitetet, under hela den kritiska
tiden intet förefallit som skulle
kunna föranleda regeringen att sätta
vår ”lojalitet” i tvifvel; ett försäkrande
blott derom vore ju således en onödig
och otillbörlig inställsamhet.

Se der hufvudmotiverna för opinionen
emot adressen. Studentkårens berättigande
att meddela proff.professorerna denna opinion base-
rades derpå, att adressen, ehuru under-
tecknad blott af proff.professorer, likväl skulle
|6| sägas representera universitetet – af
hvilket onekligen äfven studenterna
utgjorde en integrerande del. Depu-
tationerna bestodo enhvar af 4 man.
Jag var ”talman” för den till Jurisproff.Jurisprofessorerna
Att gå till dessa var allsicke obehag-
ligt, emedan de mangrannt hade
protesterat i Consistorium. Vi utbytte
åsigter, bemöttes utmärkt hyggligt och
skildes som vänner. Värre deran vore
depp.deputationerna till Arppe och Snellman. Den förre
sade sig egentl.egentligen böra ”köra ut herrarne”,
inlät sig dock sedan i en kort diskussion
i suverän ton. Den senare sade: ”såsom
professor bör jag endast säga ”tig och gå!”
men såsom enskild må jag dock upplysa
herrarne om adressens sanna betydelse”
o. s. v. Äfven Perkutören var likartad:
han körde formligen ut vännerna Lund-
sten, Prokopé, Avellan och Saelan. De
öfriga ha varit ganska hyggliga. Man
|7| har skäl att hoppas att adressen faller.
Det är i sanning svårt att begripa huru
de skulle kunna afsända en sådan skrif-
velse då den skulle måsta beledsagas
af detillagt talrika reservationerna. Adressens
uteblifvande sätter visserligen herrar Arm-
elt et Co i stort bryderi, ty dessa
lära haft den utomordentliga takten
att på eget bevåg omtala adressers
ankomst – och det är de, som nu, när
det kniper, sökt på allt sätt frammana
sådana. Äfven magistraterne i Wiborg och
HforsHelsingfors lära fått inviter. – Man kan
i sanning icke annat än harmas öfver
att onödigtvis sådana obehagliga för-
vecklingar framkallats, då ju allt
skulle kunnat aflöpa lugnt och neutralt.
– Reskript om J. V. Ss utkorande
till finans-chef har anländt. Jag tror
hans ställning blir både svår, obehaglig
|8| och vacklande. Nu har han genom adress-
frågan fått t. o. m. fennomanerne emot
sig. (Rein var bland deputationen till honom
idag – hans gullgosse!). – Vid rektors-
valet d. 1 Maj fick Schauman enhälligt
första förslagsrummet, – en hård knäck
för den stolte Arppe.

Se der nyheterne: smått, men ändå
stort i våra förhållanden. – – Oron för
krig har saktat sig, dock ej alldeles
upphört. Himlen vete huru allt ännu
månde gestalta sig! –

Dina affärar äro naturligtvis länge
sedan uträttade. I din promemoria hade
du glömt Skandia. Jag kom händelsevis
ihåg det och har uttagit policin. Premien
utgör 19,5. – Å din understödsan-
sökan har resolution ännu ej meddelats.
Laurell har tillfrågats och tillstyrkt.
KniemiKajsaniemi-affären är in status quo. Då jag
förnyade mina underhandlingar kom

|10|

Torstens utnämning har ännu icke
kommit, och han arbetar nu ifrigt
i ThusTavastehus på sin militäriska fulländning.

Sed jam manum de tabula!
Middagstimman är inne, och man måste
äfven taga reda på adressfrågans utgång.
Lebewohl, mein lieber Fritz! – Låt
nu snarligen och omständligen höra
af dig. Skrif även om dintillagt adresse i Frei-
berg och huruvida brefvena böra
frankeras eller icke. Din vän

Leo.

Dokumentti kuvana