25.4.1863 LM–Fredrik Idestam
Ruotsinkielinen teksti
|1|
HforsHelsingfors d. 25 April 63.
Du gamle vän!
Icke har man just något synnerligt att förtälja ännu: sedan måndagen kan ju ej mycket ha inträffat. Men jag vill nu ändå helsa på dig litet vid din ankomst till Berlin. – Ja, dender måndagen var en ganska ängslig dag. Jag kunde ej låta bli att anställa betraktelser öfver den oro och föränderlighet som genomgår alla förhållanden här i lifvet och som isynnerhet vid vissa tillfällen kännes mera naggande. .... Det passade bra att om aftonen låta sig smekas af tonernas harmonier, – och få bada sin själ i ett par mörka ögon som oftare och varmare, än på länge, mötte, ja sökte, min blick. –
Maria har visat ett berömvärdt courage,|2| – ehuruväl ej utan ansträngning. Vi ha sammanträffat ett par gånger – hos min syster och på dollfältet – – – hvarvid jag bjudit till att vara skämtsam och rolig. –
Om onsdagen såg jag mig föranlåten att låta Estlander undersöka mina ögon. Han fann der trachomer och ansåg blåa stenensvårtytt, samt totalt upphörande med all läsning, vara den enda kuren. Härpå kunde jag naturligtvis icke gå in, hvarföre han gaf mig blott zinkvatten att indroppas om qvällen – såsom palliativ. – Nog är det otur, att äfven detta skulle komma och försvåra denna redan annars nog bekymmersamma tid.
Emedan jag tillsvidare måste undvika arbetet vid ljus – måste jag ju på annat sätt använda mina aftnar. Onsdagen|3| suto Paschan och jag hos Lundsten, förtroligt språkande om ditt och datt. Politiken utgjorde naturligtvis fonden. Man kan ej värja denna hydra inträde i ens tankar. Oupphörligt måste de syssla med frågorna: krig eller fred? – och hvad skall det bli af oss?
Dessa frågor gjordes mig äfven af ett halft dussin fruntimmer, då jag i thorsdags inträdde i Rkampffska salongen – som ändtligen ej var stängd. Jag är i allmänhet föga road af att politicera med fruntimmer, men denna gång kunde det ej undvikas. Dock kommo äfven andra samtal igång, och några angenäma afsides-meddelanden, och jag vardt rätt belåten med min visit.
Lskiöld har nu en veckas tid varit på bättring och fått äta. Hvem vet, kanske|4| kommer han sig ännu! –
Jag tänker mig att de dagar du tillbragt i Stockholm måtte ha varit rika på intryck af hvarjehanda slag. Det tyckes ju som skulle det ödesdigra ordet krig allt bestämdare teckna sig på horizonten. Man lefver nu i en ganska obehaglig spänning: sjölag och vexelrätt vilja ej rätt glida in i hjernan, som nolens volens
lat. vare sig man vill eller inte sysslar med att bygga luftslott eller – måla fan på väggen.
Åkerblom har blifvit kallad, och skyndsamt afrest, till Petersburg. En hop marinofficerare, äfven af högre grader, ha anländt – (och spisa, äfven de, å Soc.husetSocietetshuset). 12 man på 1 000 skola vara uppbådade i Ryssland; – privata bref derifrån säga att sinnesstämningen är mycket krigisk. Men här, gudnås, är det lugnt, som i ett tempel om hvardagen. Om detta lugn kom-[...]oläslig/saknad text
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
HforsHelsingfors d. 25 April 63.
Du gamle vän!
Idestamtillagt senare
Icke har man just något syn-
nerligt att förtälja ännu: sedan mån-
dagen kan ju ej mycket ha inträffat.
Men jag vill nu ändå helsa på dig
litet vid din ankomst till Berlin.
– Ja, dender måndagen var en ganska
ängslig dag. Jag kunde ej låta bli att
anställa betraktelser öfver den oro och
föränderlighet som genomgår alla för-
hållanden här i lifvet och som isyn-
nerhet vid vissa tillfällen kännes mera
naggande. .... Det passade bra att om
aftonen låta sig smekas af tonernas
harmonier, – och få bada sin själ i ett
par mörka ögon som oftare och varmare,
än på länge, mötte, ja sökte, min blick. –
Maria har visat ett berömvärdt courage,
|2|
– ehuruväl ej utan ansträngning. Vi
ha sammanträffat ett par gånger –
hos min syster och på dollfältet – – –
hvarvid jag bjudit till att vara skämt-
sam och rolig. –
Om onsdagen såg jag mig föranlåten
att låta Estlander undersöka mina
ögon. Han fann der trachomer och
ansåg blåa stenensvårtytt, samt totalt upphörande
med all läsning, vara den enda kuren.
Härpå kunde jag naturligtvis icke gå in,
hvarföre han gaf mig blott zinkvatten
att indroppas om qvällen – såsom pallia-
tiv. – Nog är det otur, att äfven detta
skulle komma och försvåra denna redan
annars nog bekymmersamma tid.
Emedan jag tillsvidare måste undvika
arbetet vid ljus – måste jag ju på annat
sätt använda mina aftnar. Onsdagen
|3|
suto Paschan och jag hos Lundsten, för-
troligt språkande om ditt och datt. Poli-
tiken utgjorde naturligtvis fonden. Man
kan ej värja denna hydra inträde i
ens tankar. Oupphörligt måste de syssla
med frågorna: krig eller fred? – och hvad
skall det bli af oss?
Dessa frågor gjordes mig äfven af
ett halft dussin fruntimmer, då jag
i thorsdags inträdde i Rkampffska sa-
longen – som ändtligen ej var stängd.
Jag är i allmänhet föga road af att
politicera med fruntimmer, men
denna gång kunde det ej undvikas.
Dock kommo äfven andra samtal igång,
och några angenäma afsides-meddelanden,
och jag vardt rätt belåten med min visit.
Lskiöld har nu en veckas tid varit på
bättring och fått äta. Hvem vet, kanske
|4|
kommer han sig ännu! –
Jag tänker mig att de dagar du
tillbragt i Stockholm måtte ha varit
rika på intryck af hvarjehanda slag.
Det tyckes ju som skulle det ödesdigra
ordet krig allt bestämdare teckna sig
på horizonten. Man lefver nu i en
ganska obehaglig spänning: sjölag och
vexelrätt vilja ej rätt glida in i hjernan,
som nolens volens sysslar med att bygga
luftslott eller – måla fan på väggen.
Åkerblom har blifvit kallad, och
skyndsamt afrest, till Petersburg. En hop
marinofficerare, äfven af högre grader, ha
anländt – (och spisa, äfven de, å Soc.husetSocietetshuset).
12 man på 1 000 skola vara uppbådade i
Ryssland; – privata bref derifrån säga
att sinnesstämningen är mycket krigisk.
Men här, gudnås, är det lugnt, som i ett
tempel om hvardagen. Om detta lugn kom-[...]oläslig/saknad text
Helsinki 25. huhtikuuta 1863
Sinä vanha ystävä!
Juuri nyt ei ole mitään kovin kummallista kerrottavaa, maanantain jälkeen ei vielä ole voinut kovin erikoista tapahtua. Haluan silti tervehtiä vähän sinua saapuessasi Berliiniin. Niin, se maanantai olikin sangen surullinen päivä. En siksi voi olla hieman pohtimatta sitä levottomuutta ja muuttuvaisuutta, joka käy läpi koko elämämme ja joka tietyissä tilanteissa tuntuu aivan erityisen purevasti. – – Sopikin niin hyvin nauttia illalla sävelten harmoniasta – ja sai puhdistaa sieluaan tummassa silmäparissa, jotka useammin ja lämpimämmin kuin pitkään aikaan kohtasivat minun katseeni ja etsivät sitä. – Maria on osoittanut ihailtavaa rohkeutta – joskaan ei ilman ponnisteluja. Olemme tavanneet pari kertaa sisareni luona ja muualla, minä olen silloin ollut leikkisä ja hauska.
Keskiviikkona katsoin aiheelliseksi antaa Estlanderin tutkia silmiäni. Hän havaitsi siellä trakoomaa ja sanoi, että sinikivi sekä lukemisen täydellinen lopettaminen on ainoa hoito. Siihen en tietenkään voinut suostua, joten hän antoi minulle vain sinkkivettä tiputeltavaksi iltaisin – kipualievittävänä hoitona. – Onhan se huonoa onnea, että tällaisenkin piti vielä tulla tähän hankaloittamaan tätä huolten muutenkin jo tarpeeksi täyttämää aikaa. Minun täytyy toistaiseksi välttää työskentelyä kynttilänvalossa, joten illat täytyy käyttää jollain muulla tavalla. Keskiviikkona Paschan ja minä istuimme Lundstenilla, läheisesti juttelemassa niitä näitä. Politiikka oli tietysti aiheena. Sen hydran tunkeutumista ajatuksiin ei voi välttää. Lakkaamatta ne pyörivät kysymyksissä: sota vai rauha? – ja miten meidän käy?
Näitä kysymyksiä esitti minulle myös puolentusinaa naista, kun torstaina astuin Rosenkampffin salonkiin – joka vihdoinkin ei ollut suljettuna. Minua ei yleensä juurikaan huvita puhua poitiikkaa naisten kanssa, mutta tällä kertaa sitä ei voinut välttää. Muitakin keskusteluja kuitenkin käytiin ja kuulin ohimennen joitakin mieluisia asioita, olin oikein tyytyväinen visiittiini. Langenskiöld on nyt viikon ajan ollut paranemaan päin ja saanut syödä. Kuka tietää, ehkä hän siitä vielä toipuu!
Arvelen, että Tukholmassa viettämäsi päivät ovat varmaankin olleet rikkaita kaikenlaisista vaikutelmista. Tuntuuhan nyt kuin tuo kohtalokas sota-sana yhä tarkempana piirtyisi horisonttiin. Ollaan aika epämiellyttävässä jännitteessä, merilaki ja vekselioikeus eivät oikein tahdo upota päähän, joka kaiken aikaa rakentelee pilvilinnoja – tai maalaa piruja seinille. Åkerblom on kutsuttu, ja turvallisesti matkustanutkin, Pietariin. Joukko meriupseereita, myös korkea-arvoisia, on saapunut (ja hekin syövät Seurahuoneella). 12 miestä 1 000:sta kuuluu kutsutun Venäjällä; – yksityiskirjeet kertovat tunnelman siellä olevan hyvin sotaisen. Mutta täällä, luojan kiitos, on rauhallista kuin temppelissä arkipäivinä. Tuleeko tämä rauha jat-[...]oläslig/saknad text