22.10.1865 Felix Mechelin–LM
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Klemis, den 22. Okt.Oktober 65.
Liebster
ty. Käre Leo!
Inbyrd af idel luntor och protokoller, tillkomna under de 3 ¼. ting, som jag redan fått absolvera, utan att ens ännu ha hunnit tacka för sist derborta, rycker jag mig nu lös på en liten stund före postväskans afgång, för att tacka för Ditt sista bref, som jag erhöll i Savitaipal, med notisen om Eder förelysning, samt för att gratulera Eder begge af varmaste hjerta till allt, som varit i görningen och redan torde lyckligen passerat!!! Ja, hade det varit möjligt, så skulle jag nog varit färdig att personligen lyckönska Eder; men – man är en fånge vid dom- och skrifbordet! – Måtte dock dessa rader ännu träffa Dig före|2| afresan till utlandet, så att min välönskan ej blefve sentida! – Framför äfven min tacksägelse till Tante och Jetta Lindroos, för de angenäma stunderna på Botby. – Widare hinner jag nu ej, ty skrifbrådskan är ofantlig. – Mina flickor må veterligen bra, men Calle Brofeldt och mina begge andre biträden ha krasslat i massa, liksom jag sjelf under ett par ting lindrigare i följd af förkylningar.
Och nu stopp: – Gud välsigne Dig och Din älskliga Alexandra i alla tider! – önskar af varmaste hjerta Eder
onkel Felix.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Klemis, den 22. Okt.Oktober 65.
Liebster Leo!
Inbyrd af idel luntor och protokoller,
tillkomna under de 3 ¼. ting, som jag redan
fått absolvera, utan att ens ännu ha hun-
nit tacka för sist derborta, rycker jag
mig nu lös på en liten stund före post-
väskans afgång, för att tacka för Ditt si-
sta bref, som jag erhöll i Savitaipal,
med notisen om Eder förelysning, samt
för att gratulera Eder begge af varmaste
hjerta till allt, som varit i görningen
och redan torde lyckligen passerat!!!
Ja, hade det varit möjligt, så skulle jag
nog varit färdig att personligen lyck-
önska Eder; men – man är en fånge
vid dom- och skrifbordet! – Måtte
dock dessa rader ännu träffa Dig före
|2|
afresan till utlandet, så att min välönskan
ej blefve sentida! – Framför äfven min
tacksägelse till Tante och Jetta Lindroos,
för de angenäma stunderna på Botby. –
Widare hinner jag nu ej, ty skrifbråd-
skan är ofantlig. – Mina flickor må
veterligen bra, men Calle Brofeldt
och mina begge andre biträden ha
krasslat i massa, liksom jag sjelf un-
der ett par ting lindrigare i följd af
förkylningar.
Och nu stopp: – Gud välsigne
Dig och Din älskliga Alexandra
i alla tider! – önskar af varmaste
hjerta Eder
onkel
Felix.
Lemi 22. lokakuuta 1865
Hyvä Leo!
Niiden paperipinojen ja pöytäkirjojen ympäröimänä, jotka kolmien käräjien sekä yhden neljäsosan osalta olen ehtinyt selvittää ilman että olisin edes ehtinyt kiittämään viimeisestä, kiirehdin nyt juuri ennen postilaukun lähtöä kiittämään sinua viimeisimmästä kirjeestäsi, jonka sain Savitaipaleella, ja uutisesta teidän asiastanne. Onnittelen teitä molempia lämpimimmin kaikesta, mitä on ollut tekeillä ja mikä nyt varmaankin on jo onnellisesti ohitettu. Niinpä, jos olisi ollut mahdollista, olisin kyllä ollut valmis onnittelemaan teitä henkilökohtaisesti, mutta tässä sitä ollaan – käräjä- ja kirjoituspöydän vankina! Kunpa nämä rivini nyt kuitenkin tavoittaisivat teidät ennen lähtöänne ulkomaile, jotta onnentoivotukseni eivät myöhästyisi! Välitä myös kiitokseni Tädille ja Jetta Lindroosille miellyttävistä hetkistä Puotilassa. En nyt ehdi enempää, sillä kirjoitustöillä on tavaton kiire. Tyttöni voivat jokseenkin hyvin, mutta Kalle Brofeldt ja molemmat muut apulaiseni ovat sairastelleet paljon, samoin minä pari kertaa lievemmin vilustumisten seurauksena.
Ja nyt lopetan. Jumala siunatkoon sinua ja rakasta Alexandraasi kaikkina aikoina! Toivottaa lämpimästä sydämestä
setänne Felix