7.8.1871 LM–Alexandra Mechelin
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Hamburg d. 7 Aug.Augusti 1871.
Egen älskade Alexandra!
Genom misstag angående tiden för brefs afsändande till Sverge, har jag nu blott en qvart timme på mig för att tacka dig för ditt snälla bref af d. 3 dnesdennes, som portiern lemnade mig såsom en välkomsthelsning vid min ankomst till Hotel de l’Europe idag kl. 9 f. m.förmiddag
Jag hinner icke just meddela något af närmare intresse, utom det, att jag sannolikt icke torde behöfva dröja här synnerligen länge. Jag väntar ännu närmare meddelande i frågan innan|2| jag kan definitivt besluta. Emellertid emotser jag med lugn dessa negociationers utgång, då jag i alla fall har en uppgörelse färdig, som under samtalen med Wallenberg i Göteborg ytterligare vunnit i styrka. Jag ämnar icke göra något extra bemödande hos tyska judarne, då man får affären mycket bättre uppgjord hemma, – mig åligger endast att försöka på finare lånsvårtytt här, för att uppfylla Borgå-vännernas önskan.
Resan var temligen tröttsam men icke utan intresse i sällskap med två trefliga svenskar, grefvarne Arvid Posse och Erik|3| Pejus, som sedan inbjödo mig till sina gods i Skåne, – dit jag sannolikt aldrig kommer.
Köpenhamn såg gemütligt ut, hvimlande af promenerande i det vackra söndagsvädret. Jag tror att vi båda tillsammans skulle trifvas der ganska bra, om vi någongång slå oss ned der för att studera Danmarks statsrätt.
Men nu framförallt, tack för den goda underrättelsen att du om tre veckor böra få komma hem, frisk och återställd! Då resa vi ut till det vackra Botby, – då får vi ändtligen engång åter känna oss såsom en lyckligt familj i ett trefligt|4| hem, der vi styra och ställa efter egen smak. – Och hvad lilla Cely skall må derute! – Och din lärde gubbe sen, när han sitter, med håren resta på ända, och söker återuppfånga Romerska rättens ur hans minne försvunna läror! Då kommer du med din vänliga blick och stryker fårorna från pannan och ger mig en och annan liten kyss, som uppmuntrar mig till den energi, utan hvilken man icke kan göra och blifva någonting ordentligt.
Portiern påminner att posten gå. Jag hinner ej mer läsa igenom hvad jag hoprafsat. – I öfvermorgon mera. – Jag är fullkomligt frisk. – Skrif med omgående och meddela om jag skall köpa här något. Kanske matsalskronan? Tusende kyssar till dig och lilla Cely från Er hemlängtande
Pappa.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Till Stockholmtillagt senare
Hamburg d. 7 Aug.Augusti 1871.
Egen älskade Alexandra!
Genom misstag angående
tiden för brefs afsändande till
Sverge, har jag nu blott en
qvart timme på mig för att
tacka dig för ditt snälla bref
af d. 3 dnesdennes, som portiern lem-
nade mig såsom en välkomst-
helsning vid min ankomst till
Hotel de l’Europe idag kl. 9 f. m.förmiddag
Jag hinner icke just meddela
något af närmare intresse, utom
det, att jag sannolikt icke torde
behöfva dröja här synnerligen
länge. Jag väntar ännu när-
mare meddelande i frågan innan
|2|
jag kan definitivt besluta. Emel-
lertid emotser jag med lugn dessa
negociationers utgång, då jag i
alla fall har en uppgörelse färdig,
som under samtalen med Wallen-
berg i Göteborg ytterligare vunnit
i styrka. Jag ämnar icke göra
något extra bemödande hos
tyska judarne, då man får
affären mycket bättre uppgjord
hemma, – mig åligger endast
att försöka på finare lånsvårtytt här,
för att uppfylla Borgå-vännernas
önskan.
Resan var temligen tröttsam
men icke utan intresse i sällskap
med två trefliga svenskar, gref-
varne Arvid Posse och Erik
|3|
Pejus, som sedan inbjödo mig
till sina gods i Skåne, – dit jag
sannolikt aldrig kommer.
Köpenhamn såg gemütligt
ut, hvimlande af promenerande
i det vackra söndagsvädret. Jag
tror att vi båda tillsammans skulle
trifvas der ganska bra, om vi
någongång slå oss ned der för
att studera Danmarks statsrätt.
Men nu framförallt, tack
för den goda underrättelsen att
du om tre veckor böra få kom-
ma hem, frisk och återställd!
Då resa vi ut till det vackra
Botby, – då får vi ändtligen
engång åter känna oss såsom
en lyckligt familj i ett trefligt
|4|
hem, der vi styra och ställa efter
egen smak. – Och hvad lilla
Cely skall må derute! – Och
din lärde gubbe sen, när han
sitter, med håren resta på ända,
och söker återuppfånga Romerska
rättens ur hans minne försvun-
na läror! Då kommer du
med din vänliga blick och stryker
fårorna från pannan och ger mig
en och annan liten kyss, som upp-
muntrar mig till den energi, utan
hvilken man icke kan göra och
blifva någonting ordentligt.
Portiern påminner att posten
gå. Jag hinner ej mer läsa igenom
hvad jag hoprafsat. – I öfvermorgon
mera. – Jag är fullkomligt frisk. –
Skrif med omgående och meddela
om jag skall köpa här något. Kanske
matsalskronan? Tusende kyssar till dig och
lilla Cely från Er hemlängtande
Pappa.
Hampuri 7. elokuuta 1871.
Oma rakas Alexandra!
Koska erehdyin Ruotsiin menevän postin lähtöajoista, minulla on vain neljännestunti aikaa kiittää sinua 3. päivänä lähettämästäsi ystävällisestä kirjeestä, jonka portieeri antoi minulle tervetulotoivotuksena saapuessani Hotel de l’Europeen tänään kello 9 aamupäivällä.
En ehdi ilmoittaa juuri mitään erityisen kiinnostavaa, paitsi sen, ettei minun tarvinne viipyä täällä erityisen pitkään. Odotan vielä tarkempaa tietoa asiasta ennen kuin voin tehdä lopullisen päätöksen. Odottelen kuitenkin rauhallisin mielin näiden neuvottelujen tulosta, koska minulla on joka tapauksessa valmiina sopimus, joka Wallenbergin kanssa Göteborgissa käymieni keskustelujen aikana vahvistui entisestään. En aio nähdä ylimääräistä vaivaa saksalaisten juutalaisten luona, kun kerran kaupat saa hoidetuksi paljon paremmin kotona, – täällä minun on ainoastaan yritettävä saada parempi laina täyttääkseni porvoolaisystävien toiveet.
Matka oli aika uuvuttava muttei kuitenkaan tylsä kahden mukavan ruotsalaisen, kreivien Arvid Possen ja Erik Pejusin seurassa, jotka sittemmin kutsuivat minut tiloilleen Skooneen, – minne en todennäköisesti koskaan päädy.
Kööpenhamina näytti mukavalta, ja kävelijöitä oli vilisemällä kauniissa sunnuntaisäässä. Luulenpa, että me voisimme viihtyä siellä sangen hyvin yhdessä, jos joskus asettuisimme sinne opiskelemaan Tanskan valtio-oikeutta.
Mutta nyt ennen kaikkea, kiitos hyvästä uutisesta, että sinun pitäisi kolmen viikon kuluttua päästä kotiin, terveenä ja toipuneena! Silloin matkustamme kauniiseen Puotilaan, – missä saamme lopultakin taas tuntea olevamme onnellinen perhe mukavassa kodissa, jossa teemme ihan oman mielemme mukaan. – Ja kuinka pikku Cely viihtyykään siellä! – Entä oppinut ukkosi sitten, kun hän istuu tukka pystyssä ja yrittää tavoittaa roomalaisen oikeuden saloja mielestään kadonneiden oppien joukosta! Silloin sinä tulet ystävällisine silminesi, pyyhkäiset rypyt otsaltani ja annat minulle yhden jos toisenkin pienen suukon, jotka rohkaisevat minua kokoamaan sen tarmon, jota ilman mitään ei tule tehdyksi eikä mitään kunnollista synny.
Portieeri muistuttaa, että posti on lähdössä. En ehdi enää lukea mitä olen raapustanut kokoon. – Ylihuomenna sitten lisää. – Olen täysin terve. – Kirjoita viipymättä ja kerro, jos minun pitää ostaa täältä jotain. Kenties ruokasalin kattokruunu? Tuhansia suukkoja sinulle ja pikku Celylle lähettää Teidän kotiin ikävöivä
Isäpappa.