n. 1855 Syysyönä pilven takaa
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Bland molnens höstliga dunkel
syns månens bleka ljus
Helt ensamt står uppå kyrkgåln
Det tysta prestahus.
Och modern läser i bibeln
Och sonen han hör icke på, –
Den äldre systern är sömnig,
Den yngre talar så:
Min gud, hur ledsama dagar
Vi måste framlefva här
Blott då när menskor begrafvas
Här något att skåda är.
Och modren talar deremllan:
Ej sannt, blott fyra ha dödt,
Sen man begrafvit din fader
Som hvilar i mullen sött.
Den äldre dottren gäspar:
Jag vill ej förhungra här
I morgon går jag till grefven
Han pengar har och är kär
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Bland molnens höstliga dunkel
syns månens bleka ljus
Helt ensamt står uppå kyrkgåln
Det tysta prestahus.
Och modern läser i bibeln
Och sonen han hör icke på, –
Den äldre systern är sömnig,
Den yngre talar så:
Min gud, hur ledsama dagar
Vi måste framlefva här
Blott då när menskor begrafvas
Här något att skåda är.
Och modren talar deremllan:
Ej sannt, blott fyra ha dödt,
Sen man begrafvit din fader
Som hvilar i mullen sött.
Den äldre dottren gäspar:
Jag vill ej förhungra här
I morgon går jag till grefven
Han pengar har och är kär
Syysyönä pilven takaa
hohtaa kuun kalvas valo,
yksinänsä kirkon luona
seisoo papin talo.
Äiti lukee Raamattua,
poika miettii omiaan –
isosiskoa kai nukuttaa,
pienempi käy puhumaan:
Luoja, kuinka tylsää täällä
vietämmekään elämää.
Vain kun joku haudataan,
on meillä jotain nähtävää.
Äiti siihen sanomaan:
vasta neljä kertaa tänne tultiin
sen jälkeen ketään hautaamaan,
isäsi kun pantiin multiin.
Isosisko huokaa sitten:
en jää tänne kitumaan,
huomenna käyn kreivin luokse,
rakkaan ja myös varakkaan.