23.5.1870 LM–Alexandra Mechelin

Suomenkielinen teksti

Rakas ystävä!

Oletan, että tapasit ennen Laitialaan lähtöäsi Montgomeryn tai Friesin ja näin ollen kuulit, että vietin vielä ennen höyrylaivan lähtöä hetken heidän kanssaan. Lähdettyäsi matkaan menin hyttiini aikeissa mennä nukkumaan, mutta lähtiessä usein heräävän levottomuuden vuoksi en saanut lainkaan unta – ja siksi menin vielä kävelylle ja tapasin molemmat edellä mainitut ystävät sekä muita kokoontuneina Seurahuoneella, jossa juteltiin kello 3:een asti.

Sitten nukuin oikein hyvin kello 9ään saakka, ja sen jälkeen matka joutui varsin nopeasti eloisien keskustelujen merkeissä. Höyrylaiva saapui tänne ½ 6 iltapäivällä. Lähdin saman tien Seurahuoneelle, josta sain toisen niistä pienistä huoneista, joissa majailimme viime vuonna. Heti sen jälkeen menin Felixin luo ja vietin koko illan heidän luonaan kello ½ 12een saakka varsin miellyttävien keskustelujen merkeissä, ja kokosin sitten voimiani kunnon yöunilla. Tänään kävin ensin tapaamassa Waldemar Hackmania, joka ikävä kyllä on aika pahasti sairas ja matkustaa siksi muutaman päivän kuluttua Kissingeniin. Kiitin hänen vaimoaan puolestasi, Libäckin perheen auttamisesta, ja hän iloitsi siitä, että he olivat saaneet sinusta kelpo suojelijan.

Lähdin heidän luotaan Hackmanin konttoriin paperitehdaskaupoille, ja asiasta neuvoteltiin varsin pitkään. Annoin ukolle suunnitelman ja sovimme tapaamisen iltapäiväksi. Sitten kävin tapaamassa kreivitär Steven Steinheilia, joka oli erityisen iloinen siitä, että olimme ottaneet hänen Alexiksensa luoksemme. Keskustelimme pitkään pojan tulevaisuudesta, ja hän näytti yhä pelkäävän, että tämä saattaisi tehdä mielipuolisen päätöksen lähteä Venäjälle ja ryhtyä sotilaaksi. Yritin kuitenkin rauhoitella häntä tässä asiassa. –

Nautin päivällisen Felixin perheen luona, missä oli oikein mukavaa. Heille kaikille kuuluu hyvää, heillä on hyvä asunto ja he miettivät mikä olisi paras tapa viettää kesää. – Sofie-täti ja Tali matkustavat luultavasti kappalainen Theodor Brofeldtin luo Iisalmelle.

Kello 5–6 lähtien olin taas kauppaneuvos Hackmanin luona; hän heittäytyy hankalaksi osakkeiden merkinnässä. En nyt halunnut painostaa liikaa, mutta minulla on tilaisuus ottaa asia uudelleen puheeksi palatessani Pietarista, kun käyn tarkastamassa konttorin. Silloin minut on kutsuttu viettämään kaikki vapaahetket Hackmanin tilalla Herttualassa, jonne perhe on juuri muuttamassa.

Sen jälkeen kävin muutaman hovioikeuden aikaisen toverini luona ja nautin illallisen asessori Palmrothin luona.

Nyt kello on 1, – olen aika väsynyt, – eikä minulla ole enää muuta kerrottavaa kuin että tämän matkan mukavin tapahtuma on se, kun palaan taas Sinun ja pikku Celyn luo. Hyvästi, pysykää terveinä ja iloisella mielellä! Sinun oma

Leo.

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Min älskade vän!

Jag förmodar att du före din afresa till Laitiala träffat Montgomery eller Fries och således erfarit att jag ännu före ångbåtens afgång var tillsammans med dem en stund. Sedan du farit bort gick jag ned i min hytt och ville lägga mig, men den känsla af oro man vanligen hyser vid afresan gjorde att jag ej kände någon sömn – och derföre gick jag ännu att promenera och fann då de båda nämnda vännerna ännu jemte andra församlade på Societetshuset der man pratade ända till Kl. 3.

Sedan sof jag rätt godt till kl. 9, och så gick resan ganska fort under|2| lifliga samtal. Kl. ½ 6 e. m.eftermiddag anlände ångbåten hit. Jag for genast till Societetshuset, der jag fick det ena af de små rummen vi bebodde i fjol. Strax derpå begaf jag mig till Felix, tillbragte hela qvällen hos dem ända till kl. ½ 12, under ganska angenämt samspråk, och samlade derpå krafter genom grundlig sömn. Idag besökte jag först Waldemar Hackman, som tyvärr är temligen illa sjuk, så att han efter några dagar reser till Kissingen. Jag tackade å dina vägnar hans fru för hjelpen åt familjen Libäck, och hon fägnade sig att de uti dig funnit en god beskyddarinna.

Ifrån dem begaf jag mig till Hackmanska kontoret för pappersbruks|3|affären och hade temligen länge underhandlingar härom. Jag lemnade prospekten hos gubben och vi stämde möte till eftermiddagen. Sedan var jag hos grefvinnan Steven Steinheil, som var synnerligen glad derföre att hennes Alexis hade blifvit upptagen hos oss. Vi resonnerade mycket om gossens framtid, och hon syntes ännu frukta att han möjligen kunde fatta det dåraktiga beslutet, att bege sig till Ryssland och bli militär. Jag sökte dock lugna henne i detta afseende. –

Middagen intog jag hos Felix’s der det var rätt trefligt. De må alla bra, bebo ett godt logis, och fundera på bästa sättet att tillbringa sommarn. – Tant Sofie och Tali resa|4| troligen till kapellanen Theodor Brofeldt i Idensalmi.

Från kl. 5–6 var jag åter hos Kommerserådet Hackman, som gör svårigheter i afseende å aktieteckningen. Jag ville ej nu insistera för mycket, men har tillfälle att åter upptaga ämnet vid återkomsten från PburgSankt Petersburg då jag skall revidera kontoret. Jag är inviterad att då tillbringa alla ledig tid på Hackmanska egendomen Herttuala, dit familjen just håller på att flytta.

Efteråt besökte jag några fordna hofrättskamrater och var på souper hos assessor Palmroth.

Nu är klockan 1, – jag temligen trött, – och intet annat är att förtälja än att den trefligaste händelse på denna resa blir den, då jag återvänder till Dig och lilla Cely. Farväl, varen glada och friska! Din egen

Leo.

Alkuperäinen (transkriptio)

|1|

Min älskade vän!

Jag förmodar att du före din
afresa till Laitiala träffat Mont-
gomery eller Fries och således erfarit
att jag ännu före ångbåtens afgång
var tillsammans med dem en stund.
Sedan du farit bort gick jag ned i
min hytt och ville lägga mig, men
den känsla af oro man vanligen hyser
vid afresan gjorde att jag ej kände någon
sömn – och derföre gick jag ännu
att promenera och fann då de båda
nämnda vännerna ännu jemte andratillagt församlade
på Societetshuset der man pratade
ända till Kl. 3.

Sedan sof jag rätt godt till kl. 9, och
så gick resan ganska fort under
|2| lifliga samtal. Kl. ½ 6 e. m.eftermiddag anlände
ångbåten hit. Jag for genast till So-
cietetshuset, der jag fick det ena af
de små rummen vi bebodde i fjol.
Strax derpå begaf jag mig till Felix,
tillbragte hela qvällen hos dem ända
till kl. ½ 12, under ganska ange-
nämt samspråk, och samlade
derpå krafter genom grundlig
sömn. Idag besökte jag först Wal-
demar Hackman, som tyvärr är
temligen illa sjuk, så att han efter
några dagar reser till Kissingen.
Jag tackade å dina vägnar hans
fru för hjelpen åt familjen Libäck,
och hon fägnade sig att de uti
dig funnit en god beskyddarinna.

Ifrån dem begaf jag mig till Hack-
manska kontoret för pappersbruks-
|3| affären och hade temligen länge
underhandlingar härom. Jag lem-
nade prospekten hos gubben och
vi stämde möte till eftermiddagen.
Sedan var jag hos grefvinnan Steven
Steinheil, som var synnerligen glad
derföre att hennes Alexis hade
blifvit upptagen hos oss. Vi reson-
nerade mycket om gossens framtid,
och hon syntes ännu frukta att
han möjligen kunde fatta det
dåraktiga beslutet, att bege sig
till Ryssland och bli militär.
Jag sökte dock lugna henne i
detta afseende. –

Middagen intog jag hos Felix’s
der det var rätt trefligt. De må
alla bra, bebo ett godt logis, och
fundera på bästa sättet att tillbringa
sommarn. – Tant Sofie och Tali resa
|4| troligen till kapellanen Theodor
Brofeldt i Idensalmi.

Från kl. 5–6 var jag åter hos
Kommerserådet Hackman, som
gör svårigheter i afseende å aktie-
teckningen. Jag ville ej nu insi-
stera för mycket, men har tillfälle
att åter upptaga ämnet vid åter-
komsten från PburgSankt Petersburg då jag skall
revidera kontoret. Jag är inviterad
att då tillbringa alla ledig tid på
Hackmanska egendomen Herttuala,
dit familjen just håller på att
flytta.

Efteråt besökte jag några fordna
hofrättskamrater och var på souper
hos assessor Palmroth.

Nu är klockan 1, – jag temligen
trött, – och intet annat är att förtälja
än att den trefligaste händelse på
denna resa blir den, då jag återvän-
der till Dig och lilla Cely. Farväl,
varen glada och friska! Din egen

Leo.

Dokumentti kuvana