1859 Syleilyssä koivujen
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Djupt i skogen är en sjö,
Som de gamla björkar famnat:
Alla ljud der tyckas dö,
Ewig frid der synes hamnat.
I dess yta spegla sig
Blåa himlens prakt och under.
Så, långt bort från verldens stig,
Firas sköna högtidsstunder.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Djupt i skogen är en sjö,
Som de gamla björkar famnat:
Alla ljud der tyckas dö,
Ewig frid der synes hamnat.
I dess yta spegla sig
Blåa himlens prakt och under.
Så, långt bort från verldens stig,
Firas sköna högtidsstunder.
Syleilyssä koivujen
järvi metsän sydämessä,
sija rauhan ainaisen
uinuu hiljaa siimeksessä.
Veden kalvoon kuvastuu
sinitaivas suurenmoinen.
Kaukana on maailma muu;
juhla kuin ei mikään toinen.