20.7.1869 Alfred Kihlman–LM
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Herr Magister L. Mechelin Hfors
Tfors den 20 Juli 1869 kl. 7 f. m.
Ärade Broder!
Jag sände Dig i går med posten diverse anteckningar, bidrag till teckningen af fabrikens intressen, och hoppas Du emottagit dem. Under gårdagen och den nyss förflutna natten har jag grubblat på KstadsKristinestads affären. Jag har varit pickhågad på densamma i hopp om en betydlig vinst hvilken icke blott i sig vore utmärkt välgörande för bolaget, utan och hade det ännu större goda med sig att underlätta dockans försäljning, då man kunde uppvisa ur böckerna ett skäligen godt resultat. Genom Wallgren och Edra bref har jag ock förnummit att både Du och Calamnius varit ganska benägna för saken, men hänskjutit densamma till mitt afgörande, då endast jag närmare känner bolagets närvarande penningeförhållanden. Då ansvaret fallit på mig ensam, har jag genomgått ytterligare denna idé i alla dess detaljer och möjligheter och jag måste bekänna: mitt resultat efter en till stor del genomvakad natt är att vi icke böra befatta oss med affären.
Se här mina skäl: Om vi hade penningar helst drägligt, så skulle jag icke tveka att tillstyrka idens genomförande. Men nu är förhållandet alldeles motsatt: enligt den budget jag gjort för Juli och Aug månader – den första budget som vid kontoret blifvit gjord – borde vid Aug månads slut finnas circa 20 000 s i kassan, hvaraf då någon dividend för 1867 kunde utbetalas. Skulle Sept. och Oct. lemna samma resultat, och jag inser nu icke hvarföre resultatet af dessa månader skulle blifva bättre, så skulle vi, om någon dividend utbetalades, hafva circa 50 000 s att möta linuppköpet i Nov. Det är af dessa 50 000 s vi skulle afdraga för denna affär. Och huru mycket? Öfver 6 000 s vill jag icke gifva för skrofvet. Bogseringen har af Sundgren uppgifvits till circa 3 000, men sedermera har Loyd begärt ”löjligt högt pris”. Sundgren har hoppats att, när det gäller, Loyd skall pruta. Jag tror tanken att Loyd skall vara styfvare, så snart han vet att vi ega fartyget och således måste hafva det till Hfors. Bogserpriset hade bordt vara bestämdt afgjordt. Jag tror att det blifva svårt att få fartyget bogseradt under 5 000. Vidare blir fartyget icke så lätt att försälja utan rigg. Wår marknads plats är åtminstone mycket inskränkt. Skeppet borde af oss säljas i kom-|2| plett skick, då kunde vi få en god vinst. Men i sådant fall vore skäl köpa riggen, ty den gamla riggen blefve dock billigare än att göra en ny. För den gamla riggen kan betalas ⅔ delar af lågt värde d. v. s. 16 000 s. Lägga vi dessa summor tillsammans
| Skrofvet | 6 000 |
| Riggen | 16 000 |
| Utgifter på stället circa | 2 000 |
| Bogsering | 5 000 |
| Reparation | 20 000 |
| så erhåller vi den stora SanSumman MsMark silver | 49 000, |
hkahvilka kanske kunde nedprutas något, men enligt min åsigt icke mycket. Men att taga flera tiotusental MsMark silver ur bolagets rörelse, det vågar jag ej tillstyrka. Kommer så härtill att företaget icke är utan risk. Skulle en olycka hända, så skulle vi hafva förstört den lilla credit bolaget ännu kan ega. Både Banken och aktionärer skulle upphäfva skrik öfver en DirektnDirektion, som ännu ytterligare hastar sig i skeppsspeculationer. Och Wahlgrén skulle få bära en betydlig del af skulden, så att hans anseende skulle betänkeligen skadas.
Jag kan derför icke annat än sätt mitt veto affären, ehuru jag redan hade kallat Wicklund hit och W. under det jag skrifvit detta ankommit.
Det enda jag skulle anse möjligt vore att hos Dykeribolaget förfråga, 1o huruvida det icke göre med oss gemensam affär, sålunda att vi gemensamt köpa fartyget.tillagt av utgivaren Dykeri bolaget Nedbogserar detsamma till ett öfverenskommet köpepris, vi reparera fartyget efter räkning utan att beräkna någon vinst på vårt arbete och en lägre afgift för dockan och 2o om de äro benägna derför öfvernskomma ang. de priser till hkahvilka vi skulle få. – Jag medgifver att äfven denna plan icke är konseqvent ty äfven enligt denna skulle vi nödgas utbetala pengar, hkthvilket icke borde ske.
|3|Anser Du lönt mödan att reflektera till saken så kan Du ant. sjelf eller genom Sundgren sätta Dig i förbindelse med Dykeri bolaget. Skulle Ni blifva ense, så kunde Ni om Ni ville telegrafera till Wahlgren (BborgBjörneborg) som har fullmakt af mig att köpa ifall vi ännu skulle ändra åsigt.
Ännu en sak: köpa vi icke, så köpes skeppet sannolikt af Dyk. bolagetDykeribolaget och i sådant fall borde vi dock få fartyget i vår docka, om vi ock komma att förtjena mktmycket möda.
G Ws vexel sändes i går till Niskasvårtytt. Ditt bref ankom i går afton.tillagt av utgivaren Tack derför! G Ws accept till För.Föreningsbanken BknFöreningsbanken skall sändas med första post.
Ångbåten skall just afgå. I hast från
Din tillgifne vän
Alf. Kihlman
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Herr Magister L. Mechelin
Hfors
Tfors den 20 Juli 1869 kl. 7 f. m.
Ärade Broder!
Jag sände Digtillagt i går med posten diverse anteckningar, bi-
drag till teckningen af fabrikens intressen, och hoppas Du emottagit dem.
Under gårdagen och den nyss förflutna natten har jag grubblat
på KstadsKristinestads affären. Jag har varit pickhågad på densamma i hopp afstruket omtillagt en betydlig vinst
hvilken icke blott i sig vore utmärkt välgörande för bolaget, utan och hade det
ännu större goda med sig att underlätta dockans försäljning, då man kunde
uppvisa ur böckerna ett skäligen godt resultat. Genom Wallgren och Edra
bref har jag ock förnummit att både Du och Calamnius varit ganska benägna
för saken, men hänskjutit densamma till mitt afgörande, då endast jag
närmare känner bolagets närvarande penningeförhållanden. Då ansva-
ret fallit på mig ensam, har jag genomgått ytterligare denna idé
i allatillagt dess detaljer och möjligheter och jag måste bekänna: mitt resultat
efter en till stor del genomvakad natt är att vi icke böra befatta
oss med affären.
Se här mina skäl: Om vi hade penningar helst
drägligt, så skulle jag icke tveka att tillstyrka idens genomförande.
Men nu är förhållandet alldeles motsatt: enligt den budget jag gjort
för Juli och Aug månader – den första budget som vid kontoret blifvit gjord –
borde vid Aug månads slut finnas circa 20 000 s i kassan, hvaraf då någon
dividend för 1867 kunde utbetalas. Skulle Sept. och Oct. lemna samma resul-
tat, och jag inser nu icke hvarföre resultatet af dessa månader skulle blifva
bättre, så skulle vi, om någon dividend utbetalades, hafva circa 50 000 s att möta
linuppköpet i Nov. Det är af dessa 50 000 s vi skulle afdraga för denna
affär. Och huru mycket? Öfver 6 000 s vill jag icke gifva för skrofvet. Bogseringen
har af Sundgren uppgifvits till circa 3 000, men sedermera har Loyd begärt ”löjligt
högt pris”. Sundgren har hoppats att, när det gäller, Loyd skall pruta. Jag tror
tanken att Loyd skall vara styfvare, så snart han finstruket vet att vi ega fartyget och såle-
des måste hafva det till Hfors. Bogserpriset hade bordt vara bestämdt af-
gjordt. Jag tror att det blifva svårt att fåtillagt fartyget bogseradt under 5 000.
Vidare blir fartyget icke så lätt att försälja utan rigg. Wår marknads
plats är åtminstone mycket inskränkt. Skeppet borde af oss säljas i kom-
|2|
plett skick, då kunde vi få en god vinst. Men i sådant fall
vore skäl köpa riggen, ty den gamla riggen blefve dock billigare
än att göra en ny. För den gamla riggen kan betalas ⅔ delar
af lågt värde d. v. s. 16 000 s. Lägga vi dessa summor tillsammans
| Skrofvet | 6 000 |
| Riggen | 16 000 |
| Utgifter på stället circa | 2 000 |
| Bogsering | 5 000 |
| Reparation | 20 000 |
| så erhåller vi den stora SanSumman MsMark silver | 49 000, |
hkahvilka kanske kunde nedpru-
tas något, men enligt min åsigt icke mycket. Men att taga
flera tiotusental MsMark silver ur bolagets rörelse, det vågar jag ej tillstyrka.
Kommer så härtill att företaget icke är utan risk. Skulle en olycka
hända, så skulle vi hafva förstört den lilla credit bolaget ännu kan
ega. Både Banken och aktionärer skulle upphäfva skrik öfver en
DirektnDirektion, som ännu ytterligare hastar sig i skeppsspeculationer. Och
Wahlgrén skulle få bära en betydlig del af skulden, så att hans an-
seende skulle betänkeligen skadas.
Jag kan derför icke annat än sätt mitt
veto affären, ehuru jag redan hade kallat Wicklund hit och W.
under det jag skrifvit detta ankommit.
Det enda jag skulle anse möjligt vore
att medstruket hostillagt Dykeribolaget förfråga, 1o huruvida det icke göre med
oss gemensam affär, sålunda att vi gemensamt köpa fartyget
Dykeri bolaget Nedbogserar detsamma till ett öfverenskommet köpetillagtpris, vi repa-
rera fartyget efter räkning utan att beräkna någon vinst på vårt
arbete och en lägre afgift för dockan och 2o om de äro benägna derför
öfvernskomma ang. de priser till hkahvilka vi skulle få. – Jag medgifver att äfven
denna plan icke är konseqvent ty äfven enligt denna skulle vi nödgas utbetala
pengar, hkthvilket icke borde ske.
Anser Du lönt mödan att reflektera till saken så kan
Du ant. sjelf eller genom Sundgren sätta Dig i förbindelse med
Dykeri bolaget. Skulle Ni blifva ense, så kunde Ni om Ni
ville telegrafera till Wahlgren (BborgBjörneborg) som har fullmakt af mig
att köpa ifall vi ännu skulle ändra åsigt.
Ännu en sak: köpa vi icke, så köpes skeppet
sannolikt af Dyk. bolagetDykeribolaget och i sådant fall borde vi
dock få fartyget i vår docka, om vi ock komma att för-
tjena mktmycket möda.
G Ws vexel sändes i går till Niskasvårtytt. Ditt
bref ankom i går afton Tack derför! G Ws accept till För.Föreningsbanken
BknFöreningsbanken skall sändas med första post.
Ångbåten skall just afgå. I hast från
Din
tillgifne vän
Alf. Kihlman
Herra Maisteri L. Mechelin, Helsinki
Tampere 20.7. 1869 klo 7. ap.
Kelpo veli!
Lähetin sinulle eilen postissa erilaisia muistiinpanoja, tehtaan asioissa laadittuja, toivottavasti olet saanut ne. Eilen ja viime yönä olen pohtinut Kristiinankaupungin asiaa. Olen ajatellut sitä merkittävän voiton toiveissa, mikä ei vain sinänsä olisi yhtiön kannalta hyväksi, vaan vielä suurempi etu siitä olisi, että telakan myymistä helpottaisi, jos tilikirjoista voitaisiin osoittaa kutakuinkin hyvä tulos. Sekä Wallgrenin kautta että teidän kirjeistänne olen nyt havainnut, että sinä ja Calamnius suhtaudutte suopeasti asiaan, mutta haluatte jättää sen minun ratkaistavakseni, sillä vain minä tunnen tarkemmin yhtiön tämänhetkisen rahatilanteen. Kun vastuu on jäänyt yksin minulle, olen pohtinut kaikkia yksityiskohtia ja mahdollisuuksia ja minun täytyy tunnustaa, että suurelta osin valvotun yön jälkeen kantani on se, että meidän ei tule ryhtyä siihen asiaan.
Tässä perusteluni: jos meillä olisi edes kohtuullisesti rahaa, en epäröisi lainkaan ryhtyä ajatuksen toteuttamiseen. Mutta nyt tilanne on päinvastainen. Sen talousarvion mukaan, minkä olen tehnyt heinä- ja elokuulle – ja ne ovat ensimmäiset budjetit, mitä konttorissa on tehty – meillä pitäisi olla elokuun lopussa kassassa noin 20 000, josta vielä pitäisi maksaa joitain vuoden 1867 osinkoja. Jos syys- ja lokakuu antavat samanlaisen tuloksen, enkä näe mitään syytä miksi niistä pitäisi odottaa parempaa, niin meillä on osinkojen jakamisen jälkeen ehkä 50 000 pellavan ostamiseen marraskuussa. Tuo kyseinen kauppa pitäisi rahoittaa tästä 50 000:sta. Ja kuinka paljolla? Yli 6 000 en maksaisi laivan rungosta. Sundgren on arvioinut koneen hinnaksi 3 000, mutta sen jälkeen Lloyd on pyytänyt ”naurettavan korkeaa hintaa”. Sundgren arvelee Lloydin tinkivän tarpeen tullen. Minä taas luulen, että Lloyd on tiukempi kun hän saa tietää, että meillä on laiva ja että meidän on saatava se Helsinkiin. Moottorin hinta pitäisi siksi sopia tarkalleen. Luulen, että alukseen on vaikea saada konetta alle 5 000:n hintaan. Edelleen alusta on vaikea myydä ilman rikiä. Ainakin meidän markkinamme ovat rajalliset. Meidän pitäisi myydä laiva täydessä kunnossa, jotta voisimme saada siitä kunnollisen voiton. Mutta siinä tapauksessa kannattaisi ostaa riki, koska käytetty olisi joka tapauksessa halvempi kuin uuden tekeminen. Vanhasta rikistä voidaan maksaa ⅔ alhaisesta arvosta, eli noin 16 000. Lasketaan summat yhteen
Koko summa tekee 49 000, josta voidaan saada ehkä tingityksi jotain, mutta käsittääkseni ei kovin paljoa. Mutta en uskaltaisi lähteä siihen, että otamme kymmeniä tuhansia firman kassasta. Lisäksi hanke ei ole vailla riskejä. Jos sattuisi onnettomuus, olisimme tuhlanneet sen pienen varallisuuden, joka yhtiöllä voisi olla. Sekä pankki että osakkeenomistajat älähtäisivät johtokunnalle, joka on kiirehtinyt laivaspekulaatioihin. Ja velat koituisivat paljolti Wahlgrénin kontolle, mikä heikentäisi hänen mainettaan.
En siis voi muuta kuin vastustaa asiaa, vaikka olin jo kutsunut Wicklundin tänne ja W. onkin saapunut juuri tätä kirjoittaessani.
Ainoa mahdollinen vaihtoehto on mielestäni kysyä Dykeribolagetilta, haluaisivatko he ryhtyä yhteiseen liiketoimeen niin että me ostamme aluksen, Dykeribolaget tulee mukaan sovittuun kauppahintaan, me korjaamme aluksen laskua vastaan niin että emme tavoittele mitään voittoa työstämme ja halvemmalla telakkamaksulla, ja toiseksi, ovatko he suostuvaisia hintoihin, jolla voisimme sen saada. Myönnän, että tämäkään suunnitelma ei ole aivan pätevä, koska myös siinä tapauksessa me joutuisimme maksamaan rahaa, mitä ei pitäisi tapahtua.
Jos katsot asian pohtimisen vaivannäön arvoiseksi, niin voisit joko itse tai Sundgrenin kautta ottaa yhteyttä Dykeribolagetiin. Jos pääsette yksimielisyyteen, voisit sähköttää siitä Wahlgrénille Poriin, hänellä on minulta valtakirja tehdä kauppa, mikäli muutamme mielemme.
Vielä yksi seikka: jos me emme ostaa, Dykeribolaget todennäköisesti ostaa aluksen, ja siinä tapauksessa saisimme joka tapauksessa telakallemme aluksen, olkoonkin että se tuottaisi paljon vaivaa.
G.W:n vekseli lähetettiin tänään Niskalle. Sinun kirjeesi tuli eilen illalla. Kiitos siitä! G.W:n hyväksyntä tullaan lähettämään Yhdyspankkiin seuraavassa postissa.
Höyrylaiva on juuri lähdössä, kiireessä
uskollinen ystäväsi
Alf. Kihlman