1.5.1865 LM–Fredrik Idestam
Ruotsinkielinen teksti
|1|
HforsHelsingfors d. 1 Maj 65.
Heders vän!
Hjertlig tack för ditt senaste bref! – – Ja, så skiftesrikt är detta lif, att man knappast hunnit lefva sig in i den ljufva känslan att vara lycklig, förrän ett hårdt slag af ödet åter frammanar sorgen – och påminner om alltings förgänglighet.
Om jag nu icke hade min älskade tröstarinna Alexandra – och genom föreningen med henne äfven ljusa och glada|2| framtidsvyer, så vet jag i sanning icke huru jag skulle kunnat bära detta slag. – Nu är det naturligtvis svårast för systrarne, hvilka förlorat medelpunkten i deras lif, – det närmaste föremålet för deras varma, men oförstådda hjertans hängifvenhet, – och hvilka nu äro utan hem, om också icke utan stöd. – – Strax efter begrafningen foro de med Torsten till Borgå, för att byta om luft och, ostörda af besökande, hvilka under sådana förhållanden alltid äro mer eller mindre besvärliga, egna sig|3| åt vårdandet af sin helsa, som genom vakor och oro är ganska angripen. Först om en vecka väntar jag dem tillbaka.
Ensam, som jag nu varit i hemmet, har jag haft det nog ödsligt och dystert. Naturligtvis har jag ofta gått till min fästmö – men större delen af dagen har dock måstat tillbringas vid skrifbordet, ehuru svårt det än varit att komma in i arbetstakten igen. –
Den Göhle’ska räkningen bilägger jag här omsider. – Hälsa din Maria från din sörjande – men ändå lycklige
vännen
L Mechelin
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
HforsHelsingfors d. 1 Maj 65.
Heders vän!
Hjertlig tack för ditt senaste
bref! – – Ja, så skiftesrikt är
detta lif, att man knappast hunnit
lefva sig in i den ljufva känslan
att vara lycklig, förrän ett hårdt
slag af ödet åter frammanar sorgen
– och påminner om alltings förgäng-
lighet.
Om jag nu icke hadetillagt min älskade trösta-
rinna Alexandra – och genom före-
ningen med henne äfven ljusa och glada
|2|
framtidsvyer, så vet jag i sanning
icke huru jag skulle kunnat bära
detta slag. – Nu är det naturligtvis
svårast för systrarne, hvilka förlorat
medelpunkten i deras lif, – det närmaste
föremålet för deras varma, men
oförstådda hjertans hängifvenhet, –
och hvilka nu äro utan hem, om
också icke utan stöd. – – Strax
efter begrafningen foro de med
Torsten till Borgå, för att byta om
luft och, ostörda af besökande, hvil-
ka under sådana förhållanden alltid äro
mer eller mindre besvärliga, egna sig
|3|
åt vårdandet af sin helsa, som genom
[...]oläslig/saknad text vakortillagt och oro är ganska angripen.
Först om en vecka väntar jag dem
tillbaka.
Ensam, som jag nu varit i hemmet,
har jag haft det nog ödsligt och
dystert. Naturligtvis har jag ofta
gått till min fästmö – men större
delen af dagen har dock måstat
tillbringas vid skrifbordet, ehuru
svårt det än varit att komma in
i arbetstakten igen. –
Den Göhle’ska räkningen bilägger
jag här omsider. – Hälsa din Maria
från din sörjande – men ändå lycklige
vännen
L Mechelin
Helsinki 1. toukokuuta 1865
Kelpo ystävä!
Sydämellinen kiitos viime kirjeestäsi! Niin vaihtelevaa on tämä elämä, että juuri kun on ehtinyt tuskin kokea suloisen onnellisuuden tunteen, niin kohtalon kova isku nostaa taas surun – ja muistuttaa kaiken katoavaisuudesta.
Jollei minulla nyt olisi rakasta lohduttajaani Alexandraa – ja yhdessä hänen kanssaan myös onnellisia ja valoisia tulevaisuuden näkymiä elämässä – niin en todellakaan tiedä, miten olisin kestänyt tämän iskun. – Nyt se on tietenkin vaikein sisarilleni, jotka ovat kadottaneet elämänsä keskipisteen, heidän lämpimien mutta vielä ymmärtämättömien sydäntensä tärkeimmän kiintymyksen kohteen, ja jotka nyt ovat vailla kotia, joskaan eivät vailla tukea. – He matkustivat heti hautauksen jälkeen Torstenin luo Porvooseen vaihtaakseen maisemaa ja päästäkseen rauhaan rauhassa vierailijoilta, jotka sellaisessa tilanteessa ovat aina enemmän tai vähemmän vaivalloisia, hoitamaan omaa terveyttään, joka valvomisen ja levottomuuden vuoksi on horjunut. Odotan heitä takaisin vasta viikon päästä.
Olen nyt ollut yksin kotona, jossa on synkkää ja autiota. Tietenkin käyn usein morsiameni luona – mutta suurin osa päivästä on yleensä vietettävä kirjoituspöydän ääressä, niin vaikeaa kuin työtahtiin pääseminen uudelleen nyt onkin.
Laitan tähän vihdoin mukaan Göhlen laskusi. – Terveiset Mariallesi surevalta, mutta silti onnelliselta ystävältäsi
Leo Mecheliniltä