18.3.1864 LM–Adolf Mechelin
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Helsingfors den 18 Mars 64.
Bäste Farbror Adolf!
Måtte Farbror icke redan ha blifvit ledsen på mig, för det jag så länge lemnat Farbrors vänliga bref af den 18 Januari obesvaradt! Jag ber att orsaken icke måtte sökas hos likgiltighet eller otacksamhet å min sida. Förhållandet är helt enkelt följande: Min examen fördröjdes ända till den 23 Februari, dels emedan prof.professor Ehrström utom tentamen fordrade en längre skriftlig afhandling, [...]oläslig/saknad text som förföljde mig, hindrade arbetet att gå undan med frisk fart. Omsider ”lopp skutan af stapeln”. Vitsorden voro goda, nemligen: i civillagfarenhet och romersk rätt, samt i nationalekonomi och ekonomisk rätt, approb.approbatur cum laude, kriminalrätt och rättshistorie magna cum laude approbatur, politie- och kamerallagfarenhet samt statsrätt laudatur. – Enligt hvad ”examensstatistici” påstå var denna examen, af de under universitetets vistelse i HforsHelsingfors presterade juriskand.-
examm.juriskandidatexamina, den andra i ordningen med afseende å vitsord. Jag har således allt skäl att vara belåten. – Dagen efter min|2| examen afreste jag till FhamnFredrikshamn, för att öfvervara bouppteckningen och bidraga vid utredningen af affärerna. – Tack vara den gratifikation af 5 000 Mark, som för Pappas 35-åriga tjenst af Finska medel beviljades, kunde genast alla pressanta skulder betalas, – d. ä.det är bodräkningar och några enskilda fremmande personer. Skulden till Tante Sofie var visserligen också att hänföras till de pressanta. Men emedan Mamma med säkerhet väntade äfven en rysk gratifikation, och jag, för den händelse denna skulle uteblifvit, arrangerat så att hennes fordran ändå skulle kunnat godtgöras [...]oläslig/saknad text uppsköts med Tante Sofies samtycke betalningen till henne. Nu har emellertid anländt resolution angående pensionen och derjemte beviljande af en gratifikation om 1 040 rub.rubel eller, med afdrag, 1 019. Således kan Sofie om några veckor, när pengarne utfalla, godtgöras. Pensionen utföll emellertid icke efter förväntan. Resolutionen lyder i denna punkt: – Назначить семейству упомянутого преподавателя пенсию по уставу, вдове половину оклада пенсiи мужа 520 р. 40 коп. и двумъ детямъ по ⅓ части изъ другой половины, по 173 р. 46 коп. их каждому; всемъ же вместе восемьсот шестьдесятъ семь руб. тридцать две коп. (867 р. 32 коп.)ru|3| в годъ, со дня смерти Статского Советника Мехелинаru
I enlighet med pensionsreglementet tilldelas nämnda lärares familj en pension på en halv lön av makens pension åt änkan, 520 rubel 40 kopek, och åt de två barnen ⅓ av den andra hälften [på makens pension], 173 rubel 46 kopek var; sammanlagt åttahundrasextiosju rubel 32 kopek (867 r. 32 kop.) per år, från och med statsrådet Mechelins dödsdatum. etc.et cetera – – Detta var en ganska svår stöt för Mamma, som hoppats på hel pension, såsom alla också trodde vara det rätta, och Kad.korpsenKadettkåren föreställt. – – Resolutionen kom lyckligtvis medan jag var i FhamnFredrikshamn. Jag begynte genast studera de hithörande ryska pensionsreglementen, och skref sedan en inlaga till Direktorn (i Mammas namn), deri jag med citerande af behöriga ”статьи”ry. [reglements]artiklar bevisar att Mamma bör erhålla hel pension, samt anhåller att Direktorn måtte hemställa om ändring; hvilket och genast skedde. Få nu se hvad svaret blir! ... Blir det nekande, skola vi försöka att få finsk extrapension. – Enligt Mammas sednaste bref har för Malina bjudits först 350 blott – sedermera circa 500. Till detta pris måste man gerna sälja det, enär det efter Mammas flyttning från orten, skulle ytterligare förfalla. – Enligt Farbrors vänliga löfte, för hvilket jag hjertligen tackar, skulle köpesumman då få användas till att betala Robert. – Det skall icke slå felt, att icke jag framdeles blir kapabel att betala till Farbror Pappas skuld. –
Efter en veckas vistelse i FhamnFredrikshamn återvände jag hit, för att afvakta utgången af en för min framtid vigtig angelägenhet. Jag insände neml.nämligen från FhamnFredrikshamn till Grefve Armfelt en ansökan|4| om den lediga Biträdande Expeditionssekreterare-tjensten vid Statssekretariatets andra afdelning. Detta kan synas Farbror nog djerft af en ung man som ännu icke haft någon praktik eller meriter, – äfvensom det kunde anses oförnuftigt att hasta direkte dit utan att först samla erfarenhet vid tingen och embetsverk inom landet. Hvad den första omständigheten vidkommer, så skulle den afhållit mig från detta steg om man icke berättat mig att såväl Armfelt som andra höga personer derborta yttrat, det de ansåge mig som en kandidat för platsen vid Statssekretariatet; – det andra gravamen senterar jag nog – och skulle ingalunda söka att förbigå den helsosamma förberedande praktiken, om det icke vore en nödvändighet för mig att med första görliga söka skaffa mig goda inkomster. Vid den ifrågavarande tjensten skulle jag ha 1 700 rub.rubel ”et quod excurrit”lat.. Jag befinner mig nu i förväntan på hvad der komma månde. I hopp att svaret å min ansökan möjligen icke skulle dröja alltför länge, har jag dag för dag uppskjutit skrifvandet af detta bref, emedan jag gerna velat meddela bestämda notiser om min närmaste framtid. Nu är emellertid allt ännu ovisst. Dock har jag hopp att bli utnämnd.
Farbror lärer förvånas öfver att vexeln här återvänder. Saken är den att alla härvarande handlande som ha affärer på Norge, då jag bjöd dem denna anvisning redan afsändt sina remisser till Norge. Pappret är godt, sade de, men vi behöfva det icke. För remiss till Sverge kunde det icke användas emedan å vexeln sjelf icke var tecknadt: ”inläses hos Tottie et Arwidson”. I Banken sade man, att det enklaste sätt|5| att remittera pengar från Norge hit, är att låta ett dervarande handelshus acceptera en vexel med hänvisning på Bankirhus i Stockholm eller Hamburg. – Jag återsänder således anvisningen och får emellertid hjertligen tacka Farbror för den goda afsigten att hjelpa mig: det var verkligen skada att det icke lyckades, ty mången svår stund under den pressantaste tentamenstiden hade derigenom undvikits. Nu har jag igen tillräckligt tid att plöja på kreditens sanka mark, – dervid jag Gudnås icke är ovan. –
Torsten är f. n.för närvarande hos mig och jag väntar Robert idag. Alma har sedan medlet af Januari vistats hos Roberts, emedan läkaren afrådde från att föra henne tillbaka till FhamnFredrikshamn. Mamma har haft en svår verk i sidan tillfölje af ett fall under en promenad, men är nu återställd. Mili arbetar och pysslar om Mamma. Adu läser hemma på sin gymansistexamen. – Farbror Felix’s utnämning till Hhöfdinghäradshövding i|6| i Lappvesi har omsider utkommit. Derjemte qvarstår han, åtminstone detta år, som adjungerad.
Och nu farväl! Hjertliga helsningar från Mamma, Torsten och undert.undertecknad till Farbror och Tante Fanny och de små!
Såsnart bestämd underrättelser anländt från PburgPetersburg skrifver åter
Farbrors uppriktigt tillgifne
Leo Mechelin
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Helsingfors den 18 Mars 64.
Bäste Farbror Adolf!
Måtte Farbror icke redan ha blifvit
ledsen på mig, för det jag så länge lemnat Farbrors
vänliga bref af den 18 Januari obesvaradt! Jag ber att
orsaken icke måtte sökas hos likgiltighet eller otack-
samhet å min sida. Förhållandet är helt enkelt föl-
jande: Min examen fördröjdes ända till den 23 Februari,
dels emedan prof.professor Ehrström utom tentamen fordrade en längre
skriftlig afhandling, [...]oläslig/saknad text
som förföljde mig, hindrade arbetet att gå undan med
frisk fart. Omsider ”lopp skutan af stapeln”. Vitsorden
voro goda, nemligen: i civillagfarenhet och romersk rätt, samt
i nationalekonomi och ekonomisk rätt, approb.approbatur cum laude,
kriminalrätt och rättshistorie magna cum laude approbatur,
politie- och kamerallagfarenhet samt statsrätt laudatur. –
Enligt hvad ”examensstatistici” påstå var denna examen,
af de under universitetets vistelse i HforsHelsingfors presterade juriskand.-
examm.juriskandidatexamina, den andra i ordningen med afseende å vitsord. Jag har
således allt skäl att vara belåten. – Dagen efter min
|2|
examen afreste jag till FhamnFredrikshamn, för att öfvervara boupp-
teckningen och bidraga vid utredningen af affärerna. –
Tack vara den gratifikation af 5 000 Mark, som för Pappas
35-åriga tjenst af Finska medel beviljades, kunde genast
alla pressanta skulder betalas, – d. ä.det är bodräkningar och
några enskilda fremmande personer. Skulden till Tante Sofie
var visserligen också att hänföras till de pressanta. Men
emedan Mamma med säkerhet väntade äfven en rysk grati-
fikation, och jag, för den händelse denna skulle uteblifvit,
arrangerat så att hennes fordran ändå skulle kunnat godt-
göras [...]oläslig/saknad text uppsköts med Tante Sofies samtycke
betalningen till henne. Nu har emellertid anländt reso-
lution angående pensionen och derjemte beviljande af en grati-
fikation om 1 040 rub.rubel eller, med afdrag, 1 019. Således kan
Sofie om några veckor, när pengarne utfalla, godtgöras.
Pensionen utföll emellertid icke efter förväntan. Resolu-
tionen lyder i denna punkt: – Назначить семейству
упомянутого преподавателя пенсию по уставу , вдо-
ве половину оклада пенсiи мужа 520 р. 40 коп. и
двумъ детямъ по ⅓ части изъ другой половины, по
173 р. 46 коп. их каждому; всемъ же вместе восемь-
сот шестьдесятъ семь руб. тридцать две коп. (867 р. 32 коп.)
|3|
1864? Början af brefvet hos Reintillagt senare
в годъ, со дня смерти Статского Советника Мехелина etc.et cetera
– – Detta var en ganska svår stöt för Mamma, som hop-
pats på hel pension, såsom alla också trodde vara det
rätta, och Kad.korpsenKadettkåren föreställt. – – Resolutionen kom lyckligt-
vis medan jag var i FhamnFredrikshamn. Jag begynte genast studera
de hithörande ryska pensionsreglementen, och skref sedan
en inlaga till Direktorn (i Mammas namn), deri jag med
citerande af behöriga ”статьи” bevisar att Mamma bör
erhålla hel pension, samt anhåller att Direktorn måtte hem-
ställa om ändring; hvilket och genast skedde. Få nu se hvad
svaret blir! ... Blir det nekande, skola vi försöka att
få finsk extrapension. – Enligt Mammas sednaste
bref har för Malina bjudits först 350 blott – sedermera
circa 500. Till detta pris måste man gerna sälja det, enär
det efter Mammas flyttning från orten, skulle ytterligare
förfalla. – Enligt Farbrors vänliga löfte, för hvilket jag
hjertligen tackar, skulle köpesumman då få användas till
att betala Robert. – Det skall icke slå felt, att icke
jag framdeles blir kapabel att betala till Farbror Pappas
skuld. –
Efter en veckas vistelse i FhamnFredrikshamn återvände jag hit, för
att afvakta utgången af en för min framtid vigtig angelägenhet.
Jag insände neml.nämligen från FhamnFredrikshamn till Grefve Armfelt en ansökan
|4|
om den lediga Biträdande Expeditionssekreterare-tjensten vid
Statssekretariatets andra afdelning. Detta kan synas Farbror
nog djerft af en ung man som ännu icke haft någon prak-
tik eller meriter, – äfvensom det kunde anses oförnuftigt att
hasta direkte dit utan att först samla erfarenhet vid tingen
och finskstruket embetsverk inom landet. Hvad den första omstän-
digheten vidkommer, så skulle den afhållit mig från detta steg
om man icke berättat mig att såväl Armfelt som andra höga
personer derborta yttrat, det de ansåge mig som en kandidat
för platsen vid Statssekretariatet; – det andra gravamen senterar
jag nog – och skulle ingalunda söka att förbigå den helsosamma
förberedande praktiken, om det icke vore en nödvändighet för
mig att med första görliga söka skaffa mig goda inkomster. Vid
den ifrågavarande tjensten skulle jag ha 1 700 rub.rubel ”et quod excurrit”.
Jag befinner mig nu i förväntan på hvad der komma månde.
I hopp att svaret å min ansökan möjligen icke skulle dröja allt-
för länge, har jag dag för dag uppskjutit skrifvandet af detta
bref, emedan jag gerna velat meddela bestämda notiser om min
närmaste framtid. Nu är emellertid allt ännu ovisst. Dock
har jag hopp att bli utnämnd.
Farbror lärer förvånas öfver att vexeln här återvänder. Saken
är den att alla härvarande handlande som ha affärer på Norgetillagt, då jag bjöd dem denna
anvisning redan afsändt sina remisser till Norge. Pappret är godt, sade
de, men vi behöfva det icke. För remiss till Sverge kunde det
icke användas emedan å vexeln sjelf icke var tecknadt: ”inläses
hos Tottie et Arwidson”. I Banken sade man, att det enklaste sätt
|5|
att remittera pengar från Norge hit, är att låta ett dervarande handels-
hus acceptera en vexel med [...]oläslig/saknad text hänvisning på Bankirhus i Stockholm
eller Hamburg. – Jag återsänder således anvisningen och får emeller-
tid hjertligen tacka Farbror för den goda afsigten att hjelpa mig: det
var verkligen skada att det icke lyckades, ty mången svår stund under
den pressantaste tentamenstiden hade derigenom undvikits. Nu har jag
igen tillräckligt tid att plöja på kreditens sanka mark, – dervid jag
Gudnås icke är ovan. –
Torsten är f. n.för närvarande hos mig och jag väntar Robert idag. Alma har
sedan medlet af Januari vistats hos Roberts, emedan läkaren afrådde
från att föra henne tillbaka till FhamnFredrikshamn. Mamma har haft en
svår verk i sidan tillfölje af ett fall under en promenad, men är nu
återställd. Mili arbetar och pysslar om Mamma. Adu läser hemma
på sin gymansistexamen. – Farbror Felix’s utnämning till Hhöfdinghäradshövding i
|6|
i Lappvesi har omsider utkommit. Derjemte qvarstår han, åtminstone
detta år, som adjungerad.
Och nu farväl! Hjertliga helsningar från Mamma, Torsten
och undert.undertecknad till Farbror och Tante Fanny och de små!
Såsnart bestämd underrättelser anländt från PburgPetersburg skrifver åter
Farbrors
uppriktigt tillgifne
Leo Mechelin
Helsinki 18. maaliskuuta 1864
Hyvä Adolf-setä!
Toivottavasti setä ei ole kyllästynyt minuun siksi. että olen näin pitkäksi aikaa jättänyt Sedän ystävällisen kirjeen 18. tammikuulta vastamatta! Pyydän, ettei syytä etsittäisi minun piittaamattomuudestani tai kiittämättömyydestäni. Syy on yksinkertaisesti seuraava: minun tenttini venyivät aina 23. helmikuuta saakka, osin siksi että prof. Ehrström vaati tentin lisäksi minulta laajan kirjallisen artikkelin, [...]oläslig/saknad text joka viivytti minua ja esti etenemästä reipasta menoa. Mutta tulihan se vihdoin valmiiksi sieltä. Arvosanat oliva hyviä: siviililainsäädännöstä ja roomalaisesta oikeudesta samoin kuin kansantaloudesta ja talousoikeudesta approbatur cum laude, rikosoikeudesta sekä oikeushistoriasta magna cum laude approbatur, järjestys- ja kameraalilainsäädännöstä sekä valtio-oikeudesta laudatur. ”Tutkintotilastojen” väittämän mukaan tämä oli arvosanoiltaan toiseksi paras oikeustieteen kandidaatin tutkinto sinä aikana kun yliopisto on ollut Helsingissä. Minulla on siten syytä olla tyytyväinen. – Tutkintoa seuraavana päivänä matkustin Haminaan ollakseni läsnä perunkirjoituksessa ja osallistuakseni raha-asioiden selvittelyyn. Kiitos sen 5 000 markan lahjapalkkion, joka isän 35-vuotisesta palveluksesta Suomen varoista myönnettiin, pystyin heti maksamaan kaikki kiireelliset velat – toisin sanoen kauppalaskut sekä eräiden vieraiden yksityishenkilöiden velat. Velka Täti Sofialle kuului myös kiireisten joukkoon. Mutta koska äiti täysin varmana odotti myös Venäjältä lahjapalkkiota, ja minä taas siltä varalta, että se jäisi kuitenkin tulematta, järjestin niin että hänen saatavansa voitaisiin kuitenkin suorittaa [...]oläslig/saknad text lykkäsin Täti Sofian suostumuksella maksua hänelle. Nyt on kuitenkin tullut päätös eläkkeestä ja sen ohella myönnetty 1 040, tai vähennettynä 1 019 ruplan lahjapalkkio. Näin ollen Sofielle voidaan maksaa muutaman viikon kuluessa, kun rahat ovat tulleet. Eläke ei kuitenkaan ole odotusten mukainen. Päätös kuuluu tässä kohdassa näin:Opettajien perheiden eläkkeitä koskevien säädösten perusteella määrätään leskelle puolet miehelle kuuluvasta eläkkeestä 520 rpl 40 kop sekä kahdelle lapselle ⅓ puolikkaasta eläkkeestä, 173 rpl 46 kopeekkaa kullekin; kaikki tämä yhdessä kahdeksan sataa kuusikymmentä seitsemän ruplaa kolmekymmentä kaksi kopeekkaa (867 rpl 32 kop) vuodessa valtioneuvos Mechelinin kuolinpäivästä lähtien.ru
Tämä oli varsin kova isku äidille, joka oli odottanut täyttä eläkettä, niin kuin me kaikki uskoimme olevan oikein ja niin kuin kadettikunta oli ehdottanut. Päätös tuli onneksi sillä aikaa kun olin Haminassa ja aloin heti tutkia asiaan liittyviä venäläisiä eläkesäädöksiä ja kirjoitin heti Johtokunnalle (äidin nimissä) valituksen, jossa asianomaisiin kohtiin viitaten todistan, että äidin tulee saada koko eläke ja pyysin, että johtokunta alistaisi sen heti muutettavaksi, mikä myös tapahtui heti. Saa sitten nähdä, millainen vastaus tulee olemaan! Jos se on kielteinen, koetamme saada suomalaista lisäeläkettä. – Äidin viimeisimmän kirjeen mukaan Malinasta tarjottiin ensin vain 350, myöhemmin noin 500. Siihen hintaan se täytyy myydä, sillä äidin muutettua pois seudulta se jää rappeutumaan. – Sedän ystävällisen lupauksen mukaisesti, josta kiitän sydämellisesti, tullaan tämä kauppasumma sitten käyttämään maksuksi Robertille. Ei saa tulla sellaista epäonnistumista, että minä en pystyisi tulevaisuudessa maksamaan Sedälle isän velkaa. –
Oltuani viikon Haminassa palasin tänne valvoakseni erään minun tulevaisuuteni kannalta hyvin tärkeän asian hoitumista. Lähetin nimittäin Haminasta kreivi Armfeltille hakemuksen Ministerivaltiosihteeristön toisessa osastossa avoinna olevaan avustavan toimistosihteerin virkaan. Setä saattaa ajatella, että tämä on sangen rohkeaa nuorelta mieheltä, jolla ei vielä ole mitään käytännön kokemusta eikä meriittejä. – Voisi myös näyttää järjettömältä kiirehtiä suoraan sinne ilman että on ensin hankkinut kokemusta käräjiltä ja suomalaisesta virkakoneistosta omassa maassa. Mitä ensimmäiseen seikkaan tulee, niin se olisi kylläkin estänyt minua tuon hakemuksen tekemisestä, ellei minulle olisi kerrottu niin Armfeltin kuin muidenkin siellä sanoneen, että he haluaisivat minun hakevan virkaa Ministerivaltiosihteeristössä. – Toisen moitteen ymmärrän kyllä – eikä siksi olisikaan tarkoitukseni sivuuttaa terveellisesti valmistavaa käytännön kokemusta, ellei minun olisi välttämättä ensi tilassa saatava hyviä tuloja. Tuossa virassa ansaitsisin yli 1700 ruplaa ja ”lisät päälle”. Odotan nyt, miten sen kanssa käy. Siinä toivossa, että vastaus hakemukseeni ei viipyisi kovin pitkään, olen päivä toisensa jälkeen lykännyt tämän kirjeen kirjoittamista, koska olen halunnut mielelläni kertoa tarkkoja tietoja lähitulevaisuudestani. Nyt kaikki on kuitenkin edelleen epävarmaa. Toivon kuitenkin, että minut nimitetään.
Setä saattaa ihmetellä, että vekseli tulee tässä takaisin. Asia on niin, että kaikki täkäläiset toimijat, joilla on liikeyhteyksiä Norjassa rahaliikettä Norjassa, olivat jo lähettäneet remissinsä Norjaan, kun tarjosin tätä heille. Paperi on hyvä, he sanoivat, mutta emme tarvitse sitä. Osoituksena Ruotsiin sitä ei voida käyttää, koska vekseliin ei ollut merkitty ”lunastetaan Tottie & Arwidsonin luona”. Pankissa sanottiin, että yksinkertaisin tapa osoittaa rahaa Norjasta tänne on se, että antaa jonkin sikäläisen pankkitalon hyväksyä vekselin joka on osoitettu Bankirhusetiin joko Tukholmassa tai Hampurissa. – Palautan siis osoituksen ja saan sydämellisesti kiittää Setää hyvästä aikomuksesta auttaa minua: oli todella vahinko, että se ei onnistunut, sillä sen avulla olisi vältetty monia vaikeita tilanteita tiukimpana tenttiaikana. Nyt minulla on taas tarpeeksi aikaa kyntää luottojen upottavaa maata – mihin luojan kiitos en ole aivan tottumaton.
Torsten on nyt minun luonani ja odotan Robertia tänään. Alma on tammikuun puolivälistä saakka ollut Robertin luona, koska lääkärin neuvo oli, että häntä ei vietäisi takaisin Haminaan. Äidillä oli paha särky kyljessä hänen kaaduttuaan kävelyllä, mutta se on nyt parantunut. Mili tekee töitä ja huolehtii äidistä. Adu lukee kotona lukionkokeeseensa. Felix-sedän nimitys Lapveden kihlakunnantuomariksi on lopultakin tullut. Sen ohella hän on, ainakin tämän vuoden ajan, avustavana.
Ja nyt hyvästit! Sydämelliset terveiset äidiltä, Torstenilta ja allekirjoittaneelta Sedälle, Fanny-tädille ja pikkuisille.
Heti kun saan varmoja tietoja Pietarista kirjoitan taas Sedälle
vilpittömästi uskollinen
Leo Mechelin