6.11.1870 Adu Mechelin–LM
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Kumogård den 6 Nov.november 1870.
Liebster bruder!
ty. Käre bror!
Härjemte mitt konto för sistlidne månad. Det upptager bl.bland annat en resa till B.borgBjörneborg, som jag företog 1o för att bese det nära staden belägna, då nyss till salu utbjudna Koivisto och 2o för att engång få höra de svenska qvartettsångarnen, hvilkas konsert till den dagen var annonserad, men ändock inställdes. Jag tillät mig denna resa, emedan jag fick ressällskap, men iakttog dock nödig ekonomi och hoppas att du ej ogillar den. För att skona mina dyra vinterkläder, lät jag, på en gång med de öfriga härvarande ungherrarna, göra mig en röd flanellblus o. s. v.
På sista postens tidningar såg jag att Ilonoja ladugård och mejeri utbjudas på arrende. Då jag känner ställets goda höbal, nya, ändamålsenliga ladugårdsbyggnad och vet, att de 60 kor, som icke i fjol såldes på auktion, alla äro goda och lätta att drifva upp så skref jag för en vecka sedan till egarn, Kapten J. Gestrin och anhöll om uppgift på arrendevilkoren samt alla dithörande omständigheter. Skulle dessa vara antagliga, så är det både Knorrings och min åsigt att en sådan verkningskrets tills vidare för mig vore den allralempligaste och jag hoppas att|2| Du i sådant fall ej motsätter dig min önskan att få ingå en sådan affär, ty jag är säker uppå att den vore lönande, och att jag eger tillräckligt insigter för att rationelt sköta den. Kan jag t. ex få mjölken efter 20 à 25 pipenni kannan och dessutom om sommaren, såsom Gestrin garanterar, 100 kannor dagligen ur en närbelägen by, så är det intet tvifvel om att jag ju skall kunna påräkna 5 à 6 pipenni nettobehållning prper kanna, d. v. s. minst 1 500 msmark silver, sedan aflöningen etc.etcetera afräknats. Se der mitt förslag! Betänk, broder, huru angenämt det vore för mig att engång få kalla mig min egen och huru ljuft att få bevisa att jag verkligen duger till något! – Risken härvidlag vore ringa och min framtid betryggad, ty om också detta arrende om 10 à 15 år upphör, så torde staten då kunna antaga mig som mejeriskoleföreståndare.
Nu nog härom. Såsnart Gestrins bref anländt, skall jag meddela dig dess innehåll. Jag vill blott tillägga att jag här flitigt arbetat i mejeriet och att jag inom kort eger nog praktik för att sjelf sköta ett mejeri. Huru Knorring gått till väga, då han på 3 år uppdrifvit modelmjölkningen per Ko från 315 till 610 kannor är mig också nu alldeles klart.
Lust och god vilja saknar jag ej, det vet du. Jag har länge förgäfves väntat på bref från dig. Låt mig ej vänta ännu längre, ty jag längtar efter underrättelser. Helsa de våra hjertligen ifrån din broder
Adu M
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Kumogård den 6 Nov.november 1870.
Liebster bruder!
Härjemte mitt konto för sistlidne månad. Det upptager
bl.bland annat en resa till B.borgBjörneborg, som jag företog 1o för att
bese det nära staden belägna, då nyss till salu utbjudna
Koivisto och 2o för att engång få höra de svenska qvar-
tettsångarnen, hvilkas konsert till den dagen var annon-
serad, men ändock inställdes. Jag tillät mig denna
resa, emedan jag fick ressällskap, men iakttog dock
nödig ekonomi och hoppas att du ej ogillar den.
För att skona mina dyra vinterkläder, lät jag, på en
gång med de öfriga härvarande ungherrarna, göra mig
en röd flanellblus o. s. v.
På sista postens tidningar såg jag att Ilonoja
ladugård och mejeri utbjudas på arrende. Då jag kän-
ner ställets goda höbal, nya, ändamålsenliga ladugårds-
byggnad och vet, att de 60 kor, som icke i fjol såldes
på auktion, alla äro goda och lätta att drifva upp
så skref jag för en vecka sedan till egarn, Kapten J.
Gestrin och anhöll om uppgift på arrendevilkoren
samt alla dithörande omständigheter. Skulle dessa
vara antagliga, så är det både Knorrings och min
åsigt att en sådan verkningskrets tills vidare för
mig vore den allralempligaste och jag hoppas att
|2|
Du i sådant fall ej motsätter dig min önskan
att få ingå en sådan affär, ty jag är säker uppå
atttillagt den vore lönande, och att jag eger tillräckligt in-
sigter för att rationelt sköta den. Kan jag t. ex
få mjölken efter 20 à 25 pipenni kannan och dessutom om
sommaren, såsom Gestrin garanterar, 100 kannor dagligen
ur en närbelägen by, så är det intet tvifvel om att
jag ju skall kunna påräkna 5 à 6 pipenni nettobehållning
prper kanna, d. v. s. minst 1 500 msmark silver, sedan aflöningen etc.etcetera
afräknats. Se der mitt förslag! Betänk, broder, huru
angenämt det vore för mig att engång få kalla mig
min egen och huru ljuft att få bevisa att jag verk-
ligen duger till något! – Risken härvidlag vore
ringa och min framtid betryggad, ty om också detta
arrende om 10 à 15 år upphör, så torde staten då kun-
na antaga mig som mejeriskoleföreståndare.
Nu nog härom. Såsnart Gestrins bref anländt,
skall jag meddela dig dess innehåll. Jag vill blott
tillägga att jag här flitigt arbetat i mejeriet och att
jag inom kort eger nog praktik för att sjelf sköta
ett mejeri. Huru Knorring gått till väga, då han
på 3 år uppdrifvit modelmjölkningen per Ko från
315 till 610 kannor är mig också nu alldeles klart.
Lust och god vilja saknar jag ej, det vet du.
Jag har länge förgäfves väntat på bref fråntillagt dig. Låt
mig ej längrestruket vänta ännu längre, ty jag längtar efter
underrättelser. Helsa de våra hjertligen ifrån din
broder Adu Mnstruket
Adu M
Kokemäenkartano 6. marraskuuta 1870
Liebster bruder
saks. rakkain veli!
Tässä tilitykseni viime kuukaudelta. Siihen sisältyy muun muassa matka Poriin, jonka tein 1) tutustuakseni kaupungin lähellä sijaitsevaan, tuolloin hiljattain myyntiin tulleeseen Koivistoon ja 2) päästäkseni kerran kuuntelemaan ruotsalaista laulukvartettia, jonka konsertti oli ilmoitettu siksi päiväksi mutta kuitenkin peruttu. Soin itselleni tämä matkan, koska sain matkaseuraa, mutta noudatin silti vaatimusten mukaista tarkkaa taloudenpitoa ja toivonkin, ettet pane sitä pahaksesi. Säästääkseni kalliita talvivaatteita annoin kerran muiden täkäläisten nuorten herrojen kanssa teettää itselleni punaisen flanellipuseron j. n. e.
Huomasin viimeisimmän postin lehdistä, että Ilonojan navettaa ja meijeriä tarjotaan vuokralle. Koska tunnen paikan hyvät heinäpaalit ja tarkoituksenmukaisen navettarakennuksen sekä tiedän, että ne 60 lehmää, joita ei viime vuonna myyty huutokaupassa, ovat kaikki hyviä ja helppoja kasvattaa, kirjoitin viikko sitten omistajalle, Kapteeni J. Gestrinille ja tiedustelin vuokraehtoja ja kaikkia vuokraamiseen liittyviä seikkoja. Jos ne olisivat hyväksyttäviä, sekä Knorring että minä olemme sillä kannalla, että sellainen toimintapiiri olisi minulle toistaiseksi soveliain, ja toivon, ettet siinä tapauksessa asetu vastustamaan toivettani tehdä sellaiset kaupat, sillä olen varma, että se olisi kannattavaa ja että tietoni riittävät sen rationaaliseen hoitamiseen. Jos esimerkiksi saisin maidosta 20–25 penniä kannulta ja lisäksi kesällä, kuten Gestrin takaa, päivittäin 100 kannua läheisestä kylästä, voisin epäilemättä laskea nettovoitoksi 5–6 penniä kannulta eli vähintään 1 500 mk, kun palkkakulut jne. on vähennetty. Siinä on minun ehdotukseni! Ajattele, veli, kuinka mukavaa minusta olisi kerrankin saada kutsua itseäni itselliseksi ja kuinka suloista olisi saada todistaa, että minä todella kelpaan johonkin! – Riskit jäisivät vähäisiksi ja tulevaisuuteni olisi turvattu, sillä vaikka tämä vuokra päättyisikin 10–15 vuoden kuluttua, valtio varmaan voisi ottaa minut meijerikoulun johtajaksi.
Se siitä. Heti Gestrinin kirjeen saavuttua kerron sinulle sen sisällöstä. Haluan vain lisätä, että olen työskennellyt täällä ahkerasti meijerissä ja että pian minulla on riittävästi kokemusta hoitaa itse omaa meijeriä. Nyt minulle on myös täysin selvää, miten Knorring on menetellyt kasvattaessaan 3 vuodessa keskimääräisen lypsytuoton Lehmää kohti 315sta 610een kannuun.
Intoa ja hyvää tahtoa minulta ei puutu, senhän sinä tiedätkin. Olen pitkään odottanut sinulta kirjettä mutta turhaan. Älä anna minun enää odottaa, sillä kaipaan uutisia. Kerro terveisiä meikäläisille
veljesi
Adu M