11.9.1872 LM–Fredrik Idestam

Tack för idag ankomna
brefvet af 9 d^nesdennes, hvars innehåll
noga bemärkt. Enligt all sanno-
likhet kan jag d. 16 vara i staden
för utförande af din affär. Skulle
hinder mellankomma, skall jag låta
A. Törngren ombesörja det nödiga.

Jag har varit orolig för dig och
de dina med afseende å kolerans
utbrott i T^forsTammerfors och hör nu tyvärr
att ni redan snart inflyttar till
staden. Måtte nödig försigtighet
och osvikligt jemnmod hindra all
verkan af epidemin!

Jag skall vid mitt nästa besök i
staden efterhöra huru det är med
gårdsaffären. För min del har jag
den uppfattning, att banken icke rör
|2| på sig innan bolaget presterat
revers och köpebref, så att lånats
öfvertagande kan af banken bifallas.
Först derefter torde den andra rever-
sens dödande verkställas. Och
då vårt lån blir hörande till H^forsHelsingfors
kontor, bör ej Grahns bemedling
påräknas, annat än för bankens
egen räkning. Måhända borde du
derföre tillsända mig pappren, på
sätt först var beramadt.

Min åkomma har varit mig
till stort hinder vid arbetet. Den
har nu åter sedan fredagen dagligen
låtit känna af sig; ehuru lindrigt
emot den förra attacken, så har det
dock varit obehagligt. Och nödvän-
digheten att vara stilla – emedan
rörelse framkallar smärtor – gör
hufvudet tungt och hågen olustig.
Ej heller bidrar det till hjernans
inspererande, att lefva med surmjölk,
|3| fisk och legumer. Hög diet skulle
tuntomsvårtytt bäst nu befordra arbetets
forcerande. Men jag får finna mig
deri, att jag blir betydligt senare färdig
med min doktorsgrad, än jag först
hade beräknat. När ”förbannelsen
hvilar” kan man ej producera
något dugligt. Konsten att suga eller
slicka böcker har någorlunda åter-
vunnits, – men så behöfs den ock!

De Nottbeckska planerna ha
blifvit mig refererade i detalj. Jag
måste naturligtvis hålla på, att linnetillagtbolaget
icke komprometterar sig genom några
kompromisser à priori. Dessutom
lärer Frenckell nog sörja för att frstruket
kungsådran icke får angripas.

Lifvet på Botby är fridfullt och
angenämt, oaktadt ofvanberörda mindre
gynsamma förhållanden. Jag får stundom
det infallet att tänka ”ne sutor ultra-
crepidam” – och att det kanske vore |132| bäst att icke spjerna efter Minervas
ynnest, utan helt enkelt, efter fleråriga
experimenter på Mercurii gebit,
bli en beskedlig rusticus–agricola.
Men – dessa infall försvinna åter
och dessstruket det inres motorer sätta
åter hjernans turbiner i rörelse.
Dock har jag ringa tro på, att målet,
professionen, skall vinnas. – I
sådant fall måste ett stort affärs-
program omfattas. C’est convenu!

Mina pior helsa de dina.

Vid deras ankomst till södern måste
vi ovilkorligen få pusta en dag till-
sammans. Farväl!