4.1.1875 Yritystoiminta. I

Affärerna*)Af L. M..

I.

För att fullt inse hvilka framstag affärsverksamheten i Finland under de senare åren gjort och huru mycken anledning till glädje, landets nuvarande ekonomiska ställning innebär, bör man kasta en blick tillbaka på förhållandena vid den långa missväxtperiodens slut. Vi vilja i sådant afseende främst anföra ett uttalande af det utskott, som vid 1867 års landtdag afgaf betänkande i anledning af nådiga propositionen angående byggandet af en jernväg från Riihimäki till S:t Petersburg. Det lyder: ”Med blicken fästad på landets nuvarande affärsställning kan möjligen mången anse det innebära vådor för vår finansiella framtid om man nu inlåter sig uppå ett företag som skulle komma att med millioner öka statens årliga betalningar till utlandet. Inom utskottet har frågan dock ansetts böra uppfattas äfven från den synpunkt, att nu om någonsin ovanliga kraftansträngningar äro af nöden, om ej det finska folket skall gå ännu dystrare dagar till mötes, än de som under inflytande af missväxtårens tryckande följder nedstämt sinnena och mångenstädes inympat förtviflan om framtiden. Med minnena af det förflutna kan och bör man väl ej hoppas att frostnätterna redan fått sitt lystmäte och aldrig mer skola förhärja våra fält. År kunna komma, som ännu hårdare än de förra pröfva nationens förmåga att tåla och försaka. Men det sjunkna modet och den liknöjda förbidan af morgondagen skulle mer än något annat hindra ernåendet af en bättre framtid”.

Vid läsningen af dessa ord torde för enhvars hågkomst framstå det dystra moln af ekonomiska bekymmer, som tyngde vårt fäderneslands horizont på den tid ofvannämnda landtdag var församlad.

Men den hårda tiden hade då ännu icke nått sin kulmination. Ännu följde 1867 års missväxt, svårare än de föregående, bekymmersammare äfven derföre, att förråd, besparingar och kredit redan voro hårdt medtagna, ja mångenstädes uttömda. Också var tillståndet i landet vid det nämnda årets utgång och under förra hälften af 1868 så sorgligt, att man, vid jemförelse med nuvarande förhållanden, knappast skulle kunna tro, att endast sju år sedan dess förlidit. Hungertyfus decimerade befolkningen, grundskatten kunde till en stor del icke betalas, jordlägenheterna föllo i vanpris och bortslumpades vid exekutiva auktioner, affärsverlden inskränkte sina operationer till det minsta möjliga, på nya företag vågade ingen tänka, krediten var starkt undergräfven, konkurser inträffade i oerhörd mängd.

Af mer än vanlig betydelse var derföre företagandet af den stora jernvägsbyggnaden till Petersburg. Det var under den allmänna misströstan ett uttryck af tro på framtiden; det var ett tillfälle till arbetsförtjenst för de mångtusende nödställda, som icke mera funno enskilda arbetsgifvare; det gaf, både genom sig sjelf och såsom föredöme, impulser åt spekulationen. Sådan var detta företags betydelse redan under byggnadstiden. Sjelfva jernvägens stora nytta för våra produktiva näringar har allaredan hunnit tillfullo bevisa sig.

1868 års skörd lifvade jordbrukarens sjunkna mod; af höstsäden åtminstone erhölls god näringoriginal: äring. Och sedan har vårt land under de fem åren 1869–1873 välsignats med goda, ja endels rikliga skördar; och om förlidet års afkastning utfallit mindre gynsam eller knappast medelmåttig, så torde deraf dock icke någon kännbar inverkan på det ekonomiska framåtskridandet vara att befaras.

Äfven fabriksindustrien har under de senaste åren gjort betydliga framsteg, jemte det handeln vunnit i omfattning och soliditet. Landets ekonomi befinner sig således för närvarande påtagligen i en period af förkofran, glädjande i och för sig, löftesrik för framtiden.

Men om ock kontrasten emot det sorgliga tillståndet vid missväxtperiodens utgång, utan vidare utläggning, af enhvar fattas och erkännes, är dock den ekonomiska utvecklingen under de senaste sex åren af det intresse, att man bör genom siffror närmare göra sig reda för densamma.

Om vi då främst taga i betraktande Finlands handel med andra länder, finna vi att år 1868 exporten uppskattades till ett värde 47 millioner och importen till ett värde af 67 millioner mark. Utrikeshandelns hela omsättning steg således sagde år till ungefär 114 millioner mark. För 1870 är utförselns värde beräknadt till 44¼ och importens till 66½ million mark eller tillsammans blott 110¾ millioner. Det förefaller vid första ögonkastet besynnerligt, att varuomsättningen med andra länder 1870 ställt sig något lägre än 1868. Detta förhållande är dock lätt förklarligt. Hvad exporten angår, bör man besinna, att förtroendet och företagsamheten icke återvände genast efter det de första goda skörderna erhållits. Det dröjde något längre innan affärsverlden åter engagerade kapital och kredit i sådana anläggningar och företag, hvilka med sin produktion öka exporten. Och i afseende å importen är att märkas, att införseln af säd år 1870 var ungefär 4 millioner L£ och 150 000 tunnor lägre än 1868 – en minskning, i penningevärde, af 11 à 12 millioner. Med ungefär denna summa hade således införseln af andra varor under denna period stigit.

1872 hade handeln med andra länder redan betydligt stigit. Exportens värde utgjorde nämligen omkring 65 och importens omkring 97 millioner mark, eller sammansagdt ett omsättningsbelopp af circa 162 millioner*)I afseende å sistanförde sifror är en förklaring af nöden: I Finlands Allmänna Tidn. för 19 september 1873 är värdet af 1872 års export uppgifvet till 61 687 000 m. och importens till 58 583 000. Men i samma tidning för 12 augusti 1874, der till jemförelse med uppgiften om 1873 års urikeshandel jemväl exporten och importen för 1872 angifvas, finner man utförselns värde upptaget till 50 642 000 och införselns till 82 358 000 mark. Denna betydliga skilnad beror derpå, att man vid den förre uppgiftens publicerande ännu hade tillämpat den gamla metoden att öka exportens varuvärden med beräknad handels- och fraktvinst, samt jemväl minska importens varuvärden med beräknad handels- och fraktvinst samt importtullens belopp. – Att de af oss ofvan anförda siffror icke heller stämma med de sistberörda har åter sin grund deri, att i dessa senare icke ingår värdet af de varor som per jernväg exporterats till och införst från kejsaredömet Ryssland. Men öfver dessa varor finnes skild uppgift publicerad upptagande endast vigten, icke penningevärdet af ifrågavarande trafik. Då det gäller att jemföra 1872 års varuomsättning med andra års, är det dock uppenbarligen af nöden, att icke ur beräkningen utesluta denna betydliga del af hela omsättningen. Vi hafva derföre, med stöd af vigtuppgifterna öfver sagde rörelse, med approximativa siffror kompletterat de officiella uppgifterna såväl för 1872 som 1873, enär äfven för sistnämnde års förra hälft enahanda betänkliga brist vidlåder finansexpeditionens publikation i ämnet. Att siffrorna sålunda blifver blott ungefärliga, torde läsaren benäget icke räkna oss till last. – I sammanhang härmed bör nämnas, att uppgifterna för 1868 och 1870 äro tagna ur ”Finlands officiela statistik” der desamma äro uppställde efter enahanda metod som för år 1873 af finansexpeditionen tillämpats, eller med uteslutande af handels- och fraktvinsten.. Och det följande året visade ytterligare ett ansenligt framsteg: exporten uppgick 1873 till circa 83 millioner och importen till ungefär 112 millioner, motsvarande en totalomsättning i utrikes handeln af 195 millioner mk, vilket är en ökning af 75 % mot beloppet för 1870.

Rörande export- och importvärdena för 1874 ha ännu inga siffror publicerats; men då tullinkomsterna, att döma efter uppgifterna för tiden tillochmed november månad, torde uppgå till 11 millioner mark eller ungefär 25 procent högre än det föregående årets, har utrikes handeln förlidet år otvifvelaktigt omsatt långt öfver 200 millioner, d. ä.det är dubbelt så mycket som medeltalet för åren 1868–1870.

I bankernas diskontrörelse visar sig en likartad stegring. Disconterade inrikes vexlars belopp var vid utgången af 1868

Då inrikesvexlarna i våra bankers portföljer, på sätt dessa siffror utvisa, under de senaste fyra åren mer än fördubblats, kan man med fästadt afseende derå, att det närmast är inrikeshandeln, som återspeglas af denna gren af bankrörelsen, med temlig säkerhet antaga att varuomsättningen inom landet, öfver hvilken annars all statistik saknas, under samma period jemväl måhända fördubblats; ett antagande, som finner stöd äfven af uppgifterna äfven utrikeshandeln, eftersom omsättningen inom landet till stor del omfattar samma varor, som importerats från annat land eller som skola dit utföras.

Att affärsrörelsen inom landet ansenligen tilltagit, framgår för öfrigt på ett slående sätt äfven af andra fakta. Finlands banks utelöpande sedelstock, (som 31 dec. 1666 utgjort endast Fms. 21 856 852) uppgick vid utgången af

Bankens sedelemission har således på sex år nära nog tredubblats, – på 8 år i det närmaste fyrdubblats, och starkast är tillväxten under de sista tvenne åren. Denna sedelstockens exempellösa tillväxt, samtidigt med det tilltagande användandet af sedlarnas partiella aequivalenter: bank-checkerna och bank-postvexlarna, utgör ett ovedersägligt intyg deröfver, att ett vida större rörelsekapital än förut är i de särskilda näringarna under användning, och att således den produktiva verksamheten högst betydligt tilltagit.

I sammanhang med det sistanförda bör här noteras, att Finlands banks emot sedelutgifningen svarande metalliska valuta jemte öfriga dit hänförda värden på de uppgifna tiderna, ult. december 1868, 1870 och 1873 samt ult. oktober 1874 utgjorde resp.

hvaraf synas att den metalliska valutan tillväxt i ännu större progression än sedlarna. För dem, som af uppgifterna öfver exporten och importen, hvilka ständigt upptaga den senare vida högre än den förra, föranledas till farhågan, att landets s. k. handelsbalans ständigt gestalta sig ofördelaktigt, bör denna valutans tillväxt i statsbanken utgöra en lugnande fingervisning derom, att vår export tillsammans med rederiernas fraktrörelse inbragt summor, som icke allenast varit tillräckliga för importens betäckande, utan ock lemnat ett ansenligt öfverskott, eftersom icke blott Finlands bank är väl försedd med valutor, utan ock de i utlandet organiserade finska statslånens obligationer till största delen allaredan blifvit till landet återköpta, ehuru sådant icke kunnat synas i redogörelserna för importen. Att märkas är ock, att de utgifter, som här göras af den i landet stationerade ryska militären, verka på landets tillgångar alldeles lika som en motsvarande export af inhemska eller reexport af utländska varor. Det torde icke vara omöjligt för våra myndigheter att deröfver åstadkomma ungefärliga uppgifter.

Af stort intresse vore det, att till ofvanstående uppgifter äfven kunna foga siffror utvisande tillväxten i industriens, åtminstone fabriksindutriens, produktion under ifrågavarande tidrymd; men det finnes ingen tillförlitlig statistik deröfver att tillgå. Likaså saknas nödigt material för att med siffror visa ökningen af de alster jordbruket frambringar. Men af traffkuppgifterna för jernvägar och kanaler finner man att, såsom naturligt är, den i öfrigt stegrade affärsverksamheten äfven på kommunikationernas område gjort sig gällande.

Då någon erfarenhet rörande de så nyligen öppnade privata jernvägarnas trafik ännu icke kunnat vinnas, hafva vi, hvad jernvägstrafiken vidkommer, att här endast taga statsbanorna i betraktande. Och detta för en kortare period, än de ofvan anförda uppgifterna från andra affärsgebit, enär Riihimäki-Petersburgsbanan först på hösten 1870 öppnades för trafik.

Statsbanornas bruttoinkomst utgjorde

Stegringen i Saima kanals afkastning är från 1868 till 1874 ungefär 70 procent; i statsbanornas reveny motsvararar stegringen från 1871 till 1874 omkr. 74 procent.

Då nu jorden gifvit goda skördar, då affärerna varit lifliga och vunnit en förut okänd omfattning, är det antagande berättigadt, att nationalförmögenheten bordt under dessa år ansenligt tillväxa, genom kapitalisering af årliga vinster och öfverskott. Då nästan all förmögenhetsstatistik saknas, är det oss omöjligt att ens approximativt angifva den fasta och den rörliga förmögenheten i landets kapitalvärden 1868 och 1874. Men att kapitalbildning i icke obetydlig grad egt rum, kan dock genom vissa fakta ådagaläggas.

Insättningar på depositionsräkning hos Föreningsbanken i Finland utgjorde

I denna form hafva således besparingarna för sex år stigit med 10 millioner mark3)Sparbanksväsendet är i vårt land tyvärr så föga utveckladt, att data rörande tillväxten af sparbanksinsatser, – hvartill vi för tillfället sakna källor – blifva föga upplysande.. Men vida större äro de belopp, som under samma tid placerats i obligationer.

Af finska statens år 1862 upptagna 4½ % lån å 4 400 000 thaler har sedan 1868 största delen indragits till landet. Detta belopp torde ungefär kunna uppskattas till Fms. 8 millioner, och till inemot samma summa torde man kunna uppskatta importen af obligationer hörande till hypoteksföreningens år 1865 upptagna 4½ % lån å thaler. Vidare anses 1868 års jernvägslån jemväl hafva till största delen vunnit sin slutliga placering inom landet. Antaga vi att detta är fallet blott med den del af lånet, som emitterades i 6 % obligationer, borde placeringarne häri uppgå till minst 6 millioner Fms. Lägges härtill de särskilda serierna af donationslånet och ungefär hälften af 1874 års jernvägslån, så kommer man till den approximativa beräkning, att cirka 40 millioner Fms. blifvit under perioden från 1868 afsatta i inhemska statspapper. Och importen, samt försäljningen till enskilda, af Rysslands och andra staters obligationer uppgår jemväl till millioner. – Slutligen hafva, ehuru vi nu sakna data härom, betydliga summor placerats i aktier uti inhemska affärsföretag.

Tack vare den starka indragningen af finska statspapper från utlandet hafva de äldre 4½ % lånen under merberörde period stigit med 16 à 20 procent. Finska statens kredit är nu på de utländska börsplatserna så god, att innehafvare af dess obligationer åtnöja sig med mindre än 5 % räntasm

Det är sålunda onekligen en tillfredsställande tafla, upprullar sig för ens blickar, när man tager landets nuvarande affärsställning i betraktande. Men vore det väl befogadt, att tillföljd af de sålunda vunna resultaten anse alla källor för välståndets ökande allaredan vara under behörig upparbetning, alla faktorer för den produktiva verksamhetens höjande allaredan så utvecklade, att man med säkerhet kunde emotse att de senaste årensoriginal: åens raska förkofran ohämmad skall fortgå?

För vår del tro vi att denna fråga ingalunda bör besvaras jakande. De vunna framstegen bevisa väl, att det icke är illussoriskt att äfven för detta bortgömda polarland hoppas en framtid af rikt pulserande affärsverksamhet och allmänt välstånd, med den andliga och politiska kraft, som derförutan är svår att vinna. Men dessa framsteg utgöra tillika en maning att oaflåtligt undersöka tillgodogöra och utveckla alla de olika faktorer, som för det ekonomiska framåtskridandet äro af nytta eller af nöden. Hvarje tidpunkt, den lifaktiga mer än den tröga, bringar i sådant afseende i dagen sitt mått af erfarenheter att tagas vara uppå.

Utan ringaste anspråk på fullständighet eller ofelbarhet skola vi i det följande tillåta oss att framlägga några af de synpunkter, som synas oss förtjenta att beaktas, när det gäller att bilda sig ett omdöme om de vilkor och förhållanden, under hvilka näringarna i landet för närvarande arbeta.