3.1876 Kaupunginvaltuusto
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Yttrande av Delegationen för vattenledningslånettillagt av utgivaren
Bil.Bilaga A.
Då det är tillföljd af Kejs.Kejserliga Senatens den 22 nästvikna Febr.Februari daterade resolution i anledning af Stadsfullmäktiges till stadfästelse anmälda beslut att för vattenledningens inlösen upptaga ett amorteringslån till effektivt belopp af 1 ½ miljon mark, som förstärkte Stadsfullmäktige nu sammanträdt, torde en kort öfverblick af det förlopp denna lånefråga hittills haft här kunna anses påkallad.
I det under den 25 April 1875 afgifna utskottsbetänkande NoNumro 21 ”i anledning deraf, att den härstädes under anläggning varande vattenledningen blifvit HforsHelsingfors kommun till inlösen erbjuden” föreslogs
att StadsfullmgStadsfullmäktige såsnart köpesumman för vattenledningsanläggningen blifvit fastställd, ville besluta upptagandet för stadens räkning af ett amorteringslån, medelst obligationer, hvilket lån, i betraktande af ej mindre det tillskottskapital, som under de första driftsåren erfordras, än ock den kapitalrabatt, som vid emissionen kan blifva erforderlig, finge uppgå till ett sammanlagdt nominelt belopp af högst 
beloppet är inte inskrivet i protokollettillagt av utgivaren mark, med en räntefot af 4 ½ högst 5 procent, angdeangående hvilken, liksom ock i frågan om öfriga med lånets upptagande förenade omständigheter, det närmare bestämmandet komme att vidtagas af det ordinarie antalet Stadsfullmäktige.
Sedan underhandlingarne med bolaget Neptun ledt derhän att ett belopp af 1 200 000 f.finska mark blifvit såsom köpesumma för vattenledningen i fullfärdigt skick fixeradt, beslöto förstärkte Stadsfullmäktige vid sammanträde den 25 förlidne Juni, att ett lån af 1 ½ miljon skall för ändamålet upptagas. Motiverna för summans ökande med 300 000 mark igenfinnas i förenämnda betänkande pp.paginer 45–48 och p.pagina 53, och torde här icke behöfva upprepas. – Nästberörde sammanträde fortsattes den 29 i samma|2| Juni månad och blef beslutet angående lånet då närmare formuleradt derhän, att 1 ½ miljon förklarades vara lånets effektiva belopp – med andra ord, att om vid lånets upptagande S. K. kapitalrabatt skulle betingas, det borde ställas så att 1 ½ miljon verkligen skulle derå till staden utfalla, – samt att det skulle blifva ett amorteringslån. Och förordnades tillika, att omförmälde beslut oförtöfvadt skulle i K.Kejserliga Senatens Ekonomie-Depart.Departement till stadfästelse anmälas.
Vid samma tillfälle beslöto Stadsfullmäktige ej mindre att ett utskott, till hvilket herrar Wasenius, Lupander och Borgström invaldes, skulle utarbeta närmare förslag rörande sättet för lånets upptagande och jemväl inkomma med yttrande angående den temporära kredit som till en början blefve behöflig än ock:
att det skulle å ordinarie Stadsfullmäktige ankomma, att afgöra angående räntefoten för lånet och öfriga med dess upptagande sammanhängande omständigheter.
Under den 29 Juni sistlidet år afläts Stadsfullmäktiges underdåniga framställning för erhållande af stadfästelse i lånebeslutet. Dess föredragning i Senaten blef beroende tilldess de af ett antal stadsbor anförde besvär öfver beslutet att inlösa vattenledningen, blifvit äfven i sista instans förkastade. Senatens resolution hafva vi nu omhänderfått.
Nyssbemälde utskott har afgifvit tryckta betänkandet nonumro 12 om sättet för upptagandet af det för vattenledningens inlösen erforderliga lån, samt angående den för samma ändamål behöfliga temporära kredit. Jemte detta betänkande har bland UttUtskott utdelats ett af hrherr Nybom i anledning deraf uppgjordt ändringsförslag.
På denna ståndpunkt befinner sig nu denna fråga i afseende i hvarssvårtytt förhållande till sjelfva inlösningsärendet ännu må erinras, att i sista momentet af det allaredan|3| ratificerade köpekontraktet är sagdt: ”Detta kontrakt underskrifves och anses för staden bindande först då Kejserliga Senatens bifall erhållits till upptagande af det lån, som i och för inlösen af vattenledningen blir för staden erforderligt”.
---
Det torde vara af nöden att här beröra frågan hvarföre Stadsfullmäktige till förstärkt antal nu blifvit sammankallade, då ju desamme den 29 Juni förklarat det ankomma 2 ordinarie Stadsfullmäktige att fatta de närmare besluten i lånefrågan. Det kan ju synas, som om sistberörde förstillagt av utgivarenamling på grund af sagda förklaring borde vara kompetent att vidtaga de bestämningar i afseende å lånet, som tillföljd af Senatens resolution måste hos Senaten anmälas för att stadfästelsen i lånebeslutet må kunna erhålllas, – och att det nu inslagna förfarandet att påkalla förstärkta StadsfullmgesStadsfullmäktiges tillgöranden härutinnan liknade sig till ett upprifvande af beslutet eller förklaringen af den 29 Juni.
De hufvudsakligaste motiv hvarföre vid ordinarie Stadsfullmäktiges senaste vanliga sammanträde med öfvervägande pluralitet beslöts, att den vidare behandling af lånefrågan, hvartill Senatens resolution ger anledning, skulle hänskjutas till förstärkte stadsfullmäktige, voro, såvidt jag fattat desamma, följande:
Då det d. 29 Juni åt ordinarie Stadsfullmäktige öfverlemnades att afgöra om räntefoten för lånet och öfriga med dess upptagande sammanhängande omständigheter, skedde detta å den förutsättning att det s. d.samma dag fattade beslutet att upptaga ett amorteringsglån af effektiva 1 ½ miljon skulle vinna Senatens stadfästelse.
Denna har icke erhållits, emedan Stadsfulllmäktiges anmälan icke upplyst huruvida lånet skall upptagas medels obligationer eller annorledes, huru det skall amorteras och hvilka hufvudsakliga vilkor|4| i öfrigt som komma att blifva för staden förbindande.
Det kan derföre anses att det beslut angående lånet, som sålunda icke vunnit stadfästelse, rätteligen bör af förstärkte Stadsfullmäktige sjelfv i de af Senaten antydda delar kompletteras, – med andra ord, att endast sådana vidare åtgärder för låneoperationen, som äro att vidtaga sedan det i enlighet med 25 § i kommunalförfattningen af förstärkte Stadsfullmäktige fattade beslut om lånet blifvit af Senaten förklaradt gällande och stadfästadt, kunna varda åt ordinarie Stadsfullmäktige öfverlemnade.
Att nu hos förstärkte Stadsfullmäktige upptaga frågan till komplettering i anförde delar, är då icke att betraktas såsom ett upprifvande af beslutet af d. 29 Juni, utan enkelt såsom en nödvändig följd af Senatens resolution i ämnet, och kan på bestämmandet i öfriga delar likafullt förblifva åt ordinarie StadsfullmStadsfullmäktige öfverlemnadt.
Slutligen har äfven det motiv beaktats, att det i kompetensfrågor alltid är klokast att ett ärende handlägges af den myndighet som är ostridigt kompetent, än af den, hvars kompetens möjligtvis kunde af någon anses tvifvelaktig.
Jemte det jag trott att hvad jag nu haft äran anföra kunde vara på sin plats såsom inledning till dagens förhandlingar, tillåter jag mig att, enär alternativa förslag – utskottets och herr Nyboms – angående sättet och hufvudvilkoren för lånets upptagande föreligga, något ingå äfven på dessa frågor.
I hvardera förslaget förekomma ej mindre sådana bestämningar, som tillföljd af merberörde resolution måste upptagas i den nya framställningen till Senaten för erhållande af stadfästelse i lånet, än ock sådana bestämningar som icke torde behöfva i sagde framställning ingå.
|5|De förre torde väl närmast böra här komma under pröfning.
Senaten har saknat uppgift huruvida lånet skall upptagas genom utgifvande af obligationer. Det är väl föga sannolikt att den ifrågavarande betydliga summan skulle kunna på annat sätt upplånas. Men för den händelse att beloppet eller någon nämnvärd del deraf skulle emot förmodan erhållas på goda vilkor ur någon publik fond, mot vanlig revers, vore det ju bättre likväl, att icke afskära sig möjligheten dertill. Jag får derföre i denna del föreslå följande beslut
1o) att det af Stadsfullmäktige under den 25 och 29 Juni 1875 beslutna lån skall upptagas medels utgifvande af till innehafvaren ställda obligationer, dock att, derest tilläfventyrs lånesumman eller en del deraf kunde erhållas ur någon publik fond emot vanlig förskrifning, äfven denna form för lånets upptagande må anses medgifven.
Utskottet har ansett låneräntan icke böra på förhand bestämmas. Att låta dermed bero kunde visserligen vara fördelaktigt, då man sålunda hade större frihet vid lånenegociationerna. Då emellertid räntefoten kan anses höra till de ”hufvudsakliga vilkor”, som i Senatens resolution omnämnas, torde man icke kunna lemna denna fråga derhän. För min del anser jag visserligen att 4 ½ % ränta bör under förhandenvarande förhållanden å vår obligationsmarknad, ställa sig äfven för staden lämpligast. Dock kan det ju icke lända saken till verkan, om någon latitud härvid medgifves särskildt för att icke omöjliggöra sådan direkt upplåning, som i föregående moment eventuelt förutsättes och som sannolikt skulle ske till 5 % utan kapitalrabatt. Enligt min uppfattning|6| borde det derföre och för att derjemte förbehålla större möjlig frihet vid negociationer beslutas
2o) att lånet skall afslutas till 4 högst 5 % årlig ränta.
Hvad sedan angår sättet för lånets amortering, som i ännämndasvårtytt resolution jemväl särskildt omförmäles, förefinnes mellan utskottets och herr Nyboms förslag den olikhet att utskottet föreslå amorteringstidens bestämmande till minst 40 högst 50 år, medan det senare upptager blott 40 år. Då ungefär 40 år utan tvifvel är en lämplig amorteringstid, men då det derhos, på grund af hvad i vattenledningsbetänkandet derom är anfördt, vore önskvärdt att under de första åren af lånetiden ingen amortering, resp.utlottning utlottning af obligationer behöfde ske, ville jag häri ansluta mig till utskottets latitudinellasvårtytt förslag, med tillägg af den af hrherr Nybom förordade bestämning att amorteringen bör ställas så att jemna annuiteter uppkomma, d. ä.det är att afbetalningarnes belopp för hvarje år stiger i samma mån räntans belopp aftages. Om dessa synpunkter godkännas, borde det således förordnas
3o) att för lånet skall aftalas en amorteringstid af minst 40 högst 50 år och amorteringen beräknas så, att från det år då afbetalningarna vidtaga, så vidt möjligt lika annuitet för hvarje år uppkommer.
Med dessa tre moment torde de omständigheter vara berörda, som nödvändigt måste i den nya framställningen till Senaten angående lånet utredas.
Men det kan dock med skäl ifrågasättas om icke Förstärkte Stadsfullmäktiges tidigare beslut i lånefrågan borde kompletteras jemväl derhän, att intet tvifvel må ega rum angående|7| befogenheten att utfärda låneobligationerna på en sammanlagdt större nominel summa än det belopp af 1 ½ miljon som skall genom lånet effektivt anskaffas. Utan all kapitalrabatt torde obligationerne icke kunna placeras. Huru stor sådan rabatt som skall medgifvas, beror naturligtvis på penningförhållandena vid emissionstiden. Det kan derföre icke exakt beräknas huru stor den nominella summan borde få ställas. Men härpå ligger ej någon synnerlig vigt. Det belopp af 300 000 mark som lagts till köpesumman för bestämmande af det effektiva lånebehofvet, är icke heller grundadt på en exakt beräkning utan på ungefärlig uppställning. Om derföre kapitalrabatten å det nominella belopp som nu på förhand bestämmas hade till påföljd att staden erhåller något mer eller något mindre än 1 ½ miljmiljon, så är det endast den ungefärligt kalkylerade reservsumman af 300 000 mark som deraf skulle röna inverkan, och derigenom skulle väl inga verkliga olägenheter uppstå.
Redan i betänkandet af 25 April 1875 föreslogs att lånets nominella belopp skulle af förstärkte Stadsfullmäktige bestämmas. I sjelfva verket är det ju detta, det nominella beloppet, som blir sjelfva skuldsumman; således böra väl de, hvilka beslutet angående lånets upptagande ankommer, jemväl bestämma på huru stor summa skuldförbindelserna förutfärdas.
I öfverensstämmelse med hvad i utskottsbetänkande nrnummer 12 å tredje sidan exempelvis anförts och af hrherr Nybom positivt förordats, ville jag äfven för min del tillstyrka beslut derom,
4o) att obligationer för lånets upptagande få, derest kapitalrabatt måste medgifvas vid deras placering, utfärdas å sammanlagdt belopp af högst en million sjuhundratusen (1 700 000) mark. Skulle upplåning deremot ifrågakomma på det andra eventuelt förutsatta sättet eller genom vanliga skuldsedlar utan|8| kapitalrabatt, skulle det effektiva behofvet tjena till rättesnöre för förskrifningarnas belopp.
Om jemte de tre föregående punkterna äfven detta moment inginge i StadsfullmgsStadsfullmäktiges skeende nya anhållan om stadfästelse i lånet, så borde, för såvidt man kan sluta af resolution i den förlidnesvårtytt anmälan, alla de för lånebeslutets pröfvande nödiga omständigheter vara angifna. Och torde således ännu blott böra beslutas:
5o) att det i anfördsvårtytt måtta förfullständigade beslutet af den 25 och 29 Juni angående upptagandet af ett amorteringslån med hvilket afses att för vattenledningenstillagt av utgivaren inlösen erhålla ett effektivt belopp af omkring 1 ½ miljon mark skall hos Kejs.Kejserliga Senaten till stadfästelse anmälas.
Och utöfver detta: att ställa lånebeslutet i det skick att stadfästelse derå utfaller, torde förstärkte Stadsfullmäktige icke behöfva sträcka sina tillgöranden. Allt öfrigt är jemförelsevis af verkställighets natur. Det kan icke vara författningens mening att först. stadsfullmgeförstärkte Stadsfullmäktige skola förklara sig i permanens för att besluta om alla de detaljfrågor som under förloppet af verkställigheten af ett utaf dem fattadt beslut kunna kräfva särskilda närmare föreskrifter.
I enlighet med denna uppfattning ville jag ock för min del tillstyrka
att förstärkte stadsfullmäktige, i konseqvens med sitt d. 29 Juni fattade beslut, anse att i och för frågan om lånet för vattenledningens inlösen icke äro påkallade vidare tillgivanden från deras sida, sedan det nu kompletterade beslutet rörande hufvudsakliga delarne af lånfrågan vunnit Kejs.Kejserliga Senatens stadfästelse, – utan må å de ordinarie Stadsfullmäktige eller de verkställande myndigheterna ankomma.
Och torde äfven här anmälas.
Delegation
|9|Bil.Bilaga B.
OMRÖSTNINGSLISTA.
Proposition: De som vilja i enlighet med väckt förslag att Stadsfullmäktige i sin skeende framställning om lånet skola anmäla att stadsfullmäktige önska fastställa obligationernas lägsta belopp till 200 mkmarks behagade rösta ja; vinner nej kommer att uti framställningen till KSnKejserliga Senaten endast antydas huruledes Stadsfullm.Stadsfullmäktige i sinom tid, sedan underhandlingarna derhän fortskridit, skola inkomma med, framställning i detta ämne.
| Ja | Nej. | Ja | Nej. | ||
| Herr J. E. Fagerroos | / | Herr C. F. Forsman | / | ||
| 〃 N. Wavulin | / | 〃 K. J. Numell | |||
| 〃 O. W. Margelin | / | 〃 C. G. Ehrström | / | ||
| 〃 W. Brummer | / | 〃 O. R. Mellin | / | ||
| 〃 A. F. Jansson | 〃 G. Strömberg | / | |||
| 〃 E. Bergroth | / | 〃 G. F. Granholm | / | ||
| 〃 J. A. Florin | / | 〃 A. Collan | / | ||
| 〃 L. Borgström | / | 〃 S. V. Dahlström | / | ||
| 〃 A. Kihlman | / | 〃 C. G. Borg | / | ||
| 〃 G. U. Sandberg | / | 〃 F. K. Nybom | / | ||
| 〃 R. Montgomery | / | 〃 K. E. F. Ignatius | |||
| 〃 R. Lagerborg | 〃 N. K. Westermarck | / | |||
| 〃 G. W. Edlund | / | 〃 L. Mechelin | / | ||
| 〃 Rich. Heimberger | / | 〃 A. Schauman | |||
| 〃 N. Kiseleff | 〃 E. A. Bäck | / | |||
| 〃 C. W. J. Sundman | 〃 A. J. Rudbäck | ||||
| 〃 A. F. Wasenius | 〃 A. Ärt | / | |||
| 〃 L. Krogius | / | 〃 S. V. Calamnius | / | ||
| 〃 A. Bade | / | 〃 C. F. Blomberg | / | ||
| 〃 G. Tallgren | / | 〃 E. Rudolph | / | ||
| 〃 Emil Hjelt | / | 〃 W. Ahlfors | / | ||
| 〃 J. A. Estlander | / | 〃 C. G. Estlander | |||
| 〃 C. G. Sanmark | / | 〃 O. Höijer | / | ||
| 〃 A. J. Malmgren | / | 〃 S. Gruner | / |
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Yttrande av Delegationen för vattenledningslånettillagt av utgivaren
Bil.Bilaga A.
Då det är tillföljd af Kejs.Kejserliga Senatens
den 22 nästvikna Febr.Februari daterade resolution i
anledning af Stadsfullmäktiges till stadfästelse
anmälda beslut att för vattenledningens inlösen
upptaga ett amorteringslån till effektivt belopp
af 1 ½ miljon mark, som förstärkte Stadsfullmäktige
nu blifvitstruket sammanträdt, torde en kort öfverblick
af det förlopp denna lånefråga hittills haft
här kunna anses påkallad.
I det under den 25 April 1875 afgifna utskotts-
betänkande NoNumro 21 ”i anledning deraf, att den härstädes
under anläggning varande vattenledningen blifvit
HforsHelsingfors kommun till inlösen erbjuden” föreslogs
att StadsfullmgStadsfullmäktige såsnart köpesumman för vattenled-
ningsanläggningen blifvit fastställd, ville besluta uppta-
gandet för stadens räkning af ett amorteringslån, medelst
obligationer, hvilket lån, i betraktande af ej mindre det
tillskottskapital, som under de första driftsåren erfordras,
än ock den kapitalrabatt, som vid emissionen kan blifva
erforderlig, finge uppgå till ett sammanlagdt nominelt
belopp af högst mark, med en räntefot af 4 ½
högst 5 procent, angdeangående hvilken, liksom ock i frågan om
öfriga med lånets upptagande förenade omständigheter,
det närmare bestämmandet komme att vidtagas af det
ordinarie antalet Stadsfullmäktige.
Sedan underhandlingarne med bolaget Neptun
ledt derhän att ett belopp af 1 200 000 f.finska mark blifvit
såsom köpesumma för vattenledningen i fullfärdigt
skick fixeradt, beslöto förstärkte Stadsfullmäktige
vid sammanträde den 25 förlidne Juni, att ett lån
af 1 ½ miljon skall för ändamålet upptagas. Moti-
verna för summans ökande med 300 000 mark
igenfinnas i förenämnda betänkande pp.paginer 45–48 och
p.pagina 53, och torde här icke behöfva upprepas. – Näst-
berörde sammanträde fortsattes den 29 i samma
|2|
Juni månad och blef beslutet angående lånet
då närmare formuleradt derhän, att 1 ½ miljon
förklarades vara lånets effektiva belopp – med
andra ord, att afstruket om vid lånets upptagande S. K.
kapitalrabatt skulle betingas, det borde ställas så
att 1 ½ miljon verkligen skulle derå till staden utfalla, –
hvilkenstruket samt att det skulle blifva ett amorteringslån.
Och förordnades tillika, att omförmälde beslut
oförtöfvadt skulle i K.Kejserliga Senatens Ekonomie-
Depart.Departement till stadfästelse anmälas.
Vid samma tillfälle beslöto Stadsfullmäktige
ej mindretillagt att ett utskott, till hvilket herrar Wasenius, Lupander
och Borgström invaldes, skulle utarbeta närmare
förslag rörande sättet för lånets upptagande och
jemväl inkomma med yttrande angående den tem-
porära kredit som till en början blefve behöflig
än ock:
att det skulle å ordinarie Stadsfullmäktige
ankomma, att afgöra angående räntefoten för
lånet och öfriga med dess upptagande sam-
manhängande omständigheter.
Under den 29 Juni sistlidet år afläts Stadsfull-
mäktiges underdåniga framställning för erhållande
af stadfästelse i lånebeslutet. Dess föredragning
i Senaten blef beroende tilldess de af ett antal
stadsbor anförde besvär öfver beslutet att inlösa
vattenledningen, blifvit äfven i sista instans förkastade.
Senatens resolution hafva vi nu omhänderfått.
Nyssbemälde utskott har afgifvit det bland
[...]oläslig/saknad text utarbetadestruket tryckta betänkandet nonumro 12 om
sättet för upptagandet af det för vattenledningens
inlösen erforderliga lån, samt angående den
för samma ändamål behöfliga temporära kredit.
Jemte detta betänkande har bland UttUtskott utdelats
ett af hrherr Nybom i anledning deraf uppgjordt
ändringsförslag.
På denna ståndpunkt befinner sig nu denna fråga
hosstruket i afseende i hvarssvårtytt förhållande till sjelfva inlösningsärendet
ännu må erinras, att i sista momentet af det allaredan
|3|
ratificerade köpekontraktet är sagdt: ”Detta kontrakt
underskrifves och anses för staden bindande först
då Kejserliga Senatens bifall erhållits till upptagande
af det lån, som i och för inlösen af vattenledningen
blir för staden erforderligt”.
---
Det torde vara af nöden att här beröra
frågan hvarföre Stadsfullmäktige till förstärkt antal
tstruket nu blifvit sammankallade, då ju desamme
den 29 Juni förklarat det ankomma 2 ordinarie
Stadsfullmäktige att fatta de närmare besluten i låne-
frågan. Det kan ju synas, som om sistberörde
föramling på grund af sagda förklaring borde vara
kompetent att vidtaga de bestämningar i afseende
å lånet, som tillföljd af Senatens resolution måste
hos Senaten anmälas för att stadfästelsen i låne-
beslutet må kunna erhålllas, – och att det nu
inslagna förfarandet att påkalla förstärkta StadsfullmgesStadsfullmäktiges
tillgöranden härutinnan liknade sig till ett upprifvande
af beslutet eller förklaringen af den 29 Juni.
De hufvudsakligaste motiv hvarföre vid ordi-
narie Stadsfullmäktiges senaste vanliga samman-
träde 8struket med öfvervägande pluralitet beslöts, att den
vidare behandling af lånefrågan, hvartill Senatens
resolution ger anledning, skulle ske afstruket hänskjutas tilltillagt förstärkte
stadsfullmäktige, voro, såvidt jag fattat desamma,
följande:
Då det d. 29 Juni åt ordinarie Stadsfullmäktige
öfverlemnades att afgöra om räntefoten för lånet
och öfriga med dess upptagande sammanhängande
omständigheter, skedde detta å den förutsättning
att det s. d.samma dag fattade beslutet att upptaga ett amorte-
ringsglån af effektiva 1 ½ miljon skulle vinna Senatens
stadfästelse.
Denna har icke erhållits, emedan Stadsfulllmäktiges
anmälan icke upptogstruket upplysttillagt huruvida lånet skall upptagas
medels obligationer eller annorledes, och det icke harstruket huru dettillagt
skall amorteras och hvilka hufvudsakliga vilkor
|4|
i öfrigt som komma att blifva för staden förbin-
dande.
Det kan derföre anses att fortsatt detstruket dettillagt beslut
angående lånet, som sålunda icke vunnit stadfästelse,
rätteligen bör af förstärkte Stadsfullmäktige sjelfv
i de af Senaten antydda delar kompletteras, – med
andra ord, att endast sådana vidare åtgärder för
låneoperationen, som äro att vidtaga sedan det i
enlighet med 25 § i kommunalförfattningen af för-
stärkte Stadsfullmäktige fattade beslut om lånet
blifvit genomstruket af Senaten förklaradt gällande och
stadfästadt, kunna varda åt ordinarie Stadsfull-
mäktige öfverlemnade.
Att nu hos förstärkte Stadsfullmäktige upptaga
frågan till komplettering i anförde afseendestruket delar,
är dåtillagt icke att betraktas såsom ett upprifvande af be-
slutet af d. 29 Juni, utan enkelt såsom en nöd-
vändig följd af Senatens resolution i ämnet, hvilketstruket
och kan på bestämmandet i öfriga delar likafullt för-
blifva åt ordinarie StadsfullmStadsfullmäktige öfverlemnadt.
Slutligen har äfven det motiv beaktats, att det i
kompetensfrågor alltid är klokast att ett ärende hand-
lägges af den myndighet som är ostridigt kompetent,
än af den, hvars kompetens möjligtvis kunde af
någon ifrågasättasstruket anses tvifvelaktig.
Jemte det jag trott att hvad jag nu haft äran
anföra kunde vara på sin plats såsom inledning
till dagens förhandlingar, tillåter jag mig att, enär
alternativa förslag – utskottets och herr Nyboms –
angående sättet och hufvudvilkoren för lånets
upptagande föreligga, något ingå äfven på dessa
frågor.
I hvardera förslaget ingåstruket förekomma ej mindre
[...]oläslig/saknad text sådanatillagt bestämningar, [...]oläslig/saknad text som tillföljd
af merberörde resolution bordestruket måstetillagt upptagas i den
nya ansökanstruket framställningentillagt till Senaten för erhållande af
stadfästelse i lånet, än ock sådana bestämningar
som icke torde behöfva i sagde [...]oläslig/saknad text framställningtillagt ingå.
De förre torde väl närmast böra här
komma under pröfning.
Senaten har saknat uppgift huruvida lånet
skall upptagas genom utgifvande af obligationer.
Det är väl föga sannolikt att den ifrågavarande
betydliga summan skulle kunna på annat sätt
upplånas. Men för den händelse att beloppet eller
någon nämnvärd del deraf skulle emot förmodantillagt erhållas
på goda vilkor ur någon publik fond, mot
vanlig revers, vore det ju bättre likväl, att
icke afskära sig möjligheten dertill. Jag vågarstruket får
derföre föreslåstruket i denna del föreslå följande
beslut
1o) att det af Stadsfullmäktige under den 25
och 29 Juni 1875 beslutna lån skall upp-
tagas medels utgifvande aftillagt till innehafvaren ställda obli-
gationer, dock att, derest tilläfventyrs låne-
summan eller någonstruket entillagt del deraf kunde er-
hållas ur någontillagt publik fond emot vanlig
förskrifning, äfven denna form för lånets
upptagande skallstruket måtillagt anses medgifven.
Utskottet har ansett låneräntan icke böra på
förhand bestämmas. Att låta dermed bero kunde
visserligen vara fördelaktigt, för att delsstruket då man
sålunda hade större frihet vid lånenegociatio-
nerna. Då emellertid räntefoten kan anses höra
till sådanastruket detillagt ”hufvudsakliga vilkor”, som i Senatens
resolution omnämnas, torde man icke kunna
lemna denna fråga derhän. För min del anser
jag visserligen att 4 ½ % räntatillagt bör under förhanden-
varande förhållanden å vår obligationsmarknad,
ställa sig äfventillagt för staden lämpligast. Dock kan det ju
icke lända saken till verkan, om gernastruket någon latitud
härvid medgifves särskildt för att icke omöjligtillagtgöra sådan
direkt upplåning, som i föregående moment even-
tuelt förutsättes och som sannolikt skulle ske till
5 % utan kapitalrabatt. Enligt min uppfattning
|6|
borde det derföre och för att derjemte förbehålla större möjlig frihet vid negociationertillagt beslutas
2o) att lånet skall afslutas till 4 (½)struket högst
5 % årlig ränta.
Hvad sedan angår sättet för lånets amortering,
som jemvälstruket i ännämndasvårtytt resolution jemväl
särskildt omförmäles, förefinnes mellan utskottets
och herr Nyboms förslag den olikhet att utskottet
föreslå amorteringstidens bestämmande till
minst 40 högst 50 år, medan det senare upp-
tager blott 40 år. Då ungefärtillagt 40 år utan tvifveltillagt är en lämplig amor-
teringstid för obliga önskade jagstruket, men då det
derhos, [...]oläslig/saknad text på grund af hvad i vatten-
ledningsbetänkandet derom är anfördt, vore önsk-
värdt att under de första åren af lånetiden
ingen amortering, fstruket resp.utlottning utlottning af obligationer
befvastruket behöfde ske, ville jag jagstruket häri ansluta
mig till utskottets latitudinellatillagtsvårtytt förslag, hvarstruket med tillägg
af den af hrherr Nybom förordade bestämning
att amorteringen bör ställas så att jemna
annuiteter uppkomma, d. ä.det är att afbetalningarnes
belopp för hvarje år stiger i samma mån
räntans belopp aftages. Om dessa synpunkter
godkännas, borde dettillagt således förordnas
3o) att förtillagt lånet skall fastställasstruket aftalastillagt en amorte-
ringstid af minst 40 högst 50 år och amor-
teringen beräknas så, att från det år då
afbetalningarna vidtaga, så vidt möjligt
lika annuitet för hvarje år uppkommer.
Med dessa tre moment torde de omständigheter
vara utreddastruket berördatillagt, som på grund af Sn börastruket nödvändigt måstetillagt i den
nya framställningen till Senaten angående lånet
upptagasstruket utredas.
Men det kan dock med skäl ifrågasättas
om icke Förstärkte Stadsfullmäktiges föregåendestruket tidigaretillagt
beslut i lånefrågan borde kompletteras jemväl
derhän, att intet tvifvel må ega rum angående
|7|
befogenheten att utfärda låneobligationerna på
en sammanlagdt större nominel summa än
det belopp af effektivtstruket 1 ½ miljon som skall genom
lånet effektivt anskaffas. Utan all kapitalrabatt
torde obligationerne icke kunna placeras. Huru stor sådan
rabatttillagt som skall medgifvas, beror naturligtvis på penning-
förhållandena vid emissionstiden. Det kan derföre
icke exakt beräknas huru stor den nominella sum-
man borde få ställas. Men härpå ligger ej någon
synnerlig vigt. Det belopp af 300 000 mark som lagts
till köpesumman för bestämmande af det effektiva
lånebehofvet, är icke heller grundadt på en exakt be-
räkning utan på ungefärlig uppställning. Om derföre
kapitalrabatten å det nominella belopp som nu på
förhand bestämmas hade till påföljd att staden erhåller
något mer eller något mindre än 1 ½ miljmiljon, så är det
endast den ungefärligt kalkylerade reservsumman af
300 000 mark som deraf skulle röna inverkan, -
och derafstruket derigenomtillagt skulle väl inga verkliga olägenheter uppstå.
Redan i betänkandet af 25 April 1875 före-
slogs att lånets nominella belopp skulle af för-
stärkte Stadsfullmäktige bestämmas. I sjelfva verket
är det ju detta, det nominella beloppet, som blir sjelfvatillagt skuld-
summan; således böra väl de, änstruket hvilka beslutet
angående lånets upptagande ankommer, jemväl be-
stämma på huru stor summa skuldförbindelserna
förutfärdas.
I öfverensstämmelse med hvad i utskottsbetänkande
nrnummer 12 å tredje sidan exempelvis anförts och af
hrherr Nybom positivt förordats, ville jag äfven för
min del tillstyrka beslut derom,
4o) att obligationernastruket för lånets upptagande
få, derest kapitalrabatt ifrågokommerstruket måste medgifvastillagt vid
deras placering, utfärdas å sammanlagdt
belopp af högst en million sjuhundratusen
(1 700 000) mark. Skulle upplåning deremot
ifrågakomma på det andra eventuelt förut-
satta sättet eller genom vanliga skuldsedlar utan
|8|
kapitalrabatt, skulle det effektiva
behofvet tjena till rättesnöre för
förskrifningarnas belopp.
Om jemte de tre föregående punkterna
äfven detta moment inginge i StadsfullmgsStadsfullmäktiges skeende
nya framställning förstruket anhållantillagt om stadfästelse i lånet,
så borde, för såvidt man kan sluta af ankommenstruket
resolution i den förlidnesvårtytt anmälan, alla de
för lånefråganstruketbeslutetstillagt pröfvande nödiga omständig-
heter vara angifna. Och torde således ännu blott böra beslutas:
5o) att det i anfördsvårtytt
måtta förfullständigade
beslutet af den 25 och
29 Juni angående upp-
tagandet af ett lånstruket amor-
teringslån med hvilket
afses att för vatten-
ledningen inlösen
erhålla ett effektivt
belopp af omkring
1 ½ miljon mark
1 ½ miljon
mark [...]oläslig/saknad text
vattenledningens inlösenstruket
skall hos Kejs.Kejserliga Senaten
till stadfästelse anmä-
las.
Och utöfver detta: att ställa lånebeslutet i
det skick att stadfästelse derå utfaller, torde
förstärkte Stadsfullmäktige icke behöfva sträcka
sina tillgöranden. Allt öfrigt är jemförelsevis af
verkställighets natur. Det kan icke vara författningens
mening att först. stadsfullmgeförstärkte Stadsfullmäktige skola förklara sig i
permanens för att besluta om alla de omständigheterstruket detaljfrågortillagt
som under förloppet af verkställigheten af ett utaf
dem fattadt beslut kunna kräfva särskilda
närmare föreskrifter.
I enlighet med denna uppfattning ville jag ock
för min del tillstyrka
att förstärkte stadsfullmäktige, i konseqvens
med sitt d. 29 Juni fattade beslut, ickestruket
anse atttillagt i och för frågan om lånet för vattenledningens
inlösen [...]oläslig/saknad text icke äro påkalladetillagttillagt vidare tillgivanden från deras sida,
[...]oläslig/saknad text sedantillagt det nu kom-
pletterade beslutet rörandetillagt hufvudsakliga delarne
af lånfrågan vunnit Kejs.Kejserliga Senatens
stadfästelse, – utan må å de ordinarie
Stadsfullmäktige eller de verkställande myndig-
heterna ankomma.
Och torde äfven här anmälas.
Delegation
|9|Bil.Bilaga B.
OMRÖSTNINGSLISTA.
Proposition: De som vilja i enlighet med väckt förslag att Stads-
fullmäktige i sin skeende framställning om lånet skola
anmäla att stadsfullmäktige önska fastställa obligationernas
lägsta belopp till 200 mkmarks behagade rösta ja; vinner nej kommer
att uti framställningen till KSnKejserliga Senaten endast antydas huruledes Stadsfullm.Stadsfullmäktige
i sinom tid, sedan underhandlingarna derhän fortskridit, skola inkomma med,
framställning i detta ämne.
| Ja | Nej. | Ja | Nej. | ||
| Herr J. E. Fagerroos | / | Herr C. F. Forsman | / | ||
| 〃 N. Wavulin | / | 〃 K. J. Numell | |||
| 〃 O. W. Margelin | / | 〃 C. G. Ehrström | / | ||
| 〃 W. Brummer | / | 〃 O. R. Mellin | / | ||
| 〃 A. F. Jansson | 〃 G. Strömberg | / | |||
| 〃 E. Bergroth | / | 〃 G. F. Granholm | / | ||
| 〃 J. A. Florin | / | 〃 A. Collan | / | ||
| 〃 L. Borgström | / | 〃 S. V. Dahlström | / | ||
| 〃 A. Kihlman | / | 〃 C. G. Borg | / | ||
| 〃 G. U. Sandberg | / | 〃 F. K. Nybom | / | ||
| 〃 R. Montgomery | / | 〃 K. E. F. Ignatius | |||
| 〃 R. Lagerborg | 〃 N. K. Westermarck | / | |||
| 〃 G. W. Edlund | / | 〃 L. Mechelin | / | ||
| 〃 Rich. Heimberger | / | 〃 A. Schauman | |||
| 〃 N. Kiseleff | 〃 E. A. Bäck | / | |||
| 〃 C. W. J. Sundman | 〃 A. J. Rudbäck | ||||
| 〃 A. F. Wasenius | 〃 A. Ärt | / | |||
| 〃 L. Krogius | / | 〃 S. V. Calamnius | / | ||
| 〃 A. Bade | / | 〃 C. F. Blomberg | / | ||
| 〃 G. Tallgren | / | 〃 E. Rudolph | / | ||
| 〃 Emil Hjelt | / | 〃 W. Ahlfors | / | ||
| 〃 J. A. Estlander | / | 〃 C. G. Estlander | |||
| 〃 C. G. Sanmark | / | 〃 O. Höijer | / | ||
| 〃 A. J. Malmgren | / | 〃 S. Gruner | / |
Vesijohtolainan valtuuskunnan lausuntotillagt av utgivaren
Liite A.
Koska kaupunginvaltuusto on nyt kokoontunut vahvistettuna käsittelemään Keisarillisen senaatin viime helmikuun 22. päivänä päivättyä päätöslauselmaa, joka annettiin kaupunginvaltuuston vahvistettavaksi ilmoitetusta päätöksestä ottaa vesijohdon lunastamiseksi todelliselta pääomaltaan 1 ½ miljoonan markan kuoletuslaina, lyhyt katsaus lainakysymyksen tähänastisesta kulusta lienee nyt paikallaan.
Huhtikuun 25. päivänä 1875 annetussa valiokunnan lausunnossa numero 21 ”tänne rakenteilla olleen vesijohdon tarjoamisesta Helsingin kunnan lunastettavaksi” ehdotettiin
että heti kun vesijohtolaitoksen kauppasumma olisi määrätty, kaupunginvaltuusto päättäisi kuoletuslainan ottamisesta kaupungin laskuun obligaatioina, jolloin laina, huomioimatta yhtään vähempää ensimmäisinä käyttövuosina vaadittavaa lisäpääomaa sen enempää kuin pääoma-alennusta, joka lainaa liikkeelle laskettaessa voi olla tarpeen, saisi olla nimelliseltä kokonaisarvoltaan korkeintaan
summaa ei ole kirjattu pöytäkirjaantillagt av utgivaren markkaa ja korkokanta 4 ½ ja enintään 5 prosenttia, minkä, kuten myös muiden lainan ottamiseen liittyvien seikkojen osalta, tarkemmasta päätöksenteosta vastaa vakinainen määrä kaupunginvaltuutettuja.
Kun Neptun-yhtiön kanssa käydyissä neuvotteluissa oli päästy siihen tulokseen, että täydellisessä kunnossa toimitetun vesijohdon kauppasummaksi päätettiin 1 200 000 suomalaista markkaa, vahvistettu kaupunginvaltuusto päätti viime kesäkuun 25. päiväntenä pitämässään kokouksessa ottaa tarkoitusta varten 1 ½ miljoonan lainan. Summan kasvattamista 300 000 markalla perustellaan edellä mainitun mietinnön sivuilla 45–48 ja sivulla 53, eikä niitä liene tarpeen toistaa tässä. – Kyseistä kokousta jatkettiin samaisen kesäkuun 29. päivänä, ja silloin lainaa koskeva päätös muotoiltiin tarkemmin siten, että lainan todelliseksi summaksi ilmoitettiin 1 ½ miljoonaa – toisin sanoen, että jos lainaa otettaessa vaadittaisiin niin sanottu pääoma-alennusta, se asetettaisiin siten, että kaupungille todella tulisi siitä 1 ½ miljoonaa, – ja että siitä tulisi kuoletuslaina. Ja samalla määrättiin, että kyseinen päätös ilmoitettiin viipymättä Keisarillisen senaatin talousosastolle vahvistettavaksi.
Samassa tilaisuudessa kaupunginvaltuusto päätti yhtä lailla, että valiokunta, johon valittiin herrat Wasenius, Lupander ja Borgström, laatisi tarkemman ehdotuksen siitä, millä tavoin laina otettaisiin ja esittäisi myös lausunnon väliaikaisesta luotosta, joka aluksi olisi tarpeen, ja:
että vakinaisen kaupunginvaltuuston tehtävänä olisi päättää lainan korkokannasta ja muista sen ottamiseen liittyvistä seikoista.
Viime vuonna 29. kesäkuuta annettiin kaupunginvaltuuston alamainen esitys vahvistuksen hankkimiseksi lainapäätökselle. Sen esittely senaatissa sai odottaa, kunnes eräiden kaupunkilaisten valitus vesijohdon lunastamista koskevasta päätöksestä oli hylätty viimeisessäkin oikeusasteessa. Nyt olemme saaneet käsiimme senaatin päätöksen.
Edellä mainittu valiokunta on antanut painetun mietinnön numero 12, joka käsittelee vesijohdon lunastamiseksi vaadittavan lainan ottamistapaa sekä samaan tarkoitukseen vaadittavaa väliaikaista luottoa. Tämän mietinnön lisäksi valiokunnalle on jaettu herra Nybomin asiasta laatima muutosehdotus.
Tällä kannalla tämä kysymys nyt on, ja sen suhteesta itse lunastusasiaan muistutettakoon, että jo vahvistetun kauppasopimuksen viimeisessä momentissa todetaan: ”Tämä sopimus allekirjoitetaan ja sitä pidetään kaupungille sitovana vasta, kun Keisarillinen senaatti on antanut hyväksyntänsä tämän lainan ottamiselle, joka vesijohdon lunastamiseksi on kaupungille tarpeen”.
---
Tässä lienee tarpeen käsitellä kysymystä, miksi kaupunginvaltuusto on nyt kutsuttu koolle vahvistettuna, kun se kerran 29. kesäkuuta oli julistanut, että kaksi vakinaista kaupunginvaltuustoa tekisi tarkemmat päätökset lainakysymyksessä. Saattaahan vaikuttaa siltä, että viimeksi mainitun kokouksen pitäisi olla edellä mainitun selityksen perusteella riittävän pätevä tekemään lainaa koskevat päätökset, jotka senaatin päätöslauselman mukaan on ilmoitettava senaatille, jotta lainapäätökselle voidaan hankkia vahvistus, – ja että nyt sovellettu menetelmä vaatia kaupunginvaltuustoa toimimaan vahvistettuna merkitsisi 29. kesäkuuta tehdyn päätöksen tai selvityksen avaamista uudelleen.
Pääasiallinen syy siihen, miksi vakinaisen kaupunginvaltuuston edellisessä tavallisessa kokouksessa päätettiin ylivoimaisella enemmistöllä, että lainakysymyksen tuleva käsittely, joka perustuu senaatin päätöslauselmaan, annettaisiin vahvistetulle kaupunginvaltuustolle, oli ymmärtääkseni seuraava:
Kun 29. kesäkuuta vakinaisen kaupunginvaltuuston tehtäväksi annettiin päättää lainan korkokannasta ja muista sen ottamiseen liittyvistä seikoista, siihen päädyttiin sillä edellytyksellä, että samalla tehty päätös ottaa todelliselta suuruudeltaan 1 ½ miljoonan kuoletuslaina saisi senaatin vahvistuksen.
Vahvistusta ei saatu, koska kaupunginvaltuuston ilmoituksessa ei selvitetty, otettaisiinko laina obligaatioina vai muulla tavoin, kuinka se kuoletettaisiin ja mitä muita kaupungille sitovia pääehtoja sillä olisi.
Siksi on todettava, että lainapäätös, joka ei näin ollen saanut vahvistusta, pitää lain mukaan antaa vahvistetun kaupunginvaltuuston itsensä täydennettäväksi senaatin mainitsemilta osin, – toisin sanoen vain sellaiset lainaoperaatiota koskevat lisätoimet, joihin voidaan ryhtyä, kun senaatti on julistanut vahvistetun kaupunginvaltuuston kuntalain 25 §:n mukaisesti tekemät lainapäätökset päteviksi ja vahvistetuiksi, voidaan antaa vakinaisen kaupunginvaltuuston päätettäviksi.
Kun vahvistettu kaupunginvaltuusto nyt ottaa kysymyksen täydennettäväkseen edellä mainituilta osin, sitä ei siksi tule pitää 29. kesäkuuta tehdyn päätöksen uudelleen avaamisena vaan yksinkertaisesti välttämättömänä seurauksena senaatin asiasta antamasta päätöslauselmasta, ja sen päättäminen muilta osin voidaan yhtä hyvin antaa vakinaiselle kaupunginvaltuustolle.
Lopuksi on otettava huomioon sekin perustelu, että pätevyyskysymyksissä on aina viisainta antaa asia käsiteltäväksi sille viranomaiselle, joka on kiistatta pätevä, eikä sille, jonka pätevyyttä joku voi mahdollisesti pitää kyseenalaisena.
Sen lisäksi, mitä uskon minulla olleen nyt kunnia päivän neuvottelujen aluksi ilmoittaa, sallin itseni, koska käsillä on vaihtoehtoisia ehdotuksia – valiokunnan ja herra Nybomin – lainan ottamistavasta ja pääehdoista, käsitellä hieman näitäkin kysymyksiä.
Kummassakin ehdotuksessa on useita sellaisia määräyksiä, jotka useaan otteeseen mainitun päätöslauselman vuoksi on kirjattava uuteen Senaatille annettavaan esitykseen lainan vahvistuksen saamiseksi, joskin mukana on myös sellaisia määräyksiä, jotka eivät kyseisessä esityksessä liene tarpeen.
Tässä lienee syytä tarkastella lähinnä ensiksi mainittuja.
Senaatti on kaivannut tietoa siitä, onko laina tarkoitus ottaa laskemalla liikkeelle obligaatioita. Lienee hyvin epätodennäköistä, että kyseistä huomattavaa summaa pystyttäisiin muulla tavoin lainaamaan. Mutta sen varalta, että summan tai merkittävän osan siitä voisikin odotusten vastaisesti saada hyvillä ehdoilla jostakin julkisesta rahastosta, tavanomaista velkakirjaa vastaan, olisihan silti parempi, ettei sitä mahdollisuutta rajattaisi pois. Siksi saanen ehdottaa tähän osaan seuraavanlaista päätöstä
1) että kaupunginvaltuuston 25. ja 29. kesäkuuta 1875 päättämä laina otettaisiin laskemalla liikkeelle haltijalle asetettuja obligaatioita, kuitenkin siten, että mikäli lainasumman tai osan siitä voisi mahdollisesti saada jostakin julkisesta rahastosta tavanomaista velkasitoumusta vastaan, myös lainan ottamista tässä muodossa voisi pitää hyväksyttävänä.
Valiokunnan mielestä lainakorkoa ei tulisi määrätä ennalta. Asian lykkääminen voisi kylläkin olla eduksi, koska siinä tapauksessa lainaneuvotteluissa olisi enemmän liikkumavaraa. Koska korkokannan voi kuitenkin katsoa kuuluvan ”pääasiallisiin ehtoihin”, kuten senaatin päätöslauselmassa mainitaan, kysymystä ei voine jättää sikseen. Omasta puolestani olen tosin sitä mieltä, että 4 ½ %n koron pitäisi obligaatiomarkkinoillamme nykyään vallitsevassa tilanteessa olla myös kaupungille sopivin. Asiaan ei tosin vaikuta millään tavoin, vaikka tässä sallittaisiin jokin liikkumavara, etenkin siksi että jäisi mahdollisuus sellaiseen suoraan lainanottoon, jota edellisessä kohdassa mahdollisesti edellytettiin ja joka todennäköisesti tapahtuisi 5 %n korolla ilman pääoma-alennusta. Näkemykseni mukaan siksi ja myös mahdollisimman suuren neuvotteluvapauden säilyttämiseksi tulisi päättää niin.
2) että lainalle on sovittava 4 tai korkeintaan 5 %n vuosikorko.
Mitä sitten lainan kuoletustapaan tulee, joka niin ikään nousee erityisesti esiin edellä mainitussa päätöslauselmassa, valiokunnan ja herra Nybomin ehdotusten välillä on sellainen ero, että valiokunta ehdottaa kuoletusajan määrittämistä vähintään 40 ja enintään 50 vuodeksi, kun taas jälkimmäisessä mainitaan vain 40 vuotta. Koska suunnilleen 40 vuotta on kiistatta sopiva kuoletusaika, mutta koska siinä, sen perusteella mitä vesijohtomietinnössä asiasta on todettu, olisi toivottavaa, ettei laina-ajan ensimmäisinä vuosina lainaa kuoletettaisi lainkaan eikä obligaatioarvontaa tarvitsisi suorittaa, asettuisin tässä tukemaan valiokunnan joustavampaa ehdotusta lisäten siihen herra Nybomin vaatiman määräyksen, että kuoletus tulisi asettaa suoritettavaksi tasaisin vuosierin eli siten, että osamaksuerien suuruus kasvaa joka vuosi samassa määrin kuin korkosumma pienenee. Jos nämä näkökohdat hyväksytään, tulee näin ollen määrätä
3) että lainaa varten sovitaan vähintään 40 ja enintään 50 vuoden kuoletusaika, ja maksuerät lasketaan siten, että maksuajan alusta annuiteetin määrä on joka vuosi mahdollisimman samansuuruinen.
Nämä kolme kohtaa kattanevat kaikki seikat, jotka on välttämättä selvitettävä Senaatille annettavassa uudessa lainaa koskevassa esityksessä.
Silti voidaan syystäkin kyseenalaistaa, eikö vahvistetun kaupunginvaltuuston aiempaa lainakysymyksestä tekemää päätöstä pitäisi myös täydentää siten, ettei jäisi epäselvyyttä valtuuksista laskea liikkeelle lainaobligaatioita yhteensä suuremmasta nimellissummasta kuin 1 ½ miljoonaa, jotka lainalla on tarkoitus todellisena summana hankkia. Ilman pääoma-alennusta obligaatioita pystytään tuskin sijoittamaan. Myönnettävän alennuksen suuruus määräytyy tietenkin liikkeellelaskuajan rahatilanteesta. Siksi ei pystytä tarkalleen arvioimaan, kuinka suureksi nimellisarvo pitää asettaa. Se ei kuitenkaan ole erityisen tärkeää. Kauppasummaan todellisen lainantarpeen määrittämiseksi lisätty 300 000 markkaa ei sekään perustu tarkkaan laskelmaan vaan summittaiseen arvioon. Jos nyt ennalta päätettävästä, nimellisarvosta annettavasta pääoma-alennuksesta seuraa, että kaupunki saa jonkin verran enemmän tai vähemmän kuin 1 ½ milj, se vaikuttaisi ainoastaan likimääräisesti laskettuun 300 000 markan varasummaan, eikä siitä näin aiheutuisi todellisia vaikeuksia.
Jo 25. huhtikuuta 1875 laaditussa mietinnössähän ehdotettiin, että lainan nimellissumma tulisi antaa vahvistetun kaupunginvaltuuston päätettäväksi. Itse asiassa tästä nimellissummasta tuleekin varsinainen velkasumma; näin ollen niiden, joiden on päätettävä lainan ottamisesta, tulisi myös päättää, kuinka suurelle summalle velkasuhde muodostetaan.
Sen mukaisesti, mitä valiokunnan mietinnön numero 12 kolmannella sivulla mainitaan esimerkkinä ja mitä herra Nybom positiivisesti puoltaa, haluan myös omalta osaltani kannattaa päätöstä siitä,
4) että lainan ottamiseksi liikkeelle laskettavien obligaatioiden, mikäli niiden sijoittajille on annettava pääoma-alennusta, kokonaissummaksi saa tulla enintään miljoona seitsemänsataatuhatta (1 700 000) markkaa. Jos taas laina tuleekin kyseeseen toisella mahdollisesti oletetulla tavalla tai tavanomaisilla velkakirjoilla ilman pääoma-alennusta, todellista tarvetta käytetään lainasitoumusten summan lähtökohtana.
Jos kolmen edellisen kohdan lisäksi myös tämä momentti sisällytetään kaupunginvaltuuston parhaillaan laatimaan uuteen anomukseen lainan vahvistamiseksi, siinä pitäisi, sikäli kuin aiemmassa ilmoituksessa annetusta julkilausumasta voi päätellä, olla kirjattuina kaikki lainapäätöksen tutkintaan tarvittavat seikat. Ja näin lienee enää tarpeen päättää vain:
5) että 25. ja 29. kesäkuuta annettu, edellä todetussa määrin täydennetty päätös kuoletuslainasta, jonka tarkoitus on hankkia vesijohdon lunastamiseen tarvittava todelliselta suuruudeltaan noin 1 ½ miljoonan markan summa, ilmoitetaan Keisarilliselle senaatille vahvistettavaksi.
Ja sen lisäksi: lainapäätöksen asettamisen sellaiseen kuntoon, että se voidaan vahvistaa, ei pitäisi edellyttää vahvistetulta kaupunginvaltuustolta jatkotoimia. Kaikki muu on luonteeltaan verraten toimeenpanevaa. Lain tarkoitus ei voi olla sellainen, että ensin kaupunginvaltuuston on julistettava itsensä pysyväksi päättääkseen kaikista yksityiskohdista, jotka sen tekemää päätöstä toimeenpantaessa saattavat vaatia erityisiä tarkempia määräyksiä.
Tämän näkemyksen mukaisesti haluan myös omalta osaltani kannattaa
että vahvistettu kaupunginvaltuusto, 29. kesäkuuta antamansa päätöksen mukaisesti, katsoo että vesijohdon lunastamiseksi otettavaa lainaa koskevassa kysymyksessä siltä ei vaadita muita toimia, kun sen nyt täydentämä päätös lainakysymyksen keskeisimmistä osista on vahvistettu Keisarillisessa senaatissa, – vaan ne voidaan antaa vakinaisen kaupunginvaltuuston tai toimeenpanevien virkamiesten päätettäviksi.
Ja ilmoitettaneen myös tässä.
Valtuuskunta
Liite. B.
Äänestysluettelo.
Esitys: Ne jotka haluavat tehdyn ehdotuksen mukaisesti, että kaupunginvaltuusto nykyisessä lainaa koskevassa esityksessään ilmoittaisi haluavansa määrittää obligaatioiden vähimmäissummaksi 200 markkaa, suvaitsevat äänestää jaa; jos ei-äänet voittavat, Keisarilliselle senaatille lähetettävässä esityksessä ilmoitetaan vain, että kaupunginvaltuusto aikanaan, kun neuvottelut ovat edenneet siihen asti, antaa esityksensä tästä asiasta.