12.10.1875 Finanssioppi

Suomenkielinen teksti

Tekstiä ei ole, ks. kuva tai transkriptio.

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Finanslära

H. T.Höstterminen 1875
8de FöreläsnFöreläsningen
12 Oktober.

Eftersom domäner funnits, måtte väl varit historiskt berättigadt. Men i vår tid då man med kritiken belyser det traditionelt gifna likaväl som det nya som tränger sig på, bör man icke låta sitt omdöme påverkas af det traditionella. – Låt oss dock äfven höra motskäl:

1o) Kan behöfva att staten drifva mönsternäring (fabrik, modellfarm) tilldess industrin gått framåt. Möjligt. Men detta icke mera en finansiel synpunkt, utom för att lemna näringar undervsning äfven om det kostar.

2o) Sagts att ur fiskalisk synpunkt bra, emedan inkomsten dfråndärifrån icke kunna förefalla medborgarna tryckande, utan så mycket mindre skatt erfordras. Skeft och halft – såsnart beskattning engång blifvit en normat källa för inkomst, är det ock förmonligast för staten som de enskilda, att icke en betydlig del af jorden och annat värde, undandrages spekulationen och utveckl.arbetetutvecklingsarbetet. –

3o) Vidare att staten bör bibehålla sina domäner, åtminstone de af jordegods, dföredärför att dessa ha en tendens att stiga i värde. – Detta kan äfven anföras emot: stegrigen skall så mycket säkrare ernås om bebrukningen sker med eget intresse. –

4o) Vidare: att i monarkin regentens och furstehusets stllngställning så mycket bättre om civillista mest grundad på domänernas afkastn.afkastning, – mera oberoende gentemot stenstaten. Men detta påtagligen mera ett fel än en förtjenst. Den dynasti, som saknar emblem, förtjenar ej g.genom sådana medel bibehållas.

5o) Slutligen: att en stat med domäner lättare bör kunna låna, då dessa ss.såsom hypotek. – Men vid utvecklade kreditfhållandekreditförhållande anses hypotek ej böra komma i fråga för statslån. England med nästan inga domäner ändå den bästa kredit.

Slutsats: för de flesta stater måste den tidpunkt komma då det blir fördelaktigare att afyttra än att bibehålla statsdomänerna eller det mesta af dem.

Några siffror: England – ½ % af statsinkomst fr.från domänerna. Österrike likaså – hvardera sålt mycket (det sista derigenom rönt betydlig förbättring i dåliga finanser) – Belgien 1 % – NederländNederländerna 1½ %. Frankrike 3 %, Ryssland omkomkring 5 % (äfven der har mycket sålts) – Finland, (arrende 470 000 om man uppskattar kronans skogs inkomst till 5 à 600 000) – 4 %. Preussen 13 %– men sedan tyska småstater ända till 44 % (Mecklenburg-Schwerin). Ju mindre stater desto mera kan de egna sig åt slik hushållning. Der qvarlefva ock med feodalism.

Af äldre åsigter i ämnet: Bodinus, de republica, – såg i domänerna romarnas ager publicum, ansåg att aldrig borde få föryttras.|2| Äfven Montesquieu denna åsigt: Si on aliéne le domaine l’état sera forcé de faire un nouveau fonds pour un autre domaine.fra. Ifall man avyttrar domänen är staten skyldig att uppgöra en ny fond för en annan. – Ansåg således domän nödvändiga. Adam Smith åter uppfattade äfven denna fråga från dess rätta sida domänerna ss.såsom en statsstyrelsens inblandning i privata näringen. Han yrkar dföredärför att skola säljas. ”Ehuru kronans inkomster från kronogodsen till skenet icke synas kosta staten ngtnågot, så blifva de i verkligheten samhället dyrare än några andra inkomster.” En sanning som mer och mer vunnit inslag. – För öfrigt må anmärkas att läran om statsdomänen egentlegentligen utbildats af tyska ffreförfattare. 17de och 18de seklets ”Kameralister” behandlade den i sammanhang med s. k. regalierna, hvarom framdeles. Engelska och franska förfrförfattare behandlade föga denna sida af statens inkomstkällor emedan så ringa der.

Men böra öfvergå till en undersökning af de särskilda slagen af domäner.

Främst A) Jordegendomar. (Vi inbegripa häri icke statsskogarna, emedan de på annat sätt pläga förvaltas, skildt för sig.) Sättet att tillgodogöra dem för statskassa. 1o) Jordbruket drifvet för statens räkning af statstjenstemän. Detta sätt att begagna kan endast rättfärdigas vid mycket låg ståndpunkt i åkerbruket; och i utveckling för öfrigt. Åtföljden vanligen af tvångs dagsverken. Sålunda kunde förvaltnings- och driftkostnad skenbart bli billig. Rörelsekapital undvarades.tillagt i marginalen Men aldrig kan ngnnågon kontroll öfver förvaltn.förvaltningen ersätta det egna intresset, ej heller sjelfva kontrollen bli som sig bör. – Vi lärt oss i skolan beundra Carl den store, som sjelf granskade räkningar från sin landtgård öfver höns, ägg m. m. Visar blott huru föga statsidén ännu utvecklats, huru ringa statsverksamheten var, när kejsarn hade så mycket tid att sköta jordbruk. Ännu ditåt Gustaf Wasa. Aktnigsvärdt, hur afvelsgårdar verkades ss.såsom mönster för den tiden, men systemet är ej exempel för nutiden.tillagt i marginalen, men ej exempel. Erfarenheten otvetydigt ådagalagt huru förvändt. – Beskrifva modellfarmen. Huru hos oss: Mustiala t. ex. – Men här ett specielt ändamål icke det finansiella.

2) Arrende. Det vanliga nuförtiden att med en förutbestämd årlig arrendesumma öfverlemna statsgods åt landtbrukare, som på egen bekostnad och nit deri bedrifva jordbruket. Här gör sig det egna intresset gällande sssåsom driffjeder – arrendet kan och bör bli vida större än inkomst vid direkt förvaltning. Äfven kontrollen blir billigare – och intet rörelsekapital erfordras. Dock saknar icke svårigheter. Arrendatorns intresse kan föranleda annan uppfattning om hushållning än regerings. Den senare vill se kapital värde stegradt, ut|3|märkta byggnader m. m. De förra vill blott sådana förbättringar, som under arrendetiden kunna varda ersatta. Det kan t. o. m. i hans intresse att utsuga. Detta söker man förebygga genom låg arrendetid – kontroll, reglementering öfver odlingar – hvilket känns sssåsom ett tvång det ej alla vilja underkasta sig. Dock icke omöjigt att förena intresserna. – Nu om förordn.förordning angdeangående Kungsgårdar samt Militie- och Civilstatens boställen 26 April 1871 stadgat 50 års arrendetid (inga kronodagsverken nu). Arrendatorens huset eller arfvinge åtnjuta legostämma – Boställs inspektör. Endast kungsgårdar här förut rena domän. De andra statsegendomen som direkte vore anslagna för vissa statsbehof.tillagt i marginalen

3) Beständiga arrenden = ärftlig besittningsrätt: hit kunde härföras våra kronohemman. Men dessa ej ngtnågot arrende utan endast samma skatt som jordbruken i allmänhet. Speciallag rörande dem har ställt dem lika med egare af den jord de odla. Skatteköpsrätten. Således icke domäner i egentlegentlig mening. Om dem är abalienationenavyttring av (fast) egendom redan förklarad. Det är blott en öfvergångsform att här besittnings-, icke eganderätt.Huruvida statens domäner och de enskildas konkurrerat.tillagt i marginalen

Försäljning. I nyare tider mer och mer betänklbetänkligt att försälja.

Härför talar: Stigande folkmängd och nationalvälmåga öka efterfrågan på jord – och det är politiskt önskligt att egandet af fastighet må vara för de flesta möjligt. Och äfven om staten ett väl ordnadt arrendesystem, skall dock i enskild ego större produktion åstadkomma.

Dessutom: kan bli en finansiel vinst: om pris erhållas t. ex. 1 000 000 för lägenhet som i arrende gifvit 30 000, och dermed betalas statskuld som kosta 5 %, vinna 20 000 om året. Erfarenheten visar sådant. Spanien uppskattade domäner som såldes mellan 1820 och 1841 till 133 milj.miljoner realer, med inbragt 926 miljmiljoner. I Bayern såldes 1826 – 28 för 2½ miljmiljoner statsgods som hade inbragt 54 000 flfloriner. Men genom betalning af 4½ % lån vanns öfver 100 000, således minst dubbel.

I England sålde redan Elisabeth och Jakob I mycket domän sedan har fortsatts. – Österrike förut ofantl.ofantliga domän. Sålt efterhand. Af finansnöd förpantades 1855 150 quadkvadrat mil domän åt Nationalbanken för 155 000 000 fl.floriner, att betäckas genom att banken efterhand säljer dem. Detta nog|4| i klump – och leder tanken på huru bör säljas: endast småningom – under lämpliga konjunkturer.

Vore det skäl i Finland? – Visa hvarföre här för tidigt, åtminstone i stor del af landet – egendomar ännu icke begärliga. Finnes så mycket jord och så litet rörelsekapital. Framdeles kunna dessa när kungsgårdar och boställen, som nu à 4 % arrende representera 12 miljoner värde stiga till och säljer för det dubbla.

Alkuperäinen (transkriptio)

|1|

Finanslära

H. T.Höstterminen 1875
8de FöreläsnFöreläsningen
12 Oktober.

Eftersom domäner funnits, måtte väl varit historiskt berättigadt.
Men i vår tid då man med kritiken belyser det traditionelt gifna lika-
väl som det nya som tränger sig på, bör man icke låta sitt omdöme på-
verkas af det traditionella. – Låt oss dock äfven höra motskäl:

1o) Kan behöfva att staten drifva mönsternäring (fabrik, modellfarm)
tilldess industrin gått framåt. Möjligt. Men detta icke mera en fi-
nansiel synpunkt, utom för att lemna näringar undervsning äfven om
det kostar.

2o) Sagts att ur fiskalisk synpunkt bra, emedan inkomsten dfråndärifrån icke kunna
förefalla medborgarna tryckande, utan så mycket mindre skatt erfordras.
Skeft och halft – såsnart beskattning engång blifvit en normat källa
för inkomst, är det ock förmonligast för staten som de enskilda, att
allstruket icke en betydlig del af jorden och annat värde, undandrages spekulationen
och utveckl.arbetetutvecklingsarbetet. –

3o) Vidare att staten bör bibehålla sina domäner, åtminstone de af jordegods,tillagt dföredärför att dessa ha en
tendens att stiga i värde. – Detta kan äfven anföras emot: stegrigen skall
så mycket säkrare ernås om bebrukningen sker med eget intresse. –

4o) Vidare: att i monarkin regentens och furstehusets stllngställning så mycket
bättre om civillista mest grundad på domänernas afkastn.afkastning, – mera
oberoende gentemot stenstaten. Men detta påtagligen mera ett fel än en förtjenst.
Den dynasti, som saknar emblem, förtjenar ej g.genom sådana medel bibehållas.

5o) Slutligen: att en stat med domäner lättare bör kunna låna, då dessa ss.såsom
hypotek. – Men vid utvecklade kreditfhållandekreditförhållande anses hypotek
ej böra komma i fråga för statslån. England med nästan inga domäner
ändå den bästa kredit.

Slutsats: för de flesta stater måste den tidpunkt komma
då det blir fördelaktigare att afyttra än att bibehålla stats-
domänerna eller det mesta af dem.

Några siffror: England – ½ % af statsinkomst fr.från domänerna.
Österrike likaså – hvardera sålt mycket (det sista derigenom rönt betydlig
förbättring i dåliga finanser) – Belgien 1 % – NederländNederländerna 1½ %.
Frankrike 3 %, Ryssland omkomkring 5 % (äfven der har mycket sålts) –
Finland, (arrende 470 000tillagt om man uppskattar kronans skogs inkomst till 5 à 600 000) – 4 %.
Preussen 13 %– men sedan tyska småstater ända till 44 % (Mecklen-
burg-Schwerin). Ju mindre stater desto mera kan de egna sig åt slik
hushållning. Der qvarlefva ock med feodalism.

Af äldre åsigter i ämnet: Bodinus, de republica, – såg i domä-
nerna romarnas ager publicum, ansåg att aldrig borde få föryttras.
|2| Äfven Montesquieu denna åsigt: Si on aliéne le domaine
l’état sera forcé de faire un nouveau fonds pour un autre
domaine. – Ansåg således domän nödvändiga. Adam Smith åter
uppfattade äfven denna fråga från dess rätta sida domänerna ss.såsom
en statsstyrelsens inblandning i privata näringen. Han yrkar
dföredärför att skola säljas. ”Ehuru kronans inkomster från
kronogodsen till skenet icke synas kosta staten ngtnågot, så blifva
de i verkligheten samhället dyrare än några andra inkomster.”
En sanning som mer och mer vunnit inslag. – För öfrigt må
anmärkas att läran om statsdomänen egentlegentligen utbildats af
tyska ffreförfattare. 17de och 18de seklets ”Kameralister” behandlade
den i sammanhang med s. k. regalierna, hvarom framdeles.
Engelska och franska förfrförfattare behandlade föga denna sida af statens
inkomstkällor emedan så ringa der.

Men böra öfvergå till en undersökning af de särskilda slagen
af domäner.

Främst A) Jordegendomar. (Vi inbegripa häri icke statsskogarna,
emedan de på annat sätt pläga förvaltas, skildt för sig.) Sättet att
tillgodogöra dem för statskassa. 1o) Jordbruket drifvet för statens
räkning af statstjenstemän
. Detta sätt att begagna kan endast rätt-
färdigas vid mycket låg ståndpunkt i åkerbruket; och i utveckling
för öfrigt. Åtföljden vanligen af tvångs dagsverken. Sålunda kunde för-
valtnings- och drifttillagtkostnad skenbart bli billig. Rörelsekapital undvarades.tillagt i marginalen Men aldrig kan ngnnågon kontroll
öfver förvaltn.förvaltningen ersätta det egna intresset, ej heller sjelfva kontrollen bli
som sig bör. – Vi lärt oss i skolan beundra Carl den store, som sjelf
granskade räkningar från sin landtgård öfver höns, ägg m. m. Visar
blott huru föga statsidén ännu utvecklats, huru ringa statsverksamheten
var, när kejsarn hade så mycket tid att sköta jordbruk. Ännu
ditåt Gustaf Wasa. Aktnigsvärdt, hur afvelsgårdar verkades ss.såsom mönster för den tiden, men systemet är ej exempel för nutiden.tillagt i marginalen , men ej exempel. Erfarenheten
otvetydigt ådagalagt huru förvändt. – Beskrifva modellfarmen.
Huru hos oss: Mustiala t. ex. – Men här ett specielt än-
damål icke det finansiella.

2) Arrende. Det vanliga nuförtiden att med en förutbestämd
årlig arrendesumma öfverlemna statsgods åt landtbrukare, som
på egen bekostnad och nit deri bedrifva jordbruket. Här gör
sig det egna intresset gällande sssåsom driffjeder – erstruket arrendet kan och
bör bli vida större än inkomsttillagt vid direkt förvaltning. Äfven kontrollen blir
billigare – och intet rörelsekapital erfordras. Dock saknar icke svå-
righeter. Arrendatorns intresse kan föranleda annan uppfattning om hus-
hållning än regerings. Den senare vill se kapital värde stegradt, ut-
|3| märkta byggnader m. m. De förra vill blott sådana för-
bättringar, som under arrendetiden kunna varda ersatta.
Det kan t. o. m. i hans intresse att utsuga. Detta söker man
förebygga genom låg arrendetidtillagt – kontroll, reglementering öfver odlingar – hvilket
känns sssåsom ett tvång det ej alla vilja underkasta sig. Dock
icke omöjigt att förena intresserna. – Nu om förordn.förordning angdeangående
Kungsgårdar samt Militie- och Civilstatens boställen 26 April
1871 stadgat 50 års arrendetid (inga kronodagsverken nu).
Arrendatorens huset ellertillagt arfvinge åtnjuta legostämma – Boställs inspektör. Endast kungsgårdar här förut rena domän. De andra statsegendomen som direkte vore anslagna för vissa statsbehof.tillagt i marginalen

3) Beständiga arrenden = ärftlig besittningsrätt: hit kunde
härföras våra kronohemman. Men dessa ej ngtnågot arrende
utan endast samma skatt som jordbruken i allmänhet.
Speciallag rörande dem har ställt dem lika med egare af den jord
de odla. Skatteköpsrätten.tillagt Således icke domäner i egentlegentlig mening. Om dem är
abalienationen redan förklarad. Det är blott en öfvergångs-
form att här besittnings-, icke eganderätt.Huruvida statens domäner och de enskildas konkurrerat.tillagt i marginalen

B.struket Försäljning. I nyare tider mer och mer betänklbetänkligt att
försälja.

Härför talar: Stigande folkmängd och nationalvälmåga
öka efterfrågan på jord – och det är politiskt önskligt att möjstruket
egandet af fastighet må vara för de flesta möjligt. Och äfven om
staten ett väl ordnadt arrendesystem, skall dock i enskild ego
större produktion åstadkomma. Astruket

Dessutom: kan bli en finansiel vinst: om pris erhållas
t. ex. 1 000 000 för lägenhet som i arrende gifvit 30 000, och
dermed betalas statskuld som kosta 5 %, vinna 20 000 om
året. Erfarenheten visar sådant. Spanien uppskattade
domäner som såldes mellan 1820 och 1841 till 133 milj.miljoner
realer, med inbragt 926 miljmiljoner. I Bayern såldes 1826 –
28 för 2½ miljmiljoner statsgods som hade inbragt 54 000 flfloriner.
Men genom betalning af 4½ % lån vanns öfver 100 000, således
minst dubbel.

I England sålde redan Elisabeth och Jakob I mycket domän
sedan har fortsatts. – Österrike förut ofantl.ofantliga domän.
Sålt efterhand. Af finansnöd förpantades 1855 150 quadkvadrat
mil domän åt Nationalbanken för 155 000 000 fl.floriner, att
betäckas genom att banken efterhand säljer dem. Detta nog
|4| i klump – och leder tanken på huru bör säljas:
endast småningom – under lämpliga konjunkturer.

Vore det skäl i Finland? – Visa hvarföre
här för tidigt, åtminstone i stor del af landet –
egendomar ännu icke begärliga. Finnes så mycket
jord och så litet rörelsekapital. Framdeles kunna
dessa när kungsgårdar och boställen, som nu
à 4 % arrende representera 12 miljoner värde stiga
till och säljer för det dubbla.

Dokumentti kuvana