12.4.1875 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 1875,
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875,
30de FöreläsnFöreläsningen
12 April
VI Föreningsrätten eller associationsrätten.
Denna allm.allmänna medborgerliga rättighet ej omnämnd i våra GlagarGrundlagar. Men dock så införlifvad med vårt samhällsskick, att man af Grundlagens stillatigande i afseende derå ej får draga den slutsats, att denna rättighet ej tillkomma finska medborgare. – Grundlagen uppräknar ej heller alla regentens prerogativer, och han utöfvar dem ändå. –
Endast om den vore förbjuden skulle Gl.Grundlagen behöfva säga detta.tillagt i marginalen
Association är en väsendtlig grundform för all mensklig bildning. Menniskans fria förening med dess likar för tillvägabringande af hvad han anser rätt, sannt, godt, eller gagneligt, för ömsesidig utveckling och gemensam verksamhet, bör ej kunna [...]oläslig/saknad text i ett civiliseradt samhälle förvägras. Hvad hvarje enskild medborgare rättsenligt får företaga, böra äfven flere i förening få uträtta. Det kan ej bli rättsvidrigt derigenom att flera förena sig att göra detsamma. En förening, ett sällskap, bör icke i annat afseende utgöra föremål för lagstiftningen, än den enskilde.
Man kan derföre ss.såsom allm.allmänt vilkor för föreningsfriheten uppställa, att föreningen ej får störa samhällets lugn eller åstadkomma allm.allmän förargelse, vare sig med hänseende till sällskapets ändamål eller de medel, som användes för dess uppnående. – Intet sällskap kan inom Staten tolereras, som hylla grundsatser och vidtaga åtgärder, hvilkas beskaffenhet medgifver eller föranleder olydnad eller förakt för bestående lag och öfverhet eller dess land, eller kränka andras rättigheter, eller strider mot sedlighetens lagar sådana de äro i Statens lagar erkända, – eller ock, om de ej leda till lagöfverträdelser, äro oförenliga med de i statens förf.författningar stadgade principer. Har ngtnågot sällskap en rättsvidrig eller vådlig|2| karakter, tillkommer det regeringen att förbjuda och i utomordentliga fall upplösa den. – Hafva medlemmar låtit komma sig till last lagöfverträdelser, är det RgnsRegentens skyldighet att låta åtala, efter enahanda grunder, som om enskild det gjort. – Rättsligen bör ej administrationen för förbjudande och upplösande inskrida, utan låta domstol pröfva, – men i vårt land har man ännu icke vant sig att i domstolarne finna skyddet, korrektivet emot allt miss bruk.
Man bör skilja emellan korporation och inrättningar hvilka, ehuru bärande karakter af association, dock utgöra delar af statsorganismen, – och sådana frivilliga, på längre eller kortare varaktighet beräknade föreningar, hvarom just här är fråga, och som kunna ha mycket olika syftemål. Som regel borde vid dessa antagas att RgensRegentens samtycke ej erfordras, att derest ej lagstiftningen annorlunda stadgat; och att den lagstiftningen föreskrifna stadgarnas stadfästelse af Regeringen, denna stadfästelse dock icke bör få godtyckligt vägras såvida stadgarna ej innehålla ngtnågot lagstridigt.
Står föreningens ändamål i hufvudsakligt sammanhang med kontrahenternas förmögenhetsintresse, – gäller det en förening för materiell produktion, varubyte eller förvärf, så får den företrädesvis namn af bolag. Om de särskilda slagen af dem, och om de genom slika kontraktsvårtytt uppkommade obligations- och öfriga ränteförhållande handlas i Civilrätten. – Vill blott inom handelsvårtytt. Vår lagstiftning i fråga om denna del af föreningsrätten erhållit tidsenlig utveckling af hvad H. B.Handelsbalken 15 kapkapitel innehåller genom de med StnasStändernas medverkan tillkomna förfnförfattningen af 25 Nov.november 1864 om anonyma eller aktiebolag och om tysta eller kommanditbolag, – äfvensom angdeangående enskilda banker med sedelutgifningsrätt samt om vilkoren för inrättande af enskilda banker i allmänhet af 15 Jan.januari 1866.
|3|AngdeAngående föreningar (tillagt av utgivarenklubbar)tillagt av utgivaren för andra ändamål saknas deremot lag. Väl finns en K. K.Kejserlig kungörelse angdeangående privata sällskaper eller föreningar i Finland, af 4 Juni 1849. Den stadgar i § 1. bildande af privata sällskaper eller föreningar, vetenskapliga, litterära, ekonomiska, för välgörande eller andra ändamål, under hvad namn de vara må, med undantag endast af handelsbolag, bestämda af några få personer, får i Finland ej ske annorlunda än efter Kejsaren dertill utverkade nådiga tillstånd. – I § 2 stadga att allmänna subskriptioner få ske utan Genr.guvensGeneralguvernörens tillåtelse. § 3 att de före kungörelsens utkommande existerande sällskap skulle inom 49 års utgång till Styrelsens stadfästelse inlemna förslag till sina stadgar, vid påföljd att de det icke gjorde, skulle tillslutas.
Tvifvel ofta yppats huruvida denna Kungr.Kungörelse verkligen må vara tillämplig. Man kan säga: såvida tillåtelse aldrig vägras och stadgansvårtytt intet lagstridigt innehåll sker derigenom icke kränkning af föreningsfriheten, enär RgensRegentens sanktion kan, liksom för aktiebolag, anses erforderlig för att konstituera föreningen ss.såsom juridisk person. Emellertid är sjelfva kung.kungörelsen dock så affattad att den låter det bero helt och hållet å RgensRegentens förgodtfinnande om vägra eller bifalla föreningens bildande. Och detta strider uppenbart emot andan af vårt samhällskick. – Rättsligen borde domstol icke finna sig bunden af förfförfattningen. – Synnerligen önskeligt att lag emanerade, som i analogi med 1864 års förf.författning fastställde huru förening lagligen bildas må. Ty vi se ju hur äfven här associationerande mer och mer göra sig gällande. Det är ej heller ringa, som sålunda uträttats och kan uträttas.
|4|Statens verksamhet kan ej omfatta allt. Associationer nödvändig; och utgöra rätta formen för medborgarens sjelfverksamma sträfvande för allmänt väl. – Hvad har icke för vackra blad i vår historia tecknats af föreningar: Bibelsällskap, litteratursällskap, Vetenskapssällskapet Fauna et Flora, läkaresällskapet, Juridiska föreningen, pedagogiska föreningen, konstföreningen, fängelseföreningen, fornminnesföreingen, landtbrukssällskap, Hushållningssällskap. Gymnastikföreningen.tillagt i marginalen
Blott för ett slag af slika föreningar finns allmän lag: De emellan handlande, fabriksidkare och handtverkare, § 27 och 28 i förordning af 24 Febrfebruari 68 om handel och näringar. Der är bildandet af föreningar obligatoriskt. Stadgarna stadfästas af vdbdevederbörande Guvernör.
Att hemliga sällskap måste anses otillåtna, är naturligt. Detta har med rätta fordrats af Staten, som annars icke kan utöfva den uppsigt vården om allmallmän säkerhet behöfva. Särskildt finns detta här omsvårtytt stadgadt i Kej. Br.Kejserliga brevet till Hofrätten den 30 Maj 1826, som ålägger finska Embets- och tjenstemän att afgifva förbindelse att icke tillhöra någon Frimurareloge eller annat hemligt Samfund. Emanerande, efter det lika påbud i kejsaredömet, under förklaring att funnits nödigt att utsträckas till öfriga under ksnskejsarens spira lydande stater. – Vidare en K. kung.Kejserlig kungörelse 20 Mars 1848 som utsträcker förbudet att tillhöra hemliga sällskap, till alla finska undersåtar.
|5|VII Församlingsrätten
Friheten att hålla sammankomster utgör en likartad medborgerlig rättighet. Den förra varaktigt association, den senare tillfällig, momentan. Mot denna finns ej heller ngtnågot allmänt förbud i våra grundlagar. Ja, ej ens vår politii lagstiftning har hittills, märkvärdigt nog, sysselsatt sig med densamma. Troligen derföre att föga legat i våra vanor att hålla sammankomster för deliberationer. – Denna rättighets utöfvande måste anses under samma vilkor som associationsrätten.
Det främsta förbud mot sammankomst (tillagt av utgivarenkonventiklar)tillagt av utgivaren till andaktsöfningar. Nu är detta genom 33 § 1869 års kyrkolag förmildradt derhän, att endast om skulle hållas liktidigt med allmän gudstjenst, erfordras vdbndevederbörande kyrkoherdes tillstånd.
M B.Missgärningsbalken 6 kapkapitlet 2 § upproriska sammankomster belagda med straff, men naturligtvis endast för ändamålets skuld, icke för sjelfva samlingen.
Större sammankomster af krigs- och sjöfolk ej utan befälhafvares tillstånd. Krigs art.Krigsartiklarna 5 k.kapitlet 19 §.
Dessa undantag styrka grundsatsen att församlingsrätten hos oss är fri, – och att sådana sammankomster ej kan af RgensmaktenRegeringsmakten upplösas om ej dervid ngtnågot föreligger, som att stridande mot lag, eller eljest allmänna ordningen hotas.
Medelst polisffr.polisförfattningar på grund af s. k. ekon. lagstift. rättenekonomiska lagstiftningsrätten måste väl RgnRegenten anses kunna för utöfvande af församlingsrätten meddela sådana speciella föreskrifter, som utan att göra intrång på sjelfva rättigheten, tillgodosetillagt av utgivaren allm.allmänna trygghetens och ordningens fordringar, – och äfven aktivt vid vissa tillfällen uppträda emot. T. ex. att inhibera möten, som genom offentliggjordt program tillkännagifva en|6| afsigt att störa ordningen, förbjuds folksamlingen under bar himmel nattetid, eller på allmänna torg eller gator så att trafiken dgderigenom hindrad, o. s. v.
Poliskamrarna ock ålagda att förekomma och skingra otillbörliga folkskockningar.tillagt i marginalen
Dylika förfoganden, vidtagna i den allm.allmänna ordningens intresse skulle öfverskrida sina gränser om de vore af den beskaffenhet att den fria församlingsrätten till sitt väsende dymedelst inskränkt eller omintetgjord.
Meetings – hos oss i allmänhet ännu icke vunnit mark, beskrifva hvarföre.
Äfven här vore positivt medgifvande i lag bättre än det nuvarande.
Det har ofta framhållits huru svårt det är att uppdraga gränsen emellan friheten, som fordrar förverkligandet af sina oförytterliga rättigheter och ordningar som öfverallt jemväl måste uppställa sina anspråk. Ett dylikt problem kan för öfrigt icke lösas enstaka för sig, eller genom ngnnågon speciel lagstiftningsakt. Förenings- och församlingsrätten äro nödvändiga element i hvarje system af liberala institutioner; sådana institutioner skola städse ha så mycket mindre att frukta af dessa rättigheters utöfvande, ju mera uppriktigt de tillämpas, emedan under en liberal regime, de olika friheterna eller rättare friheten ss.såsom sådan under sina olika former i sig sjelf innebär nödigt korrektiv och motvigt mot möjliga missbruk.
I Frankrike stark repression emot hvardera. I allmänhet mera reglementerat än föreningsrätten.tillagt i marginalen
Olika ändamål för en församling. Man kan samlas för ett politiskt uttalande, – för en petition, men också för att stifta en förening. Ja t. o. m. i 1849 års kungörelse liggasvårtytt implicita församlingsrätten. Huru annars öfverenskomma om principer.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 1875,
V. T.Vårterminen 1875,
30de FöreläsnFöreläsningen
12 9struket April
VI Föreningsrätten eller associationsrätten.
Denna allm.allmänna medborgerliga rättighet ej omnämnd i
våra GlagarGrundlagar. Men dock så införlifvad med vårt sam-
hällsskick, att man af Grundlagens stillatigande i afseende
derå ej får draga den slutsats, att denna rättighet ej tillkomma
finska medborgare. – Grundlagen uppräknar ej heller alla regen-
tens prerogativer, och han utöfvar dem ändå. –
Endast om den
vore förbjuden
skulle Gl.Grundlagen be-
höfva säga
detta.tillagt i marginalen
Association är en väsendtlig grundform för all mensklig
bildning. Menniskans fria förening med dess likar för till-
vägabringande af hvad han anser rätt, sannt, godt,
eller gagneligt, för ömsesidig utveckling och gemensam
verksamhet, bör ej kunna [...]oläslig/saknad text i ett civiliseradt sam-
hälle förvägras. Hvad hvarje enskild medborgare
rättsenligt får företaga, böra äfven flere i förening få
uträtta. Det kan ej bli rättsvidrigt derigenom att flera förena
sig att göra detsamma. En förening, ett sällskap, bör icke i an-
nat afseende utgöra föremål för lagstiftningen, än den enskilde.
Man kan derföre ss.såsom allm.allmänt vilkor för förenings-
friheten uppställa, att föreningen ej får störa sam-
hällets lugn eller åstadkomma allm.allmän förargelse, vare
sig med hänseende till sällskapets ändamål eller de
medel, som användes för dess uppnående. – Intet
sällskap kan inom Staten tolereras, som hylla grund-
satser och vidtaga åtgärder, hvilkas beskaffenhet medgifver
eller föranleder olydnad eller förakt för bestående lag och öfver-
het eller dess land, eller kränka andras rättigheter, eller
strider mot sedlighetens lagar sådana de äro i Statens
lagar erkända, – eller ock, om de ej leda till lagöfver-
trädelser, äro oförenliga med de i statens förf.författningar stadgade
principer. Har ngtnågot sällskap en rättsvidrig eller vådlig
|2|
karakter, tillkommer det regeringen att förbjuda och i
utomordentliga fall upplösa den. – Hafva medlemmar
låtit komma sig till last lagöfverträdelser, är det RgnsRegentens
skyldighet att låta åtala, efter enahanda grunder, som om
enskild det gjort. – Rättsligen bör ej administrationen för för-
bjudande och upplösande inskrida, utan låta domstol pröfva,
– men i vårt land har man ännu icke vant sig att i
domstolarne finna skyddet, korrektivet emot allt miss bruk.
Man bör skilja emellan korporation och inrättningar
hvilka, ehuru bärande karakter af association, dock
utgöra delar af statsorganismen, – och sådana
frivilliga, på längre eller kortare tidstruket varaktighet be-
räknade föreningar, hvarom just här är fråga, och som
kunna ha mycket olika syftemål. Som regel borde vid
dessa antagas att RgensRegentens samtycke ej erfordras, det ärstruket
att derest ej lagstiftningen annorlunda stadgat; och att den
lagstiftningen föreskrifna stadgarnas stadfästelse af Regeringen,
denna stadfästelse dock icke bör få godtyckligt vägras
såvida stadgarna ej innehålla ngtnågot lagstridigt.
Står föreningens ändamål i hufvudsakligt sammanhang
med kontrahenternas förmögenhetsintresssstrukete, – gäller det
en förening för materiell produktion, varubyte eller förvärf,
så får den företrädesvis namn af bolag. Om de sär-
skilda slagen af dem, och om de genom slika kontraktsvårtytt
uppkommade obligations- och öfriga ränteförhållande
handlas i Civilrätten. – Vill blott inom handelsvårtytt.tillagt Vår lagstiftning harstruket
i fråga om denna del af föreningsrätten erhållit tidsenlig
utveckling af hvad H. B.Handelsbalken 15 kapkapitel
innehållertillagt genom de med StnasStändernas medverkan tillkomna
förfnförfattningen af 25 Nov.november 1864 om anonyma eller aktiebolag
och om tysta eller kommanditbolag, – äfvensom angdeangående enskilda
banker med sedelutgifningsrätt samt om vilkoren för
inrättande af enskilda banker i allmänhet af 15 Jan.januari 1866.
AngdeAngående föreningar klubbartillagt för andra ändamål saknas deremot lag.
Väl finns en K. K.Kejserlig kungörelse angdeangående privata sällskaper eller
föreningar i Finland, af 4 Juni 1849. Den stadgar i § 1.
bildande af privata sällskaper eller föreningar, vetenskapliga,
litterära, ekonomiska, för välgörande eller andra ändamål,
under hvad namn de vara må, med undantag endast
af handelsbolag, bestämda af några få personer, får i
Finland ej ske annorlunda än efter Kejsaren dertill utverkade
nådiga tillstånd. – I § 2 förbjudastruket stadga att allmänna
subskriptioner vilkastruket få ske utan Genr.guvensGeneralguvernörens tillåtelse.
§ 3 att de före förstruket kungörelsens utkommande existerande
sällskap skulle inom 49 års utgång till Styrelsens stadfästelse
inlemna förslag till sina stadgar, vid påföljd att omstrukettillagt de det icke
gjorde, skulle tillslutas.
Tvifvel ofta yppats huruvida denna Kungr.Kungörelse verkligen må
vara tillämplig. Man kan säga: såvida tillåtelse aldrig vägras
och stadgansvårtytt intet lagstridigt innehåll sker derigenom icke
kränkning af föreningsfriheten, enär RgensRegentens sanktion kan,
liksom för aktiebolag, anses erforderlig för att konstituera
föreningen ss.såsom juridisk person. Emellertid är sjelfva
kung.kungörelsen dock så affattad att den låter det bero helt och
hållet å RgensRegentens förgodtfinnande om vägra eller bifalla
föreningens bildande. Och detta strider uppenbart emot andan
af vårt samhällskick. – Rättsligen borde domstol icke finna
sig bunden af förfförfattningen. – Synnerligen önskeligt att lag emanerade,
som i analogi med 1864 års förf.författning fastställde huru förening
lagligen bildas må. Ty vi se ju hur äfven här
associationerande mer och mer göra sig gällande. Det är
ej heller ringa, som sålunda uträttats och kan uträttas.
Statens verksamhet kan ej omfatta allt. Associationer
nödvändig; och utgöra rätta formen för medborgarens
sjelfverksamma sträfvande för allmänt väl. – Hvad
har icke för vackra blad i vår historia tecknats af
föreningar: Bibelsällskap, litteratursällskap, Vetenskapssällskapet
Fauna et Flora, läkaresällskapet, Juridiska föreningen, pedagogiska
föreningen, konstföreningen, fängelseföreningen, fornminnesföreingen, landtbruks-
sällskap, Hushållningssällskap. Gymnastikföreningen.tillagt i marginalen
Blott för ett slag af slika föreningar finns allmän
lag: De emellan handlande, fabriksidkare
och handtverkare, § 27 och 28 i förordning af 24 Febrfebruari 68
om handel och näringar. Der är bildandet af
föreningar obligatoriskt. Stadgarna stadfästas af vdbdevederbörande
Guvernör.
Att hemliga sällskap förbjudnastruket måste anses otillåtnatillagt, är naturligt. Detta
har med rätta fordrats af Staten, som annars icke kan
utöfva den uppsigt vården om allmallmän säkerhet behöfva.
Särskildt finns detta härtillagt omsvårtytt stadgadt i Kej. Br.Kejserliga brevet till Hofrättentillagt den 30
Maj 1826, som ålägger finska Embets- och tjenste-
män att afgifva förbindelse att icke tillhöra
någon Frimurareloge eller annat hemligt Sam-
fund. Emanerande, efter det lika påbud i kejsaredömet,
under förklaring att funnits nödigt att utsträckas till
öfriga under ksnskejsarens spira lydande stater. – Vidare
en K. kung.Kejserlig kungörelse 20 Mars 1848 som utsträcker förbudet
att tillhöra hemliga sällskap, till alla finska undersåtar.
VII Församlingsrätten
Friheten att hålla sammankomster
utgör en likartad medborgerlig rättighet. Den förra varak-
tigt association, den senare tillfällig, momentan. Mot
denna finns ej heller ngtnågot allmänt förbud i våra grund-
lagar. Ja, ej ens vår politii lagstiftning har hittills,
märkvärdigt nog, sysselsatt sig med densamma. Troligen
derföre att föga legat i våra vanor att hålla samman-
komster för deliberationer. – Denna rättighets utöfvande
måste anses under samma vilkor som associations-
rätten.
Det främsta förbud mot sammankomst konventiklartillagt till andakts-
öfningar. Nu är detta genom 33 § 1869 års kyrkolag
förmildradt derhän, att endast om skulle hållas
liktidigt med allmän gudstjenst, erfordras vdbndevederbörande kyrko-
herdes tillstånd.
M B.Missgärningsbalken 6 kapkapitlet 2 § upproriska sammankomster förbjödsstruket belagda med strafftillagt,
men naturligtvis endast för upprorstruket ändamålets
skuld, icke för sjelfva samlingen.
Större sammankomster af krigs- och sjöfolk
ej utan befälhafvares tillstånd. Krigs art.Krigsartiklarna 5 k.kapitlet 19 §.
Dessa undantag styrka grundsatsen att församlings-
rätten hos oss är fri, – och att sådana sammankomster
ej kan af RgensmaktenRegeringsmakten upplösas om ej dervid ngtnågot
föreligger, som att stridande mot lag, eller eljest allmänna
ordningen hotas.
Medelst polisffr.polisförfattningar på grund af s. k. ekon. lagstift.
rättenekonomiska lagstiftningsrätten måste väl RgnRegenten anses kunna för utöfvande
af församlingsrätten meddela sådana speciella före-
skrifter, som utan att göra intrång på sjelfva
rättigheten, tillgodo allm.allmänna trygghetens och ordningens
fordringar, – och äfven aktivt vid vissa tillfällen
uppträda emot. T. ex. att inhibera möten, som
genom offentliggjordt program tillkännagifva en
|6|
afsigt att störa ordningen, förbjuds folksamlingen
under bar himmel nattetid, eller på allmänna
torg eller gator så att trafiken dgderigenom hindrad, o. s. v.
Poliskamrarna
ock ålagda att
förekomma och
skingra otillbörliga
folkskockningar.tillagt i marginalen
Dylika förfoganden, vidtagna i den allm.allmänna ordningens
intresse skulle öfverskrida sina gränser om
de vore af den beskaffenhet att den fria för-
samlingsrätten till sitt väsende dymedelst
inskränkt eller omintetgjord.
Meetings – hos oss i allmänhet ännu
icke vunnit mark, beskrifva hvarföre.
Äfven här vore positivt medgifvande
i lag bättre än det nuvarande.
Det har ofta framhållits huru svårt det
är att uppdraga gränsen emellan friheten, som
fordrar förverkligandet af sina oförytterliga rättigheter
och ordningar som öfverallt jemväl måste uppställa
sina anspråk. Ett dylikt problem kan för öfrigt icke
lösas enstaka för sig, eller genom ngnnågon speciel lagstift-
ningsakt. Förenings- och församlingsrätten äro nöd-
vändiga element i hvarje system af liberala
institutioner; sådana institutioner skola städse ha
så mycket mindre att frukta af dessa rättigheters ut-
öfvande, ju mera uppriktigt de tillämpas, emedan
under en liberal regime, de olika friheterna eller
rättare friheten ss.såsom sådan under sina olika former
i sig sjelf innebär nödigt korrektiv och motvigt
mot möjliga missbruk.
I Frankrike
stark repression
emot hvardera.
I allmänhet mera regle-
menterat än förenings-
rätten.tillagt i marginalen
Olika ändamål för en församling. Man kan samlas
för ett politiskt uttalande, – för en petition, men också för
att stifta en förening. Ja t. o. m. i 1849 års kungörelse liggasvårtytt implicita för-
samlingsrätten. Huru annars öfverenskomma om principer.tillagt
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
30. luento 12. huhtikuuta
VI Yhdistymisoikeus eli assosiaatio-oikeus
Tätä yleistä kansalaisoikeutta ei ole mainittu meidän Perustuslaeissamme. Mutta kuitenkin se on niin sisäistetty meidän yhteiskuntarakenteeseemme, ettei Perustuslain vaikenemisesta saa tästä asiasta tehdä sitä johtopäätöstä, ettei tämä oikeus kuuluisi Suomen kansalaisille. – Perustuslaki ei myöskään luettele kaikkia hallitsijan etuoikeuksia, ja hän kuitenkin käyttää niitä –
Perustuslain pitäisi sanoa tämä, vain jos se olisi kiellettyä.tillagt i marginalen
Assosiaatio on inhimillisen sivistyksen oleellinen perusmuoto. Sivistyneen yhteiskunnan ei pidä pystyä kieltämään Ihmisen vapaata yhdistymistä samoin ajattelevien kanssa, jotta saataisiin aikaan sellaista, minkä hän katsoo oikeaksi, todeksi, hyväksi tai hyödylliseksi molemminpuolisen kehityksen ja yhteisen toiminnan kannalta. Jokainen yksityinen kansalainen saa oikeuden mukaan, hänen jopa pitää, edistää asioita yhdessä muiden kanssa. Ei voi olla lainvastaista liittyä silloin yhteen toisten kanssa ja tehdä asioita yhdessä. Yhdistyksen, seuran, ei pidä olla lainsäädännön kohteena muunlaisessa mielessä kuin yksilönkään.
Siksi voidaan yhdistymisvapauden ehtoina esittää, ettei yhdistys saa rikkoa yhteiskuntarauhaa tai aiheuttaa yleistä ärtymystä, johtui se sitten kyseisen seuran tavoitteesta tai niistä keinoista, joita käytetään sen saavuttamiseksi. Valtiossa ei voi hyväksyä mitään sellaista seuraa tai yhdistystä, joka kannattaa sellaisia periaatteita ja ryhtyy sellaisiin toimenpiteisiin, jotka luonteeltaan johtavat tottelemattomuuteen tai halveksuntaan voimassa olevia lakeja ja maan esivaltaa kohtaan tai sallivat sellaisen, tai loukkaavat toisten oikeuksia tai sotivat siveyslakeja vastaan sellaisina kuin ne on Valtion laissa tunnustettu, - tai vaikka ne eivät johtaisikaan lainrikkomuksiin, ne eivät kuitenkaan olisi yhtäpitäviä valtion perustuslaissa säädettyjen periaatteiden kanssa. Jos jokin seura on luonteeltaan oikeudenvastainen tai vahingollinen, on hallituksen asia kieltää ja ääritapauksessa lakkauttaa se. – Jos sen jäsenet ovat syyllistyneen lainrikkomuksiin, on Hallitsijan velvollisuus asettaa heidät syytteeseen niillä perustein kuin kukin olisi sen erikseen tehnyt. – Oikeudellisesti ei hallinnon pidä ryhtyä kieltämään ja lakkauttamaan, vaan annettava tuomioistuimen tutkia, - mutta meidän maassamme ei vielä ole totuttu hakemaan tuomioistuimista suojaa, kaiken väärinkäytöksen oikaisua.
On erotettava toisistaan ammattikunnat ja laitokset. Vaikka niillä onkin yhdistysmäisiä piirteitä, ne ovat kuitenkin osa valtio-organismia, - ja sellaisina vapaaehtoisia, pitkä- tai lyhyempikestoisiksi arvioituja yhdistyksiä, joista juuri tässä on kysymys, ja joilla voi olla hyvin erilaisia tavoitteita. Sääntönä pitäisi näiden kohdalla olettaa, ettei Hallitsijan suostumusta vaadita. Ellei lainsäädännössä ole toisin määrätty, niin vaikka Hallitus vahvistaakin nämä lainsäädännössä määrätyt säännöt, ei tätä vahvistusta kuitenkaan ole oikeutta mielivaltaisesti kieltää, mikäli säännöt eivät sisällä mitään lainvastaista.
Jos yhdistyksen tavoite on pääasiassa yhteydessä jäsenten kiinnostuksesta varallisuuteen, - jos on kyse materiaaliseen tuotantoon, tavaranvaihtoon tai hankintoihin suuntautuvasta yhdistyksestä, niin se saa etupäässä nimityksen yhtiö. Niiden erityispiirteitä ja vastaavasti niiden tekemien sopimusten kautta syntyviä obligaatio- tai muita korkosuhteita käsitellään Siviilioikeudessa. – Pitäydyn tässä vain kaupankäyntiin. Lainsäädäntömme sisältää yhdistymisvapauden tätä osaa koskevasta kysymyksestä ajanmukaisen kehityksen, joka ilmenee Kauppakaaren luvusta 15. Siihen sisältyy Säätyjen myötävaikutuksella syntynyt ja 25. marraskuuta 1864 hyväksytty laki anonyymeistä eli osakeyhtiöistä ja äänettömistä eli kommandiittiyhtiöistä, kuten myös yksityisistä pankeista, joilla on setelinluovutusoikeus, sekä yksityisten pankkien perustamisehdoista yleensä, päivätty 15. tammikuuta 1866.
Muihin tavoitteisiin pyrkivistä yhdistyksistä (klubeista) ei sitä vastoin ole lakia. On kylläkin Keisarillinen kuulutus yksityisistä seuroista tai yhdistyksistä Suomessa, päivätty 4. kesäkuuta 1849. Sen §:ssä 1 säädetään yksityisten seurojen tai yhdistysten perustamisesta tieteellisiin, kirjallisiin, taloudellisiin, hyväntekeväisyyteen tai muihin tavoitteisiin, millä nimellä niitä sitten nimitetäänkin, poikkeuksena vain kauppayhtiöt, joita hallitsevat ainoastaan muutamat harvat henkilöt, eli ettei niitä saa perustaa muutoin kuin Keisarin sille antamalla armollisella luvalla. - §:ssä 2 säädetään, että yleiset jäseneksi liittymiset saavat tapahtua ilman Kenraalikuvernöörin lupaa. §:ssä 3 sanotaan, että ennen kuulutuksen julkaisemista olemassa olleiden seurojen tulisi ennen vuoden 1849 loppua jättää sääntönsä Hallituksen vahvistettaviksi sillä seurauksella, että elleivät ne sitä tekisi, ne lakkautettaisiin.
On esitetty epäilyjä siitä, voiko tämä kuulutus todella olla sovellettavissa. Voidaan sanoa: mikäli lupaa ei ole koskaan kielletty, eivätkä yhdistyksen säännöt sisällä mitään lainvastaista, ei siten millään lailla loukata yhdistymisvapautta, varsinkin kun Hallitsijan lupaa voidaan, kuten osakeyhtiöillekin, katsoa tarvittavan yhdistyksen määrittelemiseksi nk. juridiseksi persoonaksi. Kuitenkin kuulutus itse on laadittu siten, että sen perusteella näyttää, että riippuu kokonaan Hallitsijan hyväntahtoisuudesta, kieltääkö vai salliiko hän yhdistyksen perustamisen. Ja tämä sotii selvästi meidän yhtiskuntamuotomme henkeä vastaan. – Oikeuden kannalta ei tuomioistuimen pitäisi olla sidottu tällaiseen säädökseen. – Erityisen toivottavaa olisi, että saataisiin laki, joka analogisesti vuoden 1864 asetuksen kanssa määrittelisi, miten yhdistys on laillisesti perustettava. Sillä mehän näemme, miten myös täällä assosioituminen tulee yhä keskeisemmäksi. On myös paljon sellaista, jota sitä kautta tehdään ja voidaan tehdä.
Valtion toiminta ei voi kattaa kaikkea. Assosiaatiot, yhdistykset ja osuustoiminta ovat välttämättömiä ja muodostavat kansalaisten oikean oman avun toiminnan, joka pyrkii yhteiseen hyvään. – Miten kauniin lehden meidän historiassamme ovatkaan muodostaneet yhdistykset: Raamattuseura, kirjallisuuden seura, Tiedeseura Fauna et Flora, lääkäriseura, Juridinen yhdistys, pedagoginen yhdistys, taideyhdistys, vankilayhdistys, muinaismuistoyhdistys, maanviljelysseura, Talousseura. Voimisteluyhdistys.tillagt i marginalen
Vain yksi tyyppi näistä samoista yhdistyksistä on yleisessä laissa: Kauppiaiden, teollisuuden ja käsiteollisuuden harjoittajien keskinäiset yhdistykset, kaupasta ja elinkeinoista on olemassa 24. helmikuuta 1868 annetussa asetuksessa § 27 ja 28. Sen mukaan yhdistysten muodostaminen on pakollista. Säännöt vahvistaa kyseisen läänin maaherra.
On luonnollista, että salaseurojen on oltava kiellettyjä. Tätä on Valtio aivan oikein vaatinut. Sehän ei muuten pysty harjoittamaan sitä valvontaa, jota toimintojen hoitaminen ja yleinen turvallisuus tarvitsevat. Tästä on erityinen määräys, jonka Keisari on antanut Kirjeessään Hovioikeuksille 30. toukokuuta 1826. Siinä edellytetään suomalaisten virkamiesten ja viranhoitajien ilmoittavan sitovasti, etteivät ne kuulu mihinkään Vapaamuurariloosiin tai johonkin muuhun salaiseen Yhteisöön. Tämän pohjalta julkaistiin samanlainen määräys keisarikunnassa ja selitettiin, että oli tarpeen laajentaa määräys muihin Keisarin valtikan alla oleviin valtioihin. – Edelleen on 20. maaliskuuta 1848 päivätty Keisarillinen kuulutus, joka ulottaa kiellon kuulumisesta salaseuroihin koskemaan kaikkia Suomen alamaisia.
VII Kokoontumisoikeus
Vapaus pitää kokouksia muodostaa samanlaisen kansalaisoikeuden. Edellinen liittyy pysyviin yhdistyksiin, jälkimmäinen on tilapäinen, hetkellinen. Tätä vastaan ei myöskään ole mitään yleistä kieltoa perustuslaeissamme. Niinpä, ei edes poliittinen lainsäädäntömme ole tähän asti, kummallista kyllä, jäänyt sitä pohtimaan. Luultavasti sen vuoksi, että meidän tapojemme mukaista tuskin on ollut pitää spontaaneja neuvonpitoja. – Tämän oikeuden harjoittamisen on katsottava kuuluvaksi samojen ehtojen alle kuin yhdistymisvapaudenkin.
Tärkein kielto kokoontumisia (konventikkelit) vastaan koskee hartauskokouksia. Nyt tätä on vuoden 1869 kirkkolain §:ssä 33 lievennetty siten, että vain jos niitä pidetään yleisen jumalanpalveluksen kanssa samanaikaisesti, niihin vaaditaan kyseisen kirkkoherran lupa.
Monarkinkaaren luvussa 6, § 2 sälytetään kapinakokouksille rangaistus, mutta luonnollisestikin vain aiheen tähden, ei itse kokoontumisen.
Sotaväen ja merimiesten suurempia kokoontumisia ei saa järjestää ilman komentajan lupaa. Sota-artikla 5. luku, § 19.
Nämä poikkeukset vahvistavat periaatteen, että meillä kokoontumisoikeus on vapaa, - ja ettei tällaisia kokouksia voi Hallitusvalta hajottaa, ellei niihin liity jotain sellaista, joka on lainvastaista, ellei muuten aiheuteta uhkaa yleiselle järjestykselle.
Nk. taloudellisen lainsäädäntöoikeuden perusteella on varmaan katsottava Hallitsijan voivan poliisin avulla antaa yhdistymisoikeuden harjoittamiseen sellaisia erityismääräyksiä, jotka puuttumatta itse kokoontumisoikeuteen täyttävät yleisen turvallisuuden ja järjestyksen asettamat vaatimukset, - ja myös asettuvat aktiivisesti tietyissä tilanteissa häiriöitä vastaan. Esim. estämällä kokouksia, jotka julkistetussa ohjelmassaan ilmoittavat tarkoituksekseen järjestyshäiriöiden aiheuttamisen, ja kieltämällä kansankokoukset yöaikaan avoimen taivaan alla tai yleisellä torilla tai kaduilla siten, että liikenne häiriintyy jne.
Poliisikamareita on myös määrätty estämään ja hajottamaan asiattomat väenpaljoudet.tillagt i marginalen
Tällaiset toimenpiteet, jotka suoritetaan yleisen järjestyksen edun vuoksi, ylittäisivät rajansa, jos ne olisivat ominaisuuksiltaan sellaisia, että niiden kautta sillä tavoin rajoitettaisiin vapaata kokoontumisoikeutta tai tukahdutettaisiin se.
Meetingit – eivät vielä ole meillä saaneet jalansijaa, selitä, miksi.
Myös tässä positiivinen myöntö laissa olisi parempi kuin nykyinen tilanne.
On usein korostettu, miten vaikeaa on vetää raja kiistattomien oikeuksiensa toteuttamista vaativan vapauden ja niiden säädösten välillä, jotka on kuitenkin kaikkialla otettava huomioon. Tällaista ongelmaa ei voi muuten ratkaista erikseen tai millään erityisellä lainsäädäntötoimenpiteellä. Yhdistymis- ja kokoontumisoikeus ovat jokaisen liberaalien instituutioiden järjestelmän välttämätön elementti. Sellaisilla instituutioilla tulee aina olemaan niin paljon vähemmän pelättävää näiden oikeuksien harjoittamista kohtaan, mitä rehellisemmin niitä sovelletaan, koska liberaalin hallinnon alaisuudessa erilaiset vapaudet tai oikeammin vapaus jo sellaisenaan eri muodoissaan sisältää korjaavan elementin ja vastapainon mahdollisia väärinkäytöksiä vastaan.
Ranskassa vahvaa torjuntaa kumpaakin vastaan. Yleisesti säädellympää kuin yhdistymisoikeus. tillagt i marginalen
Yhdistyksillä erilaisia tavoitteita. Voidaan kokoontua kuulemaan poliittista lausuntoa, - vetoomuksen vuoksi, mutta myös yhdistyksen perustamista varten. Jopa vuoden 1849 kuulutukseen sisältyy implisiittinen kokoontumisoikeus. Miten muuten voidaan päästä yhteisymmärrykseen periaatteista.