28.1.1879 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 79
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 79
4de FöreläsnFöreläsningen
28 Januari
a) Vid tal om finsk statsegendom främst domänerna i egentl.egentlig mening, staten tillhörig inkomstgifvande fastighet. Utgöres af Kungsgårdar, Kungsladugårdar och Kronoboställen med dertill hörande hemman och lägenheter, kronoskogar och parker, kronoängar och utjordar, kronofisken och kronans|2| öfriga jordlägenheter. Tre synpunkter: Förvaltningen af dem, – Disposition af inkomsterna, – Abalienation och förpantning.
Hvad säga grundlagen? R F.Regeringsformen intet närmare. Men dess 2 § åberopa K. B.Konungabalken i L LLandslagen. Der står i 4de kap.kapitlet 5 – § ”Femte articulus är att konungen äger gömma hus och land med årligen ingeldom deras och landamännen, vet värja efter makt sin, så att intet deraf minskar för den konung som efter kommer, thy att han eger våld det med rätt återtaga; eller vorde sköt (annars blefve lätt) konungsdöme grefvedöme eller mindre.”
Detta stadgande, som äfven låg till grund för reduktionen, ännu otvifvelaktigt gällande. 2 § R FRegeringsformentillagt i marginalen Häraf framgå att Monarken icke berättigad till bortskänkning eller förpantning af kronan tillhörig jordegendom. Skall sådan komma i fråga, erfordras StnasStändernas begifvande. Stöd derför äfven 28 § Adelns 1723 års privilegier, Palmén p.sidan 155,tillagt av utgivaren G L.Grundlag p.sidan 106. Ty när byte ej får ske af Monarken kan det få säljas till skatter, utsesvårtytt StaStänderna huru dåsvårtytt abalieneringtillagt i marginalen
Undantag härifrån kronohemmans,tillagt av utgivaren som dock icke domän,tillagt av utgivaren försäljning till skatter, enlenligt F. o S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 3 och Nådig förordn.förordning om kronohemmans försäljning till skatter samt de förmoner och vilkor, hvarenda skattehemman hädanefter skola innehafvas. 21 Febr.februari 1789. och 19 Septseptember 1723 i s.samma ämne.
I afseende å förvaltningen städse varit häfd, att Monarken derom bestämt utan StnasStändernas hörande. Nuvarande boställs ordning af 26 April 1871 jemväl utan StnasStändernas medverkan tillkommit. Arrende vanliga formen, men det hör|3| ej hit. Likaså forstvården hans ensak. Allt naturligtvis inom gränserna för allmän lag. Och hvad särskildt kronohemman vidkomma kan icke af Regenten det förhållande ändras, att besittning deraf är säker och jemväl medför rätt till skatteköp.
Likaså förvaltningen Regentens ensak att bestämma om, likaså disposition af inkomsterna. De höra till Statsverkets ordinarie inkomster, ingå derför icke i den del af statsförslaget eller budgeten, som af StnaStänderna fastställes.
Inkomsterna till den ordinarie budgeten statsförviljande försvårtytt allm.allmänna stats- och militiefondentillagt i marginalen
Formulering: 1o) Alla finska statens domäner, d. ä.det är kronan tillhörig inkomstgifvande fastighet förvaltas eller utarrenderas enligt de grunder som K. Storf.Kejsaren Storfursten eger utan StnasStändernas medverkan bestämma, dock att grunderna för de vanliga s. k. kronohemmans ständiga besittning icke få upphäfvas.
2o) All inkomst från denna statens fasta egendom räknas till ordinarie statsinkomster och får således af RgntenRegenten utan StnasStändernas hörande för statsändamåler disponeras.
3o) Regenten eger ej rätt att utan StnasStändernas samtycke försälja, bortskänka, förläna eller förpanta något af ifrågavarande egendom, med undantag af (tillagt av utgivarenobs.observeratillagt i marginalen)tillagt av utgivaren kronohemman, rörande hvilkas abalienation särskildt är stadgadt, äfven i grundlag, att åboerna å den ega rätt att köpa den till skatte.
4o) De personer eller menigheter, som på grund af gällande lag och förf.författning innehafva sådana lägenheter njuta sin lagliga rätt tillgodo.
|4|Annat slag af statsegendom
B) Statsfonden, räntebärande kapitaler. Exempel. Kunna disponeras af RgntnRegenten attsvårtytt kapital och rörelse derest ej uppkomma g.genom bespar.besparingar å bevillningen. – Särskilda förordn.förordningar finnas angdeangående. Ännusvårtytt förvaltade i (tillagt av utgivarenStatskontoret)tillagt av utgivaren Finlands Bank. Icke inbegripen i 1867 års Banklag. Det principiella i fondsamlingen hör ej hit att utreda.
Till samma rubrik hör rörråden i Kronans magasiner, såvidt kapitaliserade. Disponeras utan StnasStändernas hörande och förvaltas likaså.tillagt i marginalen
C). De med statsmedel inrättade kommunikationsanstalter. Jernvägar, kanaler. Förvaltas på sätt RgenRegenten ensam bestämma. Detta sker nu genom Senatens Ekon. depttEkonomiedepartement, som i förordnförordningen 20 april 63 bemyndigats att på grund af fastställda stater jemväl utfärda instruktion för förvaltning af jernvägar och kanaler i landet, äfven för de direktioner hvilka kunna tillförordnas i och för verkställigheten af sådana kommunikations anstalter, som Regent anbefallts. –
Inkomsten från dess anstalter ingick förut hel och hållen under Regentens disposition. Men vid 1872 års landtdag förslog statsutskottet att inkomsten från de med StnasStändernas medverkan, d. ä.det är med af dem anvisade medel utförda jernvägar och kanaler skulle skildt behandlas. Kommunikationsfond. Så är nu gällande. Och denna del af detta slags inkomster får RgntenRegenten således icke disponera utan StnaStänderna. StnaStänderna 1877–78 yrkat på revision af jernvägsförvaltningen, fastställt vissa grundertillagt i marginalen
Dessa de tresamsvårtytt hufvudgrupper af inkomstgivande statsegendom: domäner, kapitaler, kommunikationsanstalter.
Se bil.bilaga
|5|Bil.Bilaga till 4de Föreläsn.Föreläsningen
V. T.Vårterminen 79.tillagt i marginalen
Det finns dessutom statsanstalter för kommunikationsväsendets befrämjande, hvilka dock icke representera ngnnågon statsegendom, men för hvilkas anlitande afgift erlägges:
Postverket, regen.regenten ensam. – Lots och Båkinrättningen, afgifterna bestämmas af RgenRegenten. Men lagstiftningen om lotshamnar beror af StaStänderna i hvad angår den skattelindring de åtnjuta för sina skyldigheters skuld.
Orätt när postmedelen i vårt statsförslagsvårtytt sssåsom industrialsvårtytt skatter.
Postverket = en affär. Och dock ej finanskälla hufvudändamålet, utan korrepsondensens betryggande.
Vidare en statsanstalt, som har karakter af industrial inrättning: myntverket. För dess anlitande afgift – slagskatt, som bestämts af regeringen. För öfrigt att iakttaga myntlagen hvarom förut. – Inkomsten ej hufvudsak, men myntriktighetens garanterande.
Slutligen en ren affär institution Finlands Bank. R FRegeringsformen § 55. Läs. I öfverensstämmelse härmed L O.Lantdagsordningen § 38.
Borgå StaStänderna 1809, tillföljd hvaraf K. reglm.Kejserliga reglementet 12 Decr.december 1811⊠original:. för växel-,tillagt av utgivaren låne- och Depositions kontoret i Storfurst.Storfurstendömet Finland. – Banken doriginal: Derefter helt och hållet under RegensRegeringens vård och lagstiftning till K. FörordKejserliga förordningen 9 DecbrDecember 1867 enl.enligt landtdgbesl.lantdagsbeslut § 1 ”Ständerna emottaga under sin förvaltning och ansvarighet de uti Banken inrättade primitiva och hypoteksfonderna, hvilka derefter gemensamt och uteslutande bära namn af Finlands Bank, samt handhafva inseendet öfver Banken genom Fullmäktige.” – § 11 alla föreskrifter angdeangående dessa bankens fonder eller i allmänhet rörande Finl.Finlands Banks redbara tillgång, sedelutgifningsrätt, lånerörelse och öfriga fhållandenförhållanden till allmänheten skola, ss.såsom 40–43 R FRegeringsformen om lagfrågan stadga. Hvad förslaget dertill från H. K. M.Hans Kejserliga Majestät eller StnaStänderna utgått, enligt|6| H MsHans Majestäts och StnasStändernas sammanstämmande beslut, utfärdas till vrbdesvederbörandes efterrättelse; interims fållandförhållanden, enligt RgsRegentens utlåtande mellan landtdagar, derest brtillagt av utgivarenådskande sak – gäller till dess fråga vid nästa landtdag af StaStänderna pröfvas. – L O.Lantdagsordningen § 38: – föreslå föreskrifter. Således StasStändernas initiativ. L OLantdagsordningen § 68 – StnaStänderna väljer fullmäkgefullmäktige och revision samt suppleanter för dem vid hvarje landtdag.
Bankens vinst: Genom 1867 års för.förordning § 2 bekräftade att anslagen frfrån Bank till dårvården, realskolorna och anstalter till jordbrukets befrämjande, omkr.omkring 176 000 mark för året, – skola fortfarande utgå. Vinstens belopp derutöfver ej anlitats, utan gått till fondernas stärkande. Men vid senaste landtdag omkromkring 3 000 000 i 5 år till sådana utgifter som StnaStänderna beslöto. – Således här makten hufvudsakligen i StnasStändernas händer.
Rekapitulation, i statsrättsligt hänseende.
|7|Men finnes ännu en mängd statsegendom, som icke bidraga till budgeten, åtminstone ej direkte, ehuru representera många millioners kapitalvärde. Allmänna hus, uppräkna slagen, – inventarierna dertill. Tullångbåtar och annan slik rörlig egendom t. ex. militära förråder.
RgntnRegenten disponera och bestämma om förvaltningen. Skulle sådant tillkomma med bevillningsmedel och bestämningar från StnaStänderna, skulle detta dock vara gällande. Sammanfattning.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 79
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 79
4de FöreläsnFöreläsningen
28 Januari
a) Vid tal om finsk statsegendom främst domänerna
i egentl.egentlig mening, staten tillhörig inkomstgifvande fastighet. Utgöres af
Kungsgårdar,tillagt Kungsladugårdar och Kronoboställen med dertill hö-
rande hemman och lägenheter, kronoskogar och parker,
kronoängar och utjordar, kronofisken och kronans
|2|
öfriga jordlägenheter. Tre synpunkter: Förvaltningen
af dem, – Disposition af inkomsterna, – Försäljningstruket Abalienationtillagt
och förpantning.
Hvad säga grundlagen? R F.Regeringsformen intet närmare.
Men dess 2 § åberopa K. B.Konungabalken i L LLandslagen. Der står i 4de kap.kapitlet
5 – § ”Femte articulus är att konungen äger gömma
hus och land med årligen ingeldom deras och
landamännen, vet värja efter makt sin, så att
intet deraf minskar för den konung som
efter kommer, thy att han eger våld det medtillagt rätt
återtaga; eller vorde sköt (annars blefve lätt) konungs-
döme grefvedöme eller mindre.”
Detta stadgande, som äfven låg till grund för reduk-
tionen, ännu otvifvelaktigt gällande. 2 § R FRegeringsformentillagt i marginalen Häraf framgå
att Monarken icke berättigad tilltillagt bortskänkning eller förpantning af domänerstruket kronan
tillhörig jordegendom. Stöd derför äfvenstruket Skall sådan
komma i fråga, erfordras StnasStändernas begifvande. Stöd
derför äfven 28 § Adelns 1723 års privilegier, Palmén p.sidan 155 G L.Grundlag p.sidan 106tillagt.
Ty när byte ej får
ske af Monarken
kan det få säljas
till skatter, utsesvårtytt
StaStänderna huru dåsvårtytt
abalieneringtillagt i marginalen
Undantag härifrån kronohemmans som dock icke domäntillagt försäljning till skatter,
enlenligt F. o S. A.Förenings- och säkerhetsakten § 3 och Nådig förordn.förordning om kronohemmans
försäljning till skatter samt de [...]oläslig/saknad text förmoner och vilkor,
hvarenda skattehemman hädanefter skola innehafvas.
21 Febr.februari 1789. och 19 Septseptember 1723 i s.samma ämne.
I afseende å förvaltningen städse varit häfd, att
Monarken derom bestämt utan StnasStändernas hörande. Nuvarande
boställs ordning af 26 April 1871 jemväl utan StnasStändernas med-
verkan tillkommit. Arrende vanliga formen, men det hör
|3|
ej hit. Likaså forstvården hans ensak. Allt natur-
ligtvis inom gränserna för allmän lag. Och hvad
särskildt kronohemman vidkomma kan icke hurstruket af Regenten
det förhållande ändras, ochstruket atttillagt besittning deraf är säker ochtillagt jemväl
medför rätt till skatteköp.
Likaså förvaltningen Regentens ensak att bestämma om, likaså
disposition af inkomsterna. De höra till Statsverkets
ordinarie inkomster, ingå derför icke i den del af
statsförslaget eller budgeten, som af StnaStänderna fastställes.
Inkomsterna till
den vanligastruket ordinarietillagt budgeten
statsförviljande försvårtytt
allm.allmänna stats- och
militiefondentillagt i marginalen
Formulering: 1o) Alla finska statens domäner, d. ä.det är
kronan tillhörig inkomstgifvande fastighet för-
valtas eller utarrenderastillagt enligt de grunder som K. Storf.Kejsaren Storfursten eger utan
StnasStändernas hörandestruket medverkan bestämma, dock att
grunderna för de vanliga s. k. kronohemmans ständiga besittning
icke få upphäfvas.
2o) All inkomst från denna statens fasta egendom
fstruket räknas till ordinarie statsinkomster och får således
af RgntenRegenten utan StnasStändernas hörande för statsändamåler
disponeras.
3o) Försäljningstruket Regenten eger ej rätt att utan StnasStändernas
samtycke försälja, bortskänka, förläna eller förpanta
något af ifrågavarande egendom, med undantag af
obs.observeratillagt i marginalen kronohemman, rörandetillagt hvilkas abalienation särskildt är stadgadt,
äfven i grundlag, att åboerna å den ega rätt att köpa
den till skatte.
4o) De personer eller menigheter, som på grund
af gällande lag och förf.författning innehafva sådana lägenheter
ngt nystruket njuta sin lagliga rätt tillgodo.
Annat slag af statsegendom
B) Statsfonden, räntebärande kapitaler. Exempel.
Kunna disponeras af RgntnRegenten attsvårtytt kapital och rörelse
derest ej uppkomma g.genom bespar.besparingar å bevillningen. – Sär-
skilda förordn.förordningar finnas angdeangående. Ännusvårtytt förvaltade i Statskontorettillagt Fin-
lands Bank. Icke inbegripen i 1867 års Banklag.
Det principiella i fondsamlingen hör ej hit att utreda.
Till samma rubrik
hör rörråden i Kro-
nans magasiner,
såvidt kapitali-
serade. Disponeras
utan StnasStändernas hö-
rande och förvaltas
likaså.tillagt i marginalen
C). De med statsmedel inrättade kommunikations-
anstalter. Jernvägar, kanaler. Förvaltas på sätt
RgenRegenten ensam bestämma. Detta sker nu genom Senatens
Ekon. depttEkonomiedepartement, som i förordnförordningen 20 april 63 bemyn-
digats att på grund af fastställda stater jemväl
utfärda instruktion för förvaltning af jernvägar
och kanaler i landet, äfven för de direktioner
hvilka kunna tillförordnas i och för verkställigheten
af sådana kommunikations anstalter, som Regent
anbefallts. – Frstruket
Inkomsten från dess anstalter ingick förut
hel och hållen under Regentens disposition. Men
vid 1872 års landtdag förslog statsutskottet att
inkomsten från de med StnasStändernas medverkan, d. ä.det är med
af dem anvisade medel utförda jernvägar och kanaler
skulle skildt behandlas. Kommunikationsfond.
Så är nu gällande. Och denna del af detta slags
inkomster får RgntenRegenten således icke disponera
utan StnasstruketStänderna.
StnaStänderna 1877–78 yrkat på revision af jernvägsförvaltningen,tillagt
fastställt
vissa grundertillagt i marginalen
Dessa de tresamsvårtytt hufvudgrupper af inkomst-
givande statsegendom: domäner, kapitaler, kom-
munikationsanstalter.
Se bil.bilagatillagt
|5|Bil.Bilaga till 4de Föreläsn.Föreläsningen
V. T.Vårterminen 79.tillagt i marginalen
Det finns dessutom statstillagtanstalter för kommuni-
kationsväsendets befrämjande, hvilka dock icke
representera ngnnågon statsegendom, men för hvilkas anlitande
afgift erlägges:
Postverket, regen.regenten ensam. – Lots och Båkinrättningen,
afgifterna bestämmas af RgenRegenten. Men lagstiftningen om
lotshamnar beror af StaStänderna i hvad angår den skattefrihetstruketlindringtillagt
de åtnjuta för sina skyldigheters skuld.
Myntverket
icke heller en affär
utan för myntets
tryggande.strukettillagt i marginalen
Orätt när postmedelen i vårt statsförslagsvårtytt sssåsom industrialsvårtytt
skatter.
Postverket = en affär. Och dock ej finanskälla
hufvudändamålet, utan korrepsondensens betryggande.
Vidare en statsanstalt, som har karakter af industrial
inrättning: myntverket. För dess anlitande afgift –
slagskatt, som bestämts af regeringen. För öfrigt att iakt-
taga myntlagen hvarom förut. – Inkomsten ej hufvud-
sak, men myntriktighetens garanterande.
Slutligen en ren affär institutiontillagt Finlands Bank. R FRegeringsformen § 55.
Läs. I öfverensstämmelse härmed L O.Lantdagsordningen § 38.
Borgå StaStänderna 1809, tillföljd hvaraf K. reglm.Kejserliga reglementet 12
Decr.december 1811. för växel- låne- och Depositions
kontoret i Storfurst.Storfurstendömet Finland. – Bankentillagt Derefter helt och
hållet under RegensRegeringens vård och lagstiftning till K. FörordKejserliga förordningen
9 DecbrDecember 1867 enl.enligt landtdgbesl.lantdagsbeslut § 1 ”Ständerna emottaga
under sin förvaltning och ansvarighet de uti Banken
inrättade primitiva och hypoteksfonderna, hvilka
derefter gemensamt och uteslutande bära namn af
Finlands Bank, samt handhafva inseendet
öfver Banken genom Fullmäktige.” – § 11 alla
föreskrifter angdeangående dessa bankens fonder eller i allmänhet
rörande Finl.Finlands Banks redbara tillgång, sedelutgifningsrätt,
lånerörelse och öfriga fhållandenförhållanden till allmänheten
skola, ss.såsom 40–43 R FRegeringsformen om lagfrågan stadga. Hvad
förslaget dertill från H. K. M.Hans Kejserliga Majestät eller StnaStänderna utgått, enligt
|6|
H MsHans Majestäts och StnasStändernas sammanstämmande beslut, utfärdas
till vrbdesvederbörandes efterrättelse; interims fållandförhållanden, enligt
RgsRegentens utlåtande mellan landtdagar, derest bådskande sak
– gäller till dess fråga vid nästa landtdag af StaStänderna
pröfvas. – L O.Lantdagsordningen § 38: – föreslå föreskrifter. Således
StasStändernas initiativ. L OLantdagsordningen § 68 – StnaStänderna väljer fullmäkgefullmäktige
och revision samt suppleanter för dem vid hvarje
landtdag.
Bankens vinst: förut blostruket Genom 1867 års för.förordning
§ 2 bekräftade att anslagen frfrån Bank till
dårvården, realskolorna och anstalter till jordbrukets
befrämjande, omkr.omkring 176 000 mark för året, – skola
fortfarande utgå. Vinstens belopp derutöfver ej
anlitats, utan gått till fondernas stärkande. Men vid
senaste landtdag omkrtillagtomkring 3 000 000 i 5 årtillagt till sådana utgifter som
StnaStänderna beslöto. – Således här makten hufvudsakligen
i StnasStändernas händer.
Rekapitulation, i statsrättsligt hänseende.
|7|Men finnes ännu en mängd statsegendom, som
icke bidraga till budgeten, åtminstone ej direkte, ehuru
representera många millioners kapitalvärde. All-
männa hus, uppräkna slagen, – inventarierna
dertill. Tullångbåtar och annan slik rörlig egendom
t. ex. militära förråder.
RgntnRegenten disponera och förvaltastruket bestämma om för-
valtningen. Skulle sådant tillkomma med bevillnings-
medel och bestämningar från StnaStänderna, skulle detta dock
vara gällande. Sammanfattning.
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
4. luento 28. tammikuuta
a) Kun puhutaan Suomen valtio-omaisuudesta, etenkin valtion maista sanan varsinaisessa merkityksessä, tarkoitetaan valtiolle kuuluvia, tuloa tuottavia kiinteistöjä. Ne käsittävät kuninkaankartanoita, kuninkaanlatokartanoita ja kruununpuustelleja niihin kuuluvine taloineen ja rakennuksineen, kruununmetsiä ja puistoja, kruununniittyjä ja takamaita, kruunun kalastusvesiä ja kruunun muuta maaomaisuutta. Kolme näkökohtaa: Niiden hallinta, – tulojen käyttöoikeus, – maatilan luovuttaminen ja panttaus.
Mitä perustuslaki sanoo? Hallitusmuoto ei mitään lähemmin. Mutta sen § 2 viittaa Maanlain kuninkaankaareen. Siinä sanotaan 4. luvussa, §:ssä 5
”Viides artikla on, että kuninkaan on hoidettava talonsa ja maansa vuosittain niistä ja maanmiehiltään saamallaan tulolla, pidettävä niistä huolta niin hyvin kuin vain voi, niin ettei siitä mikään vähene sille kuninkaalle, joka hänen jälkeensä tulee, tai että hänen on otettava se oikeudenmukaisesti taas haltuunsa, tai että se on kutistunut (tai muuten tullut heikoksi) kuningaskunnasta kreivikunnaksi tai vieläkin pienemmäksi.”
Tämä säädös, joka oli myös isojaon perustana, on vielä epäilemättä voimassa. Hallitusmuodon § 2.tillagt i marginalen Tästä käy ilmi, ettei monarkilla ole oikeutta lahjoittaa pois tai pantata kruunulle kuuluvaa maaomaisuutta. Jos sellainen tulisi kysymykseen, vaaditaan Säätyjen suostumusta. Tukea tälle myös Aateliston etuoikeuksien §:ssä 28 vuodelta 1723. Palmén, s. 155, perustuslaki s. 106. Sillä kun vaihtoa ei Monarkki saa tehdä, sen voi saada myydä verotilaksi, Säädyt katsovat silloin, miten maatilan luovuttaminen tapahtuisi.tillagt i marginalen
Poikkeuksina tästä kruununtilojen myynti verotiloiksi, nehän eivät kuitenkaan ole valtion maita. Yhdistys- ja Vakuuskirjan § 3 ja kuninkaallisen asetuksen mukaan kruununtilojen myynti verotiloiksi sekä ne edut ja ehdot, joita jokaiseen verotilaan sen jälkeen sisältyy. 21. helmikuuta 1789 ja 19. syyskuuta 1723 samasta aiheesta.
Hallinnon kohdalla on aina ollut käytäntönä, että Monarkki on määrännyt siitä säätyjä kuulematta. Nykyinen, 26. huhtikuuta 1871 päivätty puustellijärjestys on sekin syntynyt ilman säätyjen myötävaikutusta. Vuokraaminen on tavallinen muoto, mutta se ei kuulu tänne. Samoin metsänhoito on Monarkin oma asia. Kaikki luonnollisesti yleisen lain rajojen puitteissa. Ja mitä erityisesti kruununtiloihin tulee, ei Hallitsija voi muuttaa sitä asiaintilaa, että niiden hallinta on varmaa ja tuo myös mukanaan oikeuden ostoon perinnöksi.
Samoin kuin hallinnosta määrääminen on Hallitsijan oma asia, samoin on tulojen käyttäminen. Ne kuuluvat valtion vakinaisiin tuloihin eivätkä sen vuoksi kuulu siihen osaan valtion tulo- ja menoarvioita eli budjettia, jonka Säädyt vahvistavat.
Tulot varsinaiseen budjettiin valtion myöntämät varat yleiseen valtion- ja sotilasrahastoon.tillagt i marginalen
Sananmuoto: 1) Kaikki Suomen valtion maatilat eli kruunulle kuuluvat, tuloa tuottavat kiinteistöt hallinnoidaan tai vuokrataan edelleen niiden perusteiden mukaan, joista Keisari Suuriruhtinaalla on oikeus määrätä ilman Säätyjen myötävaikutusta, kuitenkin siten, ettei perusteita tavallisten nk. kruununtilojen pysyvästä hallinnasta ei saa kumota.
2) Kaikki tuotto tästä valtion kiinteästä omaisuudesta lasketaan mukaan valtion varsinaisiin tuloihin, ja ne saa siten Hallitsija käyttää Säätyjä kuulematta valtion tarkoituksiin.
3) Hallitsijalla ei ole oikeutta Säätyjä kuulematta myydä, lahjoittaa, läänittää tai pantata mitään kyseessä olevaa omaisuutta, poikkeuksina kuitenkin (huom.tillagt i marginalen) kruununtilat, joiden hallinnasta on erityisesti säädetty, myös perustuslaissa, että niiden asukkailla on oikeus ostaa ne perinnöksi.
4) Ne henkilöt tai ryhmät, joilla on voimassa olevan lain ja asetusten perusteella hallinnassaan tällaisia maatiloja saavat mielihyvin nauttia laillisesta oikeudestaan.
Toisenlainen valtion omaisuus
B) Valtionrahasto, korkoa tuottavia pääomia. Esimerkki. Hallitsija voi käyttää pääomaa ja liikkumavaraa sikäli kuin suostuntaveroista saatuja säästöjä ei ylitetä. Erityisiä asetuksia on vastaavasti. Edelleen sitä hallitaan (Valtiokonttorissa) Suomen Pankissa. Ei sisälly vuoden 1867 Pankkilakiin. Rahaston kokoamisen periaatteet eivät kuulu tässä selvitettäviksi.
Saman otsikon alle kuuluvat Kruununmakasiinien putkivarat, mikäli ne on pääomitettu. Käytetään ja hallinnoidaan säätyjä kuulematta.tillagt i marginalen
C) Valtion varoin rakennetut kulkulaitokset. Rautatiet, kanavat. Hallinnoidaan siten, että Hallitsija yksin määrää. Tämä tapahtuu nyt Senaatin talousosaston välityksellä, joka 20. huhtikuuta 1863 päivätyllä asetuksella valtuutettiin vahvistettujen tulo- ja menoarvioiden perusteella myös antamaan ohjeita maan rautateiden ja kanavien hallinnointiin, kuten myös niille johtoportaille, joille voidaan määrätä tehtäväksi ja toteutettavaksi sellaisia kulkulaitoksia, jotka Hallitsija on käskenyt toteuttaa. –
Tulot näistä laitoksista menivät aikaisemmin kokonaan Hallitsijan käyttöön. Mutta vuoden 1872 valtiopäivillä valtiovarainvaliokunta ehdotti, että tulot niistä käytettäisiin Säätyjen myötävaikutuksella, eli niiden myöntämillä varoilla rakennetut rautatiet ja kanavat tulisi käsitellä erikseen. Kulkulaitosrahasto. Tämä on nyt voimassa. Ja kyseistä osaa tämän laatuisista tuloista ei Hallitsija siten saa käyttää ilman säätyjä. Säädyt ovat vaatineet vuosina 1877–78 rautatiehallinnon uudistamista, esittäneet tiettyjä perusteita.tillagt i marginalen
Nämä ovat kolme pääryhmää tuloa tuottavasta valtion omaisuudesta: valtion maatilat, pääomat, kulkulaitokset.
Ks. liite.
Liite 4. luentoon.
Kevätlukukausi 79.tillagt i marginalen
Lisäksi on vielä valtion laitoksia edistämään kulkulaitoksia ja liikenneyhteyksiä, mutta ne eivät kuitenkaan edusta mitään valtion omaisuutta, vaikka niiden käyttämisestä peritään maksua:
Postilaitos, Hallitsija yksin. Luotsi- ja majakkalaitos, Hallitsija määrää maksut. Mutta lainsäädäntö luotsisatamista riippuu Säädyistä siten, että ne nauttivat verohelpotuksesta velvollisuuksiensa vuoksi.
On väärin, että postin varat ilmoitetaan valtiomme budjetissa teollisina veroina.
Postilaitos = liikeyritys. Eikä sen päätarkoituksena ole kuitenkaan toimia finanssilähteenä vaan kirjeenvaihdon turvaajana.
Edelleen on valtion laitos, joka on luonteeltaan teollinen toimija: Rahapaja. Maksu sen käyttämisestä – lyöntivero, jonka hallitus määrää. Muutoin kannattaa huomioida rahalaki, josta aikaisemmin oli puhetta. – Tulot eivät pääasia, vaan kolikkojen oikeellisuuden takaaminen.
Lopuksi puhtaasti kaupallinen instituutio Suomen Pankki. Hallitusmuodon § 55. Lue. Tämän kanssa samansisältöinen Valtiopäiväjärjestyksen § 38.
Porvoon Säädyt 1809, josta seurauksena Keisarin ohjesääntö 12. joulukuuta 1811 Suomen Suuriruhtinaskunnan vaihto-, laina- ja talletuskonttorista. – Pankki tämän jälkeen täysin Hallitsijan hoidossa ja lainsäädännössä, kunnes saatiin 9. joulukuuta 1867 Keisarin asetus valtiopäivien päätöksen § 1 mukaan: ”Säädyt ottavat hallintaansa ja vastuulleen ne Pankissa perustetut primitiivi- ja hypoteekkirahastot, joista tämän jälkeen käytetään yhteistä ja ainoata nimeä Suomen Pankki, sekä hoitavat Pankin valvonnan Pankkivaltuuskunnan avulla.” §:ssä 11 kaikki määräykset, jotka koskevat näitä Pankin rahastoja tai yleensä Suomen Pankin kunnollisia toimintamahdollisuuksia, setelinanto-oikeutta, lainatoimintaa ja muita suhteita yleisöön säädetään lakiteitse siten kuin hallitusmuodon §:ssä 40–43 sanotaan. Kuten tätä koskeva Hänen Keisarillisen Majesteettinsa tai Säätyjen ehdotus edellyttää, se julkaistaan Hänen Majesteettinsa ja Säätyjen yhdenmukaisen päätöksen mukaisesti asianomaisten tietoon; väliaikaisesti vain rajoitetusti, Hallitsijan lausunnon mukaan valtiopäivien välillä, sikäli kun on kiireinen asia – joka pätee siihen saakka, kunnes Säädyt tarkastavat asian seuraavilla valtiopäivillä. – Valtiopäiväjärjestys § 38: – ehdottaa määräyksiä. Siten Säätyjen aloite. Valtiopäiväjärjestyksen § 68 – Säädyt valitsevat pankkivaltuuston ja reviisorit sekä heille varamiehet jokaisilla valtiopäivillä.
Pankin voitto: Vuoden 1867 lain § 2 vahvisti, että Pankin avustukset mielisairaiden hoitoon, reaalikouluille ja maanviljelyn edistämiseksi perustettuihin oppilaitoksiin noin 176 000 markkaa vuodessa, – jatkuvat edelleen. Voiton määrän ylittävää osaa ei ole jaettu, vaan se on mennyt rahastojen vahvistamiseen. Mutta äskeisillä valtiopäivillä myönnettiin noin 3 000 000 viideksi vuodeksi sellaisiin menoihin, joita Säädyt ehdottivat. – Siten valta on tältä osin pääasiassa Säätyjen käsissä.
Pääkohtien kertaus valtio-oikeudelliselta kannalta katsoen.
Mutta vielä on koko joukko valtion omaisuutta, joka ei vaikuta budjettiin, ei ainakaan suoraan, vaikka edustaakin monen miljoonan pääoma-arvoa. Yleiset rakennukset, luettele lajit, – niiden irtaimisto. Tullihöyrylaivat ja muu vastaava liikkuva omaisuus, esim. armeijan varastot.
Hallitsija käyttää ja määrää hallinnosta. Jos siihen kuuluisi jotain Säätyjen myöntämää suostuntaverorahoitusta ja niiden määräyksiä, tämä olisi kuitenkin pätevä. Yhteenveto.