23.5.1875 Robert Montgomery–LM

Du kommer i håg att vi under något
af de sista stunderna af vår sammanvaro före min afresa
utbytte ett halft eller må hända också helt löfte att under
den stundande längre skilsomessan ochstruket nu och då låta oss
höra af hvarandra. Det är nu just icke så mycket för att
fylla löftet, – ty jag måste erkänna att jag icke betraktar dylika
löften såsom samvetsförbindelser – som icke mer för att jag röner
behofvet af en stunds samtal med Dig som jag nu första gången
efter afresan fattar pennan för annat ändamål än att skrifva
in mitt namn i något hotell annalersvårtytt. Främst en tack
för din och andra vänners hjertlighet vid afskedet. Såväl
C som jag hade att glädja oss åt mycken värme från
resp.respektive vänners sida att vi deraf hafva just en god och hugnande
vägkost på hela färden, varade den ock mycket längre
än afsedt är; tyvärr är dock kosten sådan att den understun-
dom otillbörligt mycket retar appetiten.

Du väntar ej en resebeskrifning. För den förb.förbannade Litej-
ni bron, som just några timmar före vår ankomst till PburgPetersburg
behagade springa sönder kommo vi att stanna öfver en dag i
denna stad. Härmed hängde neml.nämligen så i hop att [...]oläslig/saknad text från
hotellet på obegripliga skäl förklarade sig icke hafva kunnat
skaffa någon vagn utan placerade oss på en droschka af
bekant konstruktion. För att göra pinan så kort som möjligt
reste jagstruket vi af och lemnade åt honom att besörja om
bagaget. Men nu hade jernvägstjenstemannen i HforsHelsingfors, ehuru
|2| antalet resande från HforsHelsingfors till PburgPetersburg icke kunde hafva
öfverstigit ett tiotal, likväl lyckats begå det misstaget
att gifva mig resepisse med annan nummer än den på
kofferten fästade, hvaraf följden naturligtvis blef att
min man ej utfick kofferten utan måste jag följande
dag personligen göra den trefliga milslånga färden från
Demuth till bangården, så att vi ej kunde komma med
bantåget kl.klockan 11. – Jag ber få göra Dig uppmärksam
på att jag skyller förtreten på Litejni bron, ej på min
landsmans slarf. Min första känsla var likväl en annan
– att till vederb.vederbörande rapportera om slarfvet. Men så tänkte
jag: heute Dir, morgen mir. Skada var i alla fall ej
värre än att C. fick se mera af P.burgPetersburg samt vi
båda njuta en ganska förträffligt utförd Faust på
stora ryska operan, der samspelet var förträffligt.

För att hvila öfver efter den dock ej alltför ansträn-
gande resan genom Ryssland stämde vi en dag i Warschau.
Det var vår minst angenäma dag. Hotellet, oaktadt namnet, föga
vesteuropeiskt. Skrik och skrål. Och ute i staden sedan.
Visserligen är denna sjelf ej utan karakter och af historiskt
intresse men det skär en i hjertat, i synnerhet när man
dock tyvärr, åtminstone faktiskt, är ett lydlands medborgare,
att se huru bittert man i offentliga monumenter hånar
Polens heligaste känslor. Ej blott Packjevitz bildstod, utan
äventillagt detta djefvulska om och grandiost utförda monument på
Sachsiska torget!! Måtte våra, d.v.s. dina efterkom-
mande hellre till den sista hafva bitit i gräset innan de
|3| lära sådant. Jordkulturen söder om Warschau frapperadt mig
dock rätt mycket, liksom och i allmänhet öfvergången till de
österrikiske lydländerna är mindre märkbar än den från Ryss-
land till Preussen. Den första riktiga vårdag hade vi i War-
schau och promenaden i Sachsiska trädgården före middagen
var också derför af intresse att vi fingo se le boen
monde de Varsovice i rörelse och verkligen en myckenhet
vackra, unga damer.

Wien var sig likt, föreföll blott ännu mera folktom på
de granna gatorna. Wi hvilade oss promptligt i 2 dygn på
det förträffliga Metropole, det trefligaste hotel (ej alltför
dyrt) som jag begagnat. Stadtpark och Pratern i den
första vårens outsägligt sköna stund. Promenad i pratern
hela verlden i rörelse, lagom varmtsvårtytt och middagalltsvårtytt[...]oläslig/saknad text Kügel, Sachersvårtytttillagt med en
kappe Moët & Chandon för vännerna der hemma. –

Sorrento dden 6 Juni. Du finner att mitt epistolaniska opus
tog en alltför vidlyftig vändning och derföre blef ofullbor-
dadt – likt utarbetandet af en viss stor historie forskares
samlingar i Vatikanska biblioteket. Nu blott i Telegram-
stil att vi ifrån Wien via Semmeringen Gratz, Triest, mare
adriatinum kommit till Venezia, der vi dröjde fyra dar,
derifrån med ett dygns uppehåll i Perugia till Rom, hvarvid
vi under flitigt studerande af gammalt och nytt och med
verklig tillfredställelse vistades 14 dar, en tid tillräcklig för
att få en öfverblick och ett intryck med öfvertygelsen att man
egentligen behöfde lika många månader för att inhemta och njuta
allt fordomtima och nutid här samlat till meniskornas lärstruket
undervisning och hugsvalelse. – Ett ord blott om Rom såsom
|4| såsom touristmål. Det är min öfvertygelse att det samma inom icke allt för
lång tid skall komma att i nämnde afseende öfverträffa t. o. m. Paris. Ty
hvilken ojemnförligt större rikedom och mångfald af föremål för nyfiken-
het, vettgirighet och konstnjutning? Om det är historiska minnen som förläner
en stad sitt högsta intresse, hvilka lappare äro då ej alla städer norr
om Alperna gentemot de italienska och Rom i främsta rummet? I
London, Paris eller Wien stanna vi med vördnad framför ett byggnads-
verk från 11^te eleller 12. århårhundradet. Men hvilket underbart intryck mottaga vi
ej då vi med ens ifrån det moderna gatulifvet i en 19^de århårhundradet
stad genom ett trollslag försättas ned på Forum romanum eller påstruket
framför de kolossala Castor & Pollux stoderna på Capitolium eller
på mons palatinus leta oss fram till de platser der Jupiter
Stators tempel eller Anci Martii hustillagt eller Flaviernas impera-
toriska palats stått eller se oss omgifna af den Flavianska
amfiteaterns eller Caracalla termernatillagt colossala murar!! Men Rom är ingalunda en
blott minnenas stad. Det rustar i sina moderna delar ut sig till att
bli som en europeisk storstad. Det har när inga bulevarder eller någon
Ringstrasse och när Du först åker in på Corso, så tycker Du
Dig måhända föga mer uppbyggd än på Drottninggatan i Stockholmtillagt. Men
låt kusken köra nära någondera trottoiren och ansträng Din nacke
med och
med att titta upp åt höjden så skall Du hvar tredje minutmer och såtillagt öf-
veraskas af en facad, för hvilken Du gerna skänkte bort ett tio-
tal af Hamsmans prålande gatugarneringar. Jag vill icke tala
illa om plan de le Concorde, som jag hjertligt beundrar, men
tror ändock att paruren i platsväg måste gifvas åt den underbara
platsen framför S.San Pietro. Och i promenadeväg kan man begära något
herrligare än Villa Doria Pamfili och hvad kan ej för Rom i detta
afseende göras om staden lyckas åtkomma Villa Borghese strax utan-
|5| för Piazza del Popolo, förstruket redan nu genom principe Borghese
storartade frikostighet är lemnadt till en allmän promenadplats. Med
ett ord: med någon lifaktighet hos Roms municipalitet skall staden i sina
moderna delar snartsvårtytt räta ut sig tillstruket blifvatillagt en angenäm vistelseort för
alla dem som af en eller annan orsak öfvergifva sina hemförhål-
landen för att söka en försvårtytt intelligenta meniskor värdig vederqvickelse.

Men nu, käre Vän, råkade jag igen in i vidlyftigheten. Då
vi icke så alltför mycket stördes eller plågades af temperaturen
i Rom och man sade oss att Neapel ej var varmare, så
passade vi på en morgon då luften var afkyld efter en
regnig dag och skuttade ned till Neapel (i strid mot rese-
planen). Första intrycket då vi inqvarterat oss i ett godt hotel
invid struket Chiajan var ock hoppgifvande nog och äfven följande
dag voro vi pigga nog samt vågade t. o. m. företaga en
åsneritt till det högst öfver staden 81 m ömeter övertillagt och dess omgifningar tro-
nande Camaldoliberget, men denna tre timmars promenad
på åsnerygg knäckte oss och kom så följande dag vind-
stilla så att hafvet ej skänkte oss vederqvickelse. Efter en utfärd
i vagn till Puzzuoli kände vi oss derföre illamående och skyndade
halls öfver hufvud hit ut till dessa välsignade nejder, der vi
af den ljufliga sjöluften blifvit vederqvickte och styrkte så att
vi åter kunnat tillbringa 2 dar på utfärdertillagt den ena till Pompej, den andra
till Capri. Vi hafva svårt att rycka oss loss härifrån. Vi
bo här i ett förträffligt hotel (Tramontana) hvars grundval ut-
göres af klippan, som sköljas af hafvet. Som jag nu sitter har
jag framför mig åt ena sidan Vesuvius med sin gamla
rökhatt, midt framför mig Neapels blånande konturer och bugt, och
åt andra sidan Capo di Posilippo Bajaltillagt Capo di Miseno, Procida
|6| och yttersttillagt en af Ischias skarpa tillnar medan det öfriga af öntillagt döljer sig
bakom Punta di Campanella. Den sålunda begränsade kretsen
fylles af golfens blåa bölja, som nu uppröres af en frisk
bris, hvilken sänder ljufliga fläktar in i rummet. Åt andra
sidan åter hafva vi trädgården full med citron- och apelsinträd
dignande under en mognande börda. Hvilken herrlig ängelsvårtytt! Men
tyvärr måste vi snart bort. Ty ett par veckor till och det
blifve en pina att se Florens och norra Italien som vi ännu
önska. Deremot beklagar jag ej att vi kommit denna tid, ty
äfven Italien måste ses i sin blomstring, som just nu pågår.
Skynda Dig hit, heders Vän! Ja vore Du nu här, med
hvilken glädje skulle vi ej tömma vårt Falerner eller Lacry-
ma vin! Du skulle just behöfva någon månad på ett sådant
ställe som detta. –

Så mycket jag kunnat har jag studerat de sociala och polit.politiska
förh.förhållanden här.* Den italienska kammaren hade en rätt intressant men
något matt fysiognomi; tyvärr försummade jag genom oriktig
notis angående séancens öppnande en dag, diskussionen angstruket då
Garibaldi placiderade sitt stora lagförslag ang.angående Campagnen, men
det gälde och att vara prius, ty hela debatten upptog omkr.omkring
20 min. Det gälde ock blott remiss till komite! Af dessa
betydandetillagt politiska personerna här har jag sett inga andra än Vittorio
Emanuele sjelf Garibaldi & Minghetti. Pio IX är lätt
att träffa, men jag tyckte det ej löna mödan. – Mycket att
säga, men pappret slut och handen osäker efter åsneritten till
Villa di Tiberis på Capri i går. – Helsa hjertligen
alla vänner från oss båda. Låt mig snart få veta af Dig.
Om Du skrifver snart så adressera brefvet till Genua, poste restante. **
*Som jag kanske borde meddela något om medan de äro af
största intresse, och norr om Alperna följas med mindre än de förtjena.
Men min hand är afvog mot mer skrifveri. –

**Vi hafva icke ännu bestämt fixerat huru vi slita upp våra stadiga
bopålar.