11.2.1876 Hallinto-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Förvaltningsrätt.tillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1876.
6te Föreläsn.Föreläsningen
11 Febr.februari
Att enskilda medborgare skyldiga medverka för skolorna ss.såsom skolråd, förut framhållit.
Men utom obligatoriska förvaltn.förvaltnings verksamheter i kommunen eller för vissa statsändamål, medverka|2| den enskilde äfven på frivillig grund för vissa statsuppgifter.
I statsrätten framhållit förenings rätten ss.såsom allm.allmän medborgerlig rättighet. Associationens betydelse.tillagt i marginalen Icke i grundlagar omtalad, men derför icke förbjuden. Ej heller alla regenters prerogativer uttryckligt omtalade. – 1849 års förordn.förordning inga enskilda föreningar utan kejs.kejsarens tillstånd. – Praxis att Senaten i vissa fall hemställa, i andra icke. – 1864 års förff.författning gälla lukrativa associationer, icke andra.
Här angår oss icke de andra. Blott dem som fullfölja allmängiltigt mål, utan enskild vinst. Sådana delvis subventionerade af staten. – I statens ideella uppgifter medverkar Vetenskaps Societeten, litteratursällskap. – Juridiska förenföreningen, pedag.Pedagogiska föreningen – KonstKonstföreningen. – Att betraktas ss.såsom delar af statsförvaltningen, vore alldeles oegentloegentligt. Men man inser lätt att de väsendtlväsentligen medverka för enahanda ändamål som äfven staten fullfölja – och således underlättar.
Renare förvaltnings uppgift utöfvas af t. ex. landtbrukssällskapen och Hushållningssällskapet. Detta senare 100 år opererat. – De andra nyare. Nyl.Nyland och ThusTavastehus,tillagt av utgivaren Satakunda eller BborgsBjörneborgs, Wiborgs, St Michels, Kuopio, Wasa landtbrukssällskap, Ilmola landtmannasällskap. – Uleåborgs Hushållningssällskap. – Nordfinska landtmannasällskap. –
Direktion uppbär sträfvanden. – Staten subventionerar. Deremot fullgör sällskapet åtskilligt som regeringen föreskrifvitsvårtytt alldeles ss.såsom en förvaltn.förvaltnings myndighet. Underhåller skolor m. m.
För ett slag af privata föreningar finns allmän lag. De emellan handl.handlare, fabriks idkare och hundtverkare § 27 och 28 af 1868 års förordnförordning. 24 Febr.februari om handelsnäringar. Bildandet af föreningar obligatoriskt. Stadgar stadfästas af guvernören. Icke så allmänt ändamål som de förut erinradesvårtytt.
Således om ock associations andansvårtytt ännu icke betydande, så dock redan omfattar många vigtiga föremål.tillagt i marginalen
Allt detta förvaltning.
|3|Nu taga kort öfversigt af ett förvaltningsområde, som bilda en skild sfer för sig, det kyrkliga. – Stat och kyrka. – Statskyrka. – Nutidens strider – Principiella utredningen hör ej hit. – Huru det blir när dessenterlag. Nu hör ev. luth. kkansevangelisk lutherska kyrkans förvaltningsrätt ännu till landets statsförvaltn.statsförvaltnings rätt. Ty kkankyrkan en statsuppgift. – Finns här såväl embetsmanna- som sjelfverksamhet. Kyrkolagen af 6 Decbrdecember 1869.
KkansKyrkans författning. Ev. luth. kkansEvangelisk lutherska kyrkans medlem.medlemmar fördelade i kyrkoförsamlingar, hvilkas yttre område ett kyrkogäll.
Enhvar medlem af den församlförsamling der kyrkskrifven. – Hvar församlförsamling rättighet att sjelf förvalta sin egendom och sina angelägenheter. – Och skyldig bidraga skaffa de medel som kan erfordras.
Bör finnas en eller flera prester i hvar församlförsamling. Dock får enhvar anlita prest från annan församlförsamling. – Vården om församlings gemensamma angelägenheter dels på allm.allmän kkostämmakyrkostämma, dels af ett dervid valdt kyrkoråd, – närmare handhafvande af en på stämma vald kyrkovärd. – För handhafdenhandhavandet af kkostyrelsenkyrkostyrelsen landet deladt i stift och hvart stift i prosterier. – Biskop och domkapitel – prost. – Högsta styrelsen landets regering. KkanKyrkan sjelf genom kkomötetkyrkomötet rätt att föreslå lag, men pröfv.prövning och afg.avgörande kejs.kejsaren och Ständerna. – Frågor om delning, sammanslående, upphäfvande eller annan ändring af församlförsamling eller medsvårtytt inrättande eller indragning eller sammanbyggtillagt av utgivarenande af kkorkyrkor. Senatens pröfning och afgör.avgörande sedan församlförsamlingen och domkapitlet sig yttrat.
Nya presttjensters inrättande eller upphäfvande af redan bestämd beror på församl.församlingarna sjelfva, men beslutet till domkapitels pröfning och fastställande. – Frågor om stifts indelnings ändrande kan väckas på kkomötekyrkomöte. – Regenten afgör.
KkostämmaKyrkostämma. Hvarje församlförsamling eger att stämma för rådslå och besluta om vården af sina gemens.gemensamma angelägenheter. Dit höra frågor om: befrämjande af krist.kristendoms kunskap genom hemundervisning och skolor. – Val och entledigande af råd|4| och värd, – kkomedelskyrkomedels förvaltning, kkobyggnadkyrkobyggnad och underhåll, – ekonomisk förvaltning i allm.allmänhet – aflöningsfrågor, – ändring i församling. – Ordf.Ordförande kyrkoherde eller den han förordnar vid förfall. – KapellförsamlKapellförsamling kapellan om kkoherdenkyrkoherden ej tillstädes. – Rättighet att deltaga i stämma enhvar som har rätt att delta i prestval, nämlnämligen enhvar som jordegendom eller stadsgård äfvensom alla af annans förmansvårtytt icke beroende hushåll af hvilka prestaflönsvårtytt utgöres. Ingen röst öfver ⅙ af församlingens hela röstvärdesvårtytt. – Röstberäkningsgrund = prestverksvårtytt. Frånvarande kan ge fullmakt. – Omröstning efter upprop öppet. Besvärsrätt till domkapitel eller guvernör.
KkorådKyrkoråd skall finnas i hvar församling. Sedevård och kyrkotukt. Egendomsvård, till och afsätter lägre kkobetjeningkyrkobetjäning. – KkoherdeKyrkoherde normaliter ordförande i rådet. Ledamöter öfriga ordinarie prester, minst 6 välkända män. Valbarhet från 30 års ålder. Väljes för 4 år, hvartannat år afgår halfva antalet. Åtagandet obligatoriskt om icke 4 år varit, – eller 60 års ålder eller sjuk eller annat giltigt förfall, som stämma pröfvar. – Sammanträder på ordfadesordförandes kallelse. Mer än hälften för beslutförhet.
KkovärdKyrkovärd utses för ekon.ekonomisk förvaltning. Väljes på minst 4 år. Arvode. – Revision af 2 som kkorådetkyrkorådet utser.
Prestembeten.
Domkapitel biskop, 3 teologer, sekreterare. Domprosten sjelfskrifven, öfriga 2 assessorer och väljas.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 1876.
Förvaltningsrätt.tillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1876.
6te Föreläsn.Föreläsningen
11 Febr.februari
Att enskilda medborgare skyldiga medverka för
skolorna ss.såsom skolråd, förut framhållit.
Men utom obligatoriska förvaltn.förvaltnings verksamheter i
kommunen eller för vissa statsändamål, medverka
|2|
den enskilde äfven på frivillig grund för vissa statsupp-
gifter.
I statsrätten framhållit förenings rätten ss.såsom allm.allmän medborgerlig
rättighet. Associationens
betydelse.tillagt i marginalen Icke i grundlagar omtalad, men derför icke
förbjuden. Ej heller alla regenters prerogativer uttryckligt om-
talade. – 1849 års förordn.förordning [...]oläslig/saknad text inga enskilda föreningar
utan kejs.kejsarens tillstånd. – Praxis att Senaten i vissa fall
hemställa, i andra icke. – 1864 års förff.författning gälla lukra-
tiva associationer, icke andra.
Här angår oss icke de andra. Blott dem som fullfölja
allmängiltigt mål, utan enskild vinst. Sådana delvis
subventionerade af staten. – I statens ideella uppgifter
medverkar Vetenskaps Societeten, litteratursällskap. – Juridiska
förenföreningen, pedag.Pedagogiska föreningen – KonstKonstföreningen. – Att betraktas ss.såsom delar
af statsförvaltningen, vore alldeles oegentloegentligt. Men man inser
lätt att de väsendtlväsentligen medverka för enahanda ändamål
som äfven staten fullfölja – och således underlättar.
Renare förvaltnings uppgift utöfvas af t. ex. landt-
brukssällskapen och Hushållningssällskapet. Detta senare
100 år opererat. – De andra nyare. Nyl.Nyland och ThusTavastehus Sata-
kunda eller BborgsBjörneborgs, Wiborgs, St Michels, Kuopio,
Wasa landtbrukssällskap, Ilmola landtmannasällskap. – Uleåborgs Hus-
hållningssällskap. – Nordfinska landtmannasällskap. –
astrukettillagt i marginalen
Direktion uppbär sträfvanden. – Staten subventionerar.
Deremot fullgör sällskapet åtskilligt som regeringen
föreskrifvitsvårtytt alldeles ss.såsom en förvaltn.förvaltnings myndighet. Under-
håller skolor m. m.
För ett slag af privata föreningar finns allmän lag.
De emellan handl.handlare, fabriks idkare och hundtverkare
§ 27 och 28 af 1868 års förordnförordning. 24 Febr.februari om handels-
näringar. Bildandet af föreningar obligatoriskt. Stadgar
stadfästas af guvernören. Icke så allmänt ändamål
som de förut erinradesvårtytt.
Således om ock
associations andansvårtytt
ännu icke betydande,
så dock redan omfattar
många vigtiga föremål.tillagt i marginalen
Allt detta förvaltning.
|3|Nu taga kort öfversigt af ett förvaltningsområde, som bilda en
skild sfer för sig, det kyrkliga. – Stat och kyrka. – Statskyrka. – Nu-
tidens strider – Principiella utredningen hör ej hit. – Huru det blir när
dessenterlag . Nu hör ev. luth. kkansevangelisk lutherska kyrkans förvaltningsrätt ännu till landets
statsförvaltn.statsförvaltnings rätt. Ty kkankyrkan en statsuppgift.tillagt – Finns här såväl embetsmanna- som sjelfverk-
samhet. Kyrkolagen af 6 Decbrdecember 1869.
KkansKyrkans författning. Ev. luth. kkansEvangelisk lutherska kyrkans medlem.medlemmar fördelade i
kyrkoförsamlingar, hvilkas yttre område ett kyrkogäll.
Enhvar medlem af den församlförsamling der kyrkskrifven. –
Hvar församlförsamling rättighet att sjelf förvalta sin egendom och sina
angelägenheter. – Och skyldig bidraga skaffa de medel som kan erfordras.
Bör finnas en eller flera prester i hvar församlförsamling. Dock får enhvar an-
lita prest från annan församlförsamling. – Vården om församlings gemen-
samma angelägenheter dels på allm.allmän kkostämmakyrkostämma, dels af ett der-
vid valdt kyrkoråd, – närmare handhafvande af en på stämma
vald kyrkovärd. – För handhafdenhandhavandet af kkostyrelsenkyrkostyrelsen landet
deladt i stift och hvart stift i prosterier. – Biskop och
domkapitel – prost. – Högsta styrelsen landets re-
gering. KkanKyrkan sjelf genom kkomötetkyrkomötet rätt att föreslå lag, men
pröfv.prövning och afg.avgörande kejs.kejsaren och Ständerna. – Frågor om delning, sam-
manslående, upphäfvande eller annan ändring af församlförsamling eller medsvårtytt
inrättande eller indragning eller sammanbygande af kkorkyrkor. Senatens
pröfning och afgör.avgörande sedan församlförsamlingen och domkapitlet sig yttrat.
Nya presttjensters inrättande eller upphäfvande af redan be-
stämd beror på församl.församlingarna sjelfva, men beslutet till domkapitels
pröfning och fastställande. – Frågor om stifts indelnings ändrande
kan väckas på kkomötekyrkomöte. – Regenten afgör.
KkostämmaKyrkostämma. Hvarje församlförsamling eger att stämma för
rådslå och besluta om vården af sina gemens.gemensamma angelägenheter.
Dit höra frågor om: befrämjande af krist.kristendoms kunskap genom
hemundervisning och skolor. – Val afstruket och entledigande af råd
|4|
och värd, – kkomedelskyrkomedels förvaltning, kkobyggnadkyrkobyggnad och
underhåll, – ekonomisk förvaltning i allm.allmänhet – aflönings-
frågor, – ändring i församling. – Ordf.Ordförande kyrkoherde
eller den han förordnar vid förfall. – KapellförsamlKapellförsamling kapellan
om kkoherdenkyrkoherden ej tillstädes. – Rättighet att deltaga i
stämma enhvar som har rätt att delta i prestval, nämlnämligen
enhvar som jordegendom eller stadsgård äfvensom alla
af annans förmansvårtytt icke beroende hushåll af hvilka
prestaflönsvårtytt utgöres. Ingen röst öfver ⅙ af församlingens
hela röstvärdesvårtytt. – Röstberäkningsgrund = prestverksvårtytt.
Frånvarande kan ge fullmakt. – Omröstning efter
upprop öppet. Besvärsrätt till domkapitel eller
guvernör.
KkorådKyrkoråd skall finnas i hvar församling. Sedevård
och kyrkotukt. Egendomsvård, till och afsätter lägre
kkobetjeningkyrkobetjäning. – KkoherdeKyrkoherde normaliter ordförande
i rådet. Ledamöter öfriga ordinarie prester, minst
6 välkända män. Valbarhet från 30 års ålder.
Väljes för 4 år, hvartannat år afgår halfva antalet.
Åtagandet obligatoriskt om icke 4 år varit, – eller 60 års
ålder eller sjuk eller annat giltigt förfall, som stämma
pröfvar. – Sammanträder på ordfadesordförandes kallelse.
Mer än hälften för beslutförhet.
KkovärdKyrkovärd utses för ekon.ekonomisk förvaltning. Väljes på minst
4 år. Arvode. – Revision af 2 som kkorådetkyrkorådet utser.
Prestembeten 22 år för ordination 28 för kkoherdekyrkoherdestruket.
Domkapitlet äro statsembete, sålänge statskyrka. Skall
derföre afhandlas med embetsmän i nästa kapitel. Här
blott ännu om valrätten.struket
Domkapitel biskop, 3 teologer, sekreterare. Domprosten
sjelfskrifven, öfriga 2 assessorer och väljas.
Hallinto-oikeus
Kevätlukukausi 1876
6. luento 11. helmikuuta
Jo aikaisemmin on mainittu, että yksityiset kansalaiset ovat velvollisia vaikuttamaan kouluissa kouluraadin muodossa.
Mutta kuntien pakollisten hallinnollisten toimien tai joidenkin valtion tavoitteiden hyväksi tehtävien töiden lisäksi yksilö vaikuttaa myös vapaaehtoisella pohjalla tiettyihin valtion tehtäviin.
Valtio-oikeudessa korostin yhdistymisoikeutta yhtenä yleisenä kansalaisoikeutena. Yhdistysten merkitys.tillagt i marginalen Siitä ei puhuta perustuslaissa, mutta ei sitä sen vuoksi ole kielletty. Eivät myöskään mitkään hallitsijan etuoikeuksiksi nimenomaan lausumat ole siitä maininneet. – Vuoden 1849 asetuksessa on mainittu, ettei mitään eri yhdistyksiä saa perustaa ilman Keisarin lupaa. – Käytäntö on, että Senaatti anoo tietyissä tapauksissa, tietyissä ei. – Vuoden 1864 asetus koskee voittoa tuottavia yhdistyksiä, ei muita.
Tässä ne muut eivät koske meitä. Vain ne, joiden tarkoitus on yleishyödyllinen, voittoa tuottamaton toiminta. Tällaisia valtio osittain tukeekin. – Valtion idealistisiin tehtäviin vaikuttavat Tieteellinen Seura, Kirjallisuusseura. – Juridiset yhdistykset, pedagogiset ja taideseurat. Olisi täysin epäoleellista tarkastella niitä osana valtionhallintoa. Mutta on helppoa nähdä, että ne toimivat oleellisesti samojen tavoitteiden saavuttamiseksi, kuin mihin myös valtio pyrkii – ja siten helpottavat valtion toimintaa.
Puhtaasti hallinnollista tehtävää tekevät esimerkiksi maanviljelysseurat ja Suomen Talousseura. Se on toiminut kohta 100 vuotta. Muut ovat uudempia. Uudenmaan ja Hämeenlinnan, Satakunnan eli Porin, Viipurin, Mikkelin, Kuopion, Vaasan maanviljelysseurat, Ilmolan maamiesseura. – Oulun Talousseura. Pohjois-Suomen maamiesseura. – Johtokunta kannattaa pyrkimyksiä. Valtio subventoi. Sitä vastoin seura tekee monenlaista hallituksen määräämää aivan hallinnollisena viranomaisena. Ylläpitää kouluja ym.
Tietylle yksityisten yhdistysten lajille on yleinen laki. Niitä ovat kaupan, teollisuudenharjoittajien ja käsityöläisten yhdistys, joka perustuu kaupallisille elinkeinoille annetun ja 24. helmikuuta 1868 päivätyn asetuksen §:iin 27 ja 28. Yhdistysten perustaminen on pakollista. Säännöt vahvistaa kuvernööri. Ei niin yleistä tavoitetta kuin aikaisemmin mainituilla.
Siis vaikkei yhdistys vielä olekaan merkittävä, niin se kuitenkin käsittää jo monia tärkeitä asioita.tillagt i marginalen
Kaikki tämä on hallintoa.
Nyt luodaan lyhyt katsaus yhteen hallinnonalaan, joka muodostaa aivan oman sfäärinsä, kirkkohallintoon. Valtio ja kirkko. – Valtiokirkko. – Nykyajan kiistat – periaatteellinen selvitys ei kuulu tänne. – Mitä tapahtuu, kun laki kirkosta eroamisesta tulee voimaan. Nyt evankelisluterilaisen kirkon hallinto-oikeus on vielä osa maan valtiohallinto-oikeutta. Sillä kirkolla on valtion tehtäviä. – Siellä on sekä virkamies- että omaehtoistoimintaa. Kirkkolaki, päivätty 6. joulukuuta 1869.
Kirkkosäädökset. Evankelisluterilaisen kirkon jäsenet on jaettu kirkon seurakuntiin, joiden ulkoinen alue on sama kuin kirkkokunta.
Jokainen on jäsen siinä seurakunnassa, jonka kirkonkirjoihin hänet on merkitty. – jokaisella seurakunnalla on oikeus hallita itse omaisuuttaan ja asioitaan. – Ja se on velvollinen auttamaan vaadittavien varojen hankinnassa.
Jokaisessa seurakunnassa tulee olla yksi tai useampi pappi. Kuitenkin kukin saa turvautua toisen seurakunnan pappiin. Seurakunnan yhteisten asioiden hoito toimii osittain yleisessä kirkonkokouksessa, osittain siellä valitussa kirkkoneuvostossa, – asioiden lähemmästä hoidosta vastaa kirkonkokouksessa valittu kirkonisäntä.
Maan kirkkohallituksen toiminta on jaettu hiippakuntiin, ja jokainen hiippakunta rovastikuntiin. – Piispa ja tuomiokapituli – rovasti. Korkein hallitus on maan hallitus. Kirkolla itsellä on kirkolliskokouksessa oikeus ehdottaa lakia, mutta sen tutkiminen ja ratkaisun tekeminen riippuu Keisarista ja säädyistä. Kysymykset jaosta, yhdistämisestä, seurakuntien lakkauttamisesta tai muusta muutoksesta tai kirkkojen rakentamisesta tai lakkauttamisesta tai yhteisestä rakentamisesta. Senaatti tutkii ja ratkaisee, kun seurakunta ja tuomiokapituli ovat näkemyksensä lausuneet. Uusien papinvirkojen perustaminen tai jo päätettyjen lakkauttaminen riippuu seurakunnasta itsestään, mutta päätös menee tuomiokapitulin tutkittavaksi ja vahvistettavaksi. Kysymyksiä hiippakuntien jaon muuttamisesta voidaan herättää kirkkokokouksessa. – Hallitsija ratkaisee.
Kirkonkokous. Jokaisella seurakunnalla on oikeus järjestää neuvopitokokous ja päättää yhteisten asioittensa hoidosta. Näihin kuuluvat kysymykset: kristillisen tiedon edistäminen kotiopetuksen ja koulujen avulla, neuvoston ja kirkonisännän valinta ja erottaminen, – kirkon varojen hallinta, kirkkorakennus ja sen ylläpito, yleinen taloushallinto, – palkkauskysymykset, – muutos seurakunnassa. – Puheenjohtajana kirkkoherra tai kenet hän määrää sijaisekseen ollessaan estynyt. – Kappeliseurakunnan kappalainen, ellei kirkkoherra ole paikalla. – Oikeus osallistua kokoukseen on jokaisella, jolla on oikeus osallistua papinvaaliin, nimittäin jokaisella, jolla on maaomaisuutta tai kaupunkikiinteistö sekä kaikilla toisen palveluksessa olevilla, jotka eivät ole riippuvaisia sellaisesta taloudesta, joka maksaa papin palkkaa. Kenenkään ääni ei saa ylittää 1/6 seurakunnan koko äänimäärästä. – Ääntenlaskuperusta = papinvirka. Poissaolija voi antaa valtakirjan. – Äänestys avoin huutoäänestys. Valitusoikeus tuomiokapituliin tai kuvernöörille.
Kirkkoneuvosto on oltava jokaisessa seurakunnassa. Säädyllisyyden hoito ja kirkkokuri. Omaisuudenhoito, palkkaa ja erottaa alempia kirkonpalvelijoita. – Kirkkoherra normaalisti neuvoston puheenjohtaja. Jäsenet muita vakinaisia pappeja, vähintään 6 tunnettua miestä. Vaalikelpoisuus 30 vuoden iästä lähtien. Valitaan 4 vuodeksi, joka toinen vuosi eroaa puolet lukumäärästä. Tehtävän ottaminen vastaan on pakollista, ellei ole jo ollut siinä 4 vuotta, – tai on saavuttanut 60 vuoden iän tai on sairas tai muuten laillisesti estynyt, minkä kirkonkokous tutkii. Kokoontuu puheenjohtajan kutsusta. Päätösvaltaisuuteen tarvitaan yli puolet jäsenistä.
Kirkonisännän valitsee taloushallinto. Valitaan vähintään 4 vuodeksi. Palkkio. Kahden kirkkoneuvoston valitseman reviisorin suorittama tilintarkastus.
Papinvirka
Tuomiokapitulissa piispa, 3 teologia, sihteeri. Tuomiorovasti itseoikeutettuna, muut 2 ovat asessoreja ja heidät valitaan.