22.–23.5.1880 Torsten Costiander–LM

Förlåt min glömska att endossera vexeln! Det skedde under trycket afde surdegar, som jag då ännu hade brådska att undanstöka. – Nu är allt det småningom hopade arbetet unnangjordt, särskildt mina kommunala redovisningar, som i går blefvo reviderade och ”med beröm godkända”. – Träget arbete förestår väl allt fortfarande med löpande affärer och nya surdegar skola derunder utan tvifvel bildas, men från och med i afton blir det icke mera på en tid denna pinsamma öfveransträngning med tråkiga, och ofta nog obehagliga saker.

Af alla de anledningar till det förstorade vexellånet Du uppräknar, kände jag endast|2| till den som härflyter från Laitiala. Jag beklagar upprigtigt de stora förluster Du under fjolåret haft för gamla vänner (utom Robert) – det confidentiella i detta meddelande skall jag nog veta att respektera –, men hvad Laitiala beträffar, finnes det ingen utgift jag så mycket lyckönskar Dig till som de för det nya karaktärshuset. Till och med lilla Jenny förstår att beundra detta hos såväl till det yttre, som ännu mera till det inre, och inom dessa vackra murar, omgifven af en jemförelsevis intagande natur, skall Du väl, hoppas jag, under sommaren finna någon lindring och kanske äfven någon bot för de själsmarter, hvaraf Du säger Dig varit öfverhopad. –

Som Du vet står jag Dig alltid gerna|3| till tjenst och är äfven villig till vexelaffärer, när omständigheterna nödvändigt påkalla denna lånemetod. Särskildt är jag beredd att biträda vid de förestående omsättningarna af den nu utstälda vexeln. Jag ber blott att dessa måtte förberedas i god tid, i största lugn. Jag börjar blifva gammal och mera glömsk än förrut, och hyser en verklig afsky för allt hvad fatalietimmar heter; – söker derföre så mycket som möjligt att gå dessa långt i förväg. –

I tvenne dagars tid ha vi nu haft ett välgörande regn; det är alldeles lagomt och kan gerna upphöra för en tid, såsom det också gjort i dag e. m.eftermiddag, men något litet till skadar ej heller. – Jag har redan synlig kornbrodd på ett fält, men det mesta af detta sädesslag har jag ännu till och med|4| osådt, såsom äfven nästan öfverallt här i trakten torde vara fallet. Särskildt skrifver Zitting i förgår att han i detta hundaväder, som där rådde, icke vågat börja med kornsådden. Mitt ofvannämnda fält blef färdigsådt just före de första dropparna, som inledde den senaste kalla och regniga perioden. – Hade icke Tit. Nyman gjort en passiv opposition emot min ifver att då påskynda kornsådden, så skulle vi fått mera i jorden under den allra lämpligaste tidpunkten för Notsjö fälten under detta år 1880.

Utan att vara hästkarl befinner jag mig nu äfven i denna branche så avancerad att jag ej kan underlåta omnämna det, på tal om jordbruket. – Utom den egentliga arbetsstyrkan, finnes här neml.nämligen f. n.för närvarande Ilo, Toivo, Tuima, Kärppä, 2 treåringar, 2 tvååringar, 2 ettåringar (utom två föl som snart skola se dagen) och dessutom ännu 3, 4 hästar som egentligen äro hors de concoursfr. utom tävlan med de nödvändiga arbetskamparna. Således 13 à 14 extra. Jag inser nu att min inslagna metod att sjelf uppföda hästar icke blir den billigaste förutsatt att man något så när lyckas vid uppköp af hästar på marknader. – Lyckas man bra, så blir detta ovilkorligen den fördelaktigaste metoden. – Nu vet man ej rätt hvar man skall få alla dessa joutaviafi. onödigheter behörigen motionnerade, isynnerhet då jag är i staden.

Jag far i morgon åter till ett sammanträde vid kyrkan och för med detsamma vexeln på posten.