25.10.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
H. T.Höstterminen 78
2 kap.kapitlet.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78
22 FöreläsnFöreläsningen
25 Okt.oktober
Finl.Finlands Statsrätt 2 Afdeln.Avdelningen.
2 kap.kapitlet.
Styrelseverken och statsförvaltningen.
I inledn.inledningen redan omnämnt, huruledes, sedan finska ärendenas föredrag.föredragning första tiden Rehbinder (äfven Speranski), en särskild beredningskonselj för finska ärenden i PburgSankt Petersburg 6 Nov.november 1811. Ledamöter minst 3 utom ordf.ordförande, alla finnar. Statssekreterare föredragande, äfven ledamot af komitén. Ändamålet: att granska och bereda mål som på Högsta maktens omedelbara afgör.avgörande bero; icke statss.statssekretariatet afgöra ngt, utan dess utlåtande kejs.kejsaren underläggas. Alla sådana mål till Komitén öfverlemnas.
Manif.Manifestet 17 Mars 1826 upplöste komitén (emedan organisation af de inrättningar och embetsverk, hvilka påkallade af Finl.Finlands förening fulländats, så att ytterligare beredning i PburgSankt Petersburg blott fördröjande). DförDärför blott Statssekretariat: Stats sekreterare, jemte adjoint som i hans ställe vid förfall. Föredrager alla de Finland rörande civila ärenden, hvilka enl.enligt grundlagar och Organisk förffförfattning bero på Högsta Maktens granskning och afgörande. Kansli i 2 afdelningar. 1o) för skriftvexlingen å Ryska språket den andra för exeped.expedition å svenska språket. 23 Dec.december 1834 Ministerstatssekreterare.
Sedan åter en förändring. Manif.Manifestet 8 April 1857. Ordf.Ordförande och 4 ledamöter. Minist.statss.Ministerstatssekreterare ordf.ordförande, adjoint sjelfskrifven. 3 öfriga inkallas af Kejs.Kejsaren hvarje ggrgång på 3 år. En af dem utses af Kejs.Kejsaren omedelbart, 2 föreslås af GG.Generalguvernören och Senaten gemensamt, företrädesvis bland Senaten eller GuvnaGuvernörerna och andra höga embetsmän.
Granskar alla de mål och ärenden, som jemlikt H. MtsHans Majestäts förordnande, af Min.statssekr.Ministerstatssekreteraren till komiténs pröfning öfverlemnas. Alltså ej som förr alla mål.
Sålunda voro föredragningen ordnad. Enl.Enligt R F.Regeringsformen dels i Rådkammare, dels i Kabinettet. Men att märkas att det i sjelfva verket för det mesta är en föredragning af Senaten. Ty här, inom landet upp|2|komma de flesta, nästan alla de ärenden som H. M.Hans Majestät sedan skall afgöra. Den personliga framställningen dock af ytterst stor betydelse.
Skilnaden under förra komitén och n. v.nuvarande De förra en konselj, som skulle handlägga alla de ärenden som på H MsHans Majestäts afgörande, – statssekreteraren ej ordf.ordförande deri. DförDärför nästan lik en konselj äfven kontorsvårtytt. Nu har blott att lemna yttrande i de mål då så förordnat. Föredragning kan lemna anledning till frågor, dubier etc.etcetera Då finns denna komité att märkas ock att 2 ledamöter förslagna af Senaten – således att liknas vid ett Senatsutskott, som finnas tillhanda för de fall då behöfligt. Läs ingressen.
Återblick: de olika systemen. Kollegialsystem, – byråsystem – Det senare ensam person beslutande, med blotta biträden, vid det kollegiala flera, minst 3 gemensamt beslutande, gemensamt uppbärande embetets ändamål.
I de flesta konstitutionella stater der kollegial organisation af högsta embete vikit för den personliga Ministern, – serie biträdasvårtytt, icke medbeslutande. Ministerkonselj blott för vissa väsendtligheter.
Dock äfven kollegial: Sverige statsrådet kollegialt alla regeringsärenden (utom ministeriela och kommandomålsvårtytt). – I Norge regering på Kongens vägnar af statsrådet (minst 5) medan 2 af dem i Stockholm för föredragning.
Obs.Observera i Reins berättelsetillagt i marginalen
Hos oss Ekonomie departemendepartementet fördelning på expeditioner enligt ungefär enahanda grunder, som de hvilka bestämt olika ministeriers uppkomst. Ioriginal: icke skild förff.författning Senator 1a ggngången vid utnämningen 2 Maj 1859. Boriginal: betydelsen af denna förändring.tillagt i marginalen – Men exped. chefenexpeditionschefen icke ens nära samma myndighet som minister. De afgöra ensamma, utansvårtytt föredragning, endast senare|3| löpande ärenden. I de vigtiga är han beredande, initiativtagande och derför mesta inflytande. Har han speciel insigt och kraft, så skall kollegiet icke mycket hindra honom. Liknar minister ock deri, att chef för hvarje sin gren af förvaltningen. Embetsverk 1869 § 14. Den kollegiala behandlbehandlingen deremot regel, – en följd deraf att H MHans Majestät icke här. Han kan ej åt enskild individ, endast åt kollegium öfverlåta att i sitt namn besluta.
Fördelarna och olägenheterna af kollegiala behandlingar.tillagt i marginalen
Senaten ej blott regerings, men äfven förvaltningsuppgifter. Är förvaltnings spets. Skilnaden mellan dessa begrepp –: tillämpa gifna normer, – skapa nya normer enlenligt förvtingförvaltning. Meddela bestämningar om sådan ej förut finns, samt öfvervaka allt.
Senaten, redan g.genom att absorbera från kollegium, äfven förvaltande myndighet, i högsta instans.
Dock en mängd andra organer härför. Grunddragen af vår statsförvaltningssystem.
Centrala embetsverk, –
Lokala dodito
De förra visst fack, – öfver hela landet.
De senare ant.antingen visst fack eller allm.allmänna uppdrag, länestyrda, men alltid begränsad lokalgiltighet.
De centrala embetsverken och deras fördelning under exped.expeditioner, se § 14 – 1869. Dels kollegial, dels icke, – det närmare hör till förvaltningsrätten.
Sedan om Länsstyrelse =
- Centralisation och Decentralisation
- Byråkratism och selfgovernment
- Våra kommunala reformer –
särskildttillagt i marginalen
- KkanKyrkan
- Lagskipning:
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
H. T.Höstterminen 78
2 kap.kapitlet.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78
22 FöreläsnFöreläsningen
25 Okt.oktober
Finl.Finlands Statsrätt 2 Afdeln.Avdelningen.
2 kap.kapitlet.
Styrelseverken och statsförvaltningen.
I inledn.inledningen redan omnämnt, huruledes, sedan
finska ärendenas föredrag.föredragning första tiden Rehbinder
(äfven Speranski), en särskild beredningskonselj
för finska ärenden i PburgSankt Petersburg 6 Nov.november 1811. Leda-
möter minst 3 utom ordf.ordförande, alla finnar.
Statssekreterare föredragande, äfven ledamot af komitén.
Ändamålet: att granska och bereda mål som
på Högsta maktens omedelbara afgör.avgörande bero; icke statss.statssekretariatet
afgöra ngt, utan dess utlåtande kejs.kejsaren underläggas.
Alla sådana mål till Komitén öfverlemnas.
Manif.Manifestet 17 Mars 1826 upplöste komitén (emedan
organisation af de inrättningar och embetsverk, hvilka
påkallade af Finl.Finlands förening fulländats, så att ytterligare beredning
i PburgSankt Petersburg blott fördröjande). DförDärför blott Stats-
sekretariat: Stats sekreterare, jemte adjoint
som i hans ställe vid förfall. Föredrager alla de
Finland rörande civila ärenden, hvilka enl.enligt grundlagar
och Organisk förffförfattning bero på Högsta Maktens gransk-
ning och afgörande. Kansli i 2 afdelningar. 1o) för skrift-
vexlingen å Ryska språket
den andra för exeped.expedition å
svenska språket.
23 Dec.december 1834 Minister-
statssekreterare.
12 § R.F.Regeringsformenstrukettillagt
Sedan åter en föredragningstruket förändring. Manif.Manifestet
8 April 1857. [...]oläslig/saknad text Ordf.Ordförande och 4 ledamöter.
Minist.statss.Ministerstatssekreterare ordf.ordförande, adjoint sjelfskrifven. 3 öfriga
inkallas af Kejs.Kejsaren hvarje ggrgång på 3 år. En af dem
utses af Kejs.Kejsaren omedelbart, 2 föreslås af GG.Generalguvernören och
Senaten gemensamt, företrädesvis bland Senaten
eller GuvnaGuvernörerna och andra höga embetsmän.
Granskar alla de mål och ärenden, som jem-
likt H. MtsHans Majestäts förordnande, af Min.statssekr.Ministerstatssekreteraren till komi-
téns pröfning öfverlemnas. Alltså ej som
förr alla mål.
Sålunda voro föredragningen ordnad. Enl.Enligt R F.Regeringsformen
dels i Rådkammare, dels i Kabinettet. Men att
märkas att det i sjelfva verket för det mesta är
en föredragning af Senaten. Ty här, inom landet upp-
|2|
komma de flesta, nästan alla de ärenden som
H. M.Hans Majestät sedan skall afgöra. Den personliga framställningen
dock af ytterst stor betydelse.tillagt
Skilnaden under förra komitén och n. v.nuvarande
De förra en konselj, som skulle handlägga alla
de ärenden som på H MsHans Majestäts afgörande, – statssekreteraren
ej ordf.ordförande deri. DförDärför nästan lik en konselj äfven
kontorsvårtytt. Nu har blott att sändastruket lemna yttrande
i de mål då så förordnat. Föredragning kan
lemna anledning till frågor, dubier etc.etcetera Då
finns denna komité att märkas ock att
2 ledamöter förslagna af Senaten – således att
liknas vid ett Senatsutskott, som finnas
tillhanda för de fall då behöfligt. Läs ingressen.
Återblick: de olika systemen. Kollegial-
system, – byråsystem – Det senare ensam
person beslutande, med blotta biträden, vid
det kollegiala flera, minst 3 gemensamt be-
slutande, gemensamt uppbärande embetets
ändamål.
I de flesta konstitutionella stater der kollegial
organisation af högsta embete vikit för den personliga
Ministern, – serie biträdasvårtytt, icke medbeslutande.
Ministerkonselj blott för vissa väsendtligheter.
Dock äfven kollegial: Sverige statsrådet kolle-
gialt alla regeringsärenden (utom ministeriela
och kommandomålsvårtytt). – I Norge regering
på Kongens vägnar af statsrådet (minst 5)
medan 2 af dem i Stockholm för föredragning.
Obs.Observera i Reins
berättelsetillagt i marginalen
Hos oss Ekonomie departemendepartementet fördelning
på expeditioner enligt ungefär enahanda
grunder, som de hvilka bestämt olika mini-
steriers uppkomst. icke skild förff.författning Senator 1a ggngången vid utnämningen 2 Maj 1859. betydelsen af denna
förändring.tillagt i marginalen – Men exped. chefenexpeditionschefen icke ens
nära samma myndighet som minister. De
afgöra ensamma, utansvårtytt föredragning, endast senare
|3|
löpande ärenden. I de vigtiga är han beredande, initiativtagande och derför mesta inflytande.tillagt Har han speciel insigt och kraft, så skall kollegiet icke mycket hindra honom.tillagt Liknar minister ock deri, att chef för hvarje sin gren af förvaltningen. Embetsverk 1869 § 14.tillagt Den kollegiala behandlbehandlingen
deremot regel, – en följd deraf att
H MHans Majestät icke här. Han kan ej åt enskild
individ, endast åt kollegium öfverlåta att
i sitt namn besluta.
Fördelarna och
olägenheterna
af kollegiala
behandlingar.tillagt i marginalen
Senaten ej blott regerings, men äfven
förvaltningsuppgifter. Är förvaltnings spets.
Skilnaden mellan dessa begrepp – : tillämpa
gifna normer, – skapa nya normer enlenligt förvtingförvaltning.
Meddela bestämningar om sådan ej förut finns,
samt öfvervaka allt.
Senaten, redan g.genom att absorbera fråntillagt kollegium,
äfven förvaltande myndighet, i högsta instans.
Dock en mängd andra organer härför.
Grunddragen af vår statsförvaltningssystem.
Centrala embetsverk, –
Lokala dodito
Defstruket De förra vissttillagt fack, – öfver hela
landet.
De senare ant.antingen visst fack eller
allm.allmänna uppdrag, länestyrda, men alltid
begränsad lokalgiltighet.
De centrala embetsverken och deras fördelning
under exped.expeditioner, se § 14 – 1869. Dels kollegial,
dels icke, – det närmare hör till förvaltningsrätten.
Sedan om Länsstyrelse =
- Centralisation och Decentralisation
- Byråkratism och selfgovernment
- Våra kommunala reformer –
särskildttillagt i marginalen
- KkanKyrkan
- Lagskipning:
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
22. luento 25. lokakuuta
Suomen valtio-oikeus. 2. osa
2. luku. Hallintokoneistot ja valtionhallinto
Johdannossa jo mainittiin, millä tavalla, sitten Suomen asioiden esittely. Alkuaikana Rehbinder (myös Speranski), perustettiin erityinen valmisteleva konselji Suomen asioille Pietarissa 6. marraskuuta 1811. Jäseniä oli vähintään kolme puheenjohtajaa lukuun ottamatta, kaikki suomalaisia. Valtiosihteeri toimi esittelijänä ja oli myös komitean jäsen. Tavoite: Ylimmän vallan välitöntä ratkaisua vaativien tehtävien tutkiminen ja valmistelu; valtiosihteeri ei ratkaise mitään, mutta hänen lausuntonsa esitellään keisarille. Kaikki sellaiset asiat annetaan komitean käsiteltäviksi.
17. maaliskuuta 1826 päivätty manifesti lakkautti komitean (koska Suomen yhdistämisen vaatimien laitosten ja virastojen organisointi oli saatu päätökseen, joten lisävalmistelu Pietarissa aiheutti pelkästään viivästymistä). Siksi vain valtiosihteeristö: valtiosihteeri sekä apulainen, joka toimii hänen sijaisenaan, mikäli hän ei ole tavoitettavissa. Esittelee kaikki Suomea koskevat siviiliasiat, jotka perustuslakien ja hallintolain mukaan kuuluvat Ylimmän Vallan tutkittaviksi ja ratkaistaviksi. Kansliassa on kaksi osastoa: yksi venäjänkielistä kirjeenvaihtoa, toinen asioiden toimittamista varten ruotsiksi. 23. joulukuuta 1834 nimitettiin Ministerivaltiosihteeri.
Sitten taas muutos. 8. huhtikuuta 1857 päivätty manifesti. Puheenjohtaja ja neljä jäsentä. Ministerivaltiosihteeri, hänen apulaisensa itseoikeutettuna. Kolme muuta Keisari kutsuu aina kolmivuotiskaudeksi. Yhden heistä Keisari valitsee suoraan, kahta ehdottavat Kenraalikuvernööri ja Senaatti yhdessä, mieluiten Senaatin tai maaherrojen ja muiden korkeiden virkamiesten keskuudesta.
Tarkastaa kaikki ne kohteet ja asiat, jotka Ministerivaltiosihteeri Hänen Majesteettinsa määräysten mukaan jättää komitean tarkastettaviksi. Siis ei kaikkia asioita, kuten aikaisemmin.
Siten olisi esittely järjestetty. Hallitusmuodon mukaan osittain neuvostokamarissa, osittain kabinetissa. Mutta on huomattava, että itse asiassa useimmiten on kyseessä Senaatin esittely. Sillä täällä, maan rajojen sisäpuolella nousevat esiin useimmat, miltei kaikki ne asiat, jotka Hänen Majesteettinsa sitten ratkaisee. Henkilökohtaisella esityksellä on kuitenkin äärettömän suuri merkitys.
Ero aikaisemman ja nykyisen komitean aikana. Aikaisemmin nimenomaan konseljin piti käsitellä kaikki ne asiat, jotka kuuluivat Hänen Majesteettinsa ratkaistaviin, – siinä ei valtiosihteeri ollut puheenjohtajana. Sen vuoksi konselji oli jopa toimiston kaltainen. Nyt sen tehtävä on vain antaa lausunto asioista, joista niin on määrätty. Esittely saattaa antaa aihetta kysymyksiin, epäilyksiin jne. Tästä komiteasta on huomattava myös, että Senaatti ehdottaa kaksi jäsentä – siten verrattavissa johonkin Senaatin valiokuntaan, joka on käytettävissä niihin tapauksiin, joissa sitä tarvitaan. Lue ingressi.
Yhteenveto: eri järjestelmät. Kollegiaalinen järjestelmä, – toimistojärjestelmä – jälkimmäisessä yksittäinen henkilö tekee päätöksen pelkkien avustajien kanssa, kollegiaalisessa on useita, vähintään kolme yhdessä päättävää, yhdessä viraston tavoitteista vastaavaa.
Useimmissa perustuslaillisissa valtioissa, joissa korkeimpien virastojen kollegiaalinen organisaatio on väistynyt henkilökohtaisesti toimivan ministerin tieltä – muut auttavat, eivät ole mukana päätöksenteossa. Ministerikonselji vain tietyissä oleellisissa asioissa.
Mutta myös kollegiaalinen: Ruotsin valtioneuvosto toimii kollegiaalisesti kaikissa hallintoasioissa (kirkollisia ja sotilaskomentoasioita lukuun ottamatta). – Norjassa valtioneuvosto hallitsee kuninkaan puolesta (vähintään 5), ja kaksi heistä on Tukholmassa esittelijöinä.
Huom. Reinin kertomuksessa.tillagt i marginalen
Meillä Senaatin talousosaston jaolla toimituskuntiin on suunnilleen samanlaiset perusteet kuin ne, joiden perusteella eri ministeriöiden synty on määräytynyt. Ei erillistä lakia. Senaattori -nimitystä käytettiin nimittämisen yhteydessä ensimmäisen kerran 2. toukokuuta 1859. Tämän muutoksen merkitys.tillagt i marginalen – Mutta toimituskuntien päälliköllä ei ole läheskään samaa määräysvaltaa kuin ministereillä. Nämä ratkaisevat yksin, ilman esittelyä, viime aikoina vain juoksevia asioita. Tärkeissä asioissa päällikkö on valmisteleva, aloitteentekijä ja siksi kaikkein vaikutusvaltaisin. Jos hänellä on erityistä näkemystä ja voimaa, ei kollegio häntä kovinkaan paljon estele. Hän muistuttaa ministeriä myös siinä, että hän on hallinnonalansa jokaisen haaran päällikkö. Virastolaitos 1869 § 14. Kollegiaalinen käsittely on sitä vastoin sääntö, – seuraus siitä, ettei Hänen Majesteettinsa ole maassa. Hän ei voi antaa yksittäiselle henkilölle, vaan ainoastaan kollegiolle luvan tehdä päätöksiä hänen nimissään.
Kollegiaalisen käsittelyn edut ja haitat.tillagt i marginalen
Senaatilla ei ole vain hallitus- vaan myös hallintotehtäviä. Se on hallinnon huippu. Ero näiden käsitteiden välillä –: annettujen normien soveltaminen, – uusien normien luominen tarpeen mukaan. Ilmoittaminen määräyksistä, ellei sellaisia ole aikaisemmin ollut, sekä kaiken valvominen.
Senaatti on myös ylimmän instanssin hallintoviranomainen jo ottamalla itselleen kollegiaalista valtaa.
Tähän on kuitenkin koko joukko muita elimiä. Peruspiirteet valtionhallintojärjestelmästämme.
Keskeinen virastolaitos, –
Paikallinen virastolaitos.
Edelliset tietyllä alalla, – kautta koko maan.
Jälkimmäiset joko tietyllä alalla tai yleisissä tehtävissä, läänien hallitsemia, mutta aina toimijoita paikallisten rajojen sisäpuolella.
Keskeiset virastolaitokset ja niiden jako toimituskuntien alaisuuteen, ks. § 14 – 1869. Osittain kollegiaalisia, osittain ei, – lähempi tarkastelu kuuluu hallinto-oikeuteen.
Sitten lääninhallituksesta =
erityisestitillagt i marginalen