4.12.1880 Torsten Costiander–LM

Sedan jag härifrån skrifvit till Dig
ett par längre bref och nyligen äfven till
Robert expedierat en i alla afseenden lång
epistel, torde ingendera af Eder mera
begära af mig sådan ”ämneskrifning”,
utan föredraga korta notiser, förnämligast
ang.angående Jennys helsa. Från det enformiga
lifvet härstädes blir det i alla fall svårt
för mig att finna något af intresse
att tillägga utöfver det som Jenny,
vanligen på 20 sidor, rapporterar till
Alexandra. Också är meningen med
dessa rader denna gång hufvudsakligast
att anmäla ankomsten af ett bref från
Jenny efter några dagar, och förklara
att dröjsmålet icke föranledts af illa-
mående utan af diverse tillfälliga för-
hinder. – Så enformigt vårt lif än är i
Montreux är tiden dock så upptagen, isyn-
nerhet för Jenny, att hon ofta har all
|2| möda och brådska att blifva färdig med
programmet för dagen. Till promenader i
det fria använder hon samvetsgrannt
mycken tid alla dagar, hvilket jag med
nöje noterar; så har hon diverse små hus-
hållssysslor hemma; sedan kommer alla
lappningar såväl för oss båda här hemma,
som isynnerhet för barnen hos des Essarts,
och slutligen taga de vänliga och trefliga
damerna i vår pension Jennys tid rätt
mycket i anspråk, hvilket jag jemväl
med desto större nöje noterar, som deras
sällskap tydligen bidrager till hennes
trefnad. – Ang.Angående hennes helsa kan jag
denna gång ej meddela några bestämda
uppgifter, emedan hon allt fortfarande
visar sig plågad af hvarje samtal
i detta ämne, som jag derföre får lof
att undvika, härtill kommer att hon
nyligen uttryckligen uttalat sitt ogillande
deraf att jag tråkar ut andra med
detsamma. – Jag kan derföre endast nämna
att hon förefaller helt frisktstruket och alltid
|3| är vid godt lynne, ehuru både sömnen
och aptiten, om ock något förbättrade,
ännu lemna rätt mycket öfrigt att
önska. – Hennes ögonskenliga välbefin-
nande i denna milda luft faller desto
mera i ögonen, när jag jemför det med
tillståndet för ett år tillbaka hemma i
Finland. –

Väderleken har allt fortfarande varit
mycket tillfredsställande. – Egentliga regn-
dagar ha förekommit mycket sällan;
mulna dagar utan regn deremot ofta
nog, dock har solen mest varit synlig
hvarje morgon. De senaste dagarna,
vid nordlig vind som vi ej det ringaste
känna af, hafva såsom vanligt vid denna
vind varit herrliga solskensdagar. – Före
soluppgången har observerats +1° (rimfrost
upptäckte jag i går f. m.förmiddag på en bänk i skuggan)
midt på dagen omkring 20° i solen (d. 28 Novbrnovember
noterades 24°), efter solnedgången kl. 4 à 5 –
10 à 8° och mot midnatt vanligast +5°, allt
Celsius. –

För min del börjar jag trifvas temmeligen
ehuru jag förföljes af ett oblidt öde i afseende
å karlsällskap i pensionen. – F. n.För närvarande finnes här
14 fruntimmer & barn, men utom mig endast
två herrar, Genevaren, som fortfarande
egnar sin uppmärksamhet nästan uteslu-
tande åt enkan från Königsberg och piano’t
i salongen, på hvilket han klimprar mest
hela dagen – endast efter gehör, – till rigtig
förtviflan för Engelskorna, som nästan
alldeles bosatt sig i salongen och redan
nödgats genom värdsfolket gifva honom
en första varning; – och en yngre Ritts-
gutsbesitser fr.från Mecklenburg, som
lär skylla på lomhördhet och dåliga nerver
för att frigöra sig från umgänge med pensions-
kamraterna, hvari han i afseende å mig
lyckats fullständigt. – Jag saknar mycket
den enda resande, som under en veckas
tid skänkte mig verkligt nöje, en fabriks-
egare Schultze fr.från Berlin. –

Efter föregången korrespondans med Herman
Hallonblad afreste jag den 29 Novbrnovember till
|5| Genève för att taga afsked af honom. –
Fruns svåra nervtillstånd och deraf föranledda
hemlängtan tvang dem att, redan på väg
till Nizza, från Genève vända omstruket åter-
vända till hemlandet, hvilket skedde d. 30^e.
Att vår sammanvaro i den vackra staden
Genève förnämligast egnades åt whister,
behöfver jag knapt säga. – Det skedde
mest på tu man hand, dels med svågern
Lindeberg som tredje man. Det är ganska
originelt att kl. 10 f. m.förmiddagen föreslå en whist
när man kl. 11 skall företaga en så pass lång
resa som från Genève till Sordavala. –
Följden blef att när kyparen anmälte att
hotellets omnibus väntadetillagt höllo vi just på med ett
grandissimo. – Omnibusen fick naturligtvis
vänta. – Nu kom ytterligare bud att de öfriga
passagerarna i omnibusen voro otåliga. – En annan
än Hallonblad skulle naturl.naturligtvis utan betänkande
ha slängt korten, isynnerhet som det icke ens
var han som hade målat grandissimo, – han endast
hvistade –, men Hallonblad förlorade icke sin
sinnesnärvaro utan påfann en lämpligare utväg.
|6| Gamla Emilie, trotjenarinnan, fick i största
hast jämka sig ner till omnibusen och
ensam fara till jernvägen, partiet af-
slutades i all ordning och derefter prome-
nerade herrskapet till jernvägen, ehuru
deras platser i omnibusen utan allt tvifvel
redan voro på den nyss liqviderade hotell-
räkningen upptagna. – Lyckligtvis medgaf
tiden ännu en promenad utan anlitande
af extra vagn!

Emellertid var det i hög grad ange-
nämt för mig att få kampera en dag
med den gamle, treflige vännen. – Jag
stannade derefter ännu par timmar i Genève
för att möjligen hitta några julklappar,
hvilket dock ej lyckades. –

Jag öfvertog af Hallonblad 2 000 frcsfrancs i franska
sedlar emot en improviserad cheque, som
jag enligt aftal ber att genom Dig, när
Hallonblad i sådant afseende anmäler sig,
få utbytt emot närlagde, vackrare cheque.

Till Din 40^de födelsedag, som vi äfven
här firade d. 24 Novbrnovember så godt det sig göra
|7| lät, får jag, ehuru postfestum, till slut
sända Dig Jennys och mina hjertligaste
lyckönskningar. – Måtte det ingående
decenniet medföra sådan förändring
i Din offentliga ställning att Ditt öfver-
drifna arbete ändtligen en gång blir
förminskadt eller åtminstone mera
koncentreradt än det hittills varit möjligt,
huru mycket allastillagt våra, och äfven Dina egna
fromma önskningar än varit rigtade åt
detta mål. En senatorsportfölj är det bästa
jag kan önska Dig, ty blott i kabinettet
kan Du möjligen finna ro. Lyckligtvis
finnes det numera, sedan Du äfven
blifvit en af ledarne i vår militärfråga,
icke en enda portfölj som icke voro
passlig för Dig när den blir ledig. –
Men sådan ledighet är tyvärr något
alltför sällsynt i vår Finska Senat.
Låtom oss i alla fall hoppas att denna
kabinettsfråga blir afgjord redan i början
af det ingångna lefnadsdecenniet. Du
stretar vanligen sjelf emot; vid nästa
|8| landtdag lär Du icke heller komma att
sky tillfällen att göra Dig omöjlig som
regeringsmedlem, blott tillfällestruket sådanatillagt erbjudes,
men får Kejsaren och Adlerberg lefva,
gör sådant ej mycket till saken, eller
emot densamma. –