12.7.1880 Torsten Costiander–LM
Ruotsinkielinen teksti
Urdiala & Notsjö d. 12 Juli 1880.
Delvis konfidentielt!
Älskade Leo!
För två längre, innehållsrika och hjertligt vänskapsfulla bref, af d. 4 och 8 dsdennes, har jag att broderligen tacka Dig, men tyvärr hinner jag äfven nu sända Dig endast några rader. Min något dryga arbetsbörda, som jag ännu måste oförminskad bära åtminstone tills utrikes resan företages, tynger nu mera än under vanliga, något lugnare tider, emedan ungefär hälften af min dag måste egnas åt vården om Jenny, hvars enda sällskap jag f. n.för närvarande utgör, och den återstående tiden, ehuru träget egnad åt affärerna, blir desto mera knapp som arbetsenergien ofta nog vill taga intryck af den mer eller mindre rådande sjukhusstämningen, nb.nota bene inom mig, ty jag kan lyckligtvis tillägga att i mitt hem har det dock på senaste tider i allmänhet sett jemförelsevis gladt och trefligt ut. – Barnen njuta i fulla drag af den vackra sommaren och äro, Gud ske lof! friska och hurtiga. – Jenny åter har, sedan hon nu några dagar utan olägenhet fått röra sig ute, intaga måltiderna i matsalen, fara ut i vagn m. m. – varit vid godt mod. – Förbättringen är numera så märkbar att faran för verklig rheumatisk feber för tillfället torde få anses som öfverstånden. – Men likasom åren 1867 och 77 efter krisen ännu återstodo lindrigare rheumatiska plågor under månadtal, så ger sig sjukdomen äfven nu, ehuru tydligen i återgående, tillkänna genom smärtor i knäna vid uppstigandet efter någon stunds sittande men isynnerhet om nätterna, genom svår ömhet i hela kroppen och troligen äfven andra smärtor, som icke omnämnas för mig annorlunda än att det kort efter uppstigandet|2| alltid heter: nu känner jag mig åter helt bra! – Den 27 ha vi tänkt afresa till Laitiala och inträffa der den 28de. Dessförinnan hoppas jag få träffa Dig och de Dina på resan till Nokia som Alexandra säger Eder företaga i slutet af denna vecka. Om Du per omgående ville underrätta mig om dagen för Eder ankomst dit, nb.nota bene i fall den är definitivt fixerad, så finge jag troligen tillfälle att göra mitt utlofvade besök hos Jätten samtidigt med Eder, men är tiden obestämd så ber jag Dig uttryckligen att icke för min skull binda Eder vid någon gifven dag, ty ingenting är olämpligare än dylika aftal om sammanträffanden, när hinder kunna uppstå på ena eller andra sidan.
Din räntebetalning till Mamma, Fmkfinska mark 2050, har jag noterat jemte motsvarande utbetalning af Fmkfinska mark 500 och insättning å kreditivet af Fmkfinska mark 1550. Robert har längesedan tillsändt mig slutredovisning ang.angående Voipala, hvaraf jag dock ej granskat annat än slutet, neml.nämligen kontant behållning Fmkfinska mark 500. – Robert frågar: huru skall förfaras med dessa och ett antal rökta skinkor som finnes bolaget till godo? – Dertill har jag tagit mig friheten svara att bäst vore realisera skinkorna så godt sig göra låter och notera hela stutbehållningen (500+x⁄2) per hälft oss hvardera till godo såsom 1a afbetalning å vårt utlofvade understöd, hvarom närmare vid första sammanträffande. –
Några kreatur har jag ej tänkt köpa i år. –
Ofvannämnda dag för vår Laitiala resa torde äfven Jenny ha meddelat Alexandra härom dagen och jag ber för min del att den beramade familje sammankomsten icke mera för vår skull måtte taga något uppskof. Jag har ej gjort några invändningar mot resan, då alla så innerligt glädja sig deråt, men på Din fråga måste jag dock oss emellan öppet svara att jag ej vågar tillstyrka den förrän jag fått konsultera läkare. – Då Jenny envist motsätter sig ett besök af Dr Björksten får jag väl lof att i|3| stället afresa till Forssa. Jag hoppas att resan skall kunna företagas och för mycken pjåkighet skall jag ingalunda tillstyrka. När allt går omkring så blir risken af att inhibera denna resa, sedan den en gång kommit på dagordningen, kanske svårare än risken af de dermed förenade ansträngningarna.
Hjertliga helsningar till Eder alla från Din broder
Torsten.
Alkuperäinen (transkriptio)
Urdiala & Notsjö d. 12 Juli 1880.
Delvis konfidentielt!
Älskade Leo!
För två längre, innehållsrika och hjertligt vänskapsfulla
bref, af d. 4 och 8 dsdennes, har jag att broderligen tacka Dig, men tyvärr
hinner jag äfven nu sända Dig endast några rader. Min
något dryga arbetsbörda, som jag ännu måste oförminskad
bära åtminstone tills utrikes resan företages, tynger nu mera
än under vanliga, något lugnare tider, emedan ungefär hälften
af min dag måste egnas åt vården om Jenny, hvars enda
sällskap jag f. n.för närvarande utgör, och den återstående tiden, ehuru träget
egnad åt affärerna, blir desto mera knapp som arbetsenergien
ofta nog vill taga intryck af den mer eller mindre rådande sjuk-
husstämningen, nb.nota bene inom mig, ty jag kan lyckligtvis tillägga
att i mitt hem har det dock på senaste tider i allmänhet
sett jemförelsevis gladt och trefligt ut. – Barnen njuta i
fulla drag af den vackra sommaren och äro, Gud ske lof!
friska och hurtiga. – Jenny åter har, sedan hon nu några dagar
utan olägenhet fått röra sig ute, intaga måltiderna i
matsalen, fara ut i vagn m. m. – varit vid godt mod. – För-
bättringen är numera så märkbar att faran för verklig rheuma-
tisk feber för tillfället torde få anses som öfverstånden. – Men
likasom åren 1867 och 77 efter krisen ännu återstodo lindrigare
rheumatiska plågor under månadtal, så ger sig äfvenstruket
sjukdomen äfventillagt nu, ehuru tydligen i återgående, tillkänna genom
smärtor i knäna vid uppstigandet efter någon stunds sittande
men isynnerhet om nätterna, genom svår ömhet i hela
kroppen och troligen äfven andra smärtor, som icke omnämnas
för mig annorlunda än att det kort efter uppstigandet
|2|
alltid heter: nu känner jag mig åter helt bra! – Den
27 ha vi tänkt afresa till Laitiala och inträffa der den 28de.
Dessförinnan hoppas jag få träffa Dig och de Dina på resan till
Nokia som Alexandra säger Eder företaga i slutet af denna veckatillagt. Om Du per omgående ville underrätta mig om dagen
för Eder ankomst dittillagt, nb.nota bene i fall den är definitivt fixerad, så
finge jag troligen tillfälle att göra mitt utlofvade besök
hos Jätten samtidigt med Eder, men är tiden obestämd
så ber jag Dig uttryckligen att icke för min skull binda
Eder vid någon gifven dag, ty ingenting är olämpligare än
dylika aftal om sammanträffanden, när hinder kunna
uppstå på ena eller andra sidan.
Din räntebetalning till Mamma, Fmkfinska mark 2050, har jag noterat
jemte motsvarande utbetalning af Fmkfinska mark 500 och insättning å kreditivet af Fmkfinska mark 1550.
Robert har längesedan tillsändt mig slutredovisning ang.angående Voipala,
hvaraf jag dock ej granskat annat än slutet, neml.nämligen kontant behållning
Fmkfinska mark 500. – Robert frågar: huru skall förfaras med dessa och
ett antal rökta skinkor som finnes bolaget till godo? –
Dertill har jag tagit mig friheten svara att bäst vore realisera
skinkorna så godt sig göra låter och notera hela stutbehållningen
(500+x⁄2) per hälft oss hvardera till godo såsom 1a afbetalning
å vårt utlofvade understöd, hvarom närmare vid första samman-
träffande. –
Några kreatur har jag ej tänkt köpa i år. –
Ofvannämnda dag för vår Laitiala resa torde äfven Jenny ha meddelat
Alexandra härom dagen och jag ber för min del att den beramade familje sam-
mankomsten icke mera för vår skull måtte taga något uppskof. Jag har ej
gjort några invändningar mot resan, då alla så innerligt glädja sig
deråt, men på Din fråga måste jag dock oss emellan öppet svara att jag
ej vågar tillstyrka den förrän jag fått konsultera läkare. – Då Jenny
envist motsätter sig ett besök af Dr Björksten får jag väl lof att i
|3|
stället afresa till Forssa. Jag hoppas att resan skall kunna
företagas och för mycken pjåkighet skall jag ingalunda
tillstyrka. När allt går omkring så blir risken aftillagt att inhibera
denna resa, sedan den en gång kommit på dagordningen, kanske
svårare än risken af de dermed förenade ansträngningarna.
Hjertliga helsningar till Eder alla från Din broder
Torsten.