16.2.1880 Kansantaloustiede

Suomenkielinen teksti

Kansantaloustiede

Kevätlukukausi 1880

1. Luento (= lukukauden 14. luento) 16. helmikuuta

Kansantaloustieteen tärkeimmät opit. Johdanto

Kun ihminen tutkii ja huomioi maailmaa luonnon sekä inhimillisen elämän näkökulmasta ja tarkastelee inhimilliseen toimintaan kuuluvia ilmiöitä, tuloksena on tietämystä, tietoa määrätyistä aiheista, entisistä ajoista, olosuhteista, olivat ne sitten laadultaan pysyviä tai tilapäisiä. Joka kerta tämä tietämys lisääntyy ja jättää aina tuleville sukupolville perinnön, joka kasvattaa ja laajentaa ennestään kertynyttä tietovarastoa. Mutta tästä tiedon massasta ei olisi voinut tulla järjestäytynyttä, selvää, sitovaa ja hedelmää tuottavaa, ellei se olisi jakautunut toisiaan sivuaviin alueisiin niiden aiheiden, niiden kohteiden ominaisuuksien mukaan, joita se tutkii. Tällä tavoin ovat syntyneet eri tieteenhaarat. Kaikkien niiden välillä on yhteinen piirre: totuuden etsintä, varma tieto, yleispätevyyden tuominen esiin niistä ilmiöistä, niistä laeista, jotka tästä seuraavat. Mutta kuitenkin ne erottuvat toisistaan sekä kohteen että metodin osalta, jolloin jälkimmäinen useimmiten määräytyy edellisen mukaan. Mitä runsaammaksi tieto kasvaa, sitä useampia itsenäisiä tieteenhaaroja syntyy, sitä tiukkarajaisemmaksi erikoistuminen muodostuu. Osa tieteenaloista on kauempana, osa lähempää toisiaan, tukemassa toisiaan. Sen vuoksi on myös ryhmiä toisiinsa kiinteästi liittyviä tieteenaloja, jotka jo sinänsä tarvitsevat keskinäistä avunantoa. Jos jokin määrätty tutkimusalue erotetaan muista mielivaltaisesti, se ei tee siitä erillistä tiedettä. Jos halutaan esimerkiksi tehdä tietämys pankkitoiminnasta erilliseksi tieteenalaksi, niin ajaudutaan harhaan. Huolimatta näiden instituutioiden laajuudesta ja merkityksestä tietämys niistä on kuitenkin vain osa tiettyä tieteenhaaraa, sillä niitä ei tietenkään pystytä selittämään muuten kuin monien muiden eli taloudellisten ilmiöiden kokonaisuuden yhteydessä. Toinen esimerkki: Merioikeus tieteenalana. Jotta jostakin inhimillisen tiedon alueesta tulee tieteellisen tutkimuksen kohde, on olemassa oltava kokonainen kategoria ilmiöitä, joka noudattaa samanlaisia lakeja ja joka on mahdollista selittää, käsittää vain tarkastelemalla sitä sen sisäisessä yhteydessä, ja joka ilmenee, tekee itsensä tiettäväksi määrätyllä, yleispätevällä tavalla, määrättyjen, samalla tavoin toimivien lakien mukaisesti. Aristoteles: ”Tiedettä on vain se, mikä on yleispätevää.”

No niin, ovatko sitten ne ilmiöt, joita on tapana nimittää taloudellisiksi, merkitykseltään niin yleisiä, muodoltaan niin samanlaisia tai keskenään niin yhdenmukaisia, että niistä voidaan havaita sellaisia pysyviä ja samankaltaisia lakeja, että niiden on muodostettava oma erillinen tieteenalansa?

Vastaus tähän saadaan siitä tosiasiasta, että tietämys taloudellisista ilmiöistä on jo muodostunut elinvoimaiseksi, merkitykselliseksi tieteenalaksi. – Ja vastauksen on tästä riippumatta oltava myönteinen. Mihin tahansa me itse asiassa nykyaikana tai historiassa suuntaamme katseemme, lähelle tai kauas, näemme ihmisen tarpeittensa ajamana työskentelemässä hankkiakseen varoja näiden tyydyttämiseksi. Työnteko on ihmissuvun yhteinen tehtävä, ja useimmiten työtä tehdään tarpeitten tyydyttämiseksi, olivat ne sitten aineellisia tai henkisiä, ja aina pyritään saamaan aikaan tuote, josta voi olla hyötyä ihmiselle itselleen, tai jos sen arvon ansiosta on mahdollista hankkia jotain muuta vaihtokaupalla. Alun perin jokainen itselleen, pian kuitenkin yhdessä muiden kanssa, – mikä johti työnjakoon, – josta etuna on taitojen paraneminen ja siten kokonaisarvoltaan suurempi tuotanto. Myös yhteistoiminta ja tuotekehittely on tässä välttämätöntä. Kysyntä ja tarjonta, arvon arvioinnin säätely. Monen erityistehtäväksi muodostuu silloin tuotteiden vaihto, jolloin prosessi lisäksi samalla paranee ja keksitään yleinen vaihdon väline, raha.

Ja siten tulemme tähän ilmiöön: ajatukseen huomispäivästä, tulevaisuuden ottamiseen huomioon, jota ilman ei mikään sivilisaatio voi olla mahdollista. Villi-ihminen ei säästä, hänellä ei ole omaisuutta, ei turvattua tulevaisuutta, hän ei ole luomakunnan herra, vain onneton loinen sen povella. Mutta missä yksi sukupolvi jättää jälkeensä työnsä tulokset, siellä on hyvinvoinnin ehdot täytetty. Viljelty maa, – rakennukset, – työkalut, – pääoma, – työntekotaito. paimentolaisista maanviljelijöiksi – teollisuutta – kauppaa – yhteiskuntien tyypillisinä piirteinä.tillagt i marginalen

Ja työn tuloksella aikaansaatu on yleiseksi hyödyksi: teitä, kanavia, julkisia rakennuksia. – Ja mitä enemmän tällä huolehtimisella on ollut vaikutusta, mitä enemmän tästä työstä tarpeiden tyydyttämiseksi on jäänyt yli, sitä monipuolisemmin inhimillinen työ pystyy kehittymään. Ja sitä enemmän on mahdollisuuksia tuotantovälineisiin sen lisäksi, mitä yksilö itse omistaa. Luotot, niiden ihmeellinen vaikutus ja kehitys meidän päivinämme.

Huomaamme edelleen, miten ihmiset tarvitsevat toinen toisiaan kaiken tämän herkeämättömän työn keskellä, ja miten he tuottavat palveluja toisilleen. Ennen muuta työläisten on saatava palkkaa, – kiinteistöjen omistajien rauhaa tai vuokraa, kapitalistien korkoa. Ja nautinnonhalumme tai kunnianhimomme ajamina me ihmiset kilpailemme yrittäjyydessä, jotta saavuttaisimme mainittujen palkintojen lisäksi voittoa, – rikastuisimme.

Kaikkialla pyritään rikastumaan ja tavoitellaan vaurautta, sellaisten asioiden omistamista, joilla katsotaan olevan arvoa. Ja kaikkialla on luvallista kuluttaa herkeämättä tällaisia asioita. – Ja koska harhailua ei ole ihmisen taloudellisessa toiminnassakaan julistettu pannaan, näemme silloin tällöin kriisejä, ahdinkoa, pysähtyneisyyttä, – mikä usein on yksilöille yhtä tuhoisaa kuin poliittiset ja yhteiskunnalliset vallankumoukset, ja jotka ovat näiden tavoin aiheutuneet siitä, että on rikottu sellaisia lakeja vastaan, joita ei voi ohittaa rankaisematta. Niitä ovat säästäväisyys, huolenpito, tasapaino kysynnän ja tarjonnan välillä. Tällöin on rikottu, – kuten poliittisissa vallankumouksissakin, koska oikeus ja vapaus on poljettu maahan, – ikuisia lakeja vastaan, jotka nekin välttämättä iskevät takaisin ja vaativa huomiota osakseen.

Ja lopulta näemme rikkauden vierellä myös köyhyyden, näemme, miten erilaisia tuloksia ponnisteluista syntyy, ja miten myös tässä lienee mukana määrätty luonnonlaki, jota ei voi keinotekoisesti muuttaa.

Eikö sitten kaikki tämä olekin sellaisten ilmiöiden kehä, joilla on oma erityispiirteensä, ja jotka väliin salatuissa, väliin selvästi näkyvissä kausaaliyhteyksissään noudattavat määrättyjä lakeja? Niitä puolestaan eivät ole selvittäneet ja selittäneet sen paremmin luonnontieteet tai historia tai oikeustieteet kuin teologiakaan. Kyllä vain, ilmeisesti.

Ja edellisestä pitäisi myös käydä ilmi, etteivät ne sitä paitsi pysy tilapäisinä ilmiöinä, – sellaisina, jotka eivät ylipäänsä voi päätyä tieteellisten tutkimusten kohteeksi. Ilmiöt, ilmenemismuodot vaihtelevat, lait pysyvät vakaina, oleellisina, ja mitä enemmän niitä on opittu tuntemaan, sitä paremmin ihmiskunta on mukautunut niihin.

Ilmiöitä on aina ollut, ja kuitenkin taloustiede on uutta. Tosin jonkinlaisia tieteellisiä tutkimuksia näistä aiheista on kuitenkin tehty jo antiikissa. Jo Sokrates tarkasteli valtiotieteitä jakamalla ne kolmeen haaraan: finanssioppiin, sotataitoon, politiikkaan, erityisesti talouspolitiikkaan. Aristoteles määritteli valtiolle tärkeimmiksi 5 aihepiiriä: Finanssioppi, sota ja rauha, maan turvallisuus, vienti ja tuonti, lainsäädäntö. – Mutta on myös erikoisia tutkimuksia. Thukydidesillä oli vastakohtina vain maanviljelys, vero, teollisuus ja kauppa, – köyhä ja rikas kansa, – harva ja tiheä asutus, verotusarvo ja rahanarvo ym. – Ksenofon on kirjoittanut maanviljelystä ja metsästystä käsittelevissä kirjoissaan kansantaloudesta, määritellyt finanssiopin jne.

Yleisesti ottaen tätä alaa koskevat kuitenkin samat kuin kaikkia tieteitä: faktat koossa ennen tietämystä, fragmentaarinen tieto ennen systemaattista tietoa tai tiedettä. Oikeus on varhaisempi kuin laki, – lait olivat olemassa aikaisemmin kuin juridiikka ja oikeustiede. – Siksi itse asiassa vasta ranskalaiset fysiokraatit ja Adam Smith ovat toimineet tienraivaajina, perustajina – jälkimmäinen on luonut kehittyneen, harmonisen, tietoisen havainnointijärjestelmän.

Entä mihin muihin tieteenaloihin, mihin tieteenalojen ryhmään kansantaloustiede kuuluu?

Se ei ilmeisestikään tutki luontoa, luonnonilmiöitä. Sen kohteena on ihminen, joka tuottaa, jakaa, vaihtaa, käyttää vaurauttaan, arvoesineitä. Ihminen ja ihmisen toiminta ovat lähtökohtina näille taloudellisille faktoille, ja ihminen on myös niiden keskipisteenä. Kansantaloustiede kuuluu siis yhteen niiden muiden tieteenalojen kanssa, jotka tarkastelevat ihmistä hänen henkisen luomisvoimansa, hänen yhteiskunnallisen elämänsä, hänen oikeudellisten olosuhteittensa ym. kannalta. – Mutta taloustiede ei tutki vain sitä, miten ihminen on yleensäkin raivannut itselleen tien järjestyneeseen yhteiskuntaan ja kulttuuriin, miten voidaan etsiä oikeaa ja hyvää, kaunista jne. sellaisenaan, vaan se pikemminkin haluaa osoittaa, miten ihminen voi etsiä aineellista perustaa sivistykselleen, miten voidaan etsiä hyvinvointia. Sillä tavoin se erottuu selvästi historiasta, oikeustieteestä, moraalista, estetiikasta, uskonopista tai politiikasta.

Tässäkin, talouden alueella, ihminen ilmenee olentona, jolla on tarpeita, – joka on vapaa ja vastuullinen, toisten seuraan ja edistymiseen pyrkivä.

Tarpeisiin on viitattu jo aikaisemmin. Niiden kehitykseen ja hioutumiseen. – Tarpeet ovat välttämättömiä kannustimia inhimilliselle toiminnalle, vaikka niistä aiheutuu kärsimystä, silloin kun toivotaan, että niiden olemassaolon esillä pitämisellä saavutettaisiin lisää hyvinvointia.

Oma tai henkilökohtainen intressi on seuraus kypsyneestä tarpeesta. On väärin nähdä tässä kohtaa, että määrätyssä toiminnassa olisi vain yksi ainoa periaate. Rakkaus, myötätunto, hyväntahtoisuus, sympatia [...]oläslig/saknad text näkevät siinä toisenlaisia vauhdittajia. Samoin kuin velvollisuutta, velvollisuudentuntoa… On tehtävä ero omien intressien ja itsekkyyden välillä, joka haluaa alistaa kaiken alleen. Intressi eheyttää, itsekkyys rikkoo ihmisen.

Vapaus on edistymisen, tarmokkaan, huolehtivaisen työn ehto. Orjatyö on huonoa, surkeaa. Eläimet eivät tee työtä vapaina, ne leikkivät vain hetkittäin kuten majava tai muurahainen. – Ihmisen tulee olla töittensä mittainen, ”oman onnensa seppä”. Vastuut liittyvät vapauteen. Ilman vastuuta vapaudesta tulee [...]oläslig/saknad text mielivaltaa, tuhoa. – Oikeus tehdä työtä on samaa kuin velvollisuus tehdä työtä.

Seurallisuus. Osoita, miten eristäminen on rangaistus (esim. sellirangaistus).Individualismi ja sosialismi – huom. seurauksia tästä halu yhteenliittymiseen ja solidaarisuus. –

Kehittymiskyky. Eteenpäin pyrkimisen laki ilmenee kaikessa. Se vallitsee niin kauan kuin on elämää. Sikäli kuin ei tapahdu kuihtumista ja kuolema. Ihmisyksilöiden elämä on taistelua ja työtä, jonka päämäärä on valmiiksi saattaminen. Samoin on ihmisyyden laita. – Tämä pyrkimys laajentaa ihmisen näkökulmia, hänen toimintansa laajenee entisestään, rajat kaatuvat, meret ylitetään. – Taloudellinen yhteiskunta on laajempi kuin poliittinen seurallisuuden ansiosta, hyötynäkökohdat ja tuottavuus seuraavina.

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Nationalekonomitillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1880
1 Förel.Föreläsningen (=14de
i terminen)
16 Febr.februari

Nationalekonomins hufvudläror.
Inledning.

Menskans forskningar och iakttagelser i naturens verldsvårtytt liksom det menskliga lifvets, den menskliga handlingens företeelser har till resultat vetande, kunskap om vissa föremål, företider, förhållanden, vare sig af beståndande eller tillfällig art, och i hvarje tid ökas detta vetande, och hvarje tid lemna i arf åt en kommande ett större förråd af kunskap än har emottagit. Men denna massa kunskap skulle ej kunnat bli ordnad, klar, bindande och fruktbärande om den ej fördelat sig i vissa, med hvarandra begränsade områden, efter beskaffenhet af de föremål, de objekt som hon studera. Deraf de skilda vetenskaperna. Det finns ett likhetsdrag mellan dem alla: sökandet efter sanning, säker kunskap, uppdagandet af det allmängiltiga i företeelser, de lagar, som deraf följa. Men dock olika fr.från hvarandra såväl i föremål, som metod, den senare oftast betingad af det förra. Ju rikare vetandet blifver, desto flera sjelfständiga vetenskaper, desto större specialisering. En del stå hvarandra fjermare, en del närmare, understödjande hvarandra hvarföre det ock finnes grupper af med hvarandra befryndade vetenskaper, inbördes behöfvande hvarandras hjelp. Ett godtyckligt afskiljande af ett visst område för forskning icke tillräckligt att konstituera en särskild vetenskap. Om man t. ex. vill göra kunskap om bankväsende till en skild vetenskap, så far man vilse. Oaktadt omfattning och betydelse af dessa institutioner, kunskapen om dem dock blott en del af en vetenskap, ty de kunna ej förstås eleller förklaras utom i samband med en mängd, ja totaliteten af ekonomiska företeelser. Annat exempel: Sjörätts vetenskapen. För att ett område af menskligt vetande skall bilda föremål för en vetenskap skall det finnas en hel kategorie af företeelser, lydande likartade lagar och möjlig att förklara, begripa endast genom att betraktas i sitt inbördes samband, och som framträder, görande sig gällande på ett visst allmängiltigt sätt enl.enligt vissa lika verkande lagar. Aristoteles: ”Det finnes ej vetenskap om annat än det som är generelt.”

Nåväl äro då de företeelser, som pläga benämnas de ekonomiska, af den allmänna betydelse, den likformighet eller inbördes öfverensstämmelse, kunna hos dem sådana beståndande och likartade lagar uppspåras, att desamma böra utgöra föremålet för en särskild vetenskap?

|2|

Svaret härå är lemnadt genom det faktum att vetandet om de ekonomiska företeelser redan är utbildad till en lifskraftig, betydelsefull vetenskap. – Och det bör oberoende häraf blifva jakande. I sjelfva verket, hvartän vi rigtar vår blick i nutid eller forntid, när eller fjerran, finna vi menniskan, drifven af sina behof, arbeta på anskaffandtillagt av utgivarene af medel för deras tillfredsställande. Arbete är menskoslägtets gemensamma uppgift,och det mesta arbete göres för att tillfredsställa behof, vare sig materiellsvårtytt eller andlig, alltid förafseende att åstadkomma en produkt som kan vara af nytta för sjelf, eller erkänna af det värde, att man dermed kan tillbyta sig andra. Primitivt hvar för sig, snart dock i sammanslutning, – dennasvårtytt till påföljd arbetets delning, – fördelen häraf större skicklighet, och alltså produktion af högre totalsumme värde. Dermed ock association nödvändig och utbyte af alster. Anbud och efterfrågan, reglerade värdeuppskattningen. Mångas speciela arbete blir då att förvexla bytet; och dertill förbättras procedyren jemväl, det allmänna instrumentet myntet uppfinnes.

Och så finna vi detta fenomen: tanken på morgondagen, omtanken för framtiden, hvarförutan ingen civilisationtillagt av utgivaren anses möjlig. Den vilde sparar ej, han har ej egendom, ej trygghet för framtiden, han är icke herre öfver naturen, blott en olycklig parasit vid dess barm. Men der ena generationen lemnar efter sig resultat af sitt arbete, der är vilkoren för välstånd gifven. Odlad jord, – byggnader, – redskap, – kapital, – arbetsskicklighet.
från nomader till:tillagt av utgivaren
jordbrukare
industri
handel
ss.såsom karaktärsdrag i samhällen
tillagt i marginalen
Och resultatet af arbete nedlagdt är allmänt nyttigt: vägar, kanaler, allmallmänna byggnader. – Och ju mer denna omtänksamhet verkat, detta arbete för behofvens tillfredsstälelse lemnat öfverskott, desto mångfaldiga kan det menskliga arbetet gestalta sig. Destosvårtytt mera tillfälle till produktionsmedelsvårtytt utöfer den individen sjelf eger. Krediter, dess underbara verkan och utveckling i våra dagar.

Vi finna vidare hur menskan under allt detta oaflåtliga arbete behöfver hvarandra inbördes, ochsvårtytt ersätta hvarandras tjenster. Öfverallt skallsvårtytt arbetare erhålla lön, – fastighetsegare lugn, eller hyrasvårtytt,tillagt av utgivaren kapitalister ränta. Och drifven af sin lust att njuta, eller samla eller vinna ära, finna vi menskan täfla i företagsamhet för att utöfver nämnda remuneration ernå vinst, – blifva rika.

Öfverallt sträfvande och äflan efter rikedom, efter egandet af föremål som erkänns hafva värde. Och öfverallt tillåta en oaflåtlig förbrukning af sådana föremål. – Och emedan irrningar|3| äfven i menskans ekonomiska verksamhet icke bannlysta, se vi då och då, kriser, betryck, stagnation, – ofta för de enskilda lika förderfvandesvårtytt som de politiska och sociala revolutionerna och frambragtes liksom dessa deraf att man, brutit mot sådana lagar, som icke ostraffadt kunna öfverträdas: sparsamhet, omtanke, harmoni mellan anbud och efterfrågan. Kränktes, – liksomsvårtytt politiska revolutioner, emedan rätt och frihet förtrampats, – eviga lagar, hvilka äfven de nödvändigt måste hämnas, göra sig gällande.

Och slutligen se vi bredvid rikedomen äfven fattigdomen, vi se huru olika resultater ansträngningar gifva och hur äfven här en viss naturlig lag torde finnas, som ej artificielt kan ändras.

Är då ej allt detta en krets af företeelser, som hafva sin särskilda art och i sitt stundom fördolda, stundom tydliga causalsamhang följa bestämda lagar, hvilka icke utredts och förklarats vare sig af naturvetenskapen, eller historien, eller rättsvetenskapen eller teologin. Ja, uppenbart.

Och att de dessutom icke bli blott tillfälliga företeelser, – sådan som öfverhufvud icke kunna blifva föremål för vetenskapen, bör ock framgå af föregående. Fenomen, yttringar vexla, lagarna äro stabila, väsentliga, och ju mer man lärt känna dem, desto bättre har menskligheten funnit sig deraf.

Fenomen i alla tider och dock den ekonomiska vetenskapen ny. Dock något vetenskapliga undersökningar i sådana ämnen redan i antiken. Redan Sokrates betraktade statsvetenskapen i 3 grenar: finanser, krigskonst, politi, särskildt ekonomisk politi. Aristoteles betecknar 5 föremål sssåsom staten vigtigaste: Finanser, krig och fred, landets säkerhet, export och import, lagstiftning. – Men äfven speciela undersökningar. Thukydides motsatsen emelemellan blott åkerbruken skatt,tillagt av utgivaren industri och handelstat, – fattigt och rikt folk, – tunn och tät befolkning, skattevärde o.och penningvärde m. m. – Xenophon har i sina böcker om jordbruk och jagt skrifvit: nationalekonomi, definieradesvårtytt finanslära o. s. v.

Dock öfverhufvud här sssåsom med alla vetenskaper: fakta före|4| vetandet, fragmentarisk kunskap före systematisk eller vetenskapvetenskaplig. – Rätt tidigare än lag, – lagarna tidigare än lagfarenhet och rättsvetenskap. – DförDärför i sjelfva verket först de franska fysiokraterna och Adam Smith, som rödjat fältet, som grundlagt – den senare skapat ett utbildadt, harmoniskt, medvetet system af iakttagelser.

Och till hvilka andra vetenskaper, till hvilken grupp af vetenskaper hör nationalekonomi?

Uppenbart är det ej naturplatsersvårtytt, naturföreteelser, som han studera. Det är menniskan, som producera, fördela, utbyta, förbruka rikedom, föremål af värde. Det är meniskan i sin verksamhet, som utgörsvårtytt utgångspunkten för de ekonomiska fakta, och han är tillika centrum för de samma. Alltså sammanhör nation. ekonominationalekonomi med de öfriga vetenskaper, som betrakta menskan i hennes andessvårtytt skapelse, i hennes samhällslif, i hennes rättsförhållande m. m. – Men ekonomin studera icke huru meniskan kämpat fram till samhällsbolag och kultur i allmänhet, huru söka det rätta det goda, det sköna, etc sammasvårtytt sssåsom sådan, hellresvårtytt visa huru menniskan söka det materiela underlaget för sin utbildning, hur kan söka välstånd. Deraf tydlig distinktion från historia, rättsvetenskap, moral, estetik, religionslära, politik.

Äfven här, på det ekonomiska området, framstår menniskan sssåsom ett väsende underkastadt behof, – fritt och ansvarigt, sociabelt och perfektibelt.

Behofven redan förut antydt. Deras utveckling och förfining. – Genom det lidande, som åtföljer dem genom hoppet att allt mera vinna välbefinnande då de tillfinneshålles, äro behofven en oumbärlig sporre för den menskliga verksamheten.

Det egna eller personliga intresset är en följd fruktsvårtytt af behofvet. Orätt att häri se enda principen i viss handlhandlig. Kärlek, medlidande, välvilja, sympati [...]oläslig/saknad text se der driffjedrar av annat slag. Likaså pligt, pligtkänsla ... Man bör skilja mellan egnoriginal: nga intressen och egoismen, som vill underordna allt under dem. Intresset förena, egoism söndra menskan.

Friheten ett vilkor för framskridande, för energiskt omtänksamtsvårtytt arbete. Slafarbetet dåligt, eländigt. Djuren arbeta ofritt, blott leker instantsvårtytt, bäfer, myra. – Menniskan skall vara en son af sina verk ”sin egen lyckas smed”. Ansvarigheter följa friheter åt. Utan ansvarighet bli friheten [...]oläslig/saknad text, godtycke, förstörelse. – Rättigheten att arbeta tillika skyldighet att arbeta.

Sociabilitée. Visa hur isolering ett straff (cell staffet t. ex). – Individualism och Socialism – notalat. observera associalism och solidarité, följd häraf. –

Perfektibiliteten. Framåtskridandets lag röja sig i allt. Råda så länge lif finns. Derestsvårtytt vissning och död. Individens lif äro en kamp, och ett arbete, hvars mål är förfullkomnandet. Likasvårtytt mensklighetens. – Detta sträfvande vidga meniskans blick, hvars verksamhet blir allt mer omfattande, gränser falla, hafven öfverfaras. – Det ekonomiska samhället är vidare än det politiska, tack vare sociabiliteten, utbyten tillnäst.

Alkuperäinen (transkriptio)

|1|

Nationalekonomitillagt av utgivaren

V. T.Vårterminen 1880
1 Förel.Föreläsningen (=14de
i terminen)
16 Febr.februari

Nationalekonomins hufvudläror.
Inledning.

Menskans forskningar och iakttagelser i naturens verldsvårtytttillagt ochstruket
liksom det menskliga lifvets, den menskliga handlingens före-
teelser har till resultat ettstruket vetande, kunskap om vissa föremål,tillagt företider,
[...]oläslig/saknad text förhållanden, vare sig af beståndande eller tillfällig
art, och i hvarje tid ökas detta vetande, och hvarje tid lemna
i arf åt en kommande ett större förråd af kunskap än har emottagit.
Men denna massa kunskap skulle ej kunnat bli ordnad, klar, bindande
och fruktbärande om den ej fördelat sig i vissa, med hvarandra begrän-
sade områden, efter beskaffenhet af de föremål, de objekt som
hon studera. Deraf de skilda vetenskaperna. Det finns ett likhets-
drag mellan dem alla: sökandet efter sanning, säker kunskap, uppda-
gandet af det allmängiltiga i företeelser, de lagar, som deraf följa.
Men dock olika fr.från hvarandra såväl i föremål, som metod,
den senare oftast betingad af det förra. Ju rikare vetandet blifver,
desto flera sjelfständiga vetenskaper, desto större specialisering.
[...]oläslig/saknad text En del stå hvarandra fjermare, en del när-
mare, understödjande hvarandra hvarföre det ock finnes grupper af med hvarandra befryndade vetenskaper, inbördes behöfvande hvarandras hjelptillagt. Ett godtyckligt afskiljande af
ett visst område för forskning icke tillräckligt att konstituera en
särskild vetenskap. Om man t. ex. vill göra kunskap om bankväsende
till en skild vetenskap, så far man vilse. Oaktadt omfattning och betydelse
af dessa institutioner, kunskapen om dem dock blott en del af en veten-
skap, ty de kunna ej förstås eleller förklarastillagt utom i samband med en mängd, ja
totaliteten af ekonomiska företeelser. Annat exempel: Sjörätts vetenskapentillagt. [...]oläslig/saknad text För att ett område
af menskligt vetande skall bilda föremål för en vetenskap
skall det finnas en hel kategorie af företeelser, lydande likartade
lagar och möjlig att förklara, begripa endast genom att betraktas
i sitt inbördes samband, och [...]oläslig/saknad text somtillagt framträder, görande
sig gällande på ett visst allmängiltigt sätt enl.enligt vissa lika verkande
lagar. Aristoteles: ”Det finnes ej vetenskap om annat
än det som är generelt.”

Nåväl äro då de företeelser, som pläga benämnas
de ekonomiska, af den allmänna betydelse, den likformighet
eller inbördes öfverensstämmelse, kunna hos dem sådana bestån-
dande och likartade lagar uppspåras, att desamma böra utgöra
föremålet för en särskild vetenskap?

|2|

Svaret härå är lemnadt genom det faktum att
vetandet om de ekonomiska företeelser redan är utbildad till
en lifskraftig, betydelsefull vetenskap. – Och det bör oberoende
häraf blifva jakande. I sjelfva verket, hvartän vi rigtar
vår blick i nutid eller forntid, när eller fjerran, finna vi
menniskan, drifven af sina behof, arbeta på anskaffe af medel
för deras tillfredsställande. Arbete är menskoslägtets gemensamma
uppgift,och det mesta arbete göres för att tillfredsställa behof, vare
sig materiellsvårtytt eller andlig, alltid förafseende att
åstadkomma en produkt
som kan vara af nytta
för sjelf, eller erkänna
af det värde, att man
dermed kan tillbyta sig
andra.
tillagt och attstruket Primitivt hvar för sig, snart dock
i sammanslutning, – dennasvårtytt till påföljd arbetets delning, – för-
delen häraf större skicklighet, och alltså produktion af högre
totalsumme värde. Dermed ock association nödvändig
och utbyte af alster. Anbud och efterfrågan,
reglerade värde-
uppskattningen.
tillagt Mångas specielatillagt arbete blir då att förvexla
bytet; och [...]oläslig/saknad text dertill förbättras procedyren jemväl,
det allmänna instrumentet myntet uppfinnes.

Och så finna vi detta fenomen: tanken på morgondagen,
omtanken för framtiden, hvarförutan ingen civilisat anses möj-
lig. Den vilde sparar ej, han har ej egendom, ej trygghet för
framtiden, han är icke herre öfver naturen, blott en olycklig parasit
derafstruket vid dess barm. Men der ena generationen lemnar efter
sig resultat af sitt arbete, der är vilkoren för välstånd gifven.
Odlad jord, – byggnader, – redskap, – kapital, – arbetsskicklighet.
från
nomader till
jordbrukare
industri
handel
ss.såsom karaktärsd-
rag i sam-
hällen
tillagt i marginalen
Och resultatet af arbete nedlagdt är allmänt nyttigt: vägar, kanaler,
allmallmänna byggnader. – Och ju mer denna omtänksamhet verkat, detta
arbete för behofvens tillfredsstälelse lemnat öfverskott, desto mång-
faldiga kan det menskliga arbetet gestalta sig. Destosvårtytt mera tillfälle
till produktionsmedelsvårtytt utöfer den individen sjelf eger. Krediter,
dess underbara verkan och utveckling i våra dagar.

Vi finna vidare hur menskan under allt detta oaflåtliga
arbete behöfver hvarandra inbördes, ochsvårtytt ersätta hvarandras tjenster.
Öfverallt skallsvårtytt arbetare erhålla lön, – fastighetsegare lugn, eller hyrasvårtytt
kapitalister ränta. Och drifven af sin lust att njuta, eller
samla eller vinna ära, finna vi menskan täfla i företagsamhet
för att utöfver nämnda remuneration ernå vinst, – blifva
rika.

Öfverallt [...]oläslig/saknad text sträfvande och äflantillagt efter rikedom, efter egandet
af föremål som erkänns hafva värde. Och öfverallt tillåta
en oaflåtlig förbrukning af sådana föremål. – Och emedan irrningar
|3| äfven i menskans ekonomiska verksamhet icke bannlysta,
se vi då och då, kriser, betryck, stagnation, – ofta
för de enskilda lika förderfvandesvårtytt som de politiska och sociala revo-
lutionerna och frambragtes liksom dessa deraf att man,
brutit mot sådana lagar, som icke ostraffadt kunna öfver-
trädas: sparsamhet, omtanke, harmoni mellan anbud och
efterfrågan. Kränktes, – liksomsvårtytt politiska revolutioner, emedan
rätt och frihet förtrampats, – eviga lagar, hvilka
äfven de nödvändigt måste hämnas, göra sig gällande.

Och slutligen se vi bredvid rikedomen äfven fattigdomen, vi
se huru olika resultater ansträngningar gifva och hur äfven här
en viss naturlig lag torde finnas, som ej artificielt kan
hjelpas attstruket ändras.

Är då ej allt detta en krets af företeelser, som hafva
sin särskilda art och i sitt stundom fördolda, stundom
tydliga causalsamhang följa bestämda lagar, hvilka icke
utredts och förklarats vare sig af naturvetenskapen,
eller historien, eller rättsvetenskapen eller teologin. Ja, uppenbart.

Menstruket Och att de dessutom icke bli blott tillfälliga före-
teelser, – sådan som öfverhufvud icke kunna blifva föremål för
vetenskapen, bör ock framgå af föregående. Fenomen, yttringar
vexla, lagarna äro stabila, väsentliga, och ju mer man lärt
känna dem, desto bättre har menskligheten funnit sig deraf.

Fenomen i alla tider och dock den ekonomiska vetenskapen
ny. Dock något vetenskapliga undersökningar i sådana
ämnen redan i antiken. Redan Sokrates betraktade stats-
vetenskapen i 3 grenar: finanser, krigskonst, politi, särskildt
ekonomisk politi. Aristoteles betecknar 5 föremål
sssåsom staten vigtigaste: Finanser, krig och fred, landets säkerhet,
export och import, lagstiftning. – Men äfven speciela under-
sökningar. Thukydides motsatsen emelemellan blotttillagt åkerbruken skatt
industri och handelstat, – fattigt och rikt folk, – tunn och
tät befolkning, skattevärde o.och penningvärdetillagt m. m. – Xenophon
har i sina böcker om jordbruk och jagt skrifvit: national-
ekonomi, definieradesvårtytt finanslära o. s. v.

Dock öfverhufvud här sssåsom med alla vetenskaper: fakta före
|4| vetandet, fragmentarisk kunskap före systematisk eller
vetenskapvetenskaplig. – Rätt tidigare än lag, – lagarna tidigare än lag-
farenhet och rättsvetenskap. – DförDärför i sjelfva verket
först de franska fysiokraterna och Adam Smith, som
rödjat fältet, förstruket som grundlagt – den senare skapat
ett utbildadt, harmoniskt, medvetet system af iakttagelser.

Och till hvilka andra vetenskaper, till hvilken grupp
af vetenskaper hör nationalekonomi?

Uppenbart är det ej naturplatsersvårtytt, naturföreteelser, som
han studera. Det är menniskan, som producera,
fördela, utbyta, förbruka rikedom, föremål af
värde. Det är meniskan i sin verksamhet, som utgörsvårtytt
utgångspunkten för de ekonomiska fakta, och han är tillika
centrum för de samma. Alltså sammanhör nation. ekonominationalekonomi
med de öfriga vetenskaper, som betrakta menskan i hennes andessvårtytt
skapelse, i hennes samhällslif, i hennes sträfvande framåtstruket rätts-
förhållande m. m. – Men ekonomin studera icke huru meniskan kämpat fram
till samhällsbolag och
kultur i allmänhet, huru
tillagt söka det rätta det goda, det
sköna, etc sammasvårtytt sssåsom sådan,
hellresvårtytt visa huru men-
niskan söka det ekono-
miska
struket materiela under-
laget för sin utbildning,
hur kan söka välstånd.
Deraf tydlig distink-
tion från historia,tillagt rättsvetenskap,
moral, estetik, religions-
lära, filosofistruket politik
historiastruket.
tillagt

Äfven här, på det ekonomiska området, framstår menni-
skan sssåsom ett väsende underkastadt behof, – fritt och
ansvarigt, sociabelt och perfektibelt.

Behofven redan förut antydt. Deras utveckling och
förfining. – Genom det lidande, som åtföljer dem
genom hoppet att allt mera vinna välbefinnande [...]oläslig/saknad text då detillagt
tillfinneshålles, äro behofven en oumbärlig sporre för
den menskliga verksamheten.

Det egna eller personliga intresset är en följd fruktsvårtytt af
behofvet. Orätt att häri se enda principen i viss handlhandlig.
Kärlek, medlidande, välvilja, sympati [...]oläslig/saknad text se der driffjedrar
av annat slag. Likaså pligt, pligtkänsla ... Man
bör skilja mellan enga intressen och egoismen, som vill
underordna allt under dem. Intresset förena, egoism
söndra menskan.

Friheten ett vilkor för framskridande, för energiskt
omtänksamtsvårtytt arbete. Slafarbetet dåligt, eländigt. Djuren
arbeta ofritt, blott leker instantsvårtytt, bäfer, myra. –
Menniskan skall vara en son aftillagt sina verk ”sin egen lyckas smed”.
Ansvarigheter följa friheter åt. Utan ansvarighet bli friheten [...]oläslig/saknad text, godtycke,
förstörelse. – Skyldighetstruket Rättigheten att arbeta tillika skyldighet att arbeta.

Sociabilitée. Visa hur isolering ett straff (cell staffet t. ex). – Individualism och
Socialism – nota associalism och solidarité, följd häraf. –

Perfektibiliteten.
Framåtskridandets lag röja
sig i allt. Råda så
länge lif finns. Derestsvårtytt
vissning och död. Indi-
videns lif äro en kamp,
och ett arbete, hvars mål
är förfullkomnandet. Likasvårtytt
mensklighetens. – Detta
sträfvande vidga meniskans
blick, hvars verksamhet
blir allt mer omfattande,
gränser falla, hafven
öfverfaras. – Det
ekonomiska samhället
är vidare än det poli-
tiska, tack vare socia-
biliteten, utbyten
tillnäst.
tillagt

Dokumentti kuvana