11.10.1875 Finanssioppi

Finanslära

H. T.Höstterminen 1875.
7^e Föreläsn.Föreläsningen
11 Oktober.

Sammanfattning rörande statsutgifterna.

1) Nödvändiga äro de statsutgifter, hvilka hänföra sig till sådan
statsverksamhetens uppgifter som äro oskiljaktiga från sjelfva statens
idé, nödvändigastruket grundvilkor för dess tillvaro. – Så blott nyttiga
äro att rubriceras de utgifter som hänföra sig till statens verksamhet
för sådana kulturändamål hvilkas befrämjande äfven vore möjligt genom de
enskilda och associationer, men hvilka dock under historien gifna fhållandenförhållandentillagt kunna bättre eller lika vältillagt befordras
genom staten. Lyxutgifter de, som utöfver tillgodoseendet af verkligt
statsbehof, framkallas af åtgärder och inrättningarstruket göras för att genom prakt och glanstillagt låta statsmakten
eller nationen framstå.

2) De nödvändiga utgifterna måste ock vara ständiga, permanenta,
de måste under alla fhållandenförhållanden betäckas. I samtidens stater hafva
dock äfven en mängd blott nyttiga utgifter antagit karakteren af beständig-
het. Och i medvetandet af stigande välmåga ha nationen ock ej sällan
låtit lyxutgifter ingå i budgeten.

Tillfälliga ärostruket kallastillagt alla sådana utgifter som icke afse statsverksamhetens
normala gång, utan afse ett behof för viss kortare tid, vare sig af
nödvändigt slagtillagt ss.såsom försvar emot angrepp eller nyttigt ss.såsom en jernvägsanläggning.

3) Vid uppgörandet af förslag till utgiftsbudget samverka alla ministrar
eller ledarna af statsförvaltningens olika grenar. I enhvars önskan att såvitt
möjligt tillgodose sin sfer kanstruket ligga en källa till kollision. Men hvarje ifrågasatt utgift bör låta sin nytta eller nödv^hetnödvändighet pröfva icke blott i och för sig utan ock jemförd med andra föreslagna utgifter.tillagt i marginalen Det tillhör finans-
chefen att sammanställa och jemföra de olika yrkanden på anslag och föranleda
detillagt jemkningar som motiveras af hänsyn till statsinkomsterna och national-
förmögenheten. Den slutliga granskningen och gallringen bör ankomma
i representationen af hvars pröfning och beslut såväl utgifter som skatter
skola hemta sin legalitet ej mindre än erkännadt att de stå i förnuftigt
fhållandeförhållande till nationens ekon.ekonomiska ståndpunkt.

4) Vidtillagt Statsutgifternas bestämmande bör alltså de andra af sparsamhet
|2| göra sig gällande, – icke en spars^hetsparsamhet af det slag som framförallt
söker vinna öfverskott och samla fonder, men den sparsamhet
som noga afväger utgiftens nytta emot utsigterna möjligheternatillagt för deras
bestridande. Framförallt bör sådana utgifter förkastas som icke afse allmänt behof och intresse.tillagt i marginalen

5) Dervid bör vidare såväl ur finansiel som politisk syn-
punkt pröfvas, om ej den statsanstalt eller statsåtgärd ut-
giften afser, lika väl eller bättre kunde på den privata
associations väg åstadkommas. Särskildt gäller, att oaktadt
ett statens intresse att näringsverksamheten uppblomstrar enär derigenom
ock ökade finanstillgångar, styrelsen dock bör afhålla sig från att ledande
ingripa i sagda verksamhet, enär den genom skyddsstruket protektionssystem
kan komma till en blott artificiel blomstring utan rol och utan varaktighet.
Affärslifvet, näringsverks^hetennäringsverksamheten behöfva frihet att röra sig, icke ledband
och förmyndare. Statens uppgift på detta gebit är med kreditlag-
stiftning, aflägsnandet af naturhinder eller andra sådana som öfverstiga
enskildes krafter, befrämjandet af goda relationer till andra länder,
åstadkommandet af omfattande kommunikaitionsanstalter, der,
under förhandenvarande fhållandeförhållande, dessa ej genom privat associa-
tion tillbörligen komma till stånd.

6) Vår tid har visat assoc.associations principens mäktiga betydelse. Storartade
företag ha genom den förverkligatsstruket association af enskildatillagt, d. ä.det är genom samlad enskild kraft
bragts å väg. Likväl kanstruket Mentillagt staten, som just i fråga om finansiel
tillgång mer än annars framträder analogt med en association, har delvis endast skatter och kreditertillagt när
det gäller, förfoga öfver mer samlad kraft än den enskildes förmåga
och bör derföre använda denna kraft der nationalviljanstruket uppgiftens
pröfvan växa öfver de enskildes hufvud. Särskildt då det icke
fråga om lukrativa företag, utan allmänn intresse af annat
slag ss.såsom undervisnings väsende, vetenskap och konst m. m.

7) Slutligen erinras, att bedömandet af statsstruket anslagsfråga, d. ä.det är
af projekter som medföra statsutgifter, icke blott en finansiel
uppgift. Helt andra synpukter, än de finansiella, måste härvid
ofta tillerkännas afgöranderätten om ock hänsyn till resurserna aldrig får skjutas undantillagt. Men i fråga omstruketDerföre är det
hufvudsakligen på frågan om statensstruket tillgångar för statsbehofven, som
den praktiska finansierenstruket dertillagt den praktiska finansieren koncentrerar sin uppmärksamhet.
Och derföre ock afdeln.afdelning om statsinkomsten, till hvilka nu öfvergå, som
utgöra finansvetensk.finansvetenskapens väsendtligaste del.

Om brokig mångfald af utgifter
så lika oreda af inkomster.
Förut en allmän aperçu
äfven de mångfaldiga slag af
inkomstkällor för staten.
Finland ss.såsom exempel. – Ock i all-
mänhet nu och i äldre tider.
Man bör söka delstillagt lämpliga
grupper

II Statsinkomsterna

Indelning 1^o) Från staten tillhörig egendom, ss.såsom domäner, jern-
vägen, kapitaler, eller från statsanlterstatsanstalter som af enskistruket mot afgift begagnastillagt – kan ock betecknas ss.såsom inkomster af
näringsverksamheten som för statens räkning bedrifvas, – eller
inkomster som staten erhåller på enahanda sätt som enskilda.

2^o) Inkomster genom afgifter af statsmedborgarne; hvilka
afgifter antingen erlägges för begagnandetstruket anlitandettillagt af vissa (statsanstalter eller)
statsmyndigheter, eller ock äro alla medborgare ålagda sssåsom skatter.

3^o) källan är statskrediten, som visserligen icke kan eller börtillagt bereda
permanent inkomst, men förtillagt tillfälliga behof af stor vigt.

1. Statens egendomstruket Den inkomsten nu, som staten
kan erhålla på enahanda väg som enskilda.

a) inkomster som härflyta från staten tillhörig egendom

b) d^odito statsanstalter hvilka få emot afgift
begagnas.

a) Hvad allt för slags statsegendom finnes? –Öfverblick
deraf: byggnader, inventarier, vagnar, fartyg, förråd, bibliotek, muséertillagt – . Jord-
gods, skogar, bergverk, kanaler, jernvägar. – Fast och lös icke tillräcklig indelningsgrund.

Tvenne hufvudgrupper häraf. 1^o) Sådan statsegendom, som
är direkte anvisad till begagnande för vissa statsändamål.
2^o) Sådana från hvilka stater erhålla eller söka erhålla
inkomst, att sedan jemte öfrig statsinkomst för statens
ändamålstruket behofverstrukettillagt begagnas.

Den förra kategorin angår oss här icke. Den representerar utgifter
förut gjorda för olika ändamål, – gjorda icke för aflöning utan
för anskaffande af det materiella substanse åt olika delar af för-
valtningen. Ex.Exempel: fängelser – skolhus, – embetslokaler palatsertillagt. Bygda
icke för att uthyra och använda hyran till statskassa – utanstruket icketillagt
så mycket heller för att inbespara hyror ty de blifve
billigare, – utan för att sådana hus behöfvas. – Visserligen
äro de värderik egendom – ja ofantliga summor ligga
i dem, – men de höra icke till det slags egendom som
finansläran har att undersöka när det är fråga om statsinkomst.
Det är på utgiftssidan ensamt som de i budgeten verka,
|4| både till anläggningskostnad och underhåll. Också ställda
under inrikes- eller civil-departdepartementet.

2^a gruppen deremot hör till undersökn.undersökningen om statsinkomsten.

Staten tillhörande inkomstgifvande egendom, den
som här bör sysselsätta oss. Men äfven den af olika slag.
Med Domäner ha en del velat beteckna all den staten
tillhöriga förmögenhet som afkasta inkomst. Detta dock
för vidsträckt. Jag förstår här med domäner: all
staten tillhörig, inkomstgifvande egendom af fastighets
natur. Således jordagods, skogar, bergverk, fiskerier,
fabriker.

Från det historiska: furste- och statsdomäner ursprungligen
sammanblandade, eller rättare furstar bestredo så långt räckte,
statsutgifter med revenyer. – Upsala ödr. – Gustaf
Wasa: ”all obebygd jord hör Gud, Konungen och Sveriges krona
till” – likaså bergverk, fiskerier. Men häraf uppkomma statsdomäner
icke furstens privata. – I Preussen Fredrik Wilh.Wilhelm I 1713
att alla domäner statsegendom, – i Frankrike 1790 nationalegendom. Tyska
småstaterna först i detta sekel. Privata domäner dock ännu bestå.
I allm^hetallmänhet ha de minskats, icke ökats.

Det faktum att domäner finnas i en stat, är ett historiskt resul-
tat, hvilar hlt och hllethelt och hållet på hist.historisk grund, bör icke anses sssåsom hörande till statens idé.
Tvärtom kunde man snarare säga att domäners tillvaro en anomali – ty det måste
ju ovilkorl.ovillkorligen anses strida mot statens begrepp, att staten t. ex. uppträder ss.såsom konkurant
med enskilde, i den ena eller andra näringsgrenen. – Det kan derföre från början
uppställas den satsen att domänerna af vetenskapen endast kan anses ss.såsom en
relativt berättigad inkomstkälla för staten, enär de alltid måste hvila på
historisk grund och endast sålunda förklarliga.

Från finansiel synpunkt: enskilda medborgares hushållning lyckas vanligen
vida bättre än statens: samma jord som ger staten 2 eller 3 % kan ge den enskilda
5 à 6, samma bergsbruk eller fabrik som icke vill bära sig med statens
förvaltning, kan vara vinstgifvande drifvet af egna intressenter. – Men
ju bättre skötsel, desto fördelaktigare äfventillagt för staten. – Vore det bättre för staten att
ha domäner, än att bero af skatter, – ja, då borde konsequentie dessa ökas och
ökas – men då blefve medsamma den jord minskad, som röna den enskilda
verksamhetens lifvande inflytande. – Det vore patriarchalism.