31.1.1879 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 79
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 79
6e FöreläsnFöreläsning
31 Janjanuari 79.
Tolkas 5 § F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten så vidsträckt, som de sväfvande ordalagen medge, borde icke blott all beskattning bero af StnaStänderna utan ock fullständig budgetbestämning. Emellertid vet man att denna G LGrundlag åsyftade inskränkning, icke utvidgning af StnasStändernas kompetens. Och sedan 45 § R F.Regeringsformen inskränkte deras bevillningsmakt till nya gärder. Man måste, för att förstå rätta meningen med dessa båda §§, och för att sålunda komma till någorlunda riktig uppfattning af hvad RgtenRegenten tillkomma för beskattningsrätt, taga historiska upplysningar till hjelp. Endast sålunda kan man fatta afvikelser från den gamla svenska rättsprincipen att all skatt förutsätta samtycke af de skattskyldiga eller deras lagliga ombud.
Vigtigaste slaget af ifrågavarande skatter onekligen tullen. Ansågs i äldre tider vara en länsherrens höghetsrätt att uppbära afgifter af dem som passerade deras område. Tullarna derföre i Europa från början hänförda bland regalier. – Så var dock ej i Sverige. Men i 15de seklet ser man i Sverige kngnkungen uppbära vissa afgifter af utändningar som besökte Sverige för att der drifva handel. Denna beskattning rönte intet motstånd från befolkningens sida, emedan ej drabbade dem direkte och derföre icke ansågs ss.såsom angrepp i deras rätt att bevilja. Detta utöfvades opåtaladt under hela 16de seklet. Gustaf II Adolf fick dock 1611 i sin konungsförsäkran utlofva att ej utan vdbdesvederbörandes samtycke pålägga tullar. Detta löfte glömdes dock snart. Då RRidderskapet och Adeln samt Presteståndet 1664 begärde af Regeringen att få kännedom om tulltarifferna innan de utfärdades, svarades att de vore ett K MsKunglig Majestäts proprie regale och under dess immediata disposition.|2| Vid denna uppfattning förblef det till Frihetstiden, då tullen, liksom allt annat kommo under StnasStändernas bestämmande. Detta stadgades uttryckl.uttryckligen i 5 § af 1720 års R. F.Regeringsformen 1720, § 5: K MKunglig Majestät eger freda och frälsa sitt Rike, särdeles emot utrikes våld och fienders inträngande makt, men må ej dertill emot lag, kon.edenkonungaeden och försäkringen pålägga undersåtarne några krigshjelper, gärder, tullar, utskrifningar och andra afgifter, utan Riksens StdersStänders vetskap, fria vilja och samtycke o. s. v.tillagt i marginalen 45 § 1772 års R. F.Regeringsform är en omskrifning af 5 och 6 § i 1720 års R FRegeringsform. Ordet tullar bortlemnadt. Kan icke varit oafsigtligt. Har derför, och eftersom icke ny gärd, då redan förut brukats, ansetts för ett monarkens prerogativ att bestämma om, helst förhållandet varit sådant före 1680. Tolkningen dock hårdragensvårtytt, eftersom rättigheten att uppbära gamla gärder utan StnaStänderna, icke borde innebära rätt att dem förändra, om dem lagstifta. Praxis har emellertid varit sådan alltsen 1772. Denna rätt har ock utan anmärkning utöfvats, och af mången tolkats ss.såsom en del af den ekonomiska lagstiftningsrätten, eftersom intill nya tider tullen främst betraktades ss.såsom ett medel att reglerna industriens och handelns intressen.
Att tullväsendet från början kunde få denna riktning har sin förklaring jemväl deri att genom Landslags och Landslagens andra skatter och gärden alltid förstådd direkta skatter. De indirekta, de n. f. t.nuförtiden så vigtiga konsumtionsskatten den tiden obekanta. – Efter landskapsförfnslandskapsförfattningens förfall tilltog kngnskonungens ekonom.ekonomiska lagstiftningsmakt och begagnades ss.såsom inkomstbringande. Utländska rättsbegrepp importerades från feodalstater. Den s. k. Regalrätten i allmänhet ej erkänd i Svensk rätt. Men analoga begrepp dock gjort sig genom häfd gällande. Sålunda har RgtnRegenten hos oss fortfarande ansetts berättigad att:
ObsObservera – den ekonomiska betydelsen – protektorium och frihandel – djupt ingripande.tillagt i marginalen
1o) för sina nådebevisningar och utnämningar till tjenster m. m. fastställa och låta uppbära afgifter. Detta|3| i sjelfva verket en beskattning, liknande det feodala begreppet af afgift för lön. – Det finnes ej lag härom men dessa afgifter uppbäras fortfarande efter vissa taxor. Ej ens rörande centonalen, som dock en direkt inkomstskatt (1 procent af alla löner) finnes allmän lag, blott en hel hop administrativa förordnförordningar. – 2o) Taxor för expedition och lösen för pass m. m. – 3o) Taxa för begagnandet af vissa statsanstalter ss.såsom posten, lots- och båkverket m. m. skolorna m m. Landthandel. Apteks afgift beskriftillagt i marginalen ObsObserveratillagt i marginalen Alla dessa skatter bestämmes af RenRegenten utan StnaStänderna och förfrogassvårtytt jemväl. – Procedyren vid stiftandet.tillagt i marginalen (Man kunde hit föra äfven jernvägs- och kanalers frakt- och pengaafgifter. Men dock af annat slag. De äro icke några beskattningsanstalter, utan rena affärsföretag. Vid bestämmandet af dessa afgifter medverka helt andra synpunkter än vid de förenämnda. Närmast till omsvårtytt post- och lots och båk pengensvårtytt).
Vidare har Regenten enl.enligt 45 § R. F.Regeringsformen rätt att utan SnasStändernas hörande utskrifva gärde om krigsanfall skulle nödga. Men de finge blott fortfara så länge kriget räcka, men så snart kriget upphör, ⊠original: böra Sta ochsvårtytt böra ”StnaStänderna sammankomma och de nya gärden upphöra” – en viss otydlighet.
Slutligen finns en metod för statsinkomst som måste vidröras: statslånen. Den satsen har drifvits, att RgtnRegenten berättigas ensam upptaga, blott ränta och amortering komma af statsverkets ordinarie tillgångar bestridas. Denna åsigt låta förena sig försåvidt gälla korta tillfälliga lån, fond de Trésor
fr. statskassans fonder,|4| hvilken afhjelpa ett tillfälligt behof och med all säkerhet finna sin betäckning g.genom ordinarie inkomst. De måste vara ss.såsom föreskott på en inkomst, för att kunna göra en i alla fall nödigsvårtytt utgift tidigare än eljes.tillagt i marginalen Men fasta amorteringslån, om ock [...]oläslig/saknad text till en början kunna bestridas af statsverkets tillgångar utan bevillning, framkallasvårtytt dock senare sådan. Således statslån i allmänhet behöfva StnasStändernas ⊠original: garanti bifall. Också harsvårtytt [...]oläslig/saknad text Storf.Storfurste yttrat sig i sitt trontalet 1863: ”Endast till bestridande af krigskostnaderna 1855 och 1856 samt till bekostande af jernvägen emellan HforsHelsingfors och ThusTavastehus har jag tillåtit Storfurstendömets styrelse att upptaga statslån. Äfven rörande dessa skall en redogörelse Eder föreläggas, som utvisar att ränta och amortissement för desamma kunna af stats verkets närvarande tillgångar bestridas. Min vilja är dock, att framdeles inga statslån må utan Storfurstendömets ständers medverkan upptagas, såframt icke plötsligt fiendligt anfall eller annan oförinsedd allmän olycka skulle göra sådant oundgängligen nödvändigt.”
Sammanfattning:
Omvårdnad om statskrediten tillhör [...]oläslig/saknad text monark främst, sålänge icke StnaStänderna budgetbestämningsrätten.
Grundskatten och en del andra skatter permanenta. Kunna blott af Regent och StndrStänder gemensamt ändras eller upphäfvas, i vanlig lagstiftningsväg. Dispositionen af deras proveny, tillhör RgntenRegenten utan StnasStändernas hörande.
Hvad är vilkoret för god kredit? Förut gaf staten pant, ännu Turkiet.svårtytt Finl.Finland då första gången lånsvårtytt. Nu icke – Bankreglemente.tillagt i marginalen
RegenRegenten berättigad att efter pröfning af RgensRegeringens framställning den på StnasStändernas vägnar garantera utrikes lån eller kredit af högst 10 miljmiljoner mark hvilka medel upplånas på statsverkets [...]oläslig/saknad text [...]oläslig/saknad text och öfverlemnas till Bankens förfogande med förbudetsvårtytt att betala.
Grunden för statens beskattningsrätt öfverkraf visadsvårtytt. – Icke blott Mon.Monarken stå öfver rättsprincipen.tillagt i marginalen
Se X.tillagt i marginalen
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 79
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 79
6e FöreläsnFöreläsning
31 Janjanuari 79.
Tolkas 5 § F. o. S. A.Förenings- och säkerhetsakten så vidsträckt, som de sväfvande
ordalagen medge, borde icke blott all beskattning bero
af StnaStänderna utan ock fullständig budgetbestämning. Emellertid
vet man att denna G LGrundlag åsyftade inskränkning, icke utvidg-
ning af StnasStändernas kompetens. Och sedan 45 § R F.Regeringsformen inskränkte
derastillagt bevillningsmakt till nya gärder. Man måste, för att
förstå rätta meningen med dessa båda §§, och för att
sålunda komma till någorlunda riktig uppfattning
af hvad RgtenRegenten tillkomma för beskattningsrätt,
taga historiska upplysningar till hjelp. Endast sålunda
kan man fatta afvikelser från den gamla svenska
rättsprincipen att all skatt förutsätta samtycke af de
skattskyldiga eller deras lagliga ombud.
Vigtigaste slaget af ifrågavarande skatter onekligen
tullen. Ansågs i äldre tider vara en länsherrens
höghetsrätt att uppbära afgifter af dem som passerade
deras område. Tullarna derföre i Europa från början
hänförda bland regalier. – Så var dock ej i Sverige.
Men i 15de [...]oläslig/saknad text seklet ser man i Sverige kngnkungen uppbära
vissa afgifter af [...]oläslig/saknad text utändningar som besökte Sverige
för att der drifva handel. Denna beskattning rönte intet
motstånd från befolkningens sida, emedan ej drabbade dem direktetillagt
och derföre icke ansågs ss.såsom angrepp i deras rätt att bevilja.
Detta utöfvades opåtaladt under hela 16de seklet. Gustaf
II Adolf fick dock 1611 i sin konungsförsäkran utlofva
att ej utan vdbdesvederbörandes samtycke pålägga tullar. Detta löfte
glömdes dock snart. Då RRidderskapet och Adeln samt Presteståndet
1664 begärde af Regeringen att få kännedom om tull-
tarifferna innan de utfärdades, svarades att de vore
ett K MsKunglig Majestäts proprie regale och under dess immediata disposition.
|2|
Vid denna uppfattning förblef det till Frihetstiden, då
tullen, liksom allt annat kommo under StnasStändernas bestäm-
mande. Detta stadgades uttryckl.uttryckligen i 5 § af 1720 års R. F.Regeringsformen
1720, § 5: K MKunglig Majestät
eger freda och frälsa
sitt Rike, särdeles emot
utrikes våld och fien-
ders inträngande makt,
men må ej dertill emot
lag, kon.edenkonungaeden och
försäkringen pålägga
undersåtarne några
krigshjelper, gärder,
tullar, utskrifningar
och andra afgifter,
utan Riksens StdersStänders
vetskap, fria vilja
och samtycke o. s. v.tillagt i marginalen
45 § 1772 års R. F.Regeringsform är en omskrifning af 5 och 6 § i 1720 års R FRegeringsform.
Ordet tullar bortlemnadt. Kan icke varit oafsigtligt.
Har derför, och eftersom icke ny gärd, då redan förut
brukats, ansetts för ett monarkens prerogativ att
bestämma om, helst förhållandet varit sådant före 1680.
Tolkningen dock hårdragensvårtytt, eftersom rättigheten att upp-
bära gamla gärder utan StnaStändernatillagt, icke borde innebära rätt att dem
förändra, om dem lagstifta. Praxis har emellertid
varit sådan alltsen 1772. Denna rätt har ock utan
anmärkning utöfvats, och aftillagt mången tolkats ss.såsom en del
af den ekonomiska lagstiftningsrätten, eftersom intill nya
tider tullen främst betraktades ss.såsom ett medel att
reglerna industriens och handelns intressen.
Att tullväsendet från början kunde få denna
riktning har sin förklaring jemväl deri att genom Landslags
och Landslagens andra skatter och gärdentillagt alltid förstådd direkta
skatter. De indirekta, de n. f. t.nuförtiden så vigtiga konsum-
tionsskatten den tiden obekanta. – Efter lands-
kapsförfnslandskapsförfattningens förfall tilltog kngnskonungens ekonom.ekonomiska lag-
stiftningsmakt och begagnades ss.såsom inkomstbringande.
Utländska rättsbegrepp importerades från feodalstater.
Den s. k. Regalrätten i allmänhet ej ertillagtkänd i Svensk
rätt. Men analoga begrepp dock gjort sig genom
häfd gällande. Sålunda har RgtnRegenten hos oss fort-
farande ansetts berättigad att:
ObsObservera – den ekonomiska bety-
delsen – protektorium
och frihandel – djupt
ingripande.tillagt i marginalen
1o) för sina nådebevisningar och utnämningar till tjenster
m. m. fastställa och låta uppbära afgifter. Detta
|3|
i sjelfva verket en beskattning, liknande det feodala
begreppet af afgift för lön. – Det finnes ej lag
härom men dessa afgifter uppbäras fortfarande
efter vissa taxor. Ej ens rörande centonalen,
som dock en direkt inkomstskatt (1 procent af alla
löner) finnes allmän lag, blott en hel hop admini-
strativa förordnförordningar. – 2o) Taxor för expedition
och lösen för pass m. m.tillagt – 3o) Taxa för begagnandet af vissa
statsanstalter ss.såsom posten, lots- och båkverket m. m.
skolorna m m.tillagt
Landthandel.
Apteks afgift
beskriftillagt i marginalen
ObstillagtObserveratillagt i marginalen
Alla dessa skatter bestämmes af RenRegenten utan StnaStänderna
och förfrogassvårtytt jemväl. – Procedyren vid stiftandet.tillagt i marginalen (tillagtMan kunde hit föra
äfven jernvägs- och kanalers frakt- och penga-
afgifter. Men dock af annat slag. De äro icke några
beskattningsanstalter, utan rena affärsföretag. Vid be-
stämmandet af dessa afgifter medverka helt andra
synpunkter än vid de förenämnda. Närmast till
omsvårtytt post- och lots och båk pengensvårtytt)tillagt.
Slutligenstruket Vidare har Regenten enl.enligt 45 § R. F.Regeringsformen rätt att
utan SnasStändernas hörande utskrifva gärde om krigs-
anfall skulle nödga. Men de finge blott fortfara
så länge kriget räcka, men så snart kriget upphör, böra Statillagt ochsvårtytt böra ”StnaStänderna samman-
komma och de nya gärden upphöra” – en viss
otydlighet.
Slutligen finns en metod för statsinkomst som
måste vidröras: statslånen. Den satsen har
drifvits, att RgtnRegenten berättigas ensamtillagt upptaga, blott
ränta och amortering komma af statsverkets ordi-
narie tillgångar bestridas. Denna åsigt låta förena
sig försåvidt gälla korta tillfälliga lån, fond de Trésor,
|4|
hvilken afhjelpa ett tillfälligt behof och med all säkerhet
finna sin betäckning g.genom ordinarie inkomst. De måste vara ss.såsom föreskott på en inkomst, för att kunna göra en i alla fall nödigsvårtytttillagt utgift tidigare
än eljes.tillagt i marginalen Men
fasta amorteringslån, om ock [...]oläslig/saknad text
till en början kunna bestridas af ordinariestruket stats-
verkets tillgångar utan bevillning, framkallasvårtytt
dock senare sådan. Således statslån i allmän-
het behöfva StnasStändernas garanti bifalltillagt. Också harsvårtytt
[...]oläslig/saknad text Storf.Storfurste yttrat sig i sitt trontalet
1863: ”Endast till bestridande af krigs-
kostnaderna 1855 och 1856 samt till bekostande
af jernvägen emellan HforsHelsingfors och ThusTavastehus har
jag tillåtit Storfurstendömets styrelse att upp-
taga statslån. Äfven rörande dessa skall
en redogörelse Eder föreläggas, som utvisar
att ränta och amortissement för desamma
kunna af stats verkets närvarande tillgångar
bestridas. Min vilja är dock, att framdeles
inga statslån må utan Storfurstendömets
ständers medverkan upptagas, såframt
icke plötsligt fiendligt anfall eller annan
oförinsedd allmän olycka skulle göra sådant
oundgängligen nödvändigt.”
Sammanfattning:
Omvårdnad om statskrediten
tillhör [...]oläslig/saknad text monark främst,
sålänge icke StnaStänderna budgetbestämningsrätten.tillagt
Grundskatten och en del andra skatter perma-
nenta. Kunna blott aftillagt Regent och StndrStänder gemensamt ändras
eller upphäfvas, i vanlig lagstiftningsväg. Dispositionen af
deras proveny, tillhör RgntenRegenten utan StnasStändernas hörande.
Han disponerastruket bestämmatillagt äfven öfvertillagt inkomsten af stämpelpappersafgiften
ehuru den [...]oläslig/saknad text blotttillagt på viss tid i sender af Stna beviljad och
de deri ega initiativsrätt.struket
Hvad är vilkoret för
god kredit?
Förut gaf staten
pant, ännu Turkiet.svårtytt
Finl.Finland då första gången
lånsvårtytt. Nu
icke –
Bankre-
glemente.tillagt i marginalen
RegenRegenten berättigad
att efter pröfning af
RgensRegeringens framställning den
på StnasStändernas vägnar garantera
utrikes lån eller kredit
af högst 10 miljmiljoner mark
hvilka medel upplånas
på statsverkets [...]oläslig/saknad text
[...]oläslig/saknad text och öfver-
lemnas till Bankens
förfogande med
förbudetsvårtytt att
betala.tillagt
Grunden för
statens beskatt-
ningsrätt öfverkraf
visadsvårtytt. – Icke blott
Mon.Monarken stå öfver rätts-
principen.tillagt i marginalen
Se X.tillagt i marginalen
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1879
6. luento 31. tammikuuta 1879
Jos Yhdistys- ja Vakuuskirjan § 5 tulkitaan niin laajasti, kuin sen epämääräiset sananmuodot sallivat, Säädyille pitäisi kuulua myös budjetin täysi määräämisoikeus sen lisäksi, että niistä riippuu kaikki verotus. Kuitenkin tiedetään, tämä perustuslain tarkoittama tavoite rajoittaakin Säätyjen toimivaltaa eikä suinkaan laajenna sitä. Ja sitten Hallitusmuodon § 45 rajoitti niiden suostuntaverovaltaa uusiin veroihin. On otettava historia avuksi valistamaan meitä, jotta ymmärtäisimme oikein näiden molempien pykälien merkityksen ja näin saisimme jossain määrin oikean käsityksen siitä, millainen verotusoikeus Hallitsijalla on. Vain siten voidaan käsittää poikkeamat vanhasta ruotsalaisesta oikeusperiaatteesta, että kaikki verot edellyttävät verovelvollisten tai heidän laillisten edustajiensa suostumusta.
Tärkein kyseisten verojen laji on kiistatta tulli. Entisinä aikoina katsottiin lääninherran valtaoikeudeksi periä maksuja niiltä, jotka kulkivat heidän alueittensa läpi. Sen vuoksi Euroopassa tullien katsottiin alusta saakka kuuluvan regaalioihin. – Näin ei kuitenkaan ollut Ruotsissa. Mutta 1400-luvulla nähdään Ruotsissakin kuninkaan perivän tiettyjä maksuja ulkomaalaisilta, jotka kävivät Ruotsissa tehdäkseen kauppaa. Tämä verotus ei herättänyt väestön puolelta vastustusta, koska se ei suoraan koskenut heitä, eikä sitä siksi katsottu hyökkäykseksi heidän suostuntaoikeuttaan vastaan. Näin meneteltiin kenenkään moittimatta koko 1500-luvun ajan. Kustaa II Aadolf joutui kuitenkin vuonna 1611 lupaamaan kuninkaanvakuutuksessaan, ettei hän aseta tulleja ilman asianomaisten suostumusta. Tämä lupaus unohtui kuitenkin pian. Kun Ritarikunta ja Aatelisto sekä Pappissääty pyysivät vuonna 1664 Hallitukselta saada tietoa tullitariffeista ennen kuin niitä perittiin, heille vastattiin, että ne ovat Hänen Kuninkaallisen Majesteettinsa propries regales ja siten heti käytettäviä. Tämä käsitys oli vallalla Vapaudenaikaan asti, jolloin tulli, kuten kaikki muukin, tuli säätyjen määräysvallan alle. Tämä säädetään selvästi vuoden 1720 hallitusmuodon §:ssä 5. 1720, § 5: Hänen Kuninkaallisen Majesteettinsa tulee rauhoittaa ja vapauttaa valtakuntansa erityisesti ulkoa päin tulevasta väkivallasta ja vihollisen tunkeutumisen mahdista, mutta hän ei saa tällöin toimia vastoin lakia, kuninkaanvalaa ja vakuutusta eikä asettaa alamaisilleen joitakin sota-avustuksia, veroja, tulleja, määräyksiä ja muita maksuja, ilman että Valtakunnan Säädyt olisivat siitä tietoisia, että ne olisivat vapaasta tahdostaan siihen suostuvaisia jne.tillagt i marginalen Vuoden 1772 hallitusmuodon § 45 on kopio vuoden 1720 hallitusmuodon §:istä 5 ja 6. Sana tullit on jätetty pois. Ei voi olla tahaton muutos. Siitä syystä ja koska jo aikaisemmin käytettyä termiä ”uusi vero” ei ole tässä mainittu, on katsottu, että monarkilla on yksinoikeus määrätä, mieluiten siten kuin asianlaita oli ollut ennen vuotta 1680. Tulkinta on kuitenkin hiuksien halkomista, koska oikeuden kantaa vanhoja veroja ilman säätyjä ei pitäisi sisältää oikeutta niiden muutoksiin tai säätämiseen. Käytäntö on kuitenkin ollut sellainen vuodesta 1772 lähtien. Tätä oikeutta on myös harjoitettu kenenkään huomauttamatta, ja monet ovat tulkinneet sen osaksi taloudellista lainsäädäntöoikeutta, koska aivan viime aikoihin asti tullia on lähinnä pidetty keinona säädellä teollisuuden ja kaupan intressejä.
Tullilaitoksen sallimista kulkea alusta lähtien tähän suuntaan voidaan kuitenkin selittää sillä, että Maanlain ja siinä mainittujen muiden verojen ja maksujen mukaisesti tulleja on aina pidetty välittöminä veroina. Välilliset, nykyään niin tärkeät kulutusverot olivat tuohon aikaan tuntemattomia. – Kun Maanlait menettivät merkityksensä, lisääntyi kuninkaan valta säätää taloudellisia lakeja, ja sitä hyödynnettiin tuloja tuottavana. Ulkomaisia oikeuskäsitteitä tuotiin maahan feodaalivaltioista. Ruotsin oikeudessa ei yleisestikään ole tunnustettu nk. regaalioikeutta. Mutta analogiset käsitteet ovat kuitenkin tehneet itsensä tiettäviksi. Siksi meillä Hallitsija on edelleen katsottu oikeutetuksi:
Huom. – taloudellinen merkitys – suojelutullit ja vapaakauppa – syvältä luotaavia.tillagt i marginalen
1) määräämään ja perimään maksuja armonosoituksistaan ja virkaan nimittämisistään ym. Tämä on itse asiassa verotusta ja muistuttaa feodaaliajan käsitettä maksu, jota käytettiin palkasta. – Tästä ei ole lakia, mutta näitä maksuja kannetaan edelleen tiettyjen taksojen mukaan. Ei edes sadannesmaksusta, joka kuitenkin on välitön tulovero (1 prosentti kaikista palkoista) ole yleistä lakia, vain koko joukko hallinnollisia asetuksia. 2) Taksojen perimiseen toimituksista ja passin lunastamisesta ym. – 3) Taksojen perimiseen tiettyjen valtion laitosten käyttämisestä eli postista, luotsi- ja majakkalaitoksesta ym. kouluista ym. Maalaiskauppa. Apteekkimaksu.tillagt i marginalen Huom.tillagt i marginalen Kaikki nämä verot Hallitsija määrää ilman Säätyjä, ja kuitenkin niistä kysellään. Säätämisprosessi.tillagt i marginalen (Tähän voitaisiin myös lisätä rautateiden ja kanavien rahti- ja matkamaksut. Mutta rautatiet ja kanavat ovat toisenlaisia. Ne eivät ole mitään verotuslaitoksia vaan puhtaasti liikeyrityksiä. Niiden maksujen määräämiseen vaikuttavat siis aivan muut näkökohdat kuin perusteet edellä mainittuihin. Lähimmäksi niitä tulevat posti- ja luotsi- ja majakkamaksut.
Edelleen Hallitsijalla on hallitusmuodon § 45 mukaan oikeus määrätä Säätyjä kuulematta veroja, jos sodan syttyminen sitä vaatii. Mutta niitä saisi periä vain niin kauan kuin sotaa kestää, ja heti kun sota päättyy, ”säätyjen on kokoonnuttava ja uusien verojen lakattava” – tietty epäselvyys.
Lopuksi on vielä valtion tuloihin liittyvä menetelmä, jota ei voi ohittaa: valtionlainat. On ollut tapana sanoa, että Hallitsijalla on oikeus ottaa yksin lainaa, tosin vain korko ja kuoletukset tulevat maksettaviksi valtion varsinaisista tuloista. Tämä näkemys on toki yhdistettävissä lyhytaikaisiin tilapäisiin lainoihin, fond de Trésor
ra. valtionkassan rahasto, jotka auttavat tilapäiseen tarpeeseen ja jotka voidaan täysin varmasti maksaa takaisin varsinaisista tuloista. Niiden täytyy olla tavallaan ennakoivaa tuottoa, jonka avulla on mahdollista maksaa jostain joka tapauksessa tarpeellisesta menosta aikaisemmin kuin muuten.tillagt i marginalen Mutta kiinteät kuoletuslainat, vaikkakin niitä voidaan alkuun maksaa valtion varoista ilman suostuntaveroa, vaativat kuitenkin myöhemmin suostuntaa. Siten valtionlainat tarvitsevat yleensä Säätyjen suostumuksen. Suuriruhtinas on [...]oläslig/saknad text myös lausunut valtaistuinpuheessaan 1863:
”Olen sallinut Suuriruhtinaskunnan hallituksen ottaa valtionlainaa vain sotakustannusten maksuun vuosina 1855 ja 1856 sekä Helsingin ja Hämeenlinnan välisen rautatien rakentamiskustannuksiin. Myös näistä Teille tullaan antamaan selvitys, joka osoittaa, että niiden korko ja kuoletus pystytään maksamaan valtion nykyisistä varoista. Tahtoni on kuitenkin, ettei vastedes oteta mitään valtionlainoja ilman Suuriruhtinaskunnan Säätyjen myötävaikutusta, mikäli ei vihollinen äkkiä hyökkää tai tapahtuu jokin muu ennalta-arvaamaton yleinen onnettomuus, joka tekee sellaisen lainanoton väistämättömän välttämättömäksi.”
Yhteenveto:
Valtionlainasta huolehtiminen kuuluu ennen muuta [...]oläslig/saknad text Monarkille, niin kauan kuin Säädyillä ei ole oikeutta budjetista päättämiseen.
Maavero ja osa muita veroista ovat vakituisia. Niitä voivat muuttaa tai kumota vain Hallitsija ja Säädyt yhdessä normaalia lainsäädäntötietä. Niiden korvaushyvitteen käyttö kuuluu Hallitsijalle Säätyjä kuulematta.
Mikä on hyvän luoton ehto? Aikaisemmin valtio antoi pantin, niin on vielä Turkissa. Suomessakin oli, kun ensi kerran otettiin lainaa. Ei enää – Pankkijärjestely.tillagt i marginalen
Hallituksella on oikeus Hallitsijan tekemän esityksen tarkastuksen jälkeen antaa Säätyjen puolesta takuut korkeintaan 10 miljoonan markan ulkomaiselle lainalla tai luotolle, kun nämä varat lainataan valtiolle [...]oläslig/saknad text [...]oläslig/saknad text ja annetaan Suomen Pankin hallittaviksi maksukiellon kera.
Peruste valtion verotusoikeuden liikavaatimukselle osoitettu. – Monarkki ei yksin ole oikeusperiaatteen yläpuolella.tillagt i marginalen
Ks. X.tillagt i marginalen