8.9.1878 Alexandra Mechelin–LM

Om jag någon sin har sak-
nat dig så är det nu, icke
för det att jag icke skulle kunna
stå mig ut, nej! det går bättre
än jag trodde, men jag ville
att vi skulle få njuta till-
sammans, att se det herrliga
Paris, och hvad som mer, den
ståtliga expositionen, som
öfverstiger mina förväntnin-
gar. Så skada att du icke är
med, tillochmed du skulle falla
i förvåning. Det är verkeligen
förtrollande. Nu först förso-
nas jag vid den stridande
kamp, som länge före min
afresa lärde mig, att jag för mitt
eget nöje skulle lemna hemmet.

Denna så öfverväldigande
anblick af det helatillagt, den utmärkta smak,
alla de nya uppfinningar; en
utställning drifven till sin högsta
spets, allt allt detta kommer
att till sednaste ålder lemna
hos mig det varaktigaste minne.

Derföre kan jag icke nog tacka
dig för att du yrkade på min
resa, hade du en enda gång
sagt mig res icke, hade det icke
blifvit af. Vid första inträdet
i expositionen finner man denna
som de öfriga, men ju mer man
skrider framåt stegras ens för-
våning och till slut vill man vid
första anblicken icke riktigt
kunna uppfatta det storartade.
Vi sade ofta till hvarandra. Är
detta en verklighet eller en dröm.
Jag vet icke men jag tror att tilloch-
med den mest blaserade per-
son skulle förvånas, hvad dessa
fransoser nu har åstad kommit

Min älskade Leo, hvad jag be-
klaga att du icke är här.

Se der första intrycket ifrån
expositionen. Jag ser dig draga på
mine öfver min beskrifning. – – – –

I dag en vecka sedan vi lem-
nade hvaran, det var mig så
svårt att se dig ensam på perongen,
men sedan dess har du nog haft fullt
upp med arbet. Du var hem snäll
i PburgPetersburg, hade bråk och tråk och
inga nöje. Tack Leo lilla derför.

Vår resa till Berlin gick förträff-
ligt: kl 7 tisdag morgon komma
vi fram, hade omnibus emot.
Jag var litet orolig huru Jen-
ny skulle orka och vårt be-
stämdaste beslut vartillagt att grund-
ligen hvila hela dagen i Berlin.
Men efter omputsningar och tvagningartillagt kände
hon sig så rask, god aptit, rik-
tigt pigg. Vi gjorde en promenad
längsåt de förnämsta gatorna
och funno staden vackrare än
|4| förr. Af Celys bref vet du vidare
huru dagen förgick. Onsdag kl: 1 f: m:förmiddag
reste vi vidare; anlände till Cöln
kl. ½ 10. Hvilken mennisko ström.
Det var den svåraste trängsel att först
kunna komma i väntsalen och ännu
svårare att få sigstruket komma ut. En
thaler åt konduktören och vi voro
aldeles ensamma i kupen. Thorsdag
kl: 10 f: mförmiddagtillagt anlände vi hit. Alla rum
voro upptagna på hôtellet så att
första dygnet bodde vi några
hus härifrån. Resan hade angripit
oss båda så, att vi straxt efter
ankomsten intogo sängen ordentligt emellan lakantillagt och
kan du tro, vi insomnade tungt
till kl. 9 qväll, beställde middag på
rum och en timme derpå åter
insomnade till kl: 9 följande mor-
gon, således kl:klockan omkring. Sedan
var och all trötthet förbi.

En glad stämning har rodt,
om qvällarna en repetition
öfver dagens händelser, och
ett ljudeligt skratt ofta dervid.
|5| Straxt efter ankomsten hit
afsändes ett knapphändigt tele-
gram i anseende till dess dyr-
het. Fredag flyttade vi in i vårt
rum, andra våningen i det
största rummet, alldeles dylikt som
vi hade i första. Vi betalar 10
francs. Då priset var så högt
åktestruket villtillagt jag söka oss ett billigare
efter mina adresser, men der
voro allt upptaget och då åter-
stod icke annat. Mycket nöj-
da äro vi här. Läget så bra.
För att komma till Palais Royal
passerar man den ståtliga Avenue
de l’opera och är inom 7 minu-
ter fram. Fredag afton efter inta-
gen middag vandrade vi fram-
åt denna gata som var upp-
lyst med elektriska lampor
och den ståtliga operan sedan
i fonden. Husen der inräder
man, de ofärdiga butikerna äro
uthyrda för simplare varor
|6| för folket, och bara leksaker,
och små Pariser puts, hvilket på
komiskt sätt utskrikes.

Då vi har tagit en två
à tre veckor på oss kunna vi
så med lugn bese allt utan
att trötta ut oss. Dagarne gå
fort vi komma tidigt hem om
qvällen, det vill i skymnings stunder
blifva litet mestruketledsamt, derföre är söm-
nen en ljuf tröst, att få somna in
vid tanken på mina två käraste,
som äro fjerran ifrån mig.

Tacka min lilla Cely för hennes
snälla bref, hvilket i afton skall
besvaras. Skrif mig huru Cely finner
sig, har hon mycket ledsamt, tele-
grafera dåtillagt straxt efter mig. Vid detta
brefvets ankomst är skolan börjad
och då blifver det för Cely en stor för-
ströelse, och sedan den snälla Pappa som
pysslar så bra om henne. Farväl älskade
vän. Du omfamnas innerligt af din