8.2.1875 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 1875
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875
7de FöreläsnFöreläsningen
8 Februari.
Bondeståndet.
Ordet bonde i svenska språket efterhand ändrat betydelse. På landskapslagarnas tid funnos knappast andra politiskt och socialt berättigade medborgare än de som buro och kunde bära namnet bonde. Bönderna, odalsmännen voro, ss.såsom Nordstam säger, de i samhällets offentliga angelägenheter röstegande männen det egentliga folket, eller för att begagna ett modernt uttryck, de activasvårtytt statsborgarne. Han var en del af denna Sveriges allmoge, som ännu L L.Landslagen talar om, och som betydde Sveriges folk.tillagt i marginalen Det var de som stiftade lagar och skipade rättvisa. Den som med full eganderätt innehade jord och ej trädt i något särskildt trohetsförhållande till Konungen eller någon annan, han var bonde, var man för sig.
Då vi sysselsatte oss med R. och A.Ridderskapet och adeln samt Presteståndet redan framhållit huru dessa stånd efterhand uppkommo, skiljde sig från mängden och usurperade afgörandet af samhällsärendena. Bondens politiska rättigheter voro dock aldrig de jure
lat. rättsenligt förintade, de kunde tidtals vara de factolat. i praktiken skjuten i bakgrunden, men historien visar dock huru de äfven under unionstidens magnatregime visste att göra sig gällande, när de stora alltför mycket skulle spela herrar. –
Detta den sunda demokratiska grund, hvarpå det svenska och finska statsskicket aldrig upphörde att hvila. Här har det demokratiska elementet icke brutit fram ur stadsproletärernas missnöjda hopar, det har städse förefunnits i och genom det fria, politiskt berättigade bondeståndet.
Annat kunde ej komma i fråga än att ock bönderna skulle kallas till riksmötena såsnart|2| ⊠original: såsnart det gällde att i dem alla vigtiga folkklasser skulle vara representerade. Lagligen tillförsäkradt erhöll ståndet, liksom de andra sin repres. rättrepresentationsrätt 1617 g.genom R ORiksdagsordningen. Man bör besinna hvilken olikhet emot kontinentens stater.
Vill man taga reda på hvilka alla som hörde till detta riksstånd, så finna man det ej heller här ⊠original: ej i lag bestämdt. Före 1626, medan ännu frälserusttjenst, kan man säga att Bondeståndet alla de jordegare, som ej genom rusttjenst frälste sin jord och blefve adelsmän utan fortfara att betala skatt (tillagt av utgivarenjordnaturen ännu icke finnassvårtytt)tillagt av utgivaren. Efter 1626 adelsståndet slutet; ofrälse tjenstemän, som förutsvårtytt betraktats ungefär lika med adeln, bildade nu en skild klass, s. k. Ståndspersoner, och de kunde ej räknas till ståndet äfven om de hade skattskyldig jord, enär de ej voro män för sig. Likaså icke prester och borgare om de förvärfvade sin jord.
Småningom utsträcktes benämningen bonde äfven på dessa som brukade andras jord. Man talade om skatte-, frälse- och kronobönder.
I förbigående erinra om reduktionens under Carl XI betydelse för betryggandet af Bondeståndets sociala och politiska ställning.
1723 års R. O.Riksdagsordning § 7 sade ”Allmogen i hvart härad väljer sin Riksdagsman af sjelfva|3| Bondeståndet, som inom häradet bor, och bofast man är, och tillförene icke i något annat Stånd eller beställning stått hafver”.
Härigenom definition tydlig.
1723 års R. O.Riksdagsordning gaf äfven andra vigtiga bestämningar: Hvarvid dem fritt val lemnas bör, utan Landshöfdingens, Häradshöfdings,tillagt av utgivaren Häradsfogdens eller någon annans intrång. Berätta huru förut.
samt ”Vilja flera Härader sammansätta sig om en Fullmäktig, det står i deras frihet”.
Betydelsen af ordet Härad = Tingslag hos oss. (Icke domsaga, såsom i 1863 års Sammanfattning.)
1772 års statskupp ändrade intet i Böndernas repres. rättigheterrepresentationsrättigheter. Då Kg MtsKunglig Majestäts öpna nådiga försäkran om Stadfästelse å Svenska och finska Allmogens fri- och rättigheter, af 4 April, rätteligen 23 Febr.februari 1789. Heta det i § 3. Uppläs. § 3 1789. ”Bondeståndet utgör hädanefter som hittills vid Rikets allm.allmänna möten det 4de Riksståndet, och desstillagt av utgivaren rksdgsmänriksdagsmän väljas af Bönder, som äro bestune å Krono eller ega Kronskatte eller frelse skattehmnhemman, inom det härad, som riksdagsman sänder. Valet sker efter hemtalthemmantalet och af soknarnes fullmäktige inför HhöfdingenHäradshövdingen då han är ofrälse.” Förbud för hhöfdighäradshövding eller annan embetsman att inblanda sig i valen.tillagt i marginalen Således egare af skattehemman och disponent af Kronohemman.
Detta gällde nu här till 1869.
Tvistefråga huruvida s. k. ståndsperson t. ex. med akad.akademisk grad utesluten? Referera om besynnerliga åsigten härutinnan. Kleider machen Leute.ty. Kläderna gör mannen Rosenborgs satiriska utläggning.
Äfven Bondeståndet utvidgadt g.genom 1869 års|4| L. O.Lantdagsordningen – § 13. Uppläs.
Sammansättning En fullm.fullmakt för hvarje domsaga. Således icke mera tingslaget, icke mera rätt att förena sig flere tingslag. De äro engång för alla ett Distrikt, alla de som höra till en domsaga. – Domsagor nu 59. Häri icke befolkningsantalet af verkan på sjelfva landtdagsmännens antal. Domsagan äfven förut här praxis.tillagt i marginalen
Valberättigad:
Enhvar inom kommunen bosatt man, som endast för elektorernetillagt i marginalen eger i mantal satt frälse- eller skattejord, med stadgad åborätt besitter kronohemman, eller å arrende innehar kronoboställe, kungsjord eller kungsladugård och ej hör till annat stånd eller är anställd i statens tjenst.
Ökning således: egare af frälsejord förklara – adelns rätt till säterierna – och de nämnda arrendatorerna. Men dessutom alla f. d. statstjenstemän, som ega jord. I detta stånd valen indirekta. Se X.
Xtillagt i marginalen
Valet verkställes g.genom Elektorer, utsedda från hvarje till domsagan hörande kommuner eller andel af kommunen. – Elektorerna åter väljer på vederbörlig utlyst kommunalstämma, (eller der sådan ej finnes i sockenstämma) senast 8 dagar före landtdagsmannavalet. Berättigade att välja elektorer, se ofvan. Der indirekta val gälla hänför sig alltid valrätt till valet af elektorer. Till elektor är hvarje valberättigad valbar med vilkor att bosatt inom kommunen. Indirekta val motiveras, der distrikt vidsträckt och valmän många. Lättare inom kommun, än domsaga.tillagt i marginalen|5| Hvarje kommun utser en elektor och derutöfver efter folkmängden enl.enligt mantalslängden, en för hvarje fullt tal af 2 000 personer. Således äfven del af kommun utser en.tillagt i marginalen Röstberäkningen vid elektorsval: efter hemmanens förmedlade mantal.
(Förklara. Hemmanens förmdl.förmedlade mantal i allmänhet d. ä.det är på grund af egarens ansökan, – sådan generella förmedl.förmedlade mantal som blifvit särskilda Landsorter beviljade. Efter det förmedlade mantalet beräknas alla till kronan efter mantal utgörande utskylder, men deremot utgöras efter gamla eller oförmedlade mantalet prestegårdar – och kyrka – samt Vägebyggnad.)
Elektorer, försedda med utdrag af protokollet rörande detta val sammankomma på af domhafvande utsedd dag och ställa och ega vid landtdagsmannavalet enkom en röst.
Valbara. Desamma med iakttagande af § 14. Valförrättare. Domhafvande, som förrättar det på dertill af honom utlyst dag.
Fullmakt utfärdas af Domhafv.Domhavande § 15.
Besvär § 16. = Borgareståndet.
Fullmakten granskningensvårtytt 22.
Talman § 23. Sekreterare § 28.
Härefter om allmänna vilkoren för valrätt och valbarhet.tillagt i marginalen
Ståndets nuv.nuvarande karakter. Öfvervägande bunden. JfrJämför med andra länder.
Bönderna icke i proportion talrikare än i Sverige. – Jordegarne i allmänhet. Bakom detta stånd således den talrikaste delen af folket? Är det då rätt att de ha blott en fjerdedel af landtdagens röst.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 1875
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875
7de FöreläsnFöreläsningen
8 Februari.
Bondeståndet.
Ordet bonde i svenska
språket efterhand ändrat betydelse. På
landskapslagarnas tid funnos knappast andra
politiskt och socialt berättigade medborgare
än de som buro och kunde bära namnet
bonde. Destruket Bönderna, odalsmännentillagt voro, ss.såsom Nordstam säger, odalsmänstruket de i samhällets offentliga angelägenheter röstegande männen det egentliga folket, eller för att begagna ett modernt uttryck, de activasvårtytt statsborgarne. Han var en del af denna Sveriges allmoge, som ännu L L.Landslagen talar om, och som betydde Sveriges folk.tillagt i marginalen Det var de som stiftade lagar och
skipade rättvisa. Den som med full egande-
rätt innehade jord och ej trädt i något sär-
skildt trohetsförhållande till Konungen eller
någon annan, han var bonde, var man för sig.
Då vi sysselsatte oss med R. och A.Ridderskapet och adeln samt Presteståndettillagt redan
framhållit huru dessa stånd efterhand uppkom-
mo, skiljde sig från mängden och usurperade
afgörandet af samhällsärendena. Bondens
politiska rättigheter voro dock aldrig de jure förintade,
de kunde tidtals vara de facto skjuten i bak-
grunden, men historien visar dock huru de äfven
under unionstidens magnatregime visste att
göra sig gällande, när de stora alltför mycket
skulle spela herrar. –
Detta den sunda demokratiska grund, hvarpå
det svenska och finska statsskicket aldrig upphörde
att hvila. Här har det demokratiska elementet
icke brutit fram ur stadsproletärernas miss-
nöjda hopar, det har städse förefunnits i och
genom det fria, politiskt likstruketberättigade bondeståndet.
Annat kunde ej komma i fråga än att ock
bönderna skulle kallas till riksmötena såsnart
|2|
såsnart det gällde att i dem alla vigtiga folk-
klasser skulle vara representerade. Lagligen
tillförsäkradt erhöll ståndet, liksom de bådastruket andratillagt
sin repres. rättrepresentationsrätt 1617 g.genom R ORiksdagsordningen. Man bör besinna
hvilken olikhet emot kontinentens stater.
Vill man taga reda på hvilka alla som hörde
till detta riksstånd, så finna man det ej heller härtillagt ej i lag
bestämdt. Före 1626, medan ännu frälse-
rusttjenst, kan man säga att Bondeståndet
alla de jordegare, som ej genom rusttjenst
frälste sin jord och blefve adelsmän utan fort-
fara att betala skatt jordnaturen ännu icke finnassvårtytttillagt. Efter 1626 adelsståndet
slutet; ofrälse tjenstemän, som förutsvårtytttillagt betraktats
ungefär lika med adeln, bildade nu en skild
klass, s. k. Ståndspersoner, och de kunde
ej räknas till ståndet äfven om de hade skatt-
skyldig jord, enär de ej voro män för sig.
Likaså icketillagt prester och borgare om de förvärfvade
sin jord.
Småningom utsträcktes benämningen bonde
äfven på dessa som brukade andras jord.
Man talade om skatte-, frälse- och krono-
bönder.
I förbigående erinra om reduktionens under
Carl XI betydelse för betryggandet af Bondeståndets
sociala och politiska ställning.
1723 års R. O.Riksdagsordning § 7 sade ”Allmogen i hvart
härad väljer sin Riksdagsman af sjelfva
|3|
Bondeståndet, som inom häradet bor, och
bofast man är, och tillförene icke i något
annat Stånd eller beställning stått hafver”.
Härigenom definition tydlig.
1723 års R. O.Riksdagsordning gaf äfven andra vigtiga bestäm-
ningar: Hvarvid dem fritt val lemnas
bör, utan Landshöfdingens, Häradshöfdings
Häradsfogdens eller någon annans intrång.
Berätta huru förut.
samt ”Vilja flera Härader samman-
sätta sig om en Fullmäktig, det står i deras
frihet”. Vid allastruket
Betydelsen af ordet Härad = Tingslag hos
oss. (Icke domsaga, såsom i 1863 års Sammanfattning.)
H. T.Höstterminen 1878
31 Föreläsn.Föreläsningen
12 Novbr.novembertillagt senare
1772 års statskupp ändrade intet i Bön-
dernas repres. rättigheterrepresentationsrättigheter. Då Kg MtsKunglig Majestäts öpna
nådiga försäkran om Stadfästelse å Svenska
och finska Allmogens fri- och rättigheter, af
4 April, rätteligen 23 Febr.februari 1789. Heta det i
§ 3. Uppläs. § 3 1789. ”Bondeståndet utgör hädanefter som hittills vid Rikets allm.allmänna möten det 4de Riksståndet, och de rksdgsmänriksdagsmän väljas af Bönder, som äro bestune å Krono eller ega Kronskatte eller frelse skattehmnhemman, inom det härad, som riksdagsman sänder. Valet sker efter hemtalthemmantalet och af soknarnes fullmäktige inför HhöfdingenHäradshövdingen då han är ofrälse.” Förbud för hhöfdighäradshövding eller annan embetsman att inblanda sig i valen.tillagt i marginalen Således egare af skattehemman och dispo-
nent af Kronohemman.tillagt
Detta gällde nu här till 1869.
Tvistefråga huruvida s. k. ståndsperson
t. ex. med akad.akademisk grad utesluten? Referera
om besynnerliga åsigten härutinnan. Kleider
machen Leute. Rosenborgs satiriska utläggning.
Äfven Bondeståndet utvidgadt g.genom 1869 års
|4|
L. O.Lantdagsordningen – § 13. Uppläs.tillagt
Sammansättning En fullm.fullmakt för hvarje dom-
saga. Således icke mera tingslaget, icke mera rätt
att förena sig flere tingslag. De äro engång
för alla ett Distrikt, alla de som höra till en
domsaga. – Domsagor nu 59. Häri icke befolknings-
antalet af verkan på sjelfva landtdagsmännens
antaltillagt.
Domsagan äfven
förut här praxis.tillagt i marginalen
Valberättigad:
Enhvar inom kommunen bosatt man, som
endast för elektorernetillagt i marginalen
eger i mantal satt frälse- eller skattejord,
med stadgad åborätt besitter kronohemman,
eller å arrende innehar kronoboställe, kungsjord
eller kungsladugård och ej hör till annat stånd
eller är anställd i statens tjenst.
Ökning således: egare af frälsejord förklara – adelns rätt till säterierna –tillagt och de
nämnda arrendatorerna. Men dessutom alla f. d.
statstjenstemän, som ega jord.
I detta stånd valen indirekta.
Se X.tillagt
Xtillagt i marginalen
Valet verkställes g.genom Elektorer, utsedda från
hvarje till domsagan hörande kommuner eller
andel af kommunen. – Elektorerna åter väljer
på vederbörlig utlyst kommunalstämma, (eller
der sådan ej finnes i sockenstämma) senast 8 dagar
före landtdagsmannavalet. Berättigade att välja
elektorer, se ofvan. Der indirekta val gälla hänför
sig alltid valrätt till valet af elektorer. Till elektor
är hvarje valberättigad valbar. En elektorstruket
med vilkor att bosatt
inom kommunen.tillagt
Indirekta val
motiveras, der distrikt
vidsträckt och valmän
många. Lättare inom
kommun, än domsaga.tillagt i marginalen
|5|
Hvarje kommun utser en elektor och derut-
öfver efter folkmängden enl.enligt mantalslängden,
en för hvarje fullt tal af 2 000 personer.
Således äfven del
af kommun utser en.tillagt i marginalen
Röstberäkningen vid elektorsval: efter hem-
manens förmedlade mantal.
(Förklara. Hemmanens förmdl.förmedlade mantal i allmänhet
d. ä.det är på grund af egarens ansökan, – sådan
generella förmedl.förmedlade mantal som blifvit särskilda
Landsorter beviljade. Efter det förmedlade
mantalet beräknas alla till kronan
efter mantal utgörande utskylder, men
deremot utgöras efter gamla eller oförmedlade
mantalet prestegårdar – samtstruket ochtillagt kyrka – samt
Vägebyggnad.)
Elektorer, försedda med utdrag af proto-
kollet rörande detta val sammankomma på
[...]oläslig/saknad text af domhafvande utsedd dag och ställa
och ega vid landtdagsmannavalet enkom
en röst.
Valbara. Desamma med iakttagande af § 14.
Valförrättare. Domhafvande, som förrättar
det på dertill af honom utlyst dag.flyttad text
Fullmakt utfärdas af Domhafv.Domhavande § 15.
Besvär § 16. = Borgareståndet.
Fullmakten granskningensvårtytt 22.
Talman § 23. Sekreterare § 28.
Härefter om all-
männa vilkoren
för valrätt och val-
barhet.tillagt i marginalen
Ståndets nuv.nuvarande karakter. Öfvervägande
bunden. JfrJämför med andra länder.
Bönderna icke i proportion talrikare
än i Sverige. – Jordegarne i allmänhet.
Bakom detta stånd således den talrikaste delen
af folket? Är det då rätt att de ha blott en
fjerdedel af landtdagens röst.
Suomen valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
7. luento 8. helmikuuta
Talonpoikaissääty
Sana talonpoika on kielessä saanut myöhemmin erilaisen merkityksen. Maakuntalakien aikaan oli tuskin muita poliittisesti ja sosiaalisesti oikeutettuja kansalaisia kuin ne, joita kutsuttiin ja voitiin kutsua nimellä talonpoika. Talonpojat, odaalimiehet, olivat kuten Nordstam sanoo, yhteiskunnan julkisissa asioissa äänioikeuden omaavia miehiä, varsinainen kansa, tai käyttääksemme modernia ilmausta, aktiiveja kansalaisia. Talonpoika oli osa tätä Ruotsin rahvasta, josta vielä Maanlaki puhuu, ja joka merkitsi Ruotsin kansaa.tillagt i marginalen Juuri he laativat lakeja ja toteuttivat oikeudenmukaisuutta. Kenellä oli täysi omistusoikeus hallitsemaansa maahan eikä ollut missään erityisessä uskollisuussuhteessa Kuninkaaseen tai johonkuhun muuhun, hän oli talonpoika, hän oli itsellinen.
Kun käsittelimme Ritarikuntaa ja Aatelistoa sekä Pappissäätyä, korostimme jo, miten nämä säädyt ovat vähitellen syntyneet, erottautuneet joukosta ja ottineet itselleen ratkaisuvallan yhteiskunnan asioista. Talonpoikien poliittisia oikeuksia ei kuitenkaan koskaan de jure mitätöity, he saattoivat olla ajoittain de facto työnnettyjä taustalle, mutta historia osoittaa kuitenkin, kuinka hekin unioniajan ylimystöhallinnon aikana osasivat tehdä itsensä tiettäviksi, kun suuret alkoivat liikaa näytellä herroja. –
Tämä on se terve, demokraattinen perusta, jolta Ruotsin ja Suomen valtiomuodot eivät ole koskaan poikenneet pois. Täällä ei demokraattinen elementti ole murtautunut esiin kaupunkiproletaarien tyytymättömistä ihmisjoukoista, se on aina ollut olemassa vapaassa, poliittisesti oikeutetussa talonpoikaissäädyssä ja on toiminut sen kautta.
Mikään muu ei voinut tulla kysymykseen, kuin että talonpojatkin oli kutsuttava valtakunnankokouksiin heti, kun ymmärrettiin, että heissä olivat kaikki tärkeät kansanluokat edustettuina. Laillisesti varmistettuna sääty sai muiden lailla edustusoikeutensa vuoden 1617 Valtiopäiväjärjestyksessä. Voidaan vain kuvitella, millainen ero tällä oli Europan mannermaan valtioihin nähden.
Jos halutaan selvittää, ketkä kaikki kuuluivat tähän valtiosäätyyn, niin siitäkään ei täällä löydy mitään lakiin täsmällisesti merkittyä. Ennen vuotta 1626, jolloin vielä oli olemassa rälssiratsupalvelus, voidaan sanoa, että Talonpoikaissäätyä olivat kaikki ne maanomistajat, jotka eivät lunastaneet maataan ratsupalveluksella ja joista tuli aatelismiehiä, vaan jatkoivat veron maksamista (vielä ei ollut maanluontoa). Vuoden 1626 jälkeen aatelissääty suljettiin; aatelittomat virkamiehet, joita oli aikaisemmin pidetty lähes aatelisina, muodostivat nyt erillisen luokan, nk. Säätyläiset, eikä heitä voinut lukea talonpoikaissäätyyn kuuluviksi, vaikka heillä oli veronalaista maata, koska he eivät olleet itsellisiä. Eivät myöskään papit ja porvarit, jos he hankkivat maata itselleen.
Vähitellen ulotettiin nimitys talonpoika myös niihin, jotka viljelivät muiden maata. Puhuttiin vero-, rälssi- ja kruununtalonpojista.
Muistuta ohimennen Kaarle XI:n ajan isojaosta ja sen merkityksestä Talonpoikaissäädyn sosiaaliselle ja poliittiselle asemalle.
Vuoden 1723 Valtiopäiväjärjestyksen §:ssä 7 sanottiin ” Jokaisen kihlakunnan rahvas valitsee Valtiopäivämiehensä juuri siitä Talonpoikaissäädystä, joka kihlakunnassa asuu ja on sen vakituinen asukas eikä kuulu mihinkään muuhun Säätyyn tai ole siinä jossain tehtävässä.
Tässä määritelmä on selvästi esitetty.
Vuoden 1723 Valtiopäiväjärjestys antoi myös muita tärkeitä määräyksiä: joiden mukaan heidän on annettava vapaasti valita ilman Maaherran, Kihlakunnantuomarin, Kihlakunnan voudin tai jonkun muun puuttumista asiaan. Kerro, miten oli sitä ennen.
sekä ”Jos useat Kihlakunnat haluavat asettaa yhteisen Valtuutetun, heillä on vapaus tehdä niin.”
Sanan Kihlakunta merkitys = meillä Käräjäkunta. (Ei tuomiokunta, kuten vuoden 1863 Yhteenvedossa.)
Vuoden 1772 vallankaappaus ei muuttanut Talonpoikien edustajien oikeuksia. Kun Hänen Kuninkaallinen Majesteettinsa julisti armollisen vakuutuksensa ruotsalaisen ja suomalaisen Rahvaan vapauksien ja oikeuksien vahvistamisesta 4. huhtikuuta, se astui voimaan 23. helmikuuta 1789. Näin sanotaan §:ssä 3. Lue ääneen. § 3 1789. ”Talonpoikaissääty muodostaa tämän jälkeen kuten tähänkin asti Valtakunnan yleisissä kokouksissa 4. Valtiopäiväsäädyn, ja valtiopäivämiehet siihen valitsevat Talonpojat, jotka maksavat Kruunulle veroa tai omistavat Kruununvero- tai rälssiverotilan siinä kihlakunnassa, joka valtiopäivämiehen lähettää. Valinta tapahtuu sopimuksen mukaan ja sen suorittavat pitäjien valtuutetut kihlakunnantuomarin edessä, silloin kun hän on aateliton.” Kihlakunnan tuomarilta tai muulta virkamieheltä on vaaliin sekaantuminen kielletty. tillagt i marginalenSiten verotilojen omistaja ja Kruununtilan tilanhoitaja.
Tämä oli täällä voimassa vuoteen 1869 saakka.
Kiistanalainen kysymys, onko nk. säätyläinen, esim. akateemisen arvon omaava, suljettu ulkopuolelle. Referoi tästä aiheesta erikoisia näkemyksiä. ”Kleider machen Leute.”
sa. Vaatteet tekevät miehen
Rosenborgin satiirinen selostus.
Talopoikaissäätyäkin laajennettiin vuoden 1869 Valtiopäiväjärjestyksen §:n 13 mukaan. Lue ääneen.
Yhteenveto. Yksi valtuutettu jokaisesta tuomiokunnasta. Ei siten enää käräjäkunnasta, useilla käräjäkunnilla ei enää oikeutta yhteisvalintaan. Ne ovat kerta kaikkiaan yksi Vaalipiiri, kaikki, jotka kuuluvat yhteen tuomiokuntaan. – Tuomiokuntia on nyt 59. Tällöin ei väestön määrä vaikuta itse valtiopäivämiesten lukumäärään. Tuomiokunta täällä aikaisemminkin käytäntönä.tillagt i marginalen
Äänioikeutetut:
Jokainen kunnan rajojen sisäpuolella asuva mies, joka ainoastaan valitsijamiehiä koskevanatillagt i marginalen omistaa manttaaliin merkittyä rälssi- tai veromaata, jolla on vakituinen asumisoikeus ja joka omistaa kruununtilan tai on vuokramiehenä kruununpuustellin, kuninkaanmaan tai kuninkaanlatokartanon haltija eikä kuulu mihinkään muuhun säätyyn tai ole valtion vakituisessa palveluksessa.
Lisäys näin ollen: selitä rälssimaan omistaja – aatelin oikeus ratsutiloihin – ja mainitut vuokramiehet. Mutta lisäksi kaikki entiset valtion virkamiehet, jotka omistavat maata. Tässä säädyssä vaalit välillisiä. Katso X.
Xtillagt i marginalen
Vaalin suorittavat valitsijamiehet, joita asettavat kaikki tuomiokuntaan kuuluvat kunnat tai kuntien osat. – Valitsijamiehet puolestaan suorittavat valinnan asianmukaisesti koolle kutsutussa kuntakokouksessa, (tai ellei sellaista ole, pitäjänkokouksessa) viimeistään 8 päivää ennen valtiopäivämiesten vaalia. Valitsijamiesten valintaan oikeutetut, ks. edellä. Missä epäsuora vaali on kyseessä, silloin viitataan aina valitsijamiesten valintaan koskevaan äänioikeuteen. Valitsijamieheksi on äänioikeutettu jokainen vaalikelpoinen, sillä ehdolla, että hän asuu kunnan rajojen sisäpuolella. Välillinen vaali on motivoitu, kun alue on laaja ja äänioikeutettuja paljon. Valinta on helpompi kunnan kuin tuomiokunnan sisällä.tillagt i marginalen Jokainen kunta valitsee yhden valitsijamiehen ja sen lisäksi manttaaliluettelon mukaisen väestömäärän perusteella yhden jokaista täyttä 2 000 hengen määrää kohti. Siten myös osa kunnasta valitsee yhden valitsijamiehen.tillagt i marginalen Äänten laskenta valitsijamiesvaalissa: maatilalle myönnetyn verohuojennuksen sisältävän manttaalin mukaan.
(Selitä. Maatilalle voidaan yleensä myöntää verohelpotus omistajan anomuksen perusteella, - sellainen yleinen verohuojennus, joka on myönnetty eri maakunnille. Kun verohuojennus on myönnetty, lasketaan manttaaliin kaikki kruunulle manttaalin mukaan kuuluvat verot, mutta sitä vastoin pappiloiden – ja kirkon – sekä tienrakennuksen verot muodostuvat vanhan tai huojentamattoman manttaalin mukaan.)
Valitsijamiehet kokoontuvat tätä vaalia koskevan pöytäkirjan ote mukanaan tuomarin määräämänä päivänä, ja heillä on kaikilla valtiopäivämiesvaalissa yksi ääni.
Vaalikelpoiset. Samoin kuin §:ssä 14 on esitetty. Vaalin suorittaja. Tuomari, joka suorittaa vaalin kuuluttamanaan päivänä.
Valtakirjan laatii tuomari. ½ 15.
Valitukset § 16 = Porvarissääty.
Valtakirjojen tarkistus § 22.
Puhemies§ 23. Sihteeri § 28.
Tämän jälkeen yleisistä äänioikeuden ja vaalikelpoisuuden ehdoista.tillagt i marginalen
Säädyn nykyinen luonne. Pääsääntöisesti sitoutuneita edustajia. Vertaa muihin maihin.
Talonpojat eivät ole suhteellisesti lukuisampia kuin Ruotsissa. – Yleensä maanomistajia. Tämän säädyn takana on siten määrältään suurin osa kansasta? Onko silloin oikein, että heillä on vain neljännes valtiopäivien äänistä.