11.10.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
H.T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
14de FöreläsnFöreläsningen
11 Okt.oktober
Finl.Finlands statsrätt. 1 Afdeln.Avdelningen
2a kap.kapitlet (slut.)
Gåriga framställn.framställnignen kan i korthet samfattas så:
Finlands befolkning, ehuru sammansatt af tvenne nationaliteter, finsk och svensk, företer icke någon af nationaliteten betingad åtskilnad eller delning i rättsligt hänseende. Lag och sed, medborgerliga rättigheter och pligter, religion och historiska traditioner äro lika och gemensamma för de båda nationaliteterna. Den finska statens befolkning är således ett enda, solidariskt sammanhörande folk, en i politiskt hänseende homogen nationalitet.
Att två språk i landet talas, motsäger icke det anförda. Ty utan det, att språket icke är det enda uttrycket för nationel sammanhörighet, är det att märkas, att en betydlig del af de bildade klasserna i landet, hvilkas modersmål för det mesta är svenskan, genom sin härkomst antingen tillhör den finska befolkningen i landet eller ock de båda nationaliteterna, hvarför olikheten i språk icke betecknar en bestämd gräns mellan nationaliteterna.
Språkdualismen såsom föremål för lagstiftningsåtgärder bör derför längre fram i annat samhang behandlas.
3je kap.kapitlet Om Finlands förening med Ryssland samt denna förenings rättsliga natur och konseqvenser.
Vid allm.allmän öfverblick af de fhållandenförhållanden under hvilken finska staten existerar kan man inte undgå att den icke står ensam för sig utan lefver|2| sig i föreningen med en annant stat. Det är dfördärför af synnerlig vigt att göra för sig klart hvilken den rättsliga naturen af den föreningen är, hvad inverkan den har på landets egna särskilda fhållandenförhållanden.
Vid denna undersökning, liksom vid alla der man vill finna sanningen, oeftergifligt att verkställa densamma utan förutfattade meningar, utan att låta sig influeras af hvad man finna önskvärdt. (Resultat blir lyckligtvis ändå i det hela tillfredsställande.) De hithörande historiska momenten fr.från 1808 och 1809 redan i korthet berörda.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
H.T.Höstterminen 78
3je kap.kapitlet Om Finlands förening med Ryss-
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
14de FöreläsnFöreläsningen
11 Okt.oktober
Finl.Finlands statsrätt. 1 Afdeln.Avdelningen
2a kap.kapitlet (slut.)
Gåriga framställn.framställnignen kan i korthet samfattas
så:
Finlands befolkning, ehuru sammansatt
af tvenne nationaliteter, finsk och svensk, företer
icke någon af nationaliteten betingad olikhetstruket
ellerstruket åtskilnad eller delningtillagt
i rättsligt hänseende. Lag och sed, medborger-
liga rättigheter och pligter, religion och historiska
traditioner äro lika och gemensamma för de
båda nationaliteterna. Den finska statens
befolkning är således ett enda, solidariskt sam-
manhörande folk, en i politiskt hänseende
homogen nationalitet.
Det förhållandestruket Att två språk i landet talas,
motsäger icke det anförda. Ty utan det, att
språket icke är det enda uttrycket för natio-
nel sammanhörighet, är dettillagt att märkas, att en be-
tydlig del af de bildade klasserna i landet,
hvilkas modersmål för det mesta är svenskan,
genom sin härkomst antingen tillhör den finska
befolkningen i landet eller ocktillagt de båda nationaliteterna,
hvarför olikheten i språk icke betecknar en
bestämd gräns mellan de tvåstruket nationaliteterna.
Språkdualismen såsom föremål för
lagstiftningsåtgärder bör derför längre fram
i annat samhang behandlas.
3je kap.kapitlet Om Finlands förening med Ryss-
land samt denna förenings rättsliga natur
och konseqvenser.
Vid allm.allmän öfverblick af Finskastruket de fhållandenförhållanden under
hvilken finska staten existerar kan man inte undgå
att dentillagt icke står ensam för sig utan lefver sitt lifstruket lefver
|2|
sig i föreningen med en annant stat. Det är dfördärför
af synnerlig vigt att göra för sig klart hvilken
den rättsliga naturen af den föreningen är, hvad
inverkan den har på den inrestruket landets egna
särskilda fhållandenförhållanden.
Vid denna undersökning, liksom vid alla der man
vill finna sanningen, afstruket oeftergifligt att verkställa
densamma utan förutfattade meningar, utan att låta
sig influeras af hvad man finna önskvärdt.
(Resultat blir lyckligtvis ändå i det helatillagt tillfredsställande.)
De hithörande historiska momenten fr.från 1808 och
1809 redan i korthet berörda.
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
14. luento 11. lokakuuta
Suomen valtio-oikeus. 1. osa
2. luku (loppuosa)
Eiliset esitykset voinee lyhykäisyydessään tiivistää näin:
Suomen kansa ei osoita mitään eroa tai jakoa kansallisuuden perusteella oikeudellisessa mielessä, vaikka se koostuukin kahdesta kansallisuudesta, suomalaisesta ja ruotsalaisesta. Laki ja tavat, kansalaisten oikeudet ja velvollisuudet, uskonto ja historialliset perinteet ovat samanlaisia ja yhteisiä molemmille kansallisuuksille. Suomen valtion väestö on siksi yksi ainoa, solidaarisesti yhteenkuuluva kansa, poliittisessa mielessä homogeeninen kansakunta.
Tätä vastaan ei puhu se, että maassa puhutaan kahta kieltä. Sillä sen lisäksi, ettei kieli ole ainoa kansallisen yhteenkuuluvuuden ilmaus, kannattaa huomata, että merkittävä osa maan sivistyneistä yhteiskuntaluokista, joiden äidinkieli on useimmiten ruotsi, kuuluu syntyperänsä kautta joko maan suomalaiseen väestöön tai molempiin kansallisuuksiin, minkä vuoksi kielen erilaisuus ei vedä mitään tiettyä rajaa kansallisuuksien välille.
Kaksikielisyyttä lainsäädäntötoimenpiteiden osatekijänä on sen vuoksi käsiteltävä myöhemmin toisessa yhteydessä.
3. luku. Suomen yhdistymisestä Venäjään sekä tämän yhdistymisen oikeudellisesta luonteesta ja seurauksista
Kun katsotaan yleisesti niitä olosuhteita, joiden alaisena Suomen valtio on olemassa, ei voida olla huomaamatta, ettei se ole tilanteessaan yksin, vaan se elää yhteydessä toiseen valtioon. Sen vuoksi on erityisen tärkeää tehdä itselleen selväksi, mikä tämän yhdistymisen oikeudellinen luonne on, mitä vaikutuksia sillä on maan omiin, erityisiin olosuhteisiin.
Tässä tutkimuksessa, kuten kaikissa muissakin, joissa halutaan saada totuus selville, toimitaan peräänantamattomasti sen löytämiseksi ilman aikaisemmin lausuttuja mielipiteitä, ilman että annettaisiin sen vaikuttaa, mitä pidetään toivottavana. (Tuloksesta tulee onneksi kuitenkin kaiken kaikkiaan tyydytystä tuottava.) Tähän kuuluvia historiallisia hetkiä vuosilta 1808 ja 1809 on jo lyhykäisyydessään kosketeltu.