10.10.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
H.T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
13de FöreläsnFöreläsningen
10 Okt.oktober
Finl.Finlands statsrätt. 1a Afdeln.Avdelningen Allmän öfverblick
2 Kap.Kapitlet Finlands folk.
Finska statens befolkning f.n.för närvarande omkr.omkring 1 950 000 icke fullkomligt homogen, ur nationalitetens synpunkt betraktad. Tvenne hufvudelement: det finska 85 %, det svenska 14 %. Att dessutom ryssar, tyskar, zigenare etcetcetera komma härvid ej i betraktande, enär sådant i alla länder; de uppgå samlagdtsvårtytt ej till mer än ungef.ungefär ½ à ¾ %. – Lapparne skildt territorium, numera blott omk.omkring 600.
Turaniska – finsk stam (ugrisk ungrarne).tillagt i marginalen
Men finska och svenska elementen icke att fattas ss.såsom 2 fullkoml.fullkomligt olika nationaliteter. Nylands kust, Åland, Åbo skärgård, Wasa läns kust visserligen enl.enligt all sannolikhet svenska kolonister fr.från 12 à 14de seklen, – derst ej redan tidigare härvar. Men den s. k. ståndspersonsklassen ingalunda endast af svensk härkomst. Från det finska odalmannaståndets leder ständigt rekrytering till de bildade. Bonde senaresvårtytt prest, prestson vidare. Äfvenså inom borgerskapet, tillföljd af kulturfhållandenakulturförhållandena etcetcetera ha alla som ernått högre bildningsgrad adopterat svenska språket. Detta i svenska tiden, och i icke mindre grad efter 1809. – Dessutom den svenska kustbefolkningen i seder och lefnadssätt, yrke (jordbruk) föga olik den finske grannen. Seklerlånga sammanlefnader under samma lag verkat detta.
När man talar om de 2 nationaliteterna i vårt land, bör man dfördärför icke förbise den grundväsentligasvårtytt omständigheten, att dock blott en enda politisk nationalitet, ett enda folk, icke tvenne från hvarandra främmande eller hvarandra olika raser, som genom ngnnågon artificiel politisk kombination skulle samanförts till en stat. Tror icke att de ärelystna och åtminståtminstone delvis [...]oläslig/saknad text adliga brushufvuden som för inemot 100 år sedan började intrigera för Finlands lösslitande fr.från Sverige med rysk hjelp hade till mål att beredasvårtytt den finska nationaliteten i etnograf.etnografisk och språklig mening den|2| åsyftade emancipation. Nog skulle de ss.såsom herrar i den nya staten fortfarit att tala svenska. Det är näml.nämligen så att språkfrågan då icke på dagordningen. Också att minnassvårtytt att finska riksdagsmän på 1700talet, ss.såsom handl.handlingar visa röjde sig hafva särskild finsk hemkänsla, vara solidarisk med de finska landskapens intressen, oaktadt svenskt språk var deras modersmål.
Historiska förklaringen häröfver ganska enkel. Oaktadt Finland genom eröfr.erövring kombindkombinerad med korståg, kom under svenskt välde, etablerades icke svenskar ss.såsom herrskande klass i Sverige öfver Finnarne. Redan 1362 Finl.Finland full delaktighet i Sveriges statslif ss.såsom lika berättigad länk. Lagen sade aldrig: de uti Finland som äro svenskar eller af svensk härkomst skola herefter alla ha fulla rättigheter, – finska deremot icke. ObsObservera, betona detta.tillagt i marginalen Laglig politisk rättighet etcetcetera lika för alla. – Annat varsvårtytt att högre kulttursvårtytt sin inverkan äfven i språkligt afs.avseende De gamla finska sångerna lefde på folkets läppar från slägte till slägte. Men detta var icke nog för att, oaktadt svenska kultur elementer insteg, bilda särskild finsk kultur, eller omedelbart i finsk drägt omkläda dessa element. Det fanns hvarken ordnadt samhällsskick eller bildad klass i Finland vid svenskans inträngande. – Förut latinet, – efterhand svenskan. KkanKyrkan talade efter reform.reformationen finska, – men statslifvet vann allt flere åt svenskan.
Deraf denna sammansmältning af svenskt och finskt i Finland, som gjort att blott en politisk nationalitet.
Om t. ex. tysken fr.från Österrike i främmande land hör czeckiska eller slovakiska talas, så är detta för honom ett främmande språk; när finnen med svenskt modersmål hör finska, så är det hemlandsklang, äfven om han icke är fullt förtrogen med språket, – medan Sverige svensk språk är för honom ett utländskt språk, om ock ej i filologisk mening fremmande.
Det är för bedömandet af nationaliteten i Finland|3| ur statsrättslig och politisk mening att märkas, just dessa 2 omständigheter i främsta rummet: att svenska och finska nationaliteten varit och äro lika inför lagen, – och att de bildade klasserna till det mesta äro en produkt af båda nationaliteterna. Lägges härtill gemensam religion, gemensamma historiska minne, gemensamt politiskt mål i den finska statens samanhållande, upprätthållande, stärkande, – så bör det medges och erkännas att, oaktadt språkdualismen, Finlands folk en enda politisk nationalitet, ett enda, solidariskt samhörande folk.
JfJämför Estlandtillagt i marginalen
Språkfrågan dfördärför icke egentlegentligen en nationalitetsfråga hos oss utan en kultur fråga,tillagt av utgivaren en fråga om det finska språk[...]oläslig/saknad text adopterande till enahanda ändamål som de för hvilkas skuld svenskans ändring uppkommit. Om Stånden: förut enhvar som höjde sig ur bondeståndets leder adopterade svenska till modersmål; numera kan han bibehålla finskan, om ock behöfver lära sig svenska etcetcetera. –
Men på en närmare behandling af språkfrågan kan jag här icke ingå. – Jag bör behandla den från rättslig synpunkt vid särskilda tillfällen – ss.såsom i fråga om lagarnas promulgation,tillagt av utgivaren om det officiella språket, och då redogöra såväl för det positivt gällande, som ock för det enl.enligt min åsigt principiela i denna sak.
I alla verldens länder ståndsskilnad men väl här mera markerad g.genom språkolikhettillagt i marginalen
Nu om nationalitetsfhållandennationalitetsförhållanden i andra europeiska stater. –
Derefter nation. frågannationalitetsfrågan ss.såsom politisk princip att hvarje nation bilda skild stat. – Omöjligt. Se t. ex. Böhmen –
Att hvarje nation rätt att annektera sina landsmän? – Lika omöjligt ... Se t. ex. Tyskland, Sverige.
|4|Se fhållandtförhållandet i Belgien, Schweiz. Att märkas i sista, 3 starka nationaliteter. Detta en rent politisk association, icke en nationalitetsstat. Nyttigt för [...]oläslig/saknad text etcetcetera.
Schweiz dock kallar sig en nation.
Men hvad är det som utbildar politisk nationlitet? Hvarken härstamning eller språk ensamt, – eller religion ensamt, – eller en längre tids samhörighet ensamt.
Folkrättsliga, – statsrättsliga synpunkter
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
H.T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H.T.Höstterminen 78
13de FöreläsnFöreläsningen
10 Okt.oktober
Finl.Finlands statsrätt. 1a Afdeln.Avdelningen Allmän öfverblick
2 Kap.Kapitlet Finlands folk.
Finska statens befolkning f.n.för närvarande omkr.omkring 1 950 000tillagt icke fullkomligt homogen,
ur nationalitetens synpunkt betraktad. Tvenne hufvud-
element: det finska 85 %, det svenska 14 %. Att dess-
utom lappar,struket ryssar, tyskar, zigenare etcetcetera komma
härvid ej i betraktande, enär sådant i alla länder;
de uppgå samlagdtsvårtytt ej till mer än ungef.ungefär ½ à ¾ %. – Lap-
parne skildt territorium, numera blott omk.omkring 600.
Turaniska
[...]oläslig/saknad text – finsk
stam (ugrisk
ungrarne).tillagt i marginalen
Men finska och svenska elementen icke att fattas ss.såsom
2 fullkoml.fullkomligt olika nationaliteter. Nylands kust,
Åland, Åbo skärgård, Wasa läns kust visserligen
enl.enligt all sannolikhet svenska kolonister fr.från 12 à 14de
seklen, – derst ej redan tidigare härvar. Men
den s. k. ståndspersonsklassen ingalunda endast
af svensk härkomst. Från det finska odalmanna-
ståndets leder ständigt rekrytering till de bildade. Bonde
senaresvårtytt prest, prestson vidare. Äfvenså inom borger-
skapet, – Ochstruket tillföljd af kulturfhållandenakulturförhållandena etcetcetera
ha alla som ernått högre bildningsgrad adopterat
svenska språket. Detta i svenska tiden, och i icke mindre
grad efter 1809. – Dessutom den svenska kust-
befolkningen i seder och lefnadssätt, yrke (jordbruk)
föga olik den finske grannen. Seklerlånga samman-
lefnader under samma lag verkat detta.
När man talar om de 2 nationaliteterna i vårt
land, bör man dfördärför icke förbise den grundväsentligasvårtytt
omständigheten, att dock blott en enda politisk nationa-
litet, ett enda folk, icke tvenne från hvarandra
främmande eller hvarandra olika raser, som genom
ngnnågon artificiel politisk kombination skulle saman-
förts till en stat. Tror icke att de ärelystna och åtminståtminstone delvis [...]oläslig/saknad texttillagt adliga brushufvuden
som för inemot 100 år sedan började intrigera
för Finlands lösslitande fr.från Sverige med rysk hjelp
[...]oläslig/saknad text hade till mål att beredasvårtytt den finska
nationaliteten i etnograf.etnografisk och språklig mening den
|2|
åsyftade emancipation. Nog skulle de ss.såsom herrar
i den nya staten fortfarit att tala svenska. Det är
näml.nämligen så att språkfrågan då icke på dagordningen.
Också att minnassvårtytt att finska riksdagsmän på 1700talet,
ss.såsom handl.handlingar visa röjde sig hafva särskild finsk
hemkänsla, vara solidarisk med de finska landskapens
intressen, oaktadt svenskt språk var deras moders-
mål.
Historiska förklaringen häröfver ganska enkel. Oaktadt
Finland genom eröfr.erövring kombindkombinerad med korståg, kom
under svenskt välde, etablerades icke svenskar ss.såsom herr-
skande klass i Sverige öfver Finnarne. Lagen sadestruket Redan
1362 Finl.Finland full delaktighet i Sveriges statslif ss.såsom
lika berättigad länk. Lagen sade aldrig: de uti Finland
som äro svenskar eller af svensk härkomst skola herefter
alla ha fulla rättigheter, – finska deremot icke. ObsObservera, betona
detta.tillagt i marginalen Laglig
politisk rättighet etcetcetera lika för alla. – Annat varsvårtytt
att högre kulttursvårtytt sin inverkan äfven i språkligt afs.avseende
De gamla finska sångerna lefde på folkets läppar från
slägte till slägte. Men detta var icke nog för att, oaktadt
svenska kultur elementer insteg, bilda särskild finsk kultur,
eller omedelbarttillagt i finsk drägt omkläda dessa element. Det fanns
hvarken ordnadt samhällsskick eller bildad klass
i Finland vid [...]oläslig/saknad text svenskans inträngande. – Förut
latinet, – efterhand svenskan. KkanKyrkan talade efter
reform.reformationen finska, – men statslifvet vann allt flere
åt svenskan.
Deraf denna sammansmältning af svenskt och
finskt i Finland, som gjort att blott en politisk
nationalitet.
Om t. ex. tysken fr.från Österrike i främmande land hör czeckiska
eller slovakiska talas, så är detta för honom ett
främmande språk; när finnen med svenskt modersmål
hör finska, så är det hemlandsklang, äfven om han icke
är fullt förtrogen med språket, – medan Sverige svensk språk
är för honom ett utländskt språk, om ock ej i filologisk
mening fremmande.
Det är för bedömandet af nationaliteten i Finland
|3|
ur statsrättslig och politisk mening att märkas, just
dessa 2 omständigheter i främsta rummet: att svenska
och finska nationaliteten varit och ärotillagt lika inför lagen, – och
att de bildade klasserna till det mesta äro en
produkt af båda nationaliteterna. Lägges
härtill gemensam religion, gemensamma historiska
minne, gemensamt politiskt mål i den finska
statens samanhållande, upprätthållande, stärkande,
– så bör det medges och erkännas att, oaktadt
språkdualismen, Finlands folk i postruket en
enda politisk nationalitet, ett enda, solidariskt
samhörande folk.
JfJämför Estlandtillagt i marginalen
Språkfrågan dfördärför icke egentlegentligen en nationalitetsfråga hos oss utan en kultur frågatillagt en fråga om det finska språk[...]oläslig/saknad text adopterande till [...]oläslig/saknad text enahanda ändamål som de för hvilkas skuld svenskans ändring uppkommit.tillagt
Om Stånden: förut enhvar som höjde sig ur
bondeståndets leder adopterade svenska till moders-
mål; numera kan han bibehålla finskan, om ock
behöfver lära sig svenska etcetcetera. –
Men på en närmare behandling af språk-
frågan kan jag här icke ingå. – Jag bör behandla
den från rättslig synpunkt vid särskilda
tillfällen – ss.såsom i fråga om lagarnas promulgation
om det officiella språket, och då redogöra
såväl för det positivt gällande, som ock
för det enl.enligt min åsigt principiela i denna
sak.
I alla verldens
länder stånds-
skilnad
men väl här
mera markerad
g.genom språkolikhettillagt i marginalen
Nu om nationalitetsfhållandennationalitetsförhållanden i andra
europeiska stater. –
Derefter nation. frågannationalitetsfrågan ss.såsom politisk princip
att hvarje nation bilda skild stat. – Omöjligt.
Se t. ex. Lohmstruket Se t. ex. Böhmen –
Att hvarje nation rätt att annektera sina
landsmän? – Lika omöjligt ... Se t. ex.
Tyskland, Sverige.
Se fhållandtförhållandet i Belgien, Schweiz. Att
märkas i sista, 3 starka nationaliteter.
Detta en rent politisk association, icke en
nationalitetsstat. Nyttigt för [...]oläslig/saknad text etcetcetera.
Schweiz dock kallar sig en nation.
Men hvad är det som utbildar politisk
nationlitet? Hvarken härstamning eller språk
ensamt, – eller religion ensamt, –
eller en längre tids samhörighet ensamt.
Men dåstruket
Folkrättsliga, – statsrättsliga synpunkter
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
13. luento 10. lokakuuta
Suomen valtio-oikeus. 1. osa. Yleiskatsaus
2. luku. Suomen kansa
Suomessa on tällä hetkellä noin 1 950 000 asukasta. Väestö ei ole täysin homogeenista kansallisuuden kannalta katsottuna. On kaksi pääelementtiä: suomalainen 85 % ja ruotsalainen 14 %. Tässä ei sitä paitsi oleta huomioon venäläisiä, saksalaisia, mustalaisia jne., koska heitä on kaikissa maissa; heidän yhteinen osuutensa asukkaista ei ole enempää kuin ½–¾ %. Lappalaiset ovat alueellisesti erillään, heitä on nykyään vain noin 600.
Turaanit – suomalainen heimo (ugrilais-unkarilaiset).tillagt i marginalen
Mutta suomalaisia ja ruotsalaisia elementtejä ei pidä tarkastella kahtena täysin erilaisena kansallisuutena. Uudenmaan rannikolle, Ahvenanmaalle, Turun saaristoon, Vaasan läänin rannikolle tuli kyllä kaiken todennäköisyyden mukaan ruotsalaisia siirtolaisia 1100–1300-luvuilla, ellei heitä ollut siellä jo aikaisemmin. Mutta nk. säätyläisluokka ei mitenkään ole vain ruotsalaista alkuperää. Suomalaisesta odaalimiessäädystä johtaa jatkuva suunta sivistyneistöä kohti. Talonpoika myöhemmin pappi, siitä papinpoika jatkoi edelleen. Samoin kulttuuriolosuhteista johtuen porvariston piirissä omaksuivat kaikki korkeampaa koulutusta saaneet ruotsin omaksi kielekseen. Tämä tapahtui Ruotsinvallan aikana mutta sitäkin enemmän vuoden 1809 jälkeen. – Edelleen eivät myöskään ruotsinkielisen rannikkoväestön tottumukset ja elintavat tai ammatti (maanviljelys) juurikaan eronneet suomalaisista naapureista. Vuosisatainen yhteiselo saman lain alaisina oli vaikuttanut tähän.
Kun puhutaan maamme kahdesta kansallisuudesta, ei pidä sen vuoksi unohtaa perusoleellisia seikkoja, että olemme kuitenkin vain yksi ainoa poliittinen kansallisuus, yksi ainoa kansa, ei kaksi toisilleen vierasta tai toisistaan rodullisesti eroavaa kansaa, jotka olisi jokin keinotekoisen poliittisen kombinaation vuoksi yhdistetty samaksi valtioksi. Älkää uskoko, että niillä kunnianhimoisilla ja ainakin osittain [...]oläslig/saknad text aatelisilla höyrypäillä, jotka suunnilleen 100 vuotta sitten alkoivat juonitella Suomen irrottamiseksi Ruotsista venäläisten avulla, olisi irrottautumispyrkimyksessään ollut tavoitteena valmistella etnografisessa ja kielellisessä merkityksessä suomalaista kansallisuutta. Kyllä kyseiset herrat olisivat uudessa valtiossaan jatkaneet keskustelujaan ruotsiksi. On nimittäin niin, ettei kielikysymys ollut silloin mukana päiväjärjestyksessä. Kannattaa myös muistaa, että 1700-luvulla suomalaisilla valtiomiehillä oli asiakirjojen osoittamalla tavalla erityinen tunne suomalaisesta kotimaasta, he olivat solidaarisia Suomen maakuntien intressejä kohtaan huolimatta siitä, että ruotsin kieli oli heidän äidinkielensä.
Historiallinen selitys tästä on varsin yksinkertainen. Huolimatta siitä, että Suomi tuli Ruotsin vallan alle ryöstö- ja ristiretkien kautta, ruotsalaisista ei muodostunut mitään hallitsevaa luokkaa suomalaisten yläpuolelle. Jo vuonna 1362 Suomi osallistui täysin Ruotsin valtiolliseen elämään tasa-arvoisena lenkkinä. Laissa ei koskaan sanottu, että Suomessa olevat ruotsalaiset tai ruotsalaista alkuperää olevat saavat tästä lähtien kaikki täydet oikeudet, – suomalaiset sen sijaan eivät. Huom. korosta tätä.tillagt i marginalen Laillinen poliittinen oikeus jne. oli sama kaikille. – Toisaalta oli niin, että korkeampi kulttuuri osoitti vaikutuksensa myös kielellisessä mielessä. Vanhat suomalaiset laulut elivät kansan huulilla sukupolvesta toiseen. Mutta tämä ei riittänyt ruotsinkielisen kulttuurin elementtien yleistymisestä huolimatta muodostamaan erityistä suomalaista kulttuuria tai välittömästi pukemaan näitä elementtejä suomalaiseen asuun. Suomessa ei ollut järjestäytynyttä yhteiskuntaa tai sivistynyttä luokkaa, kun ruotsin kieli tunkeutui maahan. – Aikaisemmin oli latina, – myöhemmin ruotsi. Kirkko puhui reformaation jälkeen suomea, mutta valtiollisessa elämässä ruotsi sai yhä enemmän jalansijaa.
Tästä ruotsin ja suomen yhteensulautumisesta Suomessa siis johtuu, että meillä on vain yksi poliittinen kansallisuus.
Jos esimerkiksi saksaa äidinkielenään puhuva itävaltalainen kuulee vieraassa maassa tsekin tai slovakian kieltä puhuttavan, niin ne ovat hänelle vieras kieli; kun taas suomalainen, jonka äidinkieli on ruotsi, kuulee puhuttavan suomea, se on hänelle kaikuja kotimaasta, vaikkei hän kieltä täysin hallitsisikaan, – kun taas Ruotsissa ruotsin kieli on hänelle ulkomainen kieli, vaikkei se filologisessa mielessä hänelle vieras kieli olekaan.
Suomalaisen kansallisuuden arvioinnissa on valtio-oikeudelliselta ja poliittiselta kannalta katsottuna huomattava ensi sijassa nimenomaan nämä kaksi seikkaa: että ruotsalainen ja suomalainen kansallisuus ovat olleet ja ovat yhä edelleen tasa-arvoisia lain edessä, – ja että sivistyneet luokat ovat enimmäkseen molempien kansallisuuksien tuotteita. Kun tähän lisätään yhteinen uskonto, yhteiset historialliset muistot, yhteinen poliittinen tavoite Suomen valtion yhtenäisyydestä, säilyttämisestä, vahvistamisesta, – niin on myönnettävä ja tunnustettava, että kaksikielisyydestä huolimatta Suomen kansa on yksi ainoa poliittinen kansallisuus, yksi ainoa, solidaarisesti yhteen kuuluva kansa.
Vrt. Virotillagt i marginalen
Kielikysymys ei sen vuoksi ole meillä varsinaisesti mikään kansallisuuskysymys, vaan kulttuurikysymys, kysymys suomen kielen [...]oläslig/saknad text omaksumisesta samoihin tarkoituksiin kuin ne, joiden vuoksi ruotsin kielen muutos on tapahtunut. Säädyistä: aikaisemmin jokainen, joka nousi ylöspäin talonpoikaissäädyn riveistä, omaksui ruotsin äidinkielekseen; nykyään hän voi säilyttää suomen kielen, joskin hänen täytyy opetella ruotsia jne. –
Mutta tämän kielikysymyksen käsittelyssä en voi tässä mennä pidemmälle. Minun on käsiteltävä sitä oikeudelliselta näkökannalta erityisissä tapauksissa – kuten kysymyksessä lakien vahvistamisesta, virallisesta kielestä ja silloin, kun selvitetään sekä positiivisesti voimassa olevaa että sitä, mikä on minun mielestäni periaatteellista tässä asiassa.
Kaikissa maailman maissa on säätyeroja, mutta ne ovat kai täällä enemmän kielen erilaisuuden leimaamiatillagt i marginalen.
Nyt kansallisuusolosuhteisiin muissa Euroopan maissa. –
Sen jälkeen kansallisuuskysymyksestä poliittisena periaatteena, jonka mukaan jokainen kansallisuus muodostaa oman, erillisen valtionsa. – Mahdotonta. Katsotaan vaikka Böömiä –
Että jokaisella kansakunnalla on oikeus ottaa itselleen maanmiestensä alueita? – Yhtä mahdotonta… Katsokaa esim. Saksaa, Ruotsia.
Katsokaa tilannetta Belgiassa, Sveitsissä. Jälkimmäisessä nähdään 3 vahvaa kansallisuutta. Tämä on puhtaasti poliittinen liitto, ei mikään kansallisvaltio. Hyödyllinen [...]oläslig/saknad text jne.
Sveitsi kuitenkin nimittää itseään kansakunnaksi.
Mutta mikä sitten muodostaa poliittisen kansallisuuden? Ei alkuperä eikä kieli yksin, – eikä uskonto yksin, – eikä pelkästään pitkäaikainen yhdessäolo.
Kansainvälisoikeudellisia, – valtio-oikeudellisia näkökohtia