14.10.1878 Suomen valtio-oikeus

15.10.1878 Suomen valtio-oikeus

15.10.1878 Torsten Costiander–LM

15.10.1878 Suomen valtio-oikeus

Suomenkielinen teksti

Suomen valtio-oikeus

Syyslukukausi 1878

16. luento 15. lokakuuta

Suomen valtio-oikeus. 1. osa

3. luku

Eilen käsiteltiin viimeksi väitettä, että vaikka Suomi valtiona olisikin vain puolittain suvereeni, se kuuluu kuitenkin jo väitteen toiseen ryhmään, siihen ettei näiden kahden valtion yhdistyminen olisikaan tasa-arvoon pohjautuva. Koska puolittain suvereeni tarkoittaisi, että Suomi olisi hallitsijan vasallina Venäjän alainen ja sen hallitus tietyissä suhteissa alistunut Venäjän hallituksen yliherruuteen, mutta sellainen on mahdotonta. Voi syystä väittää, ettei Suomi – sovi tähän väitteeseen. – Silloin jää jäljelle sen tutkiminen, olisiko kyseessä sellainen suojelusuhde, joka ei perustuisi tasavertaisuuteen.

Mikä sitten on suojelusuhde? – Kansainvälinen oikeus vastaa: yksi niistä modaliteeteista tai muunnelmista, jotka valtion suvereniteetti voi kokea lakkaamatta olemasta olemassa, nimittäin kun pienempi valtio on yhden tai useamman suuremman valtion suojeluksessa tai turvissa. Sellaisia on ollut kaikkina aikoina, joskin erilaisessa muodossa pelkästä allianssista dominioon ja vasallisuhteeseen. Perusajatukseltaan sen tulee vain kyetä tähtäämään suojeluvaltion täydelliseen riippumattomuuteen muista mahdeista, mikä kuitenkin samalla implikoi velvollisuutta olla ulkopolitiikassaan erottautumatta suojelevasta valtiosta. Lyhyesti sanottuna puhtaasti kansainvälisoikeudellinen suhde kahden toistensa kanssa yhdistymättömän valtion välillä.

Myöhempinä aikoina, kun kansainvälinen oikeus on kehittynyt, ja tunnustetaan kaikkien valtioiden yhdenvertaisuus, on vältetty tätä termiä ”suojelu”, joka on sinänsä loukkaava. Ranska, Englanti ja Venäjä menivät vuoden 1832 Lontoon sopimuksessa takuuseen Kreikan riippumattomuudesta. Belgia julistettiin vuonna 1839 puolueettomaksi suurvaltojen suojeluksessa. – Joonian saaret sitä vastoin asetettiin vuonna 1815 Englannin välittömään ja yksinomaiseen suojeluun (myös englantilainen kuvernööri johtajana). – Montenegro Venäjän keisarin suojeluksessa.

Tällaista löydämme kansainvälisen oikeuden käytännöistä. Mutta emme löydä mitään, missä kahden valtion pysyvää yhdistymistä voitaisiin kuvata siten, että toinen on toisen suojeluksessa ja toisesta riippuvainen. Kuitenkin jokaisessa valtioiden yhdistymisessä, tilapäisessä allianssissa tai pysyvässä unionissa eli liitossa on tavoitteena ja tuloksena on muun muassa keskinäinen suojelu muita valtoja vastaan. Eikä niissä puututa valtioiden suvereenisuuteen.

Sen vuoksi ei ole syytä väittää, että Suomi olisi Venäjän suojeluherruudessa ja siten alisteinen, ei rinnakkainen.

Ainoa fakta, johon tässä voitaisiin viitata, on ruotuväkiarmeijan lakkauttaminen vuonna 1810, että vaikka vielä joitakin joukkoja olikin, Suomella ei siitä saakka ole ollut kansallista armeijaa, samalla kun sitä vastoin kasarmeihin on asettunut venäläisiä joukkoja. Tämä on ollut puute, erittäin arveluttava seikka valtiollisessa organisaatiossamme. – Sen kai voi selittää siten, että Suomen, jonka kimppuun kukaan muu kuin Venäjä ei ole koskaan hyökännyt, ei nykyään tarvitse omalta osaltaan varautua mihinkään hyökkäykseen. Mutta ajateltiin sitten hyökkäystä omalta kannaltamme tai Venäjän kannalta, ei meidän maamme voi kuitenkaan julistaa haluavansa vain valtion oikeuksia, vaan kantavansa myös sen taakan, suostuvansa niihin uhrauksiin, joita jokainen valtio käyttää suojatakseen omaa aluettaan jne. Mielihyvällä saamme todeta, että kun ensi kertaa vuoden 1809 jälkeen Suomen kimppuun hyökättiin vuonna 1856, koottiin heti ruotuväkiarmeija, ja että kun tämä yllättäen lakkautettiin 1868, se ei tapahtunut säätyjen suostumuksella. Kuitenkin meidän tasa-arvoisessa valtiosuhteessamme on olemassa se heikko kohta, ettei meillä ole ollut eikä tällä hetkellä ole armeijaa, vaan täällä on venäläisiä joukkoja. Olkoon tämä todisteena sellaisten väitteiden oikeutuksesta, joista tässä on kysymys, – niin meillähän on toki oikeudellinen vastaväite: perustuslakiemme mukaan meillä on oman kansakunnan armeijaorganisaatio, ruotuväkilaitos. Sen hajottaminen vuonna 1810 perustui Keisarin ja Porvoon säätyjen solmimaan erityissopimukseen poliittisena järkitoimenpiteenä eikä sen vuoksi, että uusi asemamme olisi sinänsä edellyttänyt, että Suomen valtion suvereenisuuteen olisi tässä mielessä pitänyt sisällyttää rajoitus. – Ja 27. maaliskuussa 1810 päivätyssä säädöksessä sanotaan tästä aiheesta selvästi, että ne venäläiset joukot, jotka tuolloin oleskelivat maassa, korvattaisiin myöhemmin suomalaisilla värvätyillä joukoilla, – mikä selvästi lausuu tunnustuksen, että puolustuksen ja järjestyksen ylläpitämisen pitää oikeudellisesti kuulua maan omille joukoille.

Tämä ajatus, että Suomen valtio on sekä oikeutettu että velvollinen ylläpitämää omaa armeijaa, koska kansallisen puolustuksen organisaatio kuuluu valtion välttämättömiin poliittisiin instituutioihin, on viimeksi kokoontuneilla valtiopäivillä saanut uuden, kiistattoman ilmauksensa. Jos säätyjen päätös hyväksytään, lakkaa se tosiasiallinen epäkohta, joka nyt on ollut olemassa, – ja joka olisi voinut antaa aiheen syystä väittää, että Suomen asema on olla Venäjän suojatti. Oikeuden kannalta katsoen on tätä asiaintilaa venäläisten joukkojen läsnäolosta ollut katsottava Venäjän subventiona sille, että maa on ehtinyt kerätä voimia. Tämä subventio on selvästi kestänyt liian pitkään. Se ei ole ollut rajoitus Suomen suvereniteetille, mutta se on ollut vahingollista sen arvonannolle. Koska Suomen säädyt, kun niille ensi kertaa tarjottiin tilaisuutta päättää armeijan perustamisesta, torjuivat ehdotuksen ja ilmoittivat, että me haluamme jatkaa pestatun subvention tukemaa asiaintilaa, niin se olisi voinut todistaa poliittisesta veltostumisesta, joka on tulevaisuuden kannalta arveluttavaa. Onneksi tapahtui päinvastoin. Tietääkseni kukaan ei korottanut ääntään armeijan perustamista vastaan. Sillä vähemmistökin tunnusti, että myös meidän on koottava oma armeija, vaikka osa siitä oli koko asevelvollisuutta vastaan ja toinen osa vastaan sitä ehdotettua tapaa, jolla periaatetta sovellettaisiin. Nämä näkemykset enemmistöksi muuttuessaan olisivat voineet tuoda mukanaan onnettoman tilanteen nykyisen epäkohdan jatkumisesta. Mutta erimielisyydet koskivat nyt vain toteuttamistapaa.

Armeijakysymys on meillä nyt käsiteltävässä aiheessa mukana vain sikäli kuin käsitellään armeijaa yhtenä suvereenin valtion organisaatioon kuuluvana instituutiona. Ja lähemmin sotaväkilaista myöhemmin. [...]oläslig/saknad text

Lopputuloksena siitä, mistä nyt ja eilen puhuttiin: Suomi on yhdistetty Venäjään erottamattomasti eli pysyvästi, mutta silti itsenäinen valtio. Ne perusteet, joihin Suomen yhdistyminen Venäjään pohjaa, ne olosuhteet, joiden alaisena tämä yhdistyminen jatkuu, tai jotka sen ovat aiheuttaneet, eivät ole sellaisia, että tällä maalla olisi Keisarikuntaan ja siten sen hallitukseen alamaisen asema. – Suomen hallinto-organisaatio on suorassa suhteessa hallitsijan persoonaan. Sekä tämän suoran suhteen vuoksi että sen oikeudellisen tasa-arvon perusteella, joka kuuluu kaikille valtioille koosta ja vallasta riippumatta, Suuriruhtinaskunta elää ja toimii rinnakkaisessa suhteessa keisarikuntaan.

Tämä oikeudellinen yhdenvertaisuus on sääntönä valtioiden yhdistymisessä.

Koska näitä poliittisia muodostelmia on erilaisia, ja koska emme ole vielä aikaisemmassa tulleet tämän yhdistymisen luonteenomaisiin piirteisiin muihin verrattuna, ja kun doktriinit otetaan huomioon, – minun on nyt luvun päätökseksi siirryttävä siihen.

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H.T.Höstterminen 78
16de FöreläsnFöreläsningen
15 Okt.oktober

Finl.Finlands statsrätt 1 Afd.Avdelningen

3 Kap.Kapitlet

Den invändning igår senast berörde, att Finland om ock stat vore blott halfsuverän, hör redan till 2o gruppen af invändninvändningar, dem att föreningen af de 2 staterna icke vore på jemlikhetsgrund. Då halfsuverän.halvsuveränitet skulle innebära, att Finl.Finlands regent vasall under Rysslands, Finl.Finlands reger.regering i vissa hänsdnhänseenden underkastad Ryska regernsregeringens öfverhöghet, men sdntsådant omöjligt. Kan med fog påstås om Finl.Finland – förfalla dnadenna invändning. – Återstår då att pröfva huruvida ett sdntsådant skyddsfhållandeskyddsförhållande, som skulle innebära att icke på jemlikhetsfot.

Hvad är då ett skyddsfhållandeskyddsförhållande? – Folkrätten svarar: en af de modaliteter eller modifiaktioner som en statssuveränitet kan undergå utan att upphöra, näml.nämligen då en mindre stat står under en eller flera större staters protektion eller skydd. Sådant i alla perioder förefunnits, om ock i olika form, från den blotta alliancen ända till domination och vasallskap. Till sin idé bör blott kunna åsyfta skyddsstatens fullkoml.fullkomliga oafhängighet gentemot andra makter, hvilket dock tillika implicera skyltillagt av utgivarendigheten att i yttre politiken icke skilja sig från beskyddande statens. – Korteligen ett rent folkrättsligt fhållandeförhållande mellan 2 med hvarandra icke förenade stater.

I nyare tid, med folkrättens utveckling och erkännandet af alla staters paritet, har man undvikit denna term beskydd, som i och för sig sårande. Frankrike, England, Ryssland 1832 års fördrag i London åtog sig garanti för Greklands oberoende. Belgien 1839 förklaras neutralt under stormakternas auspicier. – Joniska öarna deremot stäldes 1815 under Englands omedelbara och uteslutande protektion (äfven ledande engelsk guvernör). – Montenegro under ryske kejsarens protektion. –

Så inhemta vi af förf.författningar i folkrätten. Men vi finna icke att isvårtytt perm.permanent förening af 2 stater, man skulle beteckna den ena ss.såsom under den andras skydd och beroende. Emellertid hvarje förening af stater, tillfällig allians eller prem.svårtyttpremiär union l.eller förbund till mål och resultat bla.bland annat öms.svårtyttömsesidigt skydd, gentemot andra makter. Och deri intet ingrepp i statssuveräniteten.

DförDärför intet skäl att Finl.Finland under Rysslands skyddsherrskap och således subordineradt, icke koordineradt.

Det enda faktum, som härvid kunde åberopas, är att indelta armén 1810 upplöst, – att om ock några trupper funnits, Finl.Finland sen dess icke haft nationel armé, medan deremot|2| ryska trupper garnisonerade. Detta varit en brist, en högst betänklig i vår statliga organisation. – Väl kan finnas den som förmena, att Finland, som förr aldrig angripits af andra än Ryssland, numera icke behöfver emotse några angrepp för dess egen skuld. Men om angreppet för dess egen skuld eller för Rysslands, kan vårt land dock icke förklara sig vilja ha endast statens rättigheter utan att bära den tunga, göra de uppoffringar, hvarje stats använder för att skydda sitt område, etcetcetera. Med fägnad må vi konstatera att då Finl.Finland första ggngången efter 1809 angreps, 1856, man genast uppstälde indelta armén, – och att då denna plötsligen upplöstes 1868, detta icke skedde med Ständernas begifvande. Emellertid framstår det ss.såsom en svag punkt i jemlikhetsfhållandtjemlikhetsförhållandet att vi icke haft, eller fr. n.för närvarande ha en armée, utan ryska trupper här. – Må detta ss.såsom bevis för behörigheten af sdnasådana invändningar som här i fråga, – så ha vi dock rättsligt genmäle: enl.enligt våra grundlagar finns en egen nations arméorganisation, den indelta. Att denna fick hvila fr.från 1810 var grundadt på särskildt aftal mellan Kejsaren och Borgå ständer ss.såsom en politisk klokhetsåtgärd men icke för att vår nya ställning skulle i och för sig betingat att den finska statssuveräniteten i detta afsdeavseende borde röna en inskränkning. – Och i förf.författningen 27 Mars 1810 i detta ämne säga uttryckluttryckligen att de ryska trupper som då i landet underhållas efterhand skulle aflösas af finska värfvade trupper, – hvilket tydligen uttalar erkännande att försvarets och ordningens upprätthållande rätteligen bör å landets egna trupper ankomma.

Denna tanke att den finska staten är såväl berättigad som skyldig att ha sin egen armé enär en organisation för nationalförsvaret hör till en stats nödvändiga politiska institutioner har vid senast församlade landtdag erhållit ett nytt ovedersägligt uttryck. Blir StnasStändernas beslut sanktioneradt, upphör det faktiska missförhållandet som nu egt rum, – och som kunnat gifva sken af fog åt påståendet att Finland ställningen af en Rysslands skyddsling. Rättsligen har detta förhållande af ryska truppers härvaro varit att betraktas ss.såsom en subvention fr.från Ryssland, på det landet måtte hinna hemta krafter. Denna subvention har påtagligen varat för länge. Den har icke varit en inskränkning i Finlands suveränitet, men den har varit skadlig för dess anseende. Derest|3| Finlands ständer, när dessa första ggngången erbjöds tillfälle att besluta om uppställande af armér, afböjt detta och förklarat att vi önska fortvaron af lejdsvårtytt subvention, så skulle detta vittnat om en politisk försoffning, betänklig för framtiden. Lyckligt att motsatsen egde rum. Mig veterligen, ingen enda röst höjt sig för afböjandet af arméns uppställande. Ty om ock minoritet, dels emot värnepligt öfverhufvud, dels mot förslagna sättet för denna princips tillämpning, och om också dessa åsigter derest de plifvit pluralitet, kunnat medföra vådan af n. v.nuvarande missförhållandets fortvaro, erkände dock äfven att vi böra uppställa egen armé. Dissonanssvårtyttentillagt av utgivaren gällde sättet härför.

Arméfrågan är i det ämne som nu föreligger blott att beröras under armén en af de till suverän stats organisation hörande institution. Och närmare af militärförfenmilitärförfattningen framdeles. [...]oläslig/saknad text

SsSåsom reslutat af nu och igår anförda. Finland är en med Ryssland oskiljaktigt eller permanent förenad, men sjelfständig stat. De grunder på hvilken Finl.Finlands förening med Ryssland hvilar, de fhållandenförhållanden under hvilka dennatillagt av utgivaren förening fortbestår eller som den samma framkallat, äro icke sådana att detta land skulle ega en Kejsardömet och således dess Regering underordnad ställning. – Den finska styrelseorganisationen står i omedelbart fhållandeförhållande till regentens person. Storfurstendömet står såväl derför som på grund af den alla stater utan hänsyn till olika storlek och makt tillkommande rättsliga jemlikhet, i ett koordineradt fhållandeförhållande till kejsardömet.

Detta rättsliga paritetsfhållandeparitetsförhållande är regeln i statsföreningen.

Då dessa politiska formationer af olika slag, då vi ännu icke med det förra kommit till en karakteriteristiksvårtytt af denna förening jemförd med andra, och med beaktande af doktrinen, – bör jag nu såsom afslutning af kapitlet öfvergå härtill.

Alkuperäinen (transkriptio)

|1|

Finlands statsrätttillagt av utgivaren

H.T.Höstterminen 78
16de FöreläsnFöreläsningen
15 Okt.oktober

Finl.Finlands statsrätt 1 Afd.Avdelningen

3 Kap.Kapitlet

Den andrastruket invändning igår senast berörde, att Finland
om ock stat vore blott halfsuverän, hör redan till 2o gruppen
af invändninvändningar, dem att föreningen af de 2 staternatillagt icke vore på jemlikhetsgrund.
Då halfsuverän.halvsuveränitet skulle innebära, att Finl.Finlands regent vasall under
Rysslands, Finl.Finlands reger.regering i vissa hänsdnhänseenden underkastad Ryska
regernsregeringens öfverhöghet, men sdntsådant omöjligt. Kan med fog påstås
om Finl.Finland – förfalla dnadenna invändning. – Återstår då att pröfva
huruvida ett sdntsådant skyddsfhållandeskyddsförhållande, som skulle innebära
att icke på jemlikhetsfot.

Hvad är då ett skyddsfhållandeskyddsförhållande? – Folkrätten svarar: en
af de modaliteter eller modifiaktioner som en statssuveräni-
tet kan undergå utan att upphöra, näml.nämligen då en mindre
stat står under en eller flera större staters protektion
eller skydd. Sådant i alla perioder förefunnits, om ock i olika
form, från den blotta alliancen ända till domination och
vasallskap. Till sin idé bör blott kunna åsyfta skyddsstatens
fullkoml.fullkomliga oafhängighet gentemot andra makter, hvilket dock tillika
implicera skydigheten att i yttre politiken icke skilja sig från be-
skyddande statens. – Korteligen ett rent folkrättsligt fhållandeförhållande
mellan 2 med hvarandra icke förenade stater.

I nyare tid, med folkrättens utveckling och erkännandet af alla
staters paritet, har man undvikit denna term beskydd, som
i och för sig sårande. Frankrike, England, Ryssland 1832 års
fördrag i London åtog sig garanti för Greklands oberoende.
Belgien 1839 förklaras neutralt under stormakternas
auspicier. – Joniska öarna deremot stäldes 1815
under Englands omedelbara och uteslutande protektion (äfv-
en ledande engelsk guvernör). – Montenegro under ryske kejsarens
protektion. –

Så inhemta vi af förf.författningar i folkrätten. Men vi finna
icke att isvårtytt perm.permanent förening af 2 stater, man skulle beteckna
den ena ss.såsom under den andras skydd och beroende. Emellertid
hvarje förening af stater, tillfällig allians eller prem.svårtyttpremiär union
l.eller förbund till mål och resultat bla.bland annat öms.svårtyttömsesidigt skydd,
gentemot andra makter. Och deri intet ingrepp i statssuveräni-
teten.

DförDärför intet skäl att Finl.Finland under Rysslands skyddsherrskap
och således subordineradt, icke koordineradt.

Det enda faktumtillagt, som härvid kunde åberopas, är att indelta
armén 1810 upplöst, – att om ock några trupper funnits,
Finl.Finland sen dess icke haft nationel armé, medan deremot
|2| ryska trupper garnisonerade. Detta varit en brist, en högst be-
tänklig i vår statliga organisation. – Väl kan finnas
den som förmena, att Finland, som förr aldrig angripits
af andra än Ryssland, numera icke behöfver emotse några
angrepp för dess egen skuld. Men om angreppet för
dess egen skuld eller för Rysslands, kan vårt land dock icke
förklara sig vilja ha endast statens rättigheter utan att bära
den tunga, göra de uppoffringar, hvarje stats använder för att
skydda sitt område, etcetcetera. Med fägnad må vi konstatera
att då Finl.Finland första ggngången efter 1809 angreps, 1856, man
genast uppstälde indelta armén, – och att då denna
plötsligen upplöstes 1868, detta icke skedde med Ständernas
begifvande. Emellertid framstår det ss.såsom en svag punkt
i jemlikhetsfhållandtjemlikhetsförhållandet att vi icke haft, eller fr. n.för närvarande ha en armée,
utan ryska trupper här. – Må detta ss.såsom bevis för behörigheten
af sdnasådana invändningar som här i fråga, – så ha vi dock
rättsligt genmäle: enl.enligt våra grundlagar finns en egen
nations arméorganisation, den indelta. Att denna
fick hvila fr.från 1810 var grundadt på särskildt aftal mellan
Kejsaren och Borgå ständer ss.såsom en politisk klokhetsåtgärd
men icke för att vår nya ställning skulle i och för sig
betingat att den finska statssuveräniteten i detta afsdeavseende
borde röna en inskränkning. – Och i förf.författningen 27 Mars
1810 i detta ämne säga uttryckluttryckligen att de ryska trupper
som då i landet underhållas efterhand skulle aflösas
af finska värfvade trupper, – hvilket tydligen uttalar erkännande
huru medstruket atttillagt militärstruket försvarets och ordningens upprätthållande
rätteligen bör å landets egna trupper ankomma.

Denna tanke att den finska staten börstruket är såväl berättigad som skyldig atttillagt ha sin egen
armé enär en organisation för nationalförsvaret hör till en stats nödvändiga politiska institutionertillagt har afstruket vidtillagt senast församlade ständerstruket landtdag
erhållit sittstruket ett nytttillagt ovedersägligt uttryck. Blir StnasStändernas beslut
sanktioneradt, upphör det faktiska missförhållandet
som nu egt rum, – men mera härom framdelesstruket
och som kunnat gifva sken af fog åt påståendet
att Finland ställningen af en Rysslands skyddsling. Rättsligen
har detta förhållande af ryska truppers härvaro varit att
betraktas ss.såsom en subvention fr.från Ryssland, på det
landet måtte hinna hemta krafter. Denna subvention har
påtagligen varat för länge. Den har icke varit en inskränkning i Finlands
suveränitet, men den har varit skadlig för dess anseende. Derest
|3| Finlands ständer, när dessa första ggngången erbjöds tillfälle att
ordna försvarsväsendestruket besluta om uppställande af armér, afböjt
detta och förklarat att vi äro myckstruket önska fortvaron af lejdsvårtytt
subvention, så skulle detta vittnat om en politisk försoff-
ning, betänklig för framtiden. Lyckligt att motsatsen
egde rum. Mig veterligen, ingen enda röst höjt sig för
subventionstruket afböjandet af arméns uppställande. Ty äfvenstruket om ocktillagt minoritet,
om ockstruket delstillagt emot värnepligt öfverhufvud, dels mot förslagna
sättet för denna princips tillämpning, och om också dessa åsigter
derest de plifvit pluralitet, kunnat medföra vådan
af n. v.nuvarande missförhållandets fortvaro, alldelesstruket erkände
dock äfven att vi böra uppställa egen armé. Dissonanssvårtytt
gällde sättet härför.

Arméfrågan är i det ämne som nu föreligger blott
att beröras under armén en af de till suverän stats
organisation hörande institution. Såsomstruket Och närmare
af militärförfenmilitärförfattningen framdeles.
[...]oläslig/saknad text

SsSåsom reslutat af nu och igår anförda. Finland har i egenskapstruket är en med Ryssland oskiljaktigt eller permanent förenad, men sjelfständig stat.tillagt Finlandsstruket De
grunder på hvilken Finl.Finlands förening med Ryssland hvilar,
de fhållandenförhållanden under hvilka den förening fortbestår
eller som den samma framkallat, äro icke sådana att
detta land skulle ega en afstruket Kejsardömet och således
afstruket dess Regering beroendestruket underordnad ställning. – Den
finska statensstruket styrelsetillagtorganenstruketisationentillagt står i omedelbart fhållandeförhållande
till regentens person. Storfurstendömet står såväl derförtillagt som på grund af den alla stater enligt folkrättens principstruket utan hänsyn till olika storlek och makt tillkommande rättsliga jemlikhet,tillagt genom
föreningstruket i ett koordineradt fhållandeförhållande till kejsardömet.
Den gemensamma monarken.struket

Detta rättsliga paritetsfhållandeparitetsförhållande är regeln
i statsföreningen.

Då dessa politiska formationertillagt af olika slag, då [...]oläslig/saknad text vi ännu
icke med det förra kommit till en karakteriteristiksvårtytt
af denna förening jemförd med andra, och med
beaktande af doktrinen, – bör jag nu såsom
afslutning af kapitlet öfvergå härtill.

Dokumentti kuvana