4.6.1881 LM–Alexandra Mechelin
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Laitiala 4 Juni 81.
Älskade Alexandra!
Det var verkligen för knappt om tid vid min afresa. Jag glömde följande saker:
mina glasögon, – cigarrfodral, cigarrmunstycken, – några nya böcker: Wieselgrens lefnadsteckning af L. Hjerta och Castréns skildringar ur Finlands historia (på bordet framför soffan).
Jag ber dig derför skicka dessa saker med måndagens bantåg, – så får jag dem med karlarne som föra bort mina gäster. Lägg dertill ännu:
Nordisk familjebok, den del|2| der artikeln Danmark förekommer, – samt den del af Runebergs dikter, i hvilken finnes en tillegnad till Franzén äfvensom slutligen den del af Tegnérs dikter, hvari hans sång vid Svenska Akademins jubelhögtid ingår, och i hvilken sång han tecknar de främsta skalderna.
Vid nedskrifvandet af mitt brefkort på Järvelä i förrgår beräknade jag icke att du ej kunde få det förr än lördags morgon, och således ej heller skicka hvad jag deri begärde annorlunda än i afton med de resande, derest du ej sjelf redan med morgontåget farit till Botby. Men dermed har|3| det ej någon fara, ty här finnas tillräckligt cigarrer och papyrosser för de närmaste dagarne.
Skada att den kyliga blåsten idag minskar behaget af en färd till Botby. Kanske ger den sig dock på qvällen. Här regnade litet smått igår middags och i natt. Dock skulle vida mer vatten behöfvas för att påskynda växtlighetens utveckling. Barometern tyckes lofva litet mer ännu.
Aspar och alar äro ännu icke gröna. Lyckligtvis skimrar björkarnes vänliga grönska fram öfver allt, till tröst för ögat.
En ledsam historia hade inträffat under min frånvaro. Stalldrängen Alexander ertappades en|4| natt af Savijärvi, då han åt Alestalo (frfrån Manskivi) gifvit ett lass hö och en säck med hafremjöl. Jag anstälde igår förhör i saken och skall idag fälla mitt utslag. För att ej förderfva hans framtid ämnar jag låta honom böta hvad han enligt lag skulle dömas till, och afskedar honom genast från tjensten. Böterna ger jag till välgörande ändamål.
Rönnbäck klagar öfver långvarig sveda i strupen jemte hosta. Han tyckes ha befarat struplungsot, men det är det dock icke. Jag skall be Runeberg i morgon undersöka honom.
Eljest har allt gått sin jemna gång. All vårsådd är undangjord.
Jag längtar att få er hit, – men|5| tänker tillika med ledsnad på den långa resa som snart derpå förestår för mig.
Jag har beslutit att om tisdag morgon resa till Fredrikshamn och Sippola samt om torsdag derifrån till Ois med nattåget, så att jag fredag morgon inträffar på Löytymäki. Derför skulle jag önska att du och Cely skulle komma först lördagen den 11te.
Jag skall om tisdag skrifva till Janne för att vi må sammanträffa på Löytymäki.–
Adlerbergs afsked, – ovissheten huru beskaffad hans efterträdare må blifva, – det brokiga och ombytliga regementet i PburgSankt Petersburg, – allt detta ger anledning till icke så ringa oro med afseende å våra politiska förhållanden.|6| Kanske skall dock allt ännu reda sig till det bästa!
På hitresan träffade jag Fru Linder, som på tal om franska guvernanter berättade att kort förrän hon lemnat Petersburg en ung fransyska hade bedt henne att få tillbringa sommarn hos fru Linder. Men då hon redan hade en fransyska, kunde hon ej mottaga denna. Hon erbjöd sig att skrifva och begära upplysning huruvida denna guvernant ännu vore ledig. Hon trodde att anspråken vore mycket måttliga och att personen var lämplig för vårt ändamål. Jag hade naturligtvis intet emot att hon skrifver och sedan ger oss underrättelse.
Jag känner en stor lättnad vid tanken att Cely nu blir fri från examensbördan! Jag omfamnar Er båda och ber dig hjertligen helsa Mamma
från din egen tacksamme
Leo.
Eva blef förtjust öfver de stora förråden som du skickade. Maria har bakat igen.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Laitiala 4 Juni 81.
Älskade Alexandra!
Det var verkligen för
knappt om tid vid min
afresa. Jag glömde följande
saker:
mina glasögon, – cigarrfodral,
cigarrmunstycken, – några
nya böcker: Wieselgrens lefnads-
teckning af L. Hjerta och Castréns
skildringar ur Finlands historia
(på bordet framför soffan).
Jag ber dig derför skicka
dessa saker med måndagens ban-
tåg, – så får jag dem med
karlarne som föra bort mina
gäster. Lägg dertill ännu:
Nordisk familjebok, den del
|2|
der artikeln Danmark
förekommer, – samt den
del af Runebergs dikter, i
hvilken finnes en tillegnad
till Franzén äfvensom slutligen
den del af Tegnérs dikter, hvari
hans sång vid Svenska Akade-
mins jubelhögtid ingår, och
i hvilken sång han tecknar
de främsta skalderna.
Vid nedskrifvandet af mitt
brefkort på Järvelä i förrgår
beräknade jag icke att du ej
kunde få det förr än lördags
morgon, och således ej heller
skicka hvad jag deri begärde
annorlunda än i afton med
de resande, derest du ej sjelf
redan med morgontåget farit
till Botby. Men dermed har
|3|
det ej någon fara, ty här finnas
tillräckligt cigarrer och papyrosser
för de närmaste dagarne.
Skada att den kyliga blåsten
idag minskar behaget af en
färd till Botby. Kanske ger den
sig dock på qvällen. Här regnade
litet smått igår middags och
i natt. Dock skulle vida mer
vatten behöfvas för att påskynda
växtlighetens utveckling. Baro-
metern tyckes lofva litet mer
ännu.
Aspar och alar äro ännu icke
gröna. Lyckligtvis skimrar
björkarnes vänliga grönska fram
öfver allt, till tröst för ögat.
En ledsam historia hade in-
träffat under min frånvaro. Stall-
drängen Alexander ertappades en
|4|
natt af Savijärvi, då han åt
Alestalo (frfrån Manskivi) gifvit ett lass
hö och en säck med hafremjöl.
Jag anstälde igår förhör i saken
och skall idag fälla mitt utslag.
För att ej förderfva hans framtid
ämnar jag låta honom böta hvad
han enligt lag skulle dömas till,
och afskedar honom genast från
tjensten. Böterna ger jag till väl-
görande ändamål.
Rönnbäck klagar öfver långvarig
sveda i strupen jemte hosta. Han
tyckes ha befarat struplungsot,
men det är det dock icke. Jag skall
be Runeberg i morgon undersöka
honom.
Eljest har allt gått sin jemna
gång. All vårsådd är undangjord.
Jag längtar att få er hit, – men
|5|
tänker tillika med ledsnad på
den långa resa som snart derpå
förestår för mig.
Jag har beslutit att om tisdag
morgon resa till Fredrikshamn
och Sippola samt om torsdag derifrån
till Ois med nattåget, så att jag
fredag morgon inträffar på Löyty-
mäki. Derför skulle jag önska
att du och Cely skulle komma
först lördagen den 11te.
Jag skall om tisdag skrifva till
Janne för att vi må samman-
träffa på Löytymäki.–
Adlerbergs afsked, – ovissheten
huru beskaffad hans efterträdare
må blifva, – det brokiga
och ombytliga regementet i PburgSankt Petersburg,
– allt detta ger anledning till icke
så ringa oro med afseende å
våra politiska förhållanden.
|6|
Kanske skall dock allt ännu reda
sig till det bästa!
På hitresan träffade jag Fru
Linder, som på tal om franska
guvernanter berättade att kort förrän
hon lemnat Petersburg en ung fransyska
hade bedt henne att få tillbringa som-
marn hos fru Linder. Men då hon
redan hade en fransyska, kunde hon
ej mottaga denna. Hon erbjöd sig att
skrifva och begära upplysning huruvida
denna guvernant ännu vore ledig. Hon
trodde att anspråken vore mycket mått-
liga och att personen var lämplig för
vårt ändamål. Jag hade naturligtvis
intet emot att hon skrifver och sedan
ger oss underrättelse.
Jag känner en stor lättnad vid tanken
att Cely nu blir fri från examens-
bördan! Jag omfamnar Er båda och
ber dig hjertligen helsa Mamma
från din egen tacksamme
Leo.
Eva blef förtjust öfver de stora förråden som du skickade.
Maria har bakat igen.
Laitiala 4. kesäkuuta 1881.
Rakas Alexandra!
Aika tosiaan meni liian täpärälle lähtiessäni. Unohdin seuraavat tavarat:
silmälasini, – sikarikotelon, imukkeet, – muutamia uusia kirjoja: Wieselgrenin laatiman L. Hjertan elämäkerran ja Castrénin kuvaukset Suomen historiasta (pöydällä sohvan edessä).
Pyydän sinua siksi lähettämään nämä tavarat maanantain junalla, – niin saan ne miesten mukana, kun he saattavat vieraani matkalle. Lisää siihen vielä:
Nordisk familjebokin osa, jossa on artikkeli Danmark, – sekä se osa Runebergin runoista, jossa on Franzénille omistettu runo sekä lopuksi se osa Tegnérin runoista, johon sisältyy hänen laulunsa Svenska Akademin riemujuhlasta ja jossa hän kuvaa suurimpia runoilijoita.
Kirjoittaessani toissa päivänä postikorttiani Järvelästä en osannut varautua siihen, että saat sen vasta lauantaiaamuna etkä näin ollen voinut lähettää siinä pyytämiäni tavaroita kuin vasta illalla matkustavien mukana, ellet olisi itse mennyt jo aamujunalla Puotilaan. Se ei kuitenkaan haittaa, sillä täällä on tarpeeksi sikareita ja papirosseja lähipäiviksi.
Harmi, että viileän tuulen takia tänään ei ole niin mukava lähteä Puotilaan. Ehkä sää kuitenkin asettuu iltaa kohti. Täällä pikkuisen sataa tihuutti eilen iltapäivällä ja viime yönä. Tarvittaisiin kuitenkin paljon enemmän vettä jouduttamaan kasvillisuuden kehitystä. Ilmapuntari näyttäisi lupaavan vielä vähän lisää.
Haavat ja lepät eivät vielä viheriöi. Onneksi koivujen ystävällinen vihreys hohtaa joka puolella lohtuna silmälle.
Poissa ollessani oli sattunut ikävä juttu. Savijärvi sai eräänä yönä tallirenki Alexanderin kiinni itse teosta, kun tämä oli antanut Alestalolle (Manskivestä) heinälastin ja säkillisen kaurajauhoa. Pidin eilen asiasta kuulustelun ja aion tänään antaa tuomion. Jotta en pilaisi hänen tulevaisuuttaan, annan hänen maksaa hänelle langetettavan sakon ja erotan hänet viipymättä palveluksesta. Sakot annan hyväntekeväisyyteen.
Rönnbäck valittaa pitkällistä kirvelyä kurkussa sekä yskää. Hän näyttää pelkäävän kurkkukeuhkotautia, mutta ei se sitä kuitenkaan ole. Pyydän Runebergiä huomenna tutkimaan hänet.
Muuten kaikki on kulkenut tasaista kulkuaan. Kaikki kevätkylvöt on hoidettu.
Ikävöin saada teidät tänne, – mutta ajattelen myös murheissani pitkää matkaa, joka pian sen jälkeen on edessäni.
Olen päättänyt tiistaiaamuna matkustaa Haminaan ja Sippolaan sekä torstaina sieltä yöjunalla Oittiin, niin että saavun Löyttymäkeen perjantaiaamuna. Siksi toivoisin, että sinä ja Cely tulisitte vasta lauantaina 11. päivänä.
Aion tiistaina kirjoittaa Jannelle, että tapaisimme Löytymäessä.–
Adlerbergin ero, – epävarmuus siitä, millainen hänen seuraajansa onkaan miehiään, – Pietarin monenkirjava ja oikullinen hallitus – kaikki tämä synnyttää aikamoista huolta poliittisen tilanteemme kannalta. Ehkä kaikki kuitenkin järjestyy parhain päin!
Tulomatkalla tapasin rouva Linderin, joka ranskalaisista kotiopettajattarista puheen ollen kertoi, että juuri ennen hänen lähtöään Pietarista nuori ranskatar oli pyytänyt päästä viettämään kesää rouva Linderin luona. Mutta koska hänellä oli jo oma ranskatar, hän ei voinut ottaa tätä vastaan. Hän tarjoutui kirjoittamaan ja tiedustelemaan, olisiko tämä kotiopettajatar vielä vapaana. Hän uskoi vaatimusten olevan hyvin kohtuulliset ja kyseisen henkilön soveltuvan tarpeisiimme. Minulla ei luonnollisesti ollut mitään sitä vastaan, että hän kirjoittaa ja kertoo sitten meille.
Tunnen suurta helpotusta ajatellessani, että Cely vapautuu nyt tenttimistaakasta! Halaan Teitä molempia ja pyydän sinua kertomaan sydämellisiä terveisiä Mammalle
sinun oma kiitollinen
Leo.
Eva ihastui lähettämistäsi suurista varastoista. Maria on taas leiponut.