27.9.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
H. T.Höstterminen 78.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78.
6te FöreläsnFöreläsningen
27 Sept.september
Finlands statsrätt. Inledning.
Efter Carl XIIs död en radikal förändring af statsskicket.
Ulrika Eleonora erkänd ss.såsom drottning med vilkor att afsäga sig enväldet; rådet yrkade härpå, hon gjorde det i riksdagskallelsen 15 Decbrdecember 1718, för sig och sina efterkomdeefterkommande till evärdeliga tider ”den s. k. suveräniteten”. R F.Regeringsform 21 Febrfebruari 1718. – FöljFöljande året Fredrik utsedd ss.såsom kung. Arten af den politik som nu gällde, framgår af Fredriks försäkran före valakten: kungen alltid instämma med riksens ständer ss.såsom makt egande att göra sina beslut, stadgor och förordningar om sig och riket, som de pröfvar tjenligt; samt ständerna alldeles fria fr.från deras huld- och trohetsed ifall jag skulle finnas öfverträdt deras ed eller hvad stnaständerna eljest fastställa.
Roriginal: revolution legaliserad.tillagt i marginalen
1719 års R F.Regeringsform ersattes med en i några delar ändrad och tillökt 2 Maj 1720. – I ingressen förklaras inskränkta kungl.kungliga enväldet evärdeligen afskaffadt. Förf.Författningen kompletterades g.genom RiksdagsordnRiksdagsordningen 17 Okt.oktober 1723. Senare tider fällt hård dom öfver frihetstidens statsskick, och detta med rätta. Men det hade äfven sina förtjenster, delvis verkliga framsteg. Låt oss 1o) betrakta dessa sidor:
Riksdagen tillbörligen ordnad till sammansättning: samfäld votering hos adeln (högaristokratin aflägsnad). Prestestånd biskop (eller annannan konsistorievis) samt 1 prest vald af prosteri, senare ock kaplaner tillåtet; Borgare borgmästares sjelfskrifvenhet afskaffad, 2 à 3 mindre städer berättigad sammansätta sig. – Bondeståndet ss.såsom förut en för hvart härad.
Riksdag samträda bestämd tid, Januari hvart 3je år. Skulle kung eller råd underlåta, så ogildt hvad regering emellertid gör, samt landshövdingsvårtytt skyldig kungöra om valen så att ständnaständerna i alla fall sammankomma.
Stånden sjelfva välja sina talmän, 3 stånds beslut gälla, utom i frågor som röra ständernas frihet och ståndsprivilegier.
|2|Kungens poriginal: Propositioner böra vara utfärdad med råds råde och kontrasignerade. StnaStänderna ock motionsrätt, dessutom vidsträckt granskningsrätt. –
Votering ståndsvis i utskotten, afsigtavsigtligt då adeln dubbel.tillagt i marginalen
Riksdagsman tryggad till person och yttranderätt.tillagt i marginalen
Arbetsordningen förbättrad g.genom utskott, deputationer.
Beskattnings rätten i sitt fulla omfång äfven tullar StnaStänderna förbehållen, – budgetbestämning, – särskildt af StnaStänderna beroende riksgäldskonto etcetcetera. –
Beträffande regersregeringens organisation: rådets ansvarighet inför ständerna, såväl politisk som juridisk, – bestämd ordning för olika ärenders föredragning. – En del blott s. k. kabinettsärenden. – Icke börja offensivt krig utan StrnasStändernas bifall.
Speciela saker: medborgerliga tryggheten af regenten bekräftad – embetsmän icke afsättas – att myntets skrot och korn beredda af ständaständerna.
Reflexion: stort framsteg.
Nu skuggorna: Ingen jemvigt. Riksdagens sammansättning.tillagt i marginalen
StändnaStänderna allena ega stifta lag – kungens bifall icke nödigt, såväl grundlag, som allm.allmän lag. Administration kungen mellan riksdagarna, då de sedan pröfva om få bestå. – Äfven i republiker finnas åtminstone suspensivt veto.
Konungen blott 2 röster i rådet. Detta rätt i justitie ärende, men gjorde honom alltför bunden i regerings. Dock skulle detta varit väl, om ej rådet sjelft osjelfständigt: blott StnasStändernas fullmäktige – och kngkungen icke utnämna andra än StnaStänderna ville.
Nu kan man säga: det är i sin ordning att StnaStänderna äfven i regerings afgörande = parlamentarisk styrelse. Väl, men då borde det vara den genom öppen meningsstrid framgångna majoritetens män, som inträdde. Men nu icke så utan sekreta utskottets partifavoriter.
Och äfven om detta rätt, så böra ministrarna|3| engång utnämnda, ha sin gifna maktssfer. Men under riksdagen tog sekr.sekreta utskottet allt politiskt afgörande i sin hand, – t. o. m. rubbade och ändrade hvad som skett. Icke detta att representation inflytande på regergsregeringens sammansättning, det klandervärda, men att representation drog till sig sjelf regerandet när den var samlad, icke ens här lemnade full maktssfer. Och hvilka repres.tiirepresentantii?
1o) märkes: orepresenterade ofrälses anspråk (tillagt av utgivarenbeskrif huru de uppkomit)tillagt av utgivaren tillbakavisadt, ehuru betydande intelligintelligenta krafter. – Vidare en alltför stor myckenhet af adel, som om ock dess stormän detroniserade, ännu spelte oproportionerlig rol. – 3o) Bondeståndet uteslutet från Sekreta utskottet, och just detta den afgör.afgörande makten. –
Detta utskott 100 af adel, 50 prester,tillagt av utgivaren 50 borgare. Alla kngnskungens sekreta propos.propositioner, – alla utrikes, försvars, militär, finans banksaker. De flesta mål afgjordes här med StändnasStändernas rätt. – Någon gång blott adjungerades bönder. – Inom detta:
Sekretissime beredning, för de allra hemligaste ärenden, – sekret deputation att på förhand upprätta fredsvilkor – politiskt testamente. – Kallade inför sig rådet, när helst behagade. – Vanligen sekreta deput.deputationen för granskning af rådsprotokoller,tillagt av utgivaren orätt åsigt lagbrott!tillagt i marginalen; politisk ansvarig.ansvarighet = licentiering af råd, – juridisk ej någonsvårtytt åtskild, forum sväfvande, sekreta utskottets prest och domaresvårtytt, – extra kommissarie.
Justitiae deput.deputationen granskade justitie revisions protokoll och anmäla hos sekreta utskottet till ansvar. Sålunda högsta dömande makten beroende. Samma deput.deputation fungerade stundom ss.såsom en instans högre, – en allerhögsta domstol. – Dessutom Urskiljnings deputa.deputationen – alla möjliga enskilda besvär, rubbande kollegiernas myndighet.|4| Besvär öfver tjensters besättande i Sekreta deputationen.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
H. T.Höstterminen 78.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78.
6te FöreläsnFöreläsningen
27 Sept.september
Finlands statsrätt. Inledning.
Efter Carl XIIs död en radikal förändring af
statsskicket.
Ulrika Eleonora erkänd ss.såsom drottning med vilkor
att afsäga sig enväldet; rådet yrkade härpå, hon
gjorde det i riksdagskallelsen 15 Decbrdecember 1718, för sig
och sina efterkomdeefterkommande till evärdeliga tider ”den s. k.
suveräniteten”. R F.Regeringsform 21 Febrfebruari 1718. – FöljFöljande året
Fredrik erkändstruket utseddtillagt ss.såsom kung. Arten af den politik som
nu gällde, framgår af Fredriks försäkran före val-
akten: kungen alltid instämma med riksens ständer
ss.såsom makt egande att göra sina beslut, stadgor och för-
ordningar om sig och riket, som de pröfvar tjenligt; samt
ständerna alldeles fria fr.från deras huld- och trohetsed
ifall jag skulle finnas öfverträdt deras ed eller hvad stnaständerna
eljest fastställa.
revolution
legaliserad.tillagt i marginalen
1719 års R F.Regeringsform ersattes med en i några delar ändrad
och tillökt 2 Maj 1720. – I ingressen förklaras in-
skränkta kungl.kungliga enväldet evärdeligen afskaffadt.
Förf.Författningen kompletterades g.genom RiksdagsordnRiksdagsordningen 17 Okt.oktober 1723.
Senare tider statsskickstruket fällt hård dom öfver frihets-
tidens statsskick, och detta med rätta. Men det
hade äfven sina förtjenster, delvis verkliga framsteg. Låt
oss 1o) betrakta dessa sidor:
Riksdagen tillbörligen ordnad till sammansättning: samfäld
votering hos adeln (högtillagtaristokratin aflägsnad). Prestestånd
biskop (eller annannan konsistorievis) samt 1 prest vald af
prosteri, senare ock kaplaner tillåtet; Borgare
borgmästares sjelfskrifvenhet afskaffad, 2 à 3 mindre
städer berättigad sammansätta sig. – Bondeståndet
ss.såsom förut en för hvart härad.
Riksdag samträda bestämd tid, Januari hvart 3je år.
Skulle kung eller råd underlåta, så ogildt hvad rege-
ring emellertid gör, samt landshövdingsvårtytt skyldig kungöra
om valentillagt
så att ständnaständerna i alla fall sammankomma.
Stånden sjelfva välja sina talmän, 3 stånds beslut
gälla, utom i frågor som röra ständernas frihet och stånds-
privilegier.
Kungenstillagt Propositioner böra vara utfärdad med råds råde
och kontrasignerade. StnaStänderna ock motionsrätt, dess-
utom vidsträckt granskningsrätt. –
Votering ståndsvis
i utskotten, afsigtavsigtligt
då adeln dubbel.tillagt i marginalen
Riksdagsman tryggad
till person och
yttranderätt.tillagt i marginalen
Arbetsordningen förbättrad g.genom utskott, deputationer.
Beskattnings rätten i sitt fulla omfång äfven tullartillagt StnaStänderna
förbehållen, – budgetbestämning, – särskildt
af StnaStänderna beroende riksgäldskonto etcetcetera. –
Beträffande regersregeringens organisation: rådets
ansvarighet inför ständerna, såväl politisk som juridisk,tillagt – bestämd ordning
för olika ärenders föredragning. – En del blott
s. k. kabinettsärenden. – Icke börja offensivt krig utan StrnasStändernas bifall.
Speciela saker: medborgerliga tryggheten af regenten
bekräftad – embetsmän icke afsättas – att myntets
skrot och korn beredda af ständaständerna.
Reflexion: stort framsteg.
Nu skuggorna: Ingen jemvigt.
Riksdagens samman-
sättning.tillagt i marginalen
StändnaStänderna allena ega stifta lag – kungens bifall
icke nödigt, såväl grundlag, som allm.allmän lag. Ad-
ministration kungen mellan riksdagarna, då
de sedan pröfva om få bestå. – Äfven i repu-
bliker finnas åtminstone suspensivt veto.
Konungen blott 2 röster i rådet. Detta rätt i justitie
ärende, men gjorde honom alltför bunden i regerings.
Dock skulle detta varit väl, om ej rådet sjelft
osjelfständigt: blott StnasStändernas fullmäktige – och kngkungen
icke utnämna andra än StnaStänderna ville.
Nu kan man säga: det är i sin ordning att äfvenstruket
StnaStänderna äfven i regerings afgörande = parlamentarisk styrelsetillagt. Väl, men då
borde det vara den genom öppen meningsstrid
framgångna majoritetens män, som inträdde.
Men nu icke så utan sekreta utskottets parti-
favoriter.
Och äfven om detta rätt, så böra ministrarna
|3|
engång utnämnda, ha sin gifna maktssfer. Men
under riksdagen tog sekr.sekreta utskottet allt politiskt
afgörande i sin hand, – t. o. m. rubbade och
ändrade hvad som skett. Icke detta att represen-
tation inflytande på regergsregeringens sammansättning, det klan-
dervärda, men att representation drog till sig sjelf
regerandet när den var samlad, – Och somstruket
icke ens här lemnade full maktssfer. Och hvilka
repres.tiirepresentantii?
1o) märkes: orepresenterade ofrälses anspråk beskrif huru de uppkomittillagt
tillbakavisadt, ehuru betydande intelligintelligenta krafter. –
Vidare en alltför stor myckenhet af adel, som om
ock dess stormän detroniserade, ännu spelte oproportio-
nerlig rol. – 3o) Bondeståndet uteslutet från Sekreta
utskottet, och just detta den afgör.afgörande makten. –
Detta utskott 100 af adel, 50 prester 50 borgare.
Alla kngnskungens sekreta propos.propositioner, – alla utrikes, försvars,
militär, finans banktillagtsaker. De flesta mål afgjordes
här med StändnasStändernas rätt. – Någon gång blott adjunge-
rades bönder. – Inom detta:
Sekretissime beredning, för de allra hemligaste
ärenden, – sekret deputation att på förhand upprätta
fredsvilkor – politiskt testamente. – Kallade inför
sig rådet, när helst behagade. – Vanligen sekreta
deput.deputationen för granskning af rådsprotokoller orätt åsigt lagbrott!tillagt i marginalen; politisk
ansvarig.ansvarighet = licentiering af råd, – juridisk ej någonsvårtytt
åtskild, forum sväfvande, sekreta utskottets prest
och domaresvårtytt, – extra kommissarie.
Justitiae deput.deputationen granskade justitie revisions
protokoll och anmäla hos sekreta utskottet till
ansvar. Sålunda högsta dömande makten
beroende. Samma deput.deputation fungerade stundom
ss.såsom en instans högre, – en allerhögsta domstol.
– Dessutom Urskiljnings deputa.deputationen – alla möjliga
enskilda besvär, rubbande kollegiernas myndighet.
|4|
Besvär öfver tjensters besättande i Sekreta
deputationen.
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
6. luento 27. syyskuuta
Suomen valtio-oikeus. Johdanto
Kaarle XII:n kuoleman jälkeen valtiomuodossa tapahtui radikaali muutos.
Ulrika Eleonora tunnustettiin kuningattareksi sillä ehdolla, että hän sanoutuu irti yksinvaltiudesta, Neuvosto vaati sitä, ja hän teki sen kutsuessaan valtiopäivät koolle 15. joulukuuta 1718. Hän vakuutti omasta ja jälkeläistensä puolesta luopuvansa ikuisiksi ajoiksi ”nk. suvereniteetista”. Hallitusmuoto 21. helmikuuta 1718. – Seuraavana vuonna Fredrik valittiin kuninkaaksi. Silloin voimaan tulleen politiikan laatu käy ilmi Fredrikin vakuutuksesta ennen vaalitoimitusta: Kuningas yhtyy aina valtakunnan säätyihin valtiovaltana, jolla on oikeus tehdä omia päätöksiään, säädöksiään ja asetuksiaan itseään ja valtakuntaa koskevissa asioissa, jotka he tutkivat ja toteavat hyödyllisiksi; sekä että säädyt ovat täysin vapaita kunnioituksen- ja uskollisuudenvalastaan, mikäli kuninkaan huomataan rikkoneen heidän antamansa valan, tai mitä muuten säädyt näin toteavat.
Vallankumous laillistettu.tillagt i marginalen
Vuoden 1719 hallitusmuoto korvattiin uudella, joiltakin osin muutettuna ja lisättynä 2. toukokuuta 1720. – Ingressissä julistettiin kuninkaan rajattu yksinvaltius poistetuksi ikuisiksi ajoiksi. Perustuslakia täydennettiin Valtiopäiväjärjestyksellä 17. lokakuuta 1723. Myöhempinä aikoina langetettiin ankara tuomio Vapaudenajan valtiomuodolle, ja siihen oli todella syytäkin. Mutta siinä oli myös ansioita, osittain todellisia edistysaskeleita. Katsotaanpa ensin näitäkin puolia:
Valtiopäivät järjestettiin koostumukseltaan asianmukaisesti: Aateliston yhteinen äänestys (ylhäisaatelisto etuoikeudet poistettiin). Pappissäädyssä piispa (tai muu konsistorista) sekä 1 rovastikunnasta valittu pappi, myöhemmin myös kappalaiset sallittiin, porvarissäädystä pormestarin itsestään selvä osallistumisoikeus poistettiin, 2 à 3 pientä kaupunkia oikeutettua yhteiseen edustajaan. – Talonpoikaissääty kuten aikaisemminkin eli 1 kustakin kihlakunnasta.
Valtiopäivät kokoontuvat määrättyinä aikoina, tammikuussa joka 3. vuosi. Jos kuningas tai Neuvosto jättäisivät kokoon kutsumisen tekemättä, eli jos hallitus kuitenkin tekisi jotain niin hylättävää, niin maaherran velvollisuus on antaa kuulutus vaaleista, niin että säädyt pystyvät joka tapauksessa kokoontumaan.
Säädyt valitsevat itse puhemiehensä, 3 säädyn päätös tulee voiman niitä kysymyksiä lukuun ottamatta, jotka koskevat säätyjen vapautta ja säätyjen etuoikeuksia.
Kuninkaan esitysten on oltava valtaneuvoston neuvojen avulla tehtyjä ja neuvoston varmistavalla allekirjoituksella vahvistettuja. Säädyillä on myös aloiteoikeus ja lisäksi laaja tarkastusoikeus.
Äänestys säädyittäin valiokunnissa, tavoite, koska aateliston lukumäärä kaksinkertainen.tillagt i marginalen
Valtiopäivämiehen henkilö ja ilmaisuoikeus turvattu.tillagt i marginalen
Työjärjestys parantunut valiokuntien ja lähetystöjen ansiosta.
Verotusoikeus täydessä laajuudessaan, myös tullimaksut pidätetty säätyjen päätettäviksi, – budjetista päättäminen, – erityisesti säädyistä riippuva valtion velkatili jne. –
Hallituksen organisaation osalta Neuvosto on vastuussa säätyjen edessä sekä poliittisesti että juridisesti, – tietty järjestys asioiden esiin ottamisessa. – Osa vain nk. kabinettiasioita. – Ei saa aloittaa hyökkäyssotaa ilman säätyjen suostumusta.
Erikoisasioita: Hallitsija vahvistaa kansalaisten turvallisuuden – virkamiehiä ei eroteta – että säädyt valmistelevat rahan metallipitoisuuden ja painon.
Pohdintaa: suuria edistysaskeleita.
Nyt varjopuolet: Ei tasapainoa. Valtiopäivien kokoonpano.tillagt i marginalen
Säädyillä yksin on oikeus säätää lakeja – kuninkaan suostumusta ei tarvita, ei perustuslakeihin eikä yleisiin lakeihin. Hallinto on kuninkaalla valtiopäivien välillä, ja sitten ne tutkivat, saako kuningas pysyä vallassa. – Myös tasavalloissa on ainakin lykkäävä veto-oikeus.
Kuninkaalla oli neuvostossa vain kaksi ääntä. Tämä oli oikein lainsäädännöllisissä kysymyksissä, mutta sitoi häntä liikaa hallitusasioissa. Tämä olisi kuitenkin ollut kunnossa, ellei Neuvosto olisi itse ollut epäitsenäinen: vain säätyjen valtuusto – eikä kuningas voinut nimittää muita kuin niitä, jotka säädyt halusivat.
Nyt voidaan sanoa: on ihan oikein, että säädyillä on ratkaisuvalta myös hallitusta koskevissa asioissa = parlamentaarinen hallinto. Totta, mutta silloin pitäisi avoimessa mielipiteenvaihdossa menestyneen enemmistön miesten päästä Neuvostoon. Nyt ei kuitenkaan ole niin, vaan neuvokset ovat salaisen valiokunnan puoluesuosikkeja.
Ja vaikka tämäkin olisi oikein, niin kerran nimitetyillä ministereillä pitäisi olla annettuna oma valtapiiri. Mutta valtiopäivillä salainen valiokunta otti kaiken poliittisen ratkaisutoimen omiin käsiinsä, – jopa horjutti ja muutti sitä, mikä oli jo tapahtunut. Ei valitettavaa ole se, että edustajistolla oli vaikutusvaltaa hallituksen kokoonpanoon, vaan se, että edustajisto otti itselleen hallitusvallan ollessaan koolla, ei edes tässä antanut täyttä valtapiiriä. Entä ketkä edustajat?
1) huomattavaa: edustusta vailla olevien aatelittomien vaatimukset (kuvaile, miten ne syntyivät) torjuttiin, vaikka siellä oli merkittäviä älyllisiä voimavaroja. – Edelleen aivan liian suuri osuus aatelistosta, joka vielä näytteli suhteettoman suurta roolia, vaikka sen suurmiehet olikin suistettu alas valtaistuimiltaan. – 3) Talonpoikaissääty oli suljettu pois salaisesta valiokunnasta, ja juuri sillä on se ratkaiseva valta. –
Tässä valiokunnassa oli 100 aatelismiestä, 50 pappia, 50 porvaria. Kaikki kuninkaan salaiset esitykset, – kaikki ulkomaan-, sotilas-, finanssi- ja pankkiasiat. Useimmat asiat ratkaistiin täällä säätyjen oikeudella. joskus kutsuttiin talonpoikia vain apujäseniksi. – Tähän sisältyi:
Salaista valmistelua kaikkein salaisimmista asioista, – salainen edustajisto selvittelemään etukäteen rauhanehtoja – poliittinen testamentti. – Kutsui neuvoston eteensä, milloin sitä itseään miellytti. – Tavallisesti salainen lähetystö tutkimaan neuvoston pöytäkirjoja, väärä mielipide on lainrikkomus!tillagt i marginalen; poliittinen vastuu = Neuvoston luvittaminen, – juridisesti ei mitään eroa, epävakaa foorumi, salaisen valiokunnan papit ja tuomarit, – ylimääräinen komissaari.
Oikeusvaliokunta tarkasti oikeusrevision pöytäkirjat ja ilmoitti siitä salaiselle valiokunnalle olemaan niistä vastuussa. Siten riippuvainen korkeimmasta tuomiovallasta. Sama oikeuden edustajisto toimi ajoittain yhtä instanssia ylempänä, – kaikkein korkeimpana tuomioistuimena. – Lisäksi erottelun edustajistot. – kaikki mahdolliset yksittäiset valitukset, jotka horjuttivat kollegioiden täysivaltaisuutta. Valituksia salaisen edustajiston paikkojen täyttämisestä.