1.10.1878 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
H. T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78
8de FöreläsnFöreläsningen
1 Okt.oktober
Finlands statsrätt, Inledning
Om 1772 års statshvälvning kan tillskrifvas Gustaf III ss.såsom förtjenst, är detta deremot icke fallet med 1789. – Vid den förra partisöndringen, oenighet inom StnaStänderna samt korruptionen nått sin höjd, som nödvändiggjorde grundens förbättrande, aflägsnandet af förfnsförfattningens ensidigheter och öfverdrifter. Också belåtenheten stor. Men Gustafs tilltag 1789, med våldsamma medel, var helt enkelt en statskupp i reaktionär anda. Orsakerna i korthet: konungen säkert i brydsam ställning, hade redan faktiskt kränkt grundlag. – Den opposition han efterhand genom slöseri, bränvinstrassel, rådets åsidosättande m. m. framkallat, – hade 1786 riksdag uppträdt ganska stark. Så begynte han 1788 års krig utan StänasStändernas samtycke, – hvarför naturl.naturligt efterräkningar att befaras oaktadt han sökt gifva kriget skenet af försvarskrig. Endast g.genom att bereda sig ännu vidsträcktare makt kunde han undgå att komma i den obehagligaste belägenhet.
Huru det åter blef en möjlighet att genomdrifva, har ock sin förklaring.
Högadelns makt hade minsk.minskat genom Carl XIs statshvälfning och reduktionen blifvit bruten. Magnaterna icke mera furstlig myndighet på vidsträckta förläningsgods, rådet icke mera ss.såsom ett aristokratins organ styrande hela riket, – denna makt öfvergått till Ständerna. Men man hade dock ännu icke kommit till demokratiskt samhällsskick, inom StnaStänderna hade adeln fortfarande haft den främsta, ledande ställning, jemte det, oafsedt förläningsväsendets bortfallande, de ekonomiska och sociala företrädesrättigheter som tillkommo adeln enl.enligt 1723 års R F.Regeringsform ännu betydliga. Inflytandet vid riksdagen, delvis betingadt af sociala ställning, berodde för öfrigt på adelsmäns traditionelt större vana med politiskt värf, samt talrikare krafter. Under frihetstidens förlopp väl efterhand äfven ofrälse fått betydelse, – adliga hattar och adliga mössor sökte och värfvade anhängare. Också finna vi prester och borgmästare ganska vigtiga mot slutet af frihetstiden. Bönderne dock endast undantagsvis tillträde till sekreta utskottet.
Frågan om gemensamma privilegier för svenska odalfolket, till skilnad fr.från adelsfolket.tillagt i marginalen
Men belåten voro dock de ofrälse stånden ännu icke med sin ställning. Efter 1772 en viss aristokratisk riktning.|2| Afund mot adeln, yrkande på ofrälsers upptagande i högste embeten, tilltaga åter. Vid riksdagen var opposition mest i Adelns leder. Kungen kunde således begagna sig af ofrälse stånden. – En sak kom synligen till pass – näml.nämligen Anjala förbundet. Beskrif. Intrycket häraf. – Utskotten ss.såsom [...]oläslig/saknad text adelskonspiration. – Smädesskrifter. Förtjenar omnämnas att hos Adeln beslöts begära af Kungen straff af författare, – huru det gick då dertill begärdes under ståndens medverkan: bondeståndets svar.
Konflikten om instruktion för sekreta utskottet, Plenum plenorum 17 Febrfebruari, Kungen ovett till Adeln. Landtmarskalk Levenhaupt.tillagt i marginalen Sålunda tillvägen banadsvårtytt – QVdesvårtytt arresterade flere adlige oppositionsmän. Militär församlad. 21 Febrfebruari StnaStänderna till plenum plenorum. Slottet besatt med starka borgarvakter.
Kungen uppläste Förenings- och säkerhets akten, genast propos.proposition på bifall – – Allt detta revolutionelsvårtytt. Adeln biföll icke ens efteråt ... Försäkringar till ofrälse stånden.
Kungens afsigter: Huru Kungen sedan tolkade, när ville kompensera med adeln – Rådets fall. Allm äredes berdigAllmänna ärendens beredning
Bevilling på viss tid eller icke. Kungens tal på Riddarhuset: få utländska krediter ståndsvårtytt.tillagt i marginalen
Att märkas för Gustaf Adolf. Kollegium. 1800 riksdag – Bönder tillträde i bankutskottet. Men 1804 års lagförslag och öfverhufvud enväldighets system i praxissvårtytt.
Reaktion med pressfriheten – dock icke censur.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
H. T.Höstterminen 78
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
H. T.Höstterminen 78
8de FöreläsnFöreläsningen
1 Okt.oktober
Finlands statsrätt, Inledning
Om 1772 års revolutionstruket statshvälvningtillagt kan tillskrifvas Gustaf III
ss.såsom förtjenst, är detta deremot icke fallet med 1789. – Vid den
förra partisöndringen, oenighet inom StnaStänderna samt korruptionen
nått sin höjd, som nödvändiggjorde grundens förbättrande, aflägs-
nandet af förfnsförfattningens ensidigheter och öfverdrifter. Också belåtenheten
stor. Men Gustafs tilltag 1789, med våldsamma medel,
var helt enkelt en statskupp i reaktionär anda. Orsakerna
i korthet: konungen säkert i brydsam ställning, hade
redan faktiskt kränkt grundlag. – Den opposition han
efterhand genom slöseri, bränvinstrassel, rådets åsido-
sättande m. m. framkallat, – hade 1786 riksdag uppträdt
ganska stark. Så begynte han 1788 års krig utan StänasStändernas
samtycke, – hvarför naturl.naturligt efterräkningar att befaras
oaktadt han skenbartstruket sökt gifva kriget skenet af försvarskrig.
Endast g.genom att bereda sig ännu vidsträcktare makt
kunde han undgå att komma i den obehagligaste
belägenhet.
Huru det åter skullestruket blistruketeftillagt en möjlighet att genomdrifva,
har ockstrukettillagt
förstruket har ock sin förklaring.
[...]oläslig/saknad text Högadelns makt hade minsk.minskat genom Carl XIs
statshvälfning och reduktionen blifvit bruten. Magnaterna icke
mera furstlig myndighet på vidsträckta förläningsgods,
rådet icke mera ss.såsom ett aristokratins organ styrande
detstruket hela riket, – denna makt öfvergått till Ständerna.
Men man hade dock ännu icke kommit till demokratiskt samhällsskick,tillagt[...]oläslig/saknad text inomtillagt StnaStänderna hade adeln fortfarande haft den främsta,
ledande ställning, jemte det, oafsedt förläningsväsendets
bortfallande, de aldrigstruket ekonomiska och sociala företrädesrättigheter som tillkommo
adeln enl.enligt 1723 års R F.Regeringsform ännu betydliga. Inflytandet vid
riksdagen, delvis betingadt af sociala ställning, berodde
för öfrigt på adelsmäns traditionelt större vana med
politiskt värf, samt talrikare krafter. Under
frihetstidens förlopp väl efterhand äfven ofrälse fått
betydelse, – man vistruket adliga hattar och adliga mössor
sökte och värfvade anhängare. Också finna vi prester
och borgmästare ganska vigtiga mot slutet af frihets-
tiden. Bönderne dock endast undantagsvis tillträde
till sekreta utskottet.
Frågan om gemen-
samma privilegier
för svenska odal-
folket, till skilnad
fr.från adelsfolket.tillagt i marginalen
Men belåten voro dock de ofrälse stånden ännu icke
med sin ställning. Efter 1772 en viss aristokratisk riktning.
|2|
Afund mot adeln, yrkande på ofrälsers upptagande
i högste embeten, tilltaga åter. Vid riksdagen
var opposition mest i Adelns leder. Kungen
kunde således begagna sig af ofrälse stånden. – En
sak kom synligen till pass – näml.nämligen Anjala
förbundet. Beskrif. Intrycket häraf. – Utskotten
ss.såsom [...]oläslig/saknad text adelskonspiration. – Smädesskrifter.
Förtjenar omnämnas att hos Adeln beslöts begära
af Kungen underrättningstruket straff af författare, – huru
det gick då dertill begärdes under ståndens med-
verkan: bondeståndets svar.
Konflikten om instruktion för sekreta utskottet,
Plenum plenorum 17 Febrfebruari, Kungen ovett till Adeln.
Landtmarskalk
Levenhaupt.tillagt i marginalen
Sålunda tillvägen banadsvårtytt – QVdesvårtytt arresterade
flere adlige oppositionsmän. Militär församlad.
21 Febrfebruari StnaStänderna till plenum plenorum. Slottet
besatt med starka borgarvakter.
Kungen uppläste Förenings- och säkerhets akten, genast
propos.proposition på bifall – – Allt detta revolutionelsvårtytt.
Adeln biföll icke ens efteråt ... Försäkringar
till ofrälse stånden.
Kungens afsigter:tillagt
Huru Kungen sedan tolkade, när ville kom-
pensera med adeln – Rådets fall.
Allm äredes berdigAllmänna ärendens beredningtillagt
Bevilling på
viss tid eller
icke. Kungens
tal på Riddar-
huset: få
utländska kre-
diter ståndsvårtytt.tillagt i marginalen
Att märkas för Gustaf Adolf. Kollegium.
1800 riksdag – Bönder tillträde
i bankutskottet. Men 1804 års lagförslag
och öfverhufvud enväldighets system i praxissvårtytt.
Reaktion med pressfriheten – dock icke
censur.
Suomen valtio-oikeus
Syyslukukausi 1878
8. luento 1. lokakuuta
Suomen valtio-oikeus, johdanto
Jos vuoden 1772 vallankumous voidaan laskea Kustaa III:n ansioksi, niin näin ei ole laita vuoden 1789 tapauksessa. – Edellisessä olivat puolueiden hajaannus, erimielisyys säätyjen keskuudessa ja korruptio saavuttaneet lakikorkeutensa, mikä teki perustan parantamisen, perustuslain yksipuolisuuksien ja ylilyöntien poistamisen välttämättömäksi. Myös tyytyväisyys oli suurta. Mutta vuonna 1789 Kustaa IV:n väkivaltaiset otteet olivat aivan yksinkertaisesti vallankaappaus reaktionäärisessä hengessä. Syyt lyhykäisyydessään: kuningas oli varmasti kiusallisessa asemassa, hänhän oli jo todellisuudessa häväissyt perustuslakia. – Oppositio, jonka hän oli myöhemmin nostattanut tuhlailevaisuudella, paloviinasotkuilla, neuvoston siirtämisellä sivuun ym. – oli vuoden 1786 valtiopäivillä esiintynyt varsin vahvasti. Sitten hän aloitti sodan vuonna 1788 ilman säätyjen suostumusta, – mistä syystä oli pelättävissä jälkiseurauksia, vaikka hän oli yrittänyt antaa sodalle puolustussodan hämäysverhon. Vain yrittämällä hankkia itselleen vieläkin laajempaa valtaa hän saattoi välttää joutumasta mitä epämiellyttävimpään tilanteeseen.
Selityksensä on silläkin, miten taas tuli tilaisuus sen läpiviemiseen.
Ylhäisaatelin mahti oli vähentynyt ja murtunut Kaarle XI:n vallankumouksen ja reduktion kautta. Raharikkaat eivät enää olleet ruhtinaallisia käskijöitä laajoilla läänityksillään, Neuvosto ei ollut enää aristokratian elin, jolla se hallitsi koko valtakuntaa, – tämä valta oli siirtynyt säädyille. Mutta vielä ei ollut päästy demokraattiseen valtiomuotoon, säätyjen keskuudessa aatelistolla oli edelleen ollut johtava etulyöntiasema sekä sen lisäksi läänityslaitoksen lakkauttamisesta huolimatta taloudellisia ja yhteiskunnallisia etuoikeuksia, jotka kuuluivat aatelistolle ja tulivat vuoden 1723 hallitusmuodon mukaan entistä merkittävämmiksi. Vaikutusvalta valtiopäivillä, osittain sosiaalisesta asemasta aiheutuvana, johtui muuten aatelismiesten perinteisesti suuremmasta tottuneisuudesta poliittiseen toimintaan sekä lukuisammista toimintavoimista. Vapaudenajan kuluessa ja varmaan myöhemminkin myös aatelittomien merkitys oli kasvanut, – aateliset hatut ja aateliset myssyt etsivät ja värväsivät kannattajia. Huomaamme myös, että papit ja pormestaritkin olivat varsin tärkeitä Vapaudenajan päättymistä lähestyttäessä. Talonpojilla oli kuitenkin vain poikkeustapauksissa pääsy salaiseen valiokuntaan.
Kysymys Ruotsin odaaliväen yhteisistä etuoikeuksista erotukseksi aatelistosta.tillagt i marginalen
Mutta eivät aatelittomat säädyt kuitenkaan vielä olleet tyytyväisiä asemaansa. Vuoden 1772 jälkeen käännyttiin tietyssä mielessä aristokraattiseen suuntaan. Epäluulo aatelistoa kohtaan ja vaatimus aatelittomien pääsystä korkeimpiin virkoihin lisääntyi taas. Valtiopäivillä oppositio oli enimmäkseen aateliston riveissä. Siten kuningas pystyi käyttämään hyväkseen aatelittomia säätyjä. – Eräs asia tuli sopivasti näkyviin – nimittäin Anjalan liitto. Kuvaile. Tästä saatu vaikutelma. – Valiokunnat [...]oläslig/saknad text aateliston salaliittona. – Häväistyskirjoituksia. Kannattaa mainita, että aatelistosta tuli pyyntö, että kuningas rankaisisi niiden kirjoittajia, – miten siinä kävi, koska siihen tarvittiin alempien säätyjen myötävaikutus: talonpoikaissäädyn vastaus.
Riita salaisen valiokunnan ohjeistuksesta, plenum plenorum 17. helmikuuta, kuningas haukkui aateliston. Maamarsalkka Levenhaupt.tillagt i marginalen Siten oli tie raivattu – kvestori pidätti useita aatelisia opposition edustajia. Armeija kutsuttiin koolle. 21. helmikuuta säädyt plenum plenorumiin. Linnan valtasivat vahvat porvarivahdit.
Kuningas luki Yhdistys- ja Vakuuskirjan, esitystä kannatettiin heti. – Kaikki tämä oli vallankumouksellista. Aatelisto ei kannattanut sitä edes jälkeenpäin… Vakuutuksia aatelittomille säädyille.
Kuninkaan tarkoitukset: Miten kuningas sitten tulkitsi, kun halusi hyvittää sen aatelistolle – Neuvoston häviö. Yleistilanne lähes epätoivoinen.
Suostuntavero tietyksi aikaa vaiko ei. Kuninkaan puhe säädylle Ritarihuoneella: ulkomaisten lainojen saaminentillagt i marginalen.
Kustaa IV Aadolfista huomattavaa. Kollegio. Vuoden 1800 valtiopäivät – talonpoikaissäädylle pääsy pankkivaliokuntaan. Mutta vuoden 1804 lakiehdotus ja ylipäänsäkin käytännössä yksinvaltiuden järjestelmä.
Taantumus ja lehdistönvapaus – ei kuitenkaan sensuuria.