20.1.1878 Robert Costiander–LM
Ruotsinkielinen teksti
|1|
Woipala den 20 Januari 1878.
Älskade Leo!
Mycken tack för brefvet af den 17 dennes med inneliggande aflångt papper. Ehuru jag antager för gifvit att Du genom Torsten erhållit en blank accept för omsättning af vexeln den 22 dennes, återsänder jag likafullt den af Dig utställda (äfvenledes med accept) föratt kunna användas, om den andra, af en eller annan orsak, kunde hafva förkommit. För öfrigt kan den ju skrinläggas för kommande behof.
|2|Ehuru de stora verldshändelserna, såväl innan som utom Finland, brusa förbi mig utan att lemna något spår efter sig i den undangömda vrå, der jag har fått min boningsplats anvisad, kan jag dock icke tro annat, än att Du misstagit Dig i Din förmodan, att man skulle hata Dig för Ditt energiska uppträdande i värnpligtsfrågan. Enligt min förutsättning kan man frukta Ditt inflytande, men icke hata Dig; detta vis à vis de olika tänkande partierna i landet.
Att enskilda ärelystna individer, som funnit sina parlamentariska egenskaper sätta|3| i skuggan genom Dina glänsande framgångar – skola afvundas och kanske derföre hata Dig, är visst antagligt, men, enligt min åsigt åro slika personers tillgifvenhet och vänskap lika litet värda, som deras hat.
Nog skulle det vara angenämt att någongång få vara till sammans med Dig, när Du lägger Landtdagsbestyr och Professors bekymmer å sido, men, det oaktadt kan jag icke denna gång sammanträffa med Dig å Laitiala, emedan Torsten lofvat infinna sig har samtidigt, som Du afreser till Laitiala. Under andra förhållanden skulle jag med egen|4| häst genom Tavastlands skogar hafva ilat till detta angenäma mötesställe, der Rönnbäck för spiran!
Omsorgerna för min sjukliga famille och de gnagande bekymren öfver min pekuniära ställning äro de tankar som nästan uteslutande sysselsätta mig, oaktadt jag vet, att hvarken det ena eller det andra kan förbättras. Nog kan lifvet klämma om en menniska på många sätt – hvar och en har sitt kors att bära!
En hjertlig omfamning från
Din broder
Robert
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
Woipala den 20 Januari 1878.
Älskade Leo!
Mycken tack för brefvet af
den 17 dennes med inneliggande
aflångt papper. Ehuru jag
antager för gifvit att Du ge-
nom Torsten erhållit en blank
accept för omsättning af vexeln
den 22 dennes, återsänder jag
likafullt den af Dig utställda
(äfvenledes med accept) föratt
kunna användas, om den an-
dra, af en eller annan orsak,
kunde hafva förkommit. För
öfrigt kan den ju skrinläggas
för kommande behof.
Ehuru de stora verldshändel-
serna, såväl innan som utom
Finland, brusa förbi migtillagt utan att
lemna något spår efter sig i
den undangömda vrå, der jag
har fått min boningsplats an-
visad, kan jag dock icke tro
annat, än att Du misstagit
Dig i Din förmodan, att man
skulle hata Dig för Ditt energi-
ska uppträdande i värnpligts-
frågan. Enligt min förutsätt-
ning kan man frukta Ditt
inflytande, men icke hata
Dig; detta vis à vis de olika
tänkande partierna i landet.
Att enskilda ärelystna indi-
vider, som funnit sina parla-
mentariska egenskaper sätta
|3|
i skuggan genom Dina glän-
sande framgångar – skola af-
vundas och kanske derföre ha-
ta Dig, ärostruket visst antagligt, men,
enligt min åsigt åro slika per-
soners tillgifvenhet och vänskap
lika litet värda, som deras hat.
Nog skulle det vara angenämt
att någongång få vara till
sammans med Dig, när Du
lägger Landtdagsbestyr och Profes-
sors bekymmer å sido, men,
det oaktadt kan jag icke den-
na gång sammanträffa med
Dig å Laitiala, emedan Torsten
lofvat infinna sig har samti-
digt, som Du afreser till Laiti-
ala. Under andra förhållan-
den skulle jag med egen
|4|
häst genom Tavastlands
skogar hafva ilat till
detta angenäma mötes-
ställe, der Rönnbäck för
spiran!
Omsorgerna för min sjukli-
ga famille och de gnagan-
de bekymren öfver min
pekuniära ställning äro de
tankar som nästan uteslu-
tande sysselsätta mig, oaktadt
jag vet, att hvarken det ena
eller det andra kan förbättras.
Nog kan lifvet klämma om
en menniska på många sätt
– hvar och en har sitt kors
att bära!
En hjertlig omfamning från
Din broder
Robert
Voipaala 20. tammikuuta 1878
Paljon kiitoksia kirjeestäsi 17. tätä kuuta ja sen mukana tulleesta pitkulaisesta paperista. Vaikka pidänkin selviönä että sinä olet Torstenilta saanut avoimen hyväksynnän tämän kuun 22. päivän vekselin uudistamiseksi, niin lähetän tässä kuitenkin sinun asettamasi (samaten hyväksynnän kera), jotta sitä voi käyttää, jos toinen on syystä tai toisesta joutunut kateisiin. Muussa tapauksessa sen voi myös kätkeä arkkuun tulevia tarpeita varten.
Vaikka suuret maailman tapahtumat niin Suomen sisällä kuin sen ulkopuolellakin rientävät ohitseni jättämättä jälkeäkään siihen unohdettuun kolkkaan, joka on minun asuinpaikakseni osoitettu, en silti voi uskoa muuta kuin että sinä olet erehtynyt olettaessasi,että sinua vihattaisiin tarmokkaan esiintymisesi vuoksi asevelvollisuusasiassa. Minä arvelen että sinun vaikutusvaltaasi voidaan kyllä pelätä, mutta ei sinua vihata, detta vis avis maan eri tavoin ajattelevissa puolueissa.
On varmasti yksittäisiä kunnianhimoisia ihmisiä jotka ovat kateellisia ja vihaavatkin sinua, koska kokevat sinun loistavan menestyksesi jättäneen heidän parlamentaariset kykynsä varjoon, mutta minun mielestäni sellaisten henkilöiden kiintymys ja ystävyys ovat yhtä vähäarvoisia kuin heidän vihansakin.
Olisi kyllä mukavaa saada joskus olla sinun kanssasi, kun laitat valtiopäivähuolet ja touhut ja professorin työt sivuun, mutta siltikään en voi tällä kertaa tavasta sinua Laitialassa, koska Torsten on luvannut olla täällä samaan aikaan kun sinä matkaat Laitialaan. Toisenlaisessa tilanteessa olisin kiiruhtanut omalla hevosellani läpi Hämeen metsien sinun miellyttävään kokoontumispaikkaasi, jossa Rönbäck hallinnoi!
Minä ajatuksissani pyörii koko ajan huolenpito sairastavasta perheestäni ja kalvava huoli rahatilanteestani, vaikka tiedän kyllä, että kumpikaan asia ei ole parannettavissa. Elämä voi kyllä murjoa ihmistä monella tapaa – jokaisella on oma ristinsä kannettavana.
Sydämellisesti sinua syleillen
veljesi Robert