11.8.1875 Gustaf Ehrström–LM

Jag har väl redan per brefkort tillsändt
Dig en hjertlig tack för brefvet från Lai-
tiala, men vill än ytterligare skrifva några
rader i ämnet, särskildt dertill föranledd
af Brunous svar på mitt bref. Redan
af R. Castrén hörde jag, att Du vore
villig att komma till St^holmStockholm, i fall min
resa dit berodde af ditt sällskap, och
detsamma erfor jag än ytterligare af Bru-
nou. I anledning häraf, vore jag väl
frestad att för min resa uppställa ett så-
dant vilkor, men jag hoppas att äfven en
bön till Dig skall vara tillfyllestgörande,
och vill derför på det vänligaste uppmana
dig att komma med på denna resa, för
hvilken jag så godt som beslutit mig. Derom
|2| kan Du vara viss, att resan skulle för mig
flerfaldigt vinna i intresse, om jag kunde
påräkna ditt trefliga sällskap och kunde
å Dig hvälfva lejonparten af skyldigheten
ett representera de finska juristerne. Skulle
Du än dertill kunna förmå Brunou att kom-
ma med, så vet jag icke, hvad som skall
fattas i en hygglig representation för Fin-
land. Gör derföre allt som göras kan för att
bearbeta Brunou för saken. Är han sinnad
att uppträda såsom talare i plena-sessionerna,
så skulle ändå hans skarpa hufvud kunna
tillvinna oss mer än tillräcklig aktning
genom hans inflytande i sectionssammanträ-
dena och i det enskilda umgänget.

Utinam, att Ni begge kunde besluta Eder
för färden!

Får jag ej oförutsedt hinder, så torde jag
väl resa härifrån till HforsHelsingfors den 19^de, för att
|3| der bereda mig till afresa den 22^dra.

Helsa hjertligt Brunou från mig och
tacka honom för brefvet, hvarå dessa rader
äfven måtillagt utgöra ett qvasi-svar.

Min hustru ber om sin vänskapsfulla
helsning till din Fru.