11.6.1878 Robert Montgomery–LM

12.6.1878 Felix & Elin Mechelin–LM

13.6.1878 LM–Alexandra Mechelin

12.6.1878 Felix & Elin Mechelin–LM

Suomenkielinen teksti

Tekstiä ei ole, ks. kuva tai transkriptio.

Ruotsinkielinen teksti

|1|

Wiborg, den 12. Juni 1878. –

Liebster Leo!ty. Käraste Leo –

Med tusen tack för din sista älskliga skrifvelse från Laitiala, får du nu omsider svar derpå, sedan en ytterligt svår flyttning med allehanda förtreter, motgångar och uppehåll ända härtills låtit oss smaka hela dräggen af alla våra vidriga förhållanden här. Nu börjar, Gudilof det värsta dock vara undanstökadt, så att vi ändtligen kunna känna oss något mera hemmastadda än under det rysliga stöket tillika med flere handtverkares anlitande för att få qvarteret i något så när skick efter allt det svi neri hvari Tit.Titulus Burjam lemnat detsamma. Också har min sjukdom under vistelsen i detta qvarter|2| märkbart förvärrats i den rysligt kyliga och osunda luften härinne, så att krafterna åter nedgått betänkligt, men sedan par, tre dygn efter förändrad medicin, åter tyckas röja tendens att stiga något, och derföre skrifver jag nu åter till dig såsom du önskat. –

Tack för edra vänliga helsningar från det sköna Laitiala, men huru skada att du ej med ens fick stanna der längre, utan nu åter nödgas dväljas ensam veckotal i den torra hufvudstaden. Dock desto bättre kommer väl sommarn att smaka, när du ändtligen får full frihet och ro att i naturens sköte njuta sommarns vackraste tid jemte dina käraste. –

Gud gifve att de nuvarande fredsutsigterna snart måtte gå|3| i lycklig fullbordan till sann hugnad för oräkneliga millioner menniskor, de der redan med dystraste bäfvan nödgats motse ett nytt krig med alla dess förfärliga fasor för folk och länder. –

Äfven på mitt arma sinne, som redan under långa år med djupaste deltagande följt alla politikens vigtigare skeden, och särskildt under denna min sjukdom lidit outsägligt af många samtidens politiska förvecklingar, skulle säkert fredens snara förverkligande i sin mån utöfva den lyckligaste verkan, hvarföre jag också af fullaste hjerta längtar derefter! –

Hvartill behöfde du Leo i ditt sista bref tacka mig för visadt förtroende det du ju alltid ägt i fullaste mått, och just genom|4| ditt älskliga besök här ytterligare så lyckligt stegrade till högsta möjliga potens! Gud gifve blott att min famlj och jag sjelf ej ännu så snart eller ens på länge behöfde falla dig till last med det slags förtroendeuppdrag hvarom oss emellan här var fråga, utan att Gud i Sin allmakt ännu ville förläna mig helsa och krafter att så länge som möjligt, sjelf förmå sköta min egen och de minas timliga framtid! –

Felix M–n.
(genom Elin). –

Jag skall med det snaraste skrifva till Laitiala och tacka Alexandra för de vänliga brefven jemte korten till Dagmar och mig. Slägten helsas från er tillgifna

Elin.

|1|

Leos bref göra alltid Felix en sådan glädje att han känner sig helt upplifvad efter läsningen af de hjertevarma raderna! –

Elin.

Alkuperäinen (transkriptio)

|1|

Wiborg, den 12. Juni 1878. –

Liebster Leo! –

Med tusen
tack för din sista älskliga skrif-
velse från Laitiala, får du nu
omsider svar derpå, sedan en yt-
terligt svår flyttning med allehan-
da förtreter, motgångar och uppe-
håll ända härtills låtit oss sma-
ka hela dräggen af alla våra
vidriga förhållanden här. Nu bör-
jar, Gudilof det värsta dock vara
undanstökadt, så att vi ändtligen
kunna känna oss något mera hem-
mastadda än under det rysliga stö-
ket tillika med flere handtverkares
anlitande för att få qvarteret i nå-
got så när skick efter allt det svi
neri hvari Tit.Titulus Burjam lemnat det-
samma. Också har min sjukdom
under vistelsen i detta qvarter
|2| märkbart förvärrats i den rysligt
kyliga och osunda luften härinne,
så att krafterna åter nedgått be-
tänkligt, men sedan par, tre dygn
efter förändrad medicin, åter tyc-
kas röja tendens att stiga något,
och derföre skrifver jag nu åter
till dig såsom du önskat. –

Tack för edra vänliga helsnin-
gar från det sköna Laitiala, men
huru skada att du ej med ens
fick stanna der längre, utan nu
åter nödgas dväljas ensam vecko-
tal i den torra hufvudstaden.
Dock desto bättre kommer väl
sommarn att smaka, när du ändt-
ligen får full frihet och ro att
i naturens sköte njuta sommarns
vackraste tid jemte dina kära-
ste. –

Gud gifve att de nuvarande
fredsutsigterna snart måtte gå
|3| i lycklig fullbordan till sann hug-
nad för oräkneliga millioner
menniskor, de der redan med
dystraste bäfvan nödgats motse
ett nytt krig med alla dess förfär-
liga fasor för folk och länder. –

Äfven på mitt arma sinne,
som redan under långa år med
djupaste deltagande följt alla
politikens vigtigare skeden,
skullestruket och särskildt under den-
na min sjukdom lidit outsägligt
af många samtidens politiska
förvecklingar, skulle säkert fre-
dens snara förverkligande i sin
mån utöfva den lyckligaste
verkan, hvarföre jag också af ful-
laste hjerta längtar derefter! –

Hvartill behöfde du Leo i ditt
sista bref tacka mig för visadt
förtroende det du ju alltid ägt
i fullaste mått, och just genom
|4| ditt älskliga besök här ytterligare
så lyckligt stegrade till högsta
möjliga potens! Gud gifve blott
att min famlj och jag sjelf ej än-
nu så snart eller ens på länge
behöfde falla dig till last med
det slags förtroendeuppdrag hvar-
om oss emellan här var fråga,
utan att Gud i Sin allmakt ännu
ville förläna mig helsa och krafter
att så länge som möjligt, sjelf förmå
sköta min egen och de minas tim-
liga framtid! –

Felix M–n.
(genom Elin). –

Jag skall med det snaraste
skrifva till Laitiala och tacka
Alexandra för de vänliga brefven
jemte korten till Dagmar och mig.
Slägten helsas från er tillgifna

Elin.

|1|

Leos bref göra alltid Felix en sådan glädje att han känner sig
helt upplifvad efter läsningen af de hjertevarma raderna! –

Elin.

Dokumentti kuvana