n. 1873 LM–Alexandra Mechelin
Ruotsinkielinen teksti
|1|
På grund af Wasastjernas försäkran ansåg jag mitt deltagande i middagen icke kunna vara riskabelt.
Likväl greps jag af oro redan under sammanvaron. När jag nu vid min, tyvärr så sena, hemkomst finner dig befara att mitt närmande till Cely kunde vara vågadt, förefaller jag mig som en brottsling.
Det borde, efter hvad doktorn sagt, icke ens vara tänkbart, att någon smitta kunde genom mig meddelas. Likväl tycker jag att det möjligen är lugnare för dig, liksom det kan vara ett rättvist straff för mig, att jag i natt ligger i mitt rum. Jag skall sjelf bädda, utan att folket anlitas.
Jag hörde Celys ord ”hvarföre kommer inte pappa och lyfter mig?” – Jag hörde också ditt svar: ”pappa är kall, när han varit så länge ute.”
Frågan trängde mig genom märg och ben som en förebråelse. Svaret var finkänsligt som du alltid är.
Förlåt mig, att jag gick till middagen! – Jag hade orätt, då jag utan vidare följde Wasastjernas uppfattning att dermed icke var någon risk.
Förlåt mig också, att jag dröjde så länge! För första gången på veckotal lättare till sinnet, – gaf jag vika för vännernas enträgenhet och ville icke afbryta samspråket som mest angick just min person och verksamhet.
Förlåt! God natt!
Din
Leo
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
På grund af Wasastjernas försäkran ansåg
jag mitt deltagande i middagen icke kunna
vara riskabelt.
Likväl greps jag af oro redan under sam-
manvaron. När jag nu vid min, tyvärr
så sena, hemkomst finner dig befara att
mitt närmande till Cely kunde vara
vågadt, förefaller jag mig som en brottsling.
Det borde, efter hvad doktorn sagt, icke
ens vara tänkbart, att någon smitta kunde
genom mig meddelas. Likväl tycker jag
att det möjligen är lugnare för dig, liksom
det kan vara ett rättvist straff för mig,
att jag i natt ligger i mitt rum. Jag skall
sjelf bädda, utan att folket anlitas.
Jag hörde Celys ord ”hvarföre kommer inte
pappa och lyfter mig?” – Jag hörde också ditt
svar: ”pappa är kall, när han varit så länge
ute.”
Frågan trängde mig genom lstruket märg och ben
som en förebråelse. Svaret var finkänsligt
som du alltid är.
Förlåt mig, att jag gick till middagen! –
Jag hade orätt, då jag utan vidare följde
Wasastjernas uppfattning att dermed icke var
någon risk.
Förlåt mig också, att jag dröjde så länge!
För första gången på veckotal lättare till
sinnet, – gaf jag vika för vännernas en-
trägenhet och ville icke afbryta samspråket
som mest angick just min person och verk-
samhet.
Förlåt! God natt!
Din
Leo
Wasastjernan vakuuttelujen vuoksi ajattelin, että osallistumiseni päivälliselle ei voinut olla vaaraksi.
Silti huoli valtasi mieleni jo yhdessä ollessamme. Kun nyt, ikävä kyllä kovin myöhään, saavun kotiin ja huomaan sinun pelkäävän, että minun saattaa olla vaaraksi lähestyä pikku Celyä, tunnen olevani kuin mikäkin rikollinen.
Sen mukaan, mitä tohtori sanoi, ei pitäisi olla edes kuviteltavissa, että mikään tartunta voisi välittyä minun kauttani. Silti olen sitä mieltä, että sinua mahdollisesti rauhoittaa yhtä lailla kuin minulle voi olla oikeudenmukainen rangaistus, että nukun tänä yönä huoneessani. Sijaan vuoteen itse, turvautumatta palvelusväkeen.
Kuulin Celyn sanat ”miksei isi tule nostamaan minua?” – Kuulin myös vastauksesi: ”isin on kylmä, kun hän on ollut niin pitkään ulkona.”
Kysymys tunkeutui moitteena syvälle luihin ja ytimiin. Vastaus oli hienotunteinen niin kuin sinä aina olet.
Suo anteeksi, että menin päivällisille! – Olin väärässä, kun seurasin muitta mutkitta Wasastjernan näkemystä, ettei siinä ollut mitään vaaraa.
Suo myös anteeksi, että viivyin niin kauan! Ensimmäistä kertaa moneen viikkoon kevyemmällä mielellä, – annoin periksi itsepintaisille ystävilleni enkä halunnut keskeyttää keskustelua, joka koski pääosin juuri minun persoonaani ja toimintaani.
Anteeksi! Hyvää yötä!
Sinun
Leo