11.3.1875 Suomen valtio-oikeus
11.3.1875 Suomen valtio-oikeus
Ruotsinkielinen teksti
|1|
V. T.Vårterminen 1875.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
18de FöreläsnFöreläsningen
11 Mars.
L. O.Lantdagsordningen kan icke vara en grundlag af det slag, som till uppgift att fastställa Regentens och representationens inbördes maktställning, ömsesidiga befogenhet och uppgifter. Den borde egentligen blott fastställa ⊠original: blott ordningen för repres.nsrepresentationens verksamhet och de former, som i dennes beröring med RgenRegenten äro att iakttagas. I Sverige af gammalt R FRegeringsformen skildt frfrån R ORiksdagsordningen. – I de moderna konstitutionerna ingå vanligen äfven stadgandena om representativ sammansättning, och grunddragen af hvad här är i L O.Lantdagsordningen upptaget. Men skild lag, som dock vanligen äfven räknas till konstitutionella urkunder, befattar sig med detaljerna härutinnan. – Vår L. O.Lantdagsordning innehåller emellertid äfven rent konstitutiva stadganden.
Af vigt utan tvifvel klara, bestämda former för statsmaktens verksamhet, represnsrepresentationens likaväl som RgnsRegentens. Men det behöfs ock lag rörande represnsrepresentationens rättigheter och befogenheter, liksom om RgnsRegentens. Då, efter att sista termin tolkat RgnsRegentens, nu sysselsätta oss med andra hufvudafdelningen af vår statsrätt, representationen, gäller det alltså att jemväl egna särskild uppmärksamhet åt StnasStändernas rättigheter, arten och vidden af deras kompetens.
För det mesta hade detta redan framträdt vid framställningen af RgnsRegentens kompetens. Denna kunde ej tecknas utan att tillika gränserna ådagalades, och dervid stötte vi redan på Ständerna. Men det torde ock lända till större|2| klarhet och fullständighet om nu särskildt StnasStändernas prerogativer behandlas, – synpunkten bli ju nu en annan än när det gällde RgenRegenten.
Att hänföras under tre kategorier:
- 1o) StnasStändernas befogenhet i afseende å lagstiftningen
- 2o) dodito dodito – beskattningen och statsfinanserna öfverhufvud.
- 3o) StnasStändernas uppgifter och rättigheter i öfriga händelsersvårtytt.
1o) Lagstiftningen. StnasStändernas delaktighet deri omfattar: 1o) Grundlag och Ståndsprivilegier. – 2o) Det som med Lag i R F.Regeringsformen §§ 40, 41–43 menas. – Förut visat den historiska utvecklingen härutinnan, och således att dermed främst måste menas 1734 års lag och dernäst KkoKyrko och Sjölag. – Om man i stället för uttrycket 1734 års lag här skulle begagna orden allmän civil- och kriminallag, så vore detta för trångt. Ty B BBrottsbalken och H B.Handelsbalken voro år 1772 lag lika väl som ngnnågon annan balk i lagen. Man bör således om man vill ange föremålen för StnasStändernas lagstiftningsrätt säga: allm.allmän civil- och kriminallag jemte de delar af den ekonomiska lagstiftning som äro i 1734 års lag upptagna.original:, – Dertill de speciella lagarna Kyrkolag och Sjölag. – 3o) Vidare loriginal: Lagstiftning rörande soriginal: Sådana ärenden som af RgntRegent och StnStånden förklarats bero af båda statsmakterna. Hit hör den om Finl.Finlands Bank, 9 Dec.december 1867, hvars 11 § lyder: ”Beträffande primitiva och ⊠original: och hypoteksfonderna gäller: att alla föreskrifter angdeangående dessa fonder eller i allmänhet rörande|3| Finlands Banks redbara tillgång, sedelutgifningsrätt, lönerörelse och öfriga förhållanden till allmänheten skola, såsom §§ 40, 41, 42 och 43 af 1772 års R F.Regeringsform om lagfrågor stadga, ehvad förslaget dertill från H. K. M.Hans Kejserliga Majestät eller StnaStänderna utgått, enl.enligt H. Mt.Hans Majestät och StnaStänderna sammanstämmande beslut, utfärdas till vdbdnsvederbörandens efterrättelse (dessutom intressersvårtytt af Regent och BankfullmBankfullmäktige).
Regeringens pengar och StnasStändernas pengar § 36 i L O.Lantdagsordningen granskas. Visa att finansutskottensvårtytt oriktig.tillagt i marginalen
Ett annat sådant ämne är förordnförordning om tillverkning, försäljning, upplag och forsling af bränvin. Vid R.dagenRiksdagen år 1800 i Norrköping öfverlemnades bränvinsfrågan till StnaStänderna. Det var då Husbehofsbränningen mot arrende till staten infördes. Riksdagsbeslutet upptaga i slutet af härom gällande § 5. ”Hvad emellan Kgl. M.Kunglig Majestät och Oss angående Bränvinsbränningens utöfning blifvit afhandladt, kommer att ega orubbeligt bestånd, intill dess K. MtKunglig Majestät och Vi annorlunda derom öfverenskomma.” Derföre StnasStändernas medverkan icke blott rörande skatten. Förklara hvaföre detta ekonom.ekonomiska ärende så vigtigt ... Blott en del hithörande förordnande äro Styrelsen förbehållen. I Förordn.Förordning af 2 Mars 65 heter det i § 98: ”Landets Styrelse är förbehållet att, till förekommande af oloflig tillverkning, försäljning och forsling af bränvin äfvensom införande af dylik vara från utländsk ort vidtaga de vidare förfogande omständigheterna kunna påkalla.” – Upprepadt med samma ord i fördngförordningen 9 Janjanuari 73.
I afseende å lagförklaring enahanda förfarande. Sker sdntsådant interimistiskt, måste sedan LtensLantdagens godkännande inhemtas i anaolgi med 11 § 1867 års Banklag.|4| Om huru StnasStändernas beslut fattas pluralitetsberäkning, så nyss talat att nu ej torde vara af nöden. – Rörande initiativet förut varit fråga. R. F.Regeringsformen ställde detta reciprokt. F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten p.paragraf 6⊠original:. fråntog det StnaStänderna. – Såsom synes tillkommer det dem i Bankfrågorna. –
I nämnda lagstiftnlagstiftnings branchen StnasStändernas bifall ovilkorligen nödvändig. I den ekonomiska blott för såvidt gälla B BBrottsbalkens och H BsHandelsbalkens innehåll. I öfriga delar deraf kan StnasStändernas yttrande inhemtas. Men skulle en sådan fråga engång blifvit till StasStändernas afgörande hänskjutet, så kan derpå grundad förordning icke heller utan dem upphäfvas. Ex.Exempel presslagsfrågan 1867.
En art af lagstiftning är ock den angående skatterna. Men behandlas vanligen icke i sammanhang härmed, utan vid fråga om
2o) finanskompetensen.
Hvad först statens egendom eller domäner vidkommer, så har förut visat att på grund af 4 kap.kapitlets 5e art.artikel K B.Konungabalken L L.Landslagen, hvilken på grund af 2 § R F.Regeringsformen ännu måste anses gällande, Staten tillhörig jord icke får säljas eller skänkas, med ett ord, abonnerassvårtytt, utan StnasStändernas begifvande. Stöd derför äfven 26 § Adl. Priv.Adelsprivilegierna af 1723 se Palmen 155. Ss.Såsom undantag härifrån må betraktas skatteköp af kronohemman, så tillvida att det ej in casu
lat. i varje enskilt fall behöfva StnasStändernas bifall, eftersom generelt med grundlagars kraft stadgadt, huru förfaras bör 3 p.paragraf F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten samt förordnförordningen derom af 21 Febr.februari 1789 och 29 Sepseptember. (Besvärsvårtytt 101.)tillagt i marginalen
Förvaltningen och disposition RensRegentens ensak, dock att inkomst fr.från jernvägar och kanaler, som bygts med StnasStändernas medverkan af dem bestämmas, på sätt ock skedde 1872 g.genom kommunikationsfonden.
Alkuperäinen (transkriptio)
|1|
V. T.Vårterminen 1875.
Finlands statsrätttillagt av utgivaren
V. T.Vårterminen 1875.
18de FöreläsnFöreläsningen
11 Mars.
L. O.Lantdagsordningen kan icke vara en grundlag af det slag, som
till uppgift att fastställa Regentens och represen-
tationens inbördes maktställning, ömsesidiga befogen-
het och uppgifter. Den borde egentligen blotttillagt fastställa blott ordningen
för repres.nsrepresentationens verksamhet och de former, som
i dennes beröring med RgenRegenten äro att iakttagas.
I Sverige af gammalt R FRegeringsformen skildt frfrån R ORiksdagsordningen. – I
de moderna konstitutionerna ingå fstruket vanligen äfven
stadgandena om representativ sammansättning, och
grunddragen af hvad här är i L O.Lantdagsordningen upptaget.
Men skild lag, som [...]oläslig/saknad text dock vanligen äfven räknas
till konstitutionella urkunder, befattar sig med
detaljerna härutinnan. – Vår L. O.Lantdagsordning inne-
håller emellertid äfven rent konstitutiva stad-
ganden.
Af vigt utan tvifvel klara, bestämda former
för statsmaktens verksamhet, represnsrepresentationens likaväl
som RgnsRegentens. Men det behöfs ock lag rörande
represnsrepresentationens rättigheter och befogenheter, liksom
om RgnsRegentens. Då, efter att sista termin tolkat
RgnsRegentens, nu sysselsätta oss med andra hufvud-
afdelningen af vår statsrätt, representationen,
gäller det alltså att jemväl egna särskild
uppmärksamhet åt StnasStändernas rättigheter, arten ochtillagt vidden
af deras kompetens.
För det mesta hade detta redan framträdt
vid framställningen af RgnsRegentens kompetens. Denna
kunde ej tecknas utan att tillika gränserna
ådagalades, och dervid stötte vi redan på Stän-
derna. Men det torde ock lända till större
|2|
klarhet och fullständighet om nu särskildt
StnasStändernas prerogativer behandlas, – synpunkten
bli ju nu en annan än när det gällde RgenRegenten.
Att hänföras under tre kategorier:
- 1o) StnasStändernas befogenhet i afseende å lagstiftningen
- 2o) dodito dodito – beskattningen och
statsfinanserna öfverhufvud. - 3o) StnasStändernas uppgifter och rättigheter i öfriga händelsersvårtytt.
1o) Lagstiftningen. StnasStändernas delaktighet deri om-
fattar: 1o) Grundlag och Ståndsprivilegier. – Alla
mån civil- och kriminalag jemtestruket 2o) Det som
med Lag i R F.Regeringsformen §§ 40, 41–43 menas. – Förut visat
den historiska utvecklingen härutinnan, och således att
dermed främst måste menas 1734 års lag och
dernäst KkoKyrko och Sjölag. – Om man i stället för ut-
trycket 1734 års lag här skulle begagna orden all-
män civil- och kriminallag, så vore detta för
trångt. Ty B BBrottsbalken och H B.Handelsbalken voro år 1772 lag lika
väl som ngnnågon annan balk i lagen. Man bör
således om man vill ange föremålen för StnasStändernas
lagstiftningsrätt säga: allm.allmän civil- och kriminallag jemte
de delar af den ekonomiska lagstiftning som äro i 1734
års lag upptagna, – Dertill de speciella lagarna Kyrko-
lag och Sjölag. – 3o) Vidare Lagstiftning rörandetillagt Sådana förordningarstruket ärendentillagt
som af RgntRegent och StnStånden förklarats bero af båda
statsmakterna. Hit hör den om Finl.Finlands Bank, 9 Dec.december 1867,
hvars 11 § lyder: ”Beträffande primitiva och
och hypoteksfonderna gäller: att alla föreskrifter
angdeangående dessa fonder eller i allmänhet rörande
|3|
Finlands Banks redbara tillgång, sedelutgifnings-
rätt, lönerörelse och öfriga förhållanden till all-
mänheten skola, såsom §§ 40, 41, 42 och 43 af 1772
års R F.Regeringsform om lagfrågor stadga, ehvad förslaget der-
till från H. K. M.Hans Kejserliga Majestät eller StnaStänderna utgått, enl.enligt H. Mt.Hans Majestät
och StnaStänderna sammanstämmande beslut, utfärdas till
vdbdnsvederbörandens efterrättelse (dessutom intressersvårtytt af Regent och
BankfullmBankfullmäktige).
Regeringens pengar
och StnasStändernas pengar
§ 36 i L O.Lantdagsordningen gran-
skas. Visa att fi-
nansutskottensvårtytt
oriktig.tillagt i marginalen
Ett annat sådant ämne är förordnförordning om
tillverkning, försäljning, upplag och forsling af bränvin.
Vid R.dagenRiksdagen år 1800 i Norrköping öfverlemnades
bränvinsfrågan till StnaStänderna. Det var då Husbehofs-
bränningen mot arrende till staten infördes. Riks-
dagsbeslutet upptaga i slutet af härom gällande
§ 5. ”Hvad emellan Kgl. M.Kunglig Majestät och Oss angående
Bränvinsbränningens utöfning blifvit afhand-
ladt, kommer att ega orubbeligt bestånd, intill dess
K. MtKunglig Majestät och Vi annorlunda derom öfverens-
komma.” Derföre StnasStändernas medverkan
icke blott rörande skatten. Förklara hvaföre
detta ekonom.ekonomiska ärende så vigtigt ... Blott en del
hithörande förordnande äro Styrelsen förbehållen.
I Förordn.Förordning af 2 Mars 65 heter det i § 98: ”Lan-
dets Styrelse är förbehållet att, till förekommande
af oloflig tillverkning, försäljning och forsling af
bränvin äfvensom införande af dylik vara från
utländsk ort vidtaga de vidare förfogande om-
ständigheterna kunna påkalla.” – Upprepadt med
samma ord i fördngförordningen 9 Janjanuari 73.
I afseende å lagförklaring enahanda förfarande.
Sker sdntsådant interimistiskt, måste sedan LtensLantdagens godkännande
inhemtas i anaolgi med 11 § 1867 års Banklag.
|4|
Om huru StnasStändernas beslut fattastillagt pluralitetsberäkning, så nyss talat att nu ej
torde vara af nöden. – Rörande initiativet
förut varit fråga. R. F.Regeringsformen ställde detta reciprokt.
F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten p.paragraf 6. fråntog det StnaStänderna. – Såsom synes
tillkommer det dem i Bankfrågorna. –
I nämnda lagstiftnlagstiftnings branchen StnasStändernas bifall ovil-
korligen nödvändig. I den ekonomiska blott för såvidt
gälla B BBrottsbalkens och H BsHandelsbalkens innehåll. I öfriga delar deraf
kan StnasStändernas yttrande inhemtas. Men skulle en
sådan fråga engång blifvit till StasStändernas afgörandetillagt hänskjutet,
så kan derpå grundad förordning icke heller utan
dem upphäfvas. Ex.Exempel presslagsfrågan 1867.
En art af lagstiftning är ock den angående
skatterna. Men behandlas vanligen icke i
sammanhang härmed, utan vid fråga om
2o) finanskompetensen.
Hvad först statens egendom eller domäner
vidkommer, så har förut visat att på grund
af 4 kap.kapitlets 5e art.artikel K B.Konungabalken L L.Landslagen, hvilken på grund
af 2 § R F.Regeringsformen ännu måste anses gällande, Staten
tillhörig jord icke får säljas eller skänkas, med ett
ord, abonnerassvårtytt, utan StnasStändernas begifvande. Stöd
derför äfven 26 § Adl. Priv.Adelsprivilegierna af 1723 se Palmen 155.
Ss.Såsom undantag härifrån må betraktas skatteköp af
kronohemman, så tillvida att det ej in casu behöfva
StnasStändernas bifall, eftersom generelt med grundlagars
kraft stadgadt, huru förfaras bör 3 p.paragraf F o S. A.Förenings- och säkerhetsakten
samt förordnförordningen derom af 21 Febr.februari 1789 och 29 Sepseptember.
(Besvärsvårtytt 101.)tillagt i marginalen
Förvaltningen och disposition RensRegentens ensak, dock
att inkomst fr.från jernvägar och kanaler, som bygts med
StnasStändernas medverkan af dem bestämmas, på sätt
ock skedde 1872 g.genom kommunikationsfonden.
Dokumentti kuvana
Suomen Valtio-oikeus
Kevätlukukausi 1875
18. luento 11. maaliskuuta
Valtiopäiväjärjestys ei voi olla sellainen perustuslaki, jonka tehtävä on määritellä Hallitsijan ja kansan edustajien keskinäinen valta-asema, keskinäiset oikeudet ja velvollisuudet ja tehtävät. Sen tulisi oikeastaan vain vahvistaa järjestys edustajien toiminnalle ja niille muodollisuuksille, jotka on otettava huomioon Hallitsijan kanssa kosketuksissa oltaessa. Ruotsista on vanhastaan erotettu Hallitusmuoto ja Valtiopäiväjärjestys toisistaan. – Nykyaikaisiin perustuslakeihin sisältyy tavallisesti myös säädöksiä edustuksellisesta kokoonpanosta ja peruspiirteet siitä, mitä täällä on otettu Valtiopäiväjärjestykseen. Mutta erillinen laki, joka kuitenkin tavallisesti lasketaan kuuluvaksi perustuslaillisiin asiakirjoihin ja käsittelee yksityiskohtaisesti tätä aihetta. Meidän Valtiopäiväjärjestyksemme sisältää kuitenkin puhtaasti perustuslaillisiakin säädöksiä.
On ilman muuta tärkeää selvittää tiettyjä valtiovallan, sekä edustajiston kuin myös Hallitsijan toiminnan muotoja. Mutta tarvitaan myös lakeja, jotka koskevat edustajien oikeuksia ja velvollisuuksia yhtä hyvin kuin Hallitsijankin. Nyt kun edellisellä lukukaudella tulkittiin Hallitsijan toimintaa, pohdimme tällä kertaa valtio-oikeutemme toista pääosaa, edustusta, ja meidän on siis myös kiinnitettävä erityistä huomiota Säätyjen oikeuksiin ja heidän toimivaltansa laatuun ja laajuuteen.
Enimmäkseen tämä oli jo tullut esiin, kun selvitettiin Hallitsijan toimivaltaa. Tätä ei voitu määritellä selvittämättä samalla sen rajoja, ja siten me jo törmäsimme Säätyihin. Mutta nyt uskoisin pääsevämme parempaan selvyyteen ja saavamme täydellisemmän käsityksen, kun käsitellään erityisesti Säätyjen erioikeuksia, - näkökulmahan on tässä toinen kuin silloin, kun puhuttiin Hallitsijasta.
Toimivalta voidaan jakaa kolmeen kategoriaan:
1) Lainsäädäntö. Säätyjen osallistuminen siihen sisältää: 1) Perustuslain ja Säätyjen etuoikeudet. – 2) Sen, mitä laissa Hallitusmuodon §§ 40, 41 – 43 tarkoitetaan. – Jo aikaisemmin osoitin tähän liittyvän historiallisen kehityksen, ja silloin sen, että sillä on pakko tarkoittaa lähinnä vuoden 1734 lakia ja siitä lähinnä Kirkko- ja Merilakia. – Jos sen sijaan käytettäisiin tässä vuoden 1734 lain ilmauksen sijasta sanoja siviili- ja rikoslaki, se olisi liian ahtaasti ilmaistu. Sillä Rakentamiskaari ja Kauppakaari olivat vuonna 1772 lakeja siinä missä jokin muukin lain kaari. Jos siis halutaan luetella Säätyjen lainsäädäntöoikeuden kohteita, on sen vuoksi sanottava: yleinen siviili- ja rikoslaki sekä ne osat taloudellista lainsäädäntöä, jotka on otettu vuoden 1734 lakiin. – Sen lisäksi erityislait Kirkkolaki ja Merilaki. – 3) Edelleen lainsäädäntö, joka koskee sellaisia asioita, jotka Hallitsija ja Säädyt ovat julistaneet riippuviksi molemmista valtiomahdeista. Tähän kuuluu laki Suomen Pankista, päivätty 9. joulukuuta 1867, jonka § 11 kuuluu: ”Mitä tulee kehittymättömiin sekä hypoteekkirahastoihin, pätee seuraava: kuten vuoden 1772 Hallitusmuodon §§ 40, 41, 42 ja 43 lakikysymyksistä säätävät, on kaikki näitä rahastoja tai yleensä Suomen Pankin luotettavaa varallisuutta, setelien liikkeellelaskuoikeutta, palkkakäytäntöä sekä muita olosuhteita koskeva saatettava yleiseen tietoon (lisäksi Hallitsijan ja Pankkivaltuutettujen edut), kun niistä on tullut ehdotus Hänen Keisarilliselta Majesteetiltaan tai Säädyiltä Hänen Majesteettinsa ja Säätyjen tekemän yhteisen päätöksen mukaisesti.
Hallitsijan rahat ja Säätyjen rahat on Valtiopäiväjärjestyksen §:n 36 mukaan tarkastettava. Osoita, että finanssivaliokunta voi erehtyä.tillagt i marginalen
Toinen vastaava aihe on asetus paloviinan valmistuksesta, myynnistä, varastoinnista ja kuljetuksesta. Vuoden 1800 Valtiopäivillä Norrköpingissä jätettiin paloviinakysymys Säätyjen käsiteltäväksi. Juuri silloin otettiin käyttöön Kotitarvepoltto valtiolle maksettavaa vuokraa vastaan. Valtiopäivien päätöksen lopussa on tätä koskeva § 5. ”Se mitä Kuninkaallisen Majesteetin ja Meidän välillämme on neuvoteltu Paloviinan polton harjoittamisesta, tulee saamaan pysyvän sisällön, kunnes Kuninkaallinen Majesteetti ja Me siitä toisin sovimme.” Sen vuoksi Säätyjen myötävaikutus ei ollut pelkästään veroa koskeva. Selitä, miksi tämä taloudellinen asia on niin tärkeä… Vain osa tähän kuuluvista säädöksistä on varattu Hallituksen päätettäviksi. Vuonna 1865 maaliskuun 2. päivänä vahvistetun asetuksen §:ssä 98 on sanottu: ”Maan Hallitukselle on pidätetty oikeus ryhtyä olosuhteiden mahdollisesti vaatimiin lisätoimenpiteisiin, jos esiintyy paloviinan laitonta valmistusta, myyntiä ja kuljetusta tai myös sellaisen tavaran tuontia ulkomailta.” Toistettu samoin sanoin 9. tammikuuta 1873 päivätyssä asetuksessa.
Samanlainen menettely lainselityksen osalta. Jos tällaista tapahtuu tilapäisesti, on sitten hankittava Valtiopäivien hyväksyntä samalla tavoin kuin vuoden 1867 Pankkilain §:ssä 11 säädetään. Juuri hiljattain puhuttiin siitä, miten Säätyjen päätöksenteoissa enemmistö lasketaan, joten se ei liene nyt tarpeen. –Aikaisemmin on ollut puhe aloitteiden tekemisestä. Hallitusmuodossa tämä säädettiin molemminpuoliseksi. Yhdistys- ja Vakuuskirjan sivu 6 otti sen pois Säädyiltä. – Kuten näyttää, se kuuluu niille Pankkikysymyksissä. –
Mainitussa lainsäädännön haarassa Säätyjen hyväksyntä on ehdottoman välttämätöntä. Taloudellisessa vain sikäli kuin se koskee Rakennuskaaren ja Kauppakaaren sisältöä. Muilta osin voidaan pyytää Säädyiltä lausuntoa. Mutta jos sellainen kysymys on kerran siirretty Säätyjen ratkaistavaksi, niin siihen perustuvaa asetusta ei voi myöskään kumota ilman niitä. Esimerkkinä lehdistölakikysymys vuodelta 1867.
Eräs lainsäädännön muoto on myös se, joka koskee veroja. Mutta sitä ei tavallisesti käsitellä tässä yhteydessä, vaan silloin, kun on kyse
2) finanssitoimivallasta.
Mitä ensinnäkin valtion omaisuuteen tai tiluksiin tulee, niin on aikaisemmin osoitettu, että Maanlain Kuninkaankaaren 4. luvun 5. artiklan perusteella, jonka on Hallitusmuodon §:n 2 johdosta katsottava olevan yhä voimassa, Valtiolle kuuluvaa maata ei saa myydä tai lahjoittaa, yhdellä sanalla sanoen varata, ilman Säätyjen suostumusta. Tukea sille on myös vuoden 1723 Aateliston Etuoikeuksien §:ssä 26, ks. Palmen 155. Poikkeuksena tästä katsottakoon kruununtilojen perintöostot sikäli, etteivät ne in casu tarvitse Säätyjen hyväksyntää, koska on yleisesti säädetty perustuslakien voimalla, miten on meneteltävä, Yhdistys- ja Vakuuskirja s. 3 sekä sen pohjalta annetut asetukset 21. helmikuuta 1789 ja 29. syyskuuta. (Valitus 101.)tillagt i marginalen
Hallinto ja käyttö ovat Hallitsijan omia asioita, kuitenkin tulot rautateistä ja kanavista, jotka on rakennettu Säätyjen myötävaikutuksella, ovat myös niiden määrättävissä siten kuin vuonna 1872 kulkulaitosrahaston kautta tapahtui.